1 Då han nu gick ut ur helgedomen, sade en av hans lärjungar till honom: »Mästare, se hurudana stenar och hurudana byggnader!»

2 Jesus svarade honom: »Ja, du ser nu dessa stora byggnader; men här skall förvisso icke lämnas sten på sten; allt skall bliva nedbrutet.»

3 När han sedan satt på Oljeberget, mitt emot helgedomen, frågade honom Petrus och Jakob och Johannes och Andreas, då de voro allena:

4 »Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till att tiden är inne, då allt detta skall gå i fullbordan.»

5 Då begynte Jesus tala till dem och sade: »Sen till, att ingen förvillar eder.

6 Många skola komma under mitt namn och säga: 'Det är jag' och skola förvilla många.

7 Men när I fån höra krigslarm och rykten om krig, så förloren icke besinningen; sådant måste komma, men därmed är ännu icke änden inne.

8 Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva jordbävningar på den ena orten efter den andra, och hungersnöd skall uppstå; detta är begynnelsen till 'födslovåndorna'.

9 Men tagen I eder till vara. Man skall då draga eder inför domstolar, och I skolen bliva gisslade i synagogor och ställas fram inför landshövdingar och konungar, för min skull, till ett vittnesbörd för dem.

10 Men evangelium måste först bliva predikat för alla folk.

11 När man nu för eder åstad och drager eder inför rätta, så gören eder icke förut bekymmer om vad I skolen tala; utan vad som bliver eder givet i den stunden, det mån I tala. Ty det är icke I som skolen tala, utan den helige Ande.

12 Och den ene brodern skall då överlämna den andre till att dödas, ja ock fadern sitt barn; och barn skola sätta sig upp mot sina föräldrar och skola döda dem.

13 Och I skolen bliva hatade av alla, för mitt namns skull. Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.

14 Men när I fån se 'förödelsens styggelse' stå där han icke borde stå -- den som läser detta, han give akt därpå -- då må de som äro i Judeen fly bort till bergen,

15 och den som är på taket må icke stiga ned och gå in för att hämta något ur sitt hus,

16 och den som är ute på marken må icke vända tillbaka för att hämta sin mantel.

17 Och ve de som äro havande, eller som giva di på den tiden!

18 Men bedjen att det icke må ske om vintern.

19 Ty den tiden skall bliva 'en tid av vedermöda, så svår att dess like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse, från den tid då Gud skapade världen, intill nu', ej heller någonsin skall förekomma.

20 Och om Herren icke förkortade den tiden, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull, för de människors skull, som han har utvalt, har han förkortat den tiden.

21 Och om någon då säger till eder: 'Se här är Messias', eller: 'Se där är han', så tron det icke.

22 Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra tecken och under, för att, om möjligt, förvilla de utvalda.

23 Men tagen I eder till vara. Jag har nu sagt eder allt förut.

24 Men på den tiden, efter den vedermödan, skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken,

25 och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och makterna i himmelen skola bäva.

26 Och då skall man få se 'Människosonen komma i skyarna' med stor makt och härlighet.

27 Och han skall då sända ut sina änglar och församla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himmelens ända.

28 Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar begynna att få save och löven spricka ut, då veten I att sommaren är nära.

29 Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att han är nära och står för dörren.

30 Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.

31 Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola icke förgås.

32 Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke änglarna i himmelen, icke ens Sonen -- ingen utom Fadern.

33 Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke när tiden är inne.

34 Såsom när en man reser utrikes och lämnar sitt hus och giver sina tjänare makt och myndighet däröver, åt var och en hans särskilda syssla, och därvid ock bjuder portvaktaren att vaka.

35 likaså bjuder jag eder: Vaken; ty I veten icke när husets herre kommer, om han kommer på aftonen eller vid midnattstiden eller i hanegället eller på morgonen;

36 vaken, så att han icke finner eder sovande, när han oförtänkt kommer.

37 Men vad jag säger till eder, det säger jag till alla: Vaken!»

1 And as he went forth out of the temple, one of his disciples saith unto him, Teacher, behold, what manner of stones and what manner of buildings! 2 And Jesus said unto him, Seest thou these great buildings? there shall not be left here one stone upon another, which shall not be thrown down.

3 And as he sat on the mount of Olives over against the temple, Peter and James and John and Andrew asked him privately, 4 Tell us, when shall these things be? and what shall be the sign when these things are all about to be accomplished? 5 And Jesus began to say unto them, Take heed that no man lead you astray. 6 Many shall come in my name, saying, I am he; and shall lead many astray. 7 And when ye shall hear of wars and rumors of wars, be not troubled: these things must needs come to pass; but the end is not yet. 8 For nation shall rise against nation, and kingdom against kingdom; there shall be earthquakes in divers places; there shall be famines: these things are the beginning of travail.

9 But take ye heed to yourselves: for they shall deliver you up to councils; and in synagogues shall ye be beaten; and before governors and kings shall ye stand for my sake, for a testimony unto them. 10 And the gospel must first be preached unto all the nations. 11 And when they lead you to judgment, and deliver you up, be not anxious beforehand what ye shall speak: but whatsoever shall be given you in that hour, that speak ye; for it is not ye that speak, but the Holy Spirit. 12 And brother shall deliver up brother to death, and the father his child; and children shall rise up against parents, and cause them to be put to death. 13 And ye shall be hated of all men for my name’s sake: but he that endureth to the end, the same shall be saved.

14 But when ye see the abomination of desolation standing where he ought not (let him that readeth understand), then let them that are in Judæa flee unto the mountains: 15 and let him that is on the housetop not go down, nor enter in, to take anything out of his house: 16 and let him that is in the field not return back to take his cloak. 17 But woe unto them that are with child and to them that give suck in those days! 18 And pray ye that it be not in the winter. 19 For those days shall be tribulation, such as there hath not been the like from the beginning of the creation which God created until now, and never shall be. 20 And except the Lord had shortened the days, no flesh would have been saved; but for the elect’s sake, whom he chose, he shortened the days. 21 And then if any man shall say unto you, Lo, here is the Christ; or, Lo, there; believe it not: 22 for there shall arise false Christs and false prophets, and shall show signs and wonders, that they may lead astray, if possible, the elect. 23 But take ye heed: behold, I have told you all things beforehand.

24 But in those days, after that tribulation, the sun shall be darkened, and the moon shall not give her light, 25 and the stars shall be falling from heaven, and the powers that are in the heavens shall be shaken. 26 And then shall they see the Son of man coming in clouds with great power and glory. 27 And then shall he send forth the angels, and shall gather together his elect from the four winds, from the uttermost part of the earth to the uttermost part of heaven.

28 Now from the fig tree learn her parable: when her branch is now become tender, and putteth forth its leaves, ye know that the summer is nigh; 29 even so ye also, when ye see these things coming to pass, know ye that he is nigh, even at the doors. 30 Verily I say unto you, This generation shall not pass away, until all these things be accomplished. 31 Heaven and earth shall pass away: but my words shall not pass away. 32 But of that day or that hour knoweth no one, not even the angels in heaven, neither the Son, but the Father.

33 Take ye heed, watch and pray: for ye know not when the time is. 34 It is as when a man, sojourning in another country, having left his house, and given authority to his servants, to each one his work, commanded also the porter to watch. 35 Watch therefore: for ye know not when the lord of the house cometh, whether at even, or at midnight, or at cockcrowing, or in the morning; 36 lest coming suddenly he find you sleeping. 37 And what I say unto you I say unto all, Watch.