1 »Min vän har gått ned till sin lustgård, till sina välluktrika blomstersängar, för att låta sin hjord beta i lustgårdarna och för att plocka liljor.

2 Jag är min väns, och min vän är min, där han för sin hjord i bet ibland liljor. Höga Visan, 6 Kapitlet Brudgummen beskriver bruden v. 3--6. -- Brudgummen jämför sin brud med andra v. 7--8. -- Brudgummen talar om bruden och sig själv v. 9--11.

3 Du är skön såsom Tirsa, min älskade, ljuvlig såsom Jerusalem, överväldigande såsom en härskara.

4 Vänd bort ifrån mig dina ögon, ty de hava underkuvat mig. Ditt hår är likt en hjord av getter som strömma nedför Gilead.

5 Dina tänder likna en hjord av tackor, nyss uppkomna ur badet, allasammans med tvillingar, ofruktsam är ingen ibland dem.

6 Lik ett brustet granatäpple är din kind, där den skymtar genom din slöja. ----

7 Sextio äro drottningarna, och åttio bihustrurna, och tärnorna en otalig skara.

8 Men en enda är hon, min duva, min fromma, hon, sin moders endaste, hon, sin fostrarinnas utkorade. När jungfrur se henne, prisa de henne säll, drottningar och bihustrur höja hennes lov. ----

9 Vem är hon som där blickar fram lik en morgonrodnad, skön såsom månen, strålande såsom solen, överväldigande såsom en härskara?

10 Till valnötslunden gick jag ned, för att glädja mig åt grönskan i dalen, för att se om vinträden hade slagit ut, om granatträden hade fått blommor.

11 Oförtänkt satte mig då min kärlek upp på mitt furstefolks vagnar. Höga Visan, 7 Kapitlet Den dansande bruden beskrives 6:12--7:5. -- Brudgummen talar om sin kärlek och om bruden v. 6--9a, bruden svarar v. 9b--10. -- Bruden talar v. 11--13.

12 »Vänd om, vänd om, du brud från Sulem, vänd om, vänd om, så att vi få se på dig.» »Vad finnen I att se hos bruden från Sulem, där hon rör sig såsom i vapendans?»

1 Whither is thy beloved gone,

O thou fairest among women?

Whither hath thy beloved turned him,

That we may seek him with thee?

2 My beloved is gone down to his garden,

To the beds of spices,

To feed in the gardens, and to gather lilies.

3 I am my beloved’s, and my beloved is mine;

He feedeth his flock among the lilies,

4 Thou art fair, O my love, as Tirzah,

Comely as Jerusalem,

Terrible as an army with banners.

5 Turn away thine eyes from me,

For they have overcome me.

Thy hair is as a flock of goats,

That lie along the side of Gilead.

6 Thy teeth are like a flock of ewes,

Which are come up from the washing;

Whereof every one hath twins,

And none is bereaved among them.

7 Thy temples are like a piece of a pomegranate

Behind thy veil.

8 There are threescore queens, and fourscore concubines,

And virgins without number.

9 My dove, my undefiled, is but one;

She is the only one of her mother;

She is the choice one of her that bare her.

The daughters saw her, and called her blessed;

Yea, the queens and the concubines, and they praised her.

10 Who is she that looketh forth as the morning,

Fair as the moon,

Clear as the sun,

Terrible as an army with banners?

11 I went down into the garden of nuts,

To see the green plants of the valley,

To see whether the vine budded,

And the pomegranates were in flower.

12 Before I was aware, my soul set me

Among the chariots of my princely people.

13 Return, return, O Shulammite;

Return, return, that we may look upon thee.

Why will ye look upon the Shulammite,

As upon the dance of Mahanaim?