1 Profetlärjungarna sade till Elisa: »Se, rummet där vi sitta inför dig är för trångt för oss.»

2 Låt oss därför gå till Jordan och därifrån hämta var sin timmerstock, så att vi där kunna bygga oss ett annat hus att sitta i.» Han svarade: »Gån åstad.»

3 Men en av dem sade: »Värdes själv gå med dina tjänaren.» Han varade: »Ja, jag skall gå med.»

4 Så gick han med dem. Och när de kommo till Jordan, begynte de hugga ned träd.

5 Men under det att en av dem höll på att fälla en stock, föll yxjärnet i vattnet. Då gav han upp ett rop och sade: »Ack, min herre, yxan var ju lånad.»

6 Gudsmannen frågade: »Var föll den i?» Och han visade honom stället. Då högg han av ett stycke trä och kastade det i där och fick så järnet att flyta upp.

7 Sedan sade han: »Tag nu upp det.» Då räckte mannen ut sin hand och tog det.

8 Och konungen i Aram låg i krig med Israel. Men när han rådförde sig med sina tjänare och sade: »På det och det stället vill jag lägra mig»,

9 då sände gudsmannen bud till Israels konung och lät säga: »Tag dig till vara för att tåga fram vid det stället, ty araméerna ligga där.»

10 Då sände Israels konung till det ställe som gudsmannen hade angivit för honom och varnat honom för; och han tog sig till vara där. Detta skedde icke allenast en gång eller två gånger.

11 Häröver blev konungen i Aram mycket orolig; och han kallade till sig sina tjänare och sade till dem: »Kunnen I icke säga mig vem av de våra det är som håller med Israels konung?»

12 Då svarade en av hans tjänare: »Icke så, min herre konung; men Elisa, profeten i Israel, kungör för Israels konung vart ord som du talar i din sovkammare.»

13 Han sade: »Gån och sen till, var han finnes, så att jag kan sända åstad och gripa honom.» Och man berättade för honom att han var i Dotan.

14 Då sände han dit hästar och vagnar och en stor här; och de kommo dit om natten och omringade staden.

15 När nu gudsmannens tjänare bittida om morgonen stod upp och gick ut, fick han se att en här hade lägrat sig runt omkring staden med hästar och vagnar. Då sade tjänaren till honom: »Ack, min herre, huru skola vi nu göra?»

16 Han svarade: »Frukta icke; ty de som äro med oss äro flera än de som äro med dem.»

17 Och Elisa bad och sade: »HERRE, öppna hans ögon, så att han ser.» Då öppnade HERREN tjänarens ögon, och han fick se att berget var fullt med hästar och vagnar av eld, runt omkring Elisa.

18 När de nu drogo ned mot honom, bad Elisa till HERREN och sade: »Slå detta folk med blindhet.» Då slog han dem med blindhet, såsom Elisa bad.

19 Och Elisa sade till dem: »Detta är icke den rätta vägen eller den rätta staden. Följen mig, så skall jag föra eder till den man som I söken.» Därefter förde han dem till Samaria.

20 Men när de kommo till Samaria, sade Elisa: »HERRE, öppna dessas ögon, så att de se.» Då öppnade HERREN deras ögon, och de fingo se att de voro mitt i Samaria.

21 När då Israels konung såg dem, sade han till Elisa: »Skall jag hugga ned dem, min fader, skall jag hugga ned dem?»

22 Han svarade: »Du skall icke hugga ned dem. Du plägar ju icke ens hugga ned dem som du har tagit till fånga med svärd och båge. Sätt fram för dem mat och dryck och låt dem äta och dricka, och låt dem sedan gå till sin herre igen»

23 Då tillredde han åt dem en stor måltid, och när de hade ätit och druckit, lät han dem gå; och de gingo till sin herre igen. Sedan kommo icke vidare några arameiska strövskaror in i Israels land.

24 Därefter hände sig att Ben-Hadad, konungen i Aram, samlade hela sin här och drog upp och belägrade Samaria.

25 Och medan de belägrade Samaria, uppstod där en så stor hungersnöd, att man betalade åttio siklar silver för ett åsnehuvud och fem siklar silver för en fjärdedels kab duvoträck.

26 Och en gång då Israels konung gick omkring på muren ropade en kvinna till honom och sade: »Hjälp, min herre konung!»

27 Han svarade: »Hjälper icke HERREN dig, varifrån skall då jag kunna skaffa hjälp åt dig? Från logen eller från vinpressen?»

28 Och konungen frågade henne: »Vad fattas dig?» Hon svarade: »Kvinnan där sade till mig: 'Giv hit din son, så att vi få äta honom i dag, så skola vi äta min son i morgon.'

29 Så kokade vi min son och åto upp honom. Nästa dag sade jag till henne: 'Giv nu hit din son, så att vi få äta honom.' Men då gömde hon undan sin son.»

30 När konungen hörde kvinnans ord, rev han sönder sina kläder, där han gick på muren. Då fick folket se att han hade säcktyg inunder, närmast kroppen.

31 Och han sade: »Gud straffe mig nu och framgent, om Elisas, Safats sons, huvud i dag får sitta kvar på honom.»

32 Så sände han då dit en man före sig, under det att Elisa satt i sitt hus och de äldste sutto där hos honom. Men innan den utskickade hann fram till honom, sade han till de äldste: »Sen I huru denne mördarson sänder hit en man för att taga mitt huvud? Men sen nu till, att I stängen igen dörren, när den utskickade kommer; och spärren så vägen för honom med den. Jag hör nu ock ljudet av hans herres steg efter honom.»

33 Medan han ännu talade med dem, kom den utskickade ned till honom. Och denne sade: »Se, detta är en olycka som kommer från HERREN; huru skall jag då längre kunna hoppas på HERREN?» 7:1. 7:2. den elektroniska utgåvan.

1 众先知门徒对以利沙说： "请看， 我们在你面前居住的那一个地方， 对我们来说实在是太窄小了。

2 请你让我们到约旦河， 每人从那里取一根木头， 我们要在那里为自己建造一个地方居住。"以利沙说： "你们去吧！ "

3 有一个门徒说： "请你和你的仆人们一起去。"他说： "我会去的。"

4 他就和他们同去。他们到了约旦河， 就砍伐树木。

5 有一个门徒砍伐木头的时候， 斧头掉到水里去了。他就喊着说： "惨啦！ 我主啊， 这斧头是借回来的。"

6 神人说： "掉在哪里呢？"于是他把那地点指给他看。他砍了一根木头， 丢在那里， 那斧头就浮上来了。

7 以利沙说： "你自己拿上来吧。"他就伸手把它拿住了。

8 亚兰王与以色列人打仗， 他和他的臣仆商议， 说： "我要在某处某处埋伏。"

9 神人就差派人去见以色列王说： "你要小心， 不要经过这个地方， 因为亚兰人在那里埋伏。"

10 以色列王派人到那地方， 就是神人曾告诉他， 警告他的， 他就在那里小心防范； 这样不止一两次。

11 亚兰王因为这事心中大感困惑， 他召了他的臣仆来， 对他们说： "在我们中间有谁帮助以色列王， 你们不告诉我吗？"

12 他的一位臣仆说： "我主我王啊！ 不是的； 只不过是以色列的以利沙先知， 把你在你卧室内所说的话， 告知了以色列王。"

13 于是王说： "你们去看看他在哪里， 我要派人把他捉住。"有人告诉他说： "看哪！ 他正在多坍。"

14 他就差派车马和一大队军兵往那里去， 他们在夜间抵达， 围困那城。

15 神人的侍从清早起来， 走出屋子， 看见军队、车马围住了城。神人的仆人对神人说： "惨啦， 我主啊！ 我们怎样办才好呢？"

16 神人说： "不要惧怕， 因为和我们在一起的比和他们在一起的更多。"

17 以利沙祷告， 说： "耶和华啊！ 请你打开他的眼睛， 使他能看见。"于是耶和华打开了仆人的眼睛， 他就看见； 看哪！ 那山上布满了火马火车， 围绕着以利沙。

18 亚兰人下来攻击以利沙， 以利沙就祷告耶和华， 说： "求你击打这民族， 使他们瞎眼。"于是耶和华击打他们， 使他们瞎眼， 正如以利沙所说的。

19 以利沙对他们说： "这不是那条路， 这边不是那座城； 你们跟着我来， 我要把你们领到你们要寻找的人那里。"于是他把他们领到撒玛利亚。

20 他们进入撒玛利亚的时候， 以利沙就说： "耶和华啊！ 求你开这些人的眼睛， 使他们能看见。"于是耶和华开了他们的眼睛， 他们就看见了。看哪！ 他们竟是在撒玛利亚城中。

21 以色列王看见他们， 就对以利沙说： "我父啊， 我可以击杀他们吗？"

22 以利沙说： "你不可击杀他们。你可以击杀你自己用刀用弓掳回来的人吗？你要在他们面前摆上食物和水， 给他们吃喝， 然后回到他们的主人那里去。"

23 于是王为他们预备盛大的宴会； 他们吃喝完了， 王打发他们离去， 他们就回到他们的主人那里去了。从此， 亚兰的军队不再侵犯以色列地了。

24 后来， 亚兰王便．哈达征召他全部的军队上来围困撒玛利亚。

25 于是撒玛利亚发生了极大的饥荒， 敌军继续包围， 以致一个驴头要卖九百克银子， 两百克的鸽子粪也值六十克银子。

26 以色列王在城墙上经过时， 有一个妇人向他呼求说： "我主我王啊， 救救我！ "

27 他说： "如果耶和华不救你， 我又从哪里救你？是从打谷场， 或是从榨酒池呢？"

28 王对她说： "到底有什么事呢？"她说： "这妇人对我说： ‘把你的儿子交出来， 今日我们好把他吃了； 明天我们可以吃我的儿子。’

29 于是我们把我的儿子煮了， 把他吃了。第二日， 我对她说： ‘把你的儿子交出来， 我们好把他吃了。’她却把她的儿子收藏起来。"

30 王听见那妇人的话， 就撕裂衣服， 他当时正在城墙上， 人民都看见他； 看哪， 他里面贴身穿着的是件麻衣。

31 他说： "如果今日沙法的儿子以利沙的头仍留在他身上， 愿 神惩罚我， 而且加倍惩罚我。"

32 那时， 以利沙正坐在自己的屋子里， 众长老也和他坐在一起。王差派一个在他面前侍立的人去， 那使者去到以利沙那里以前， 以利沙对众长老说： "你们看这凶手之子派人来取我的首级。你们留意那使者来到的时候， 你们要把门关上， 把他挡在门外。他主人的脚步声不是在他后面吗？"

33 他和众长老还在说话的时候， 看哪， 王（"王"原文作"使者"）就下到他那里， 说： "看哪， 这灾祸是从耶和华来的， 我为什么还仰望耶和华呢？"