1 Men David flydde från Najot vid Rama och kom till Jonatan och sade: »Vad har jag gjort? Vilken missgärning, vilken synd har jag begått mot dig fader, eftersom han står efter mitt liv?»

2 Han svarade honom: »Bort det! Du skall icke dö. Min fader gör ju intet, varken något viktigt eller något oviktigt, utan att uppenbara det för mig. Varför skulle då min fader dölja detta för mig? Nej, så skall icke ske.»

3 Men David betygade ytterligare med ed och sade: »Din fader vet väl att jag har funnit nåd för dina ögon; därför tänker han: 'Jonatan skall icke få veta detta, på det att han icke må bliva bedrövad.' Men så sant HERREN lever, och så sant du själv lever: det är icke mer än ett steg mellan mig och döden.»

4 Då sade Jonatan till David: »Vadhelst du önskar skall jag göra för dig.»

5 David sade till Jonatan: »I morgon är ju nymånad, och jag skulle då rätteligen sitta till bords med konungen; men låt mig nu gå och gömma mig ute på marken till i övermorgon afton.

6 Om då din fader saknar mig, så säg: 'David utbad sig tillstånd av mig att få göra ett hastigt besök i sin stad, Bet-Lehem, där hela släkten nu firar sin årliga offerfest.'

7 Om han då säger: 'Gott!', så kan din tjänare vara trygg. Men om han bliver vred, så märker du därav att han har beslutit min ofärd.

8 Visa så din nåd mot din tjänare, eftersom du har låtit din tjänare ingå ett HERRENS förbund med dig. Men om det finnes någon missgärning hos mig, så döda mig du, ty varför skulle du föra mig till din fader?»

9 Då sade Jonatan: »Bort det! Om jag märker att min fader har beslutit att låta ofärd komma över dig, skall jag förvisso omtala det för dig.»

10 Men David sade till Jonatan: »Vem skall omtala för mig detta, eller säga mig om din fader giver dig ett hårt svar?»

11 Jonatan sade till David: »Kom, låt oss gå ut på marken.» Och de gingo båda ut på marken.

12 Och Jonatan sade till David: »Vid HERREN» Israels Gud: om jag finner att det låter gott för David, när jag i morgon eller i övermorgon vid denna tid utforskar min fader, så skall jag förvisso sända bud till dig och uppenbara det för dig.

13 HERREN straffe Jonatan nu och framgent, om jag, såframt min fader åstundar din ofärd, icke uppenbarar det för dig och låter dig komma undan, så att du får gå dina färde i trygghet. Och HERREN vare då med dig, såsom han har varit med min fader.

14 Och nog skall du väl, om jag då ännu är i livet, ja, nog skall du väl bevisa barmhärtighet mot mig, såsom HERREN är barmhärtig, så att jag slipper att dö?

15 Icke skall du väl någonsin taga bort din barmhärtighet från mitt hus, icke ens då när HERREN har tagit bort alla Davids fiender ifrån jorden?»

16 Jonatan slöt då ett förbund med Davids hus; och HERREN utkrävde sedan av Davids fiender vad de hade förskyllt.

17 Och Jonatan besvor David ytterligare vid sin kärlek till honom, ty han hade honom lika kär som han hade sitt eget liv;

18 Jonatan sade till honom: »I morgon är nymånad, och du skall då saknas, ty din plats kommer ju att stå tom.

19 Men gå i övermorgon skyndsamt ned till den plats där du gömde dig den dag då ogärningen skulle hava skett, och uppehåll dig bredvid Eselstenen.

20 Jag vill då själv i dess närhet avskjuta mina tre pilar, såsom sköte jag till måls.

21 Sedan skall jag skicka min tjänare att gå och söka upp pilarna. Om jag då säger till tjänaren: »Se, pilarna ligga bakom dig, närmare hitåt', så tag du upp dem och kom fram, ty då kan du vara trygg och ingenting är på färde, så sant HERREN lever.

22 Men om jag säger så till den unge mannen: 'Se, pilarna ligga framför dig, längre bort', så gå dina färde, ty då sänder HERREN dig bort.

23 Och i fråga om det som jag och du nu hava talat, är HERREN vittne mellan mig och dig till evig tid.»

24 Och David gömde sig ute på marken. Och när nymånaden var inne, satte konungen sig till bords för att äta.

25 Konungen satte sig på sin vanliga sittplats, platsen vid väggen; och Jonatan stod upp, och Abner satte sig vid Sauls sida. Men Davids plats stod tom.

26 Saul sade dock intet den dagen, ty han tänkte: »Något har hänt honom; han är nog icke ren, säkerligen är han icke ren.»

27 Men när Davids plats stod tom också dagen efter nymånadsdagen, dagen därefter, sade Saul till sin son Jonatan: »Varför har Isais son varken i går eller i dag kommit till måltiden?»

28 Jonatan svarade Saul: »David utbad sig tillstånd av mig att få gå till Bet-Lehem;

29 han sade: 'Låt mig gå, ty vi fira en släktofferfest i staden, och min broder har själv bjudit mig att komma; om jag har funnit nåd för dina ögon, så låt mig nu slippa härifrån för att besöka mina bröder.' Därför har han icke kommit till konungens bord.»

30 Då upptändes Sauls vrede mot Jonatan, och han sade till honom: »Du son till en otuktig kvinna! Visste jag då icke att du hade funnit behag i Isais son, till skam för dig själv och till skam för din moders blygd!

31 Ty så länge Isais son lever på jorden, är varken du eller din konungamakt säker. Sänd därför nu åstad och låt hämta honom hit till mig, ty han är dödens barn.»

32 Jonatan svarade sin fader Saul och sade till honom: »Varför skall han dödas? Vad har han gjort?»

33 Då svängde Saul spjutet mot honom för att genomborra honom; och nu märkte Jonatan att hans fader hade beslutit att döda David.

34 Och Jonatan stod upp från bordet i vredesmod och åt intet på den andra nymånadsdagen, ty han var bedrövad för Davids skull, därför att hans fader hade gjort sådan orätt mot denne.

35 Följande morgon gick Jonatan ut på marken, vid den tid han hade utsatt för David; och han hade en liten gosse med sig.

36 Och han sade till gossen: »Spring och sök reda på pilarna som jag skjuter av.» Medan nu gossen sprang, sköt han pilen över honom.

37 Och när gossen kom till det ställe dit Jonatan hade avskjutit pilen, ropade Jonatan efter gossen och sade: »Pilen ligger ju framför dig, längre bort.»

38 Och Jonatan ropade ytterligare efter gossen: »Fort, skynda dig, stanna icke!» Och gossen som Jonatan hade med sig tog upp pilen och kom till sin herre.

39 Men gossen visste icke varom fråga var; allenast Jonatan och David visste det.

40 Och Jonatan lämnade sina vapen åt gossen som han hade med sig och sade till honom: »Gå och bär dem in i staden.»

41 Men sedan gossen hade gått, reste David sig upp på södra sidan; och han föll ned till jorden på sitt ansikte och bugade sig tre gånger; och de kysste varandra och gräto med varandra, och David grät överljutt.

42 Och Jonatan sade till David: »Gå i frid. Blive det såsom vi båda svuro vid HERRENS namn, när vi sade: 'HERREN vare vittne mellan mig och dig, mellan mina efterkommande och dina, till evig tid.'»

43 Sedan stod han upp och gick sina färde, men Jonatan gick in i staden igen.

1 大卫从拉玛的拿约逃走， 来见约拿单， 说： "我作了什么？我有什么罪孽？我在你父亲面前犯了什么罪， 他竟寻索我的性命呢？"

2 约拿单对他说： "绝对没有这事， 你必不会死。我父亲作事， 无论大小， 没有不让我知道的， 为什么这事他偏要隐瞒我呢？不会这样的。"

3 大卫再起誓说： "你父亲一定知道我在你眼中蒙恩， 就心里想： ‘不要让约拿单知道这事， 免得他伤心。’可是， 我指着永活的耶和华， 又指着你的性命起誓， 我离死只差一步。"

4 约拿单对大卫说： "你心里想要什么， 我必为你作成。"

5 大卫就对约拿单说： "你看， 明天是初一， 我本该与王一同坐席。但是， 求你容我去藏在田里， 直到后天晚上。

6 如果你父亲不见我在座， 你就说： ‘大卫恳求我让他赶回他的本城伯利恒去， 因为他全家在那里有献年祭的事。’

7 如果你父亲这样说： ‘好！ ’那么仆人就平安无事了； 如果他大大发怒， 你就知道， 他决意要害我了。

8 求你以慈爱待仆人， 因为你曾与仆人在耶和华面前立盟约。如果我有罪孽， 你就亲手把我杀死， 为什么要把我交给你父亲呢？"

9 约拿单说： "绝对没有这事， 如果我知道我父亲决意要害你， 我会不告诉你吗？"

10 大卫对约拿单说： "如果你父亲严厉地回答你， 谁来告诉我呢？"

11 约拿单对大卫说： "你来， 我们出到田里去吧！ "他们二人就出到田里去了。

12 约拿单对大卫说： "愿耶和华以色列的 神作证， 明天或后天约在这个时候， 我探出了我父亲的意思， 如果他对你有好感， 那时我会不派人来告诉你吗？

13 假如我父亲有意要害你， 我若是不告诉你， 不让你走， 不使你平平安安地离去， 愿耶和华加倍惩罚我。愿耶和华与你同在， 好像从前与我父亲同在一样。

14 我活着的时候， 求你以耶和华的慈爱待我， 使我不致于死。

15 我死了以后， 耶和华从地上一一剪除大卫的仇敌的时候， 你也不可向我的家永远断绝你的慈爱。"

16 于是约拿单与大卫家立盟约， 说： "愿耶和华借大卫仇敌的手追讨违背盟约的罪。"

17 约拿单由于爱大卫， 就使大卫再起誓； 他爱大卫如同爱自己的命。

18 约拿单对大卫说： "明天是初一， 因为你的座位空着， 人必注意到你不在。

19 到后天， 你要赶快下去， 到你以前出事那天藏身的地方， 在以色磐石旁边等候。

20 我要向磐石旁边射三支箭， 好像射箭靶一样。

21 然后， 我要派一个仆人去， 说： ‘你去把箭找回来。’如果我对那仆人说： ‘看哪！ 箭在你的后面， 把箭拿回来。’你就可以回来， 因为我指着永活的耶和华起誓， 你必平安无事。

22 如果我对仆人说： ‘看哪！ 箭在你的前面。’你就要离去， 因为是耶和华打发你去的。

23 至于你我之间所说的这事， 有耶和华永远在你我之间作证。"

24 于是大卫在田里藏起来。到了初一， 王坐席吃饭。

25 王照常坐在他的座位上， 就是靠墙的座位， 约拿单坐在对面， 押尼珥坐在扫罗旁边， 大卫的座位却空着。

26 那天扫罗没有说什么， 因为他心里想： "这是恰巧的事， 或许大卫沾染了不洁， 还没有得到洁净。"

27 次日， 就是初二， 大卫的座位仍是空着。于是扫罗问他的儿子约拿单： "为什么耶西的儿子昨天今天都没有来吃饭呢？"

28 约拿单回答扫罗： "大卫恳切地求我让他回伯利恒去。

29 他说： ‘求你让我去， 因为我们的家在城里有献祭的事， 我哥哥吩咐我去。所以， 我若是在你眼前蒙恩， 求你让我离开， 看看我的哥哥们。’因此， 大卫没有来赴王的筵席。"

30 于是扫罗向约拿单发怒， 对他说： "你这邪僻悖逆妇人所生的， 我岂不知道你喜悦耶西的儿子， 自取羞辱， 也羞辱生你的母亲吗？

31 因为只要耶西的儿子还活在这世上， 你和你的国就不能稳固。现在， 你要派人去把他抓到我这里来， 因为他是该死的。"

32 约拿单回答他父亲扫罗说： "为什么要把他处死呢？他作了什么事呢？"

33 扫罗向着约拿单把枪掷过去， 要刺杀他。约拿单就知道， 他父亲已经决意要杀死大卫。

34 约拿单怒气冲冲地从席间退去， 初二这天， 他没有吃饭； 因为他父亲羞辱了大卫， 他就为大卫担忧。

35 到了早晨， 约拿单照着与大卫约定的时候， 出到田里去， 有一个小童与他在一起。

36 他对那童仆说： "你跑去， 把我所射的箭找回来。"那童仆跑去的时候， 约拿单就把箭射到他前面。

37 那童仆到了约拿单的箭射到的地方， 约拿单就在那童仆的背后喊叫： "箭不是在你的前面吗？"

38 约拿单又在那童仆的背后喊叫： "赶快跑去！ 不要停留！ "那童仆就把箭拾起来， 回到他主人那里去。

39 那童仆一点也不知道这是什么意思， 只有约拿单和大卫知道。

40 约拿单把自己的武器交给他的童仆， 对他说： "你带回城里去吧！ "

41 那童仆一离去， 大卫就从石堆的南边起来， 脸伏于地， 叩拜了三次。二人互相亲嘴， 相对哭泣， 大卫哭得更悲痛。

42 约拿单对大卫说： "你平平安安走吧！ 我们二人曾指着耶和华的名起誓说： ‘愿耶和华在你我之间， 也在我的后裔和你的后裔之间作证， 直到永远。’"大卫就起身离开， 约拿单也回城里去了（"大卫就起身离开， 约拿单也回城里去了。"在《马索拉抄本》为21:1）。