1 »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som icke går in i fårahuset genom dörren, utan stiger in någon annan väg, han är en tjuv och en rövare.

2 Men den som går in genom dörren, han är fårens herde.

3 För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssna till hans röst, och han kallar sina får vid namn och för dem ut.

4 Och när han har släppt ut alla sina får, går han framför dem, och fåren följa honom, ty de känna hans röst.

5 Men en främmande följa de alls icke, utan fly bort ifrån honom, ty de känna icke de främmandes röst.»

6 Så talade Jesus till dem i förtäckta ord; men de förstodo icke vad det var som han talade till dem.

7 Åter sade Jesus till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Jag är dörren in till fåren.

8 Alla de som hava kommit före mig äro tjuvar och rövare, men fåren hava icke lyssnat till dem.

9 Jag är dörren; den som går in genom mig, han skall bliva frälst, och han skall få gå ut och in och skall finna bete.

10 Tjuven kommer allenast för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, för att de skola hava liv och hava över nog.

11 Jag är den gode herden. En god herde giver sitt liv för fåren.

12 Men den som är lejd och icke är herden själv, när han, den som fåren icke tillhöra, ser ulven komma, då övergiver han fåren och flyr, och ulven rövar bort dem och förskingrar dem.

13 Han är ju lejd och frågar icke efter fåren.

14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känna mig,

15 såsom Fadern känner mig, och såsom jag känner Fadern; och jag giver mitt liv för fåren.

16 Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde.

17 Därför älskar Fadern mig, att jag giver mitt liv -- för att sedan taga igen det.

18 Ingen tager det ifrån mig, utan jag giver det av fri vilja. Jag har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det. Det budet har jag fått av min Fader.»

19 För dessa ords skull uppstodo åter stridiga meningar bland judarna.

20 Många av dem sade: »Han är besatt av en ond ande och är från sina sinnen. Varför hören I på honom?»

21 Andra åter sade: »Sådana ord talar icke den som är besatt. Icke kan väl en ond ande öppna blindas ögon?»

22 Därefter inföll tempelinvigningens högtid i Jerusalem. Det var nu vinter,

23 och Jesus gick fram och åter i Salomos pelargång i helgedomen.

24 Då samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: »Huru länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg oss det öppet.»

25 Jesus svarade dem: »Jag har sagt eder det, men I tron mig icke. De gärningar som jag gör i min Faders namn, de vittna om mig.

26 Men I tron mig icke, ty I ären icke av mina får.

27 Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig.

28 Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig någonsin förgås, och ingen skall rycka dem ur min hand.

29 Min Fader, som har givit mig dem, är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.

30 Jag och Fadern äro ett.»

31 Då togo judarna åter upp stenar för att stena honom.

32 Men Jesus sade till dem: »Många goda gärningar, som komma från min Fader, har jag låtit eder se. För vilken av dessa gärningar är det som I viljen stena mig?»

33 Judarna svarade honom: »Det är icke för någon god gärnings skull som vi vilja stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.»

34 Jesus svarade dem: »Det är ju så skrivet i eder lag: 'Jag har sagt att I ären gudar'.

35 Om han nu har kallat för gudar dem som Guds ord kom till -- och skriften kan ju icke bliva om intet --

36 huru kunnen då I, på den grund att jag har sagt mig vara Guds Son, anklaga mig för hädelse, mig som Fadern har helgat och sänt i världen?

37 Gör jag icke min Faders gärningar, så tron mig icke.

38 Men gör jag dem, så tron gärningarna, om I än icke tron mig; då skolen I fatta och förstå att Fadern är i mig, och att jag är i Fadern.»

39 Då ville de åter gripa honom, men han gick sin väg, undan deras händer.

40 Sedan begav han sig åter bort till det ställe på andra sidan Jordan, där Johannes först hade döpt, och stannade kvar där.

41 Och många kommo till honom. Och de sade: »Väl gjorde Johannes intet tecken, men allt vad Johannes sade om denne var sant.»

42 Och många kommo där till tro på honom.

1 "我实实在在告诉你们， 那不从门进羊圈， 倒从别处爬进去的， 那人就是贼， 就是强盗；

2 那从门进去的， 才是羊的牧人。

3 看门的给他开门， 羊也听他的声音； 他按着名字呼叫自己的羊， 领它们出来。

4 他把自己的羊领出来以后， 就走在前头， 羊也跟随他， 因为认得他的声音。

5 它们决不会跟随陌生人， 反而逃避他， 因为不认得陌生人的声音。"

6 耶稣对他们说了这个譬喻， 他们却不明白他所说的是什么。

7 于是耶稣又说： "我实实在在告诉你们， 我就是羊的门。

8 所有在我以先来的， 都是贼和强盗； 羊却不听从他们。

9 我就是门， 如果有人借着我进来， 就必定得救， 并且可以出、可以入， 也可以找到草场。

10 贼来了， 不过是要偷窃、杀害、毁坏； 我来了， 是要使羊得生命， 并且得的更丰盛。

11 我是好牧人， 好牧人为羊舍命。

12 那作雇工不是牧人的， 羊也不是自己的， 他一见狼来， 就把羊撇下逃跑， 狼就抓住羊群， 把他们驱散了；

13 因为他是个雇工， 对羊群漠不关心。

14 我是好牧人， 我认识我的羊， 我的羊也认识我，

15 好像父认识我， 我也认识父一样； 并且我为羊舍命。

16 我还有别的羊， 不在这羊圈里； 我必须把它们领来， 它们也要听我的声音， 并且要合成一群， 归于一个牧人。

17 父爱我， 因为我把生命舍去， 好再把它取回来。

18 没有人能夺去我的生命， 是我自己舍去的。我有权把生命舍去， 也有权把它取回来； 这是我从我的父所领受的命令。"

19 犹太人因着这些话又起了纷争。

20 他们当中有许多人说： "他是鬼附的， 他发疯了； 为什么要听他呢？"

21 另外有人说： "这话不是鬼附的人所说的。鬼怎能使瞎子的眼睛开了呢？"

22 在耶路撒冷， 献殿节到了， 那时是冬天。

23 耶稣在殿的所罗门廊上走过，

24 犹太人围着他， 对他说： "你使我们心里悬疑不定， 要到几时呢？如果你是基督， 就公开地告诉我们吧！ "

25 耶稣对他们说： "我已经告诉你们， 你们却不相信； 我奉我父的名所作的事， 可以为我作证。

26 只是你们不信， 因为你们不是我的羊。

27 我的羊听我的声音， 我也认识他们， 他们也跟随我。

28 我赐给他们永生， 他们永不灭亡， 谁也不能把他们从我手里夺去。

29 那位把羊群赐给我的父比一切都大， 也没有人能把他们从我父的手里夺去。

30 我与父原为一。"

31 犹太人又拿起石头要打他。

32 耶稣对他们说： "我把许多从父那里来的善事显给你们看， 你们因哪一件要用石头打我呢？"

33 犹太人对他说： "我们不是因为善事用石头打你， 而是因为你说了僭妄的话； 又因为你是个人， 竟然把自己当作 神。"

34 耶稣说： "你们的律法上不是写着‘我说你们是神’吗？

35 圣经是不能废除的， 如果那些承受 神的道的人， 神尚且称他们是神，

36 那么父所分别为圣又差到世上来的， 他自称是 神的儿子， 你们就说他说了僭妄 神的话吗？

37 我若不作我父的事， 你们就不必信我；

38 我若作了， 你们纵然不信我， 也应当信这些事， 好使你们确实知道， 我父是在我里面， 我也在父里面。"

39 他们又要逮捕耶稣， 他却从他们的手中逃脱了。

40 耶稣又往约旦河东去， 到约翰从前施洗的地方， 住在那里。

41 许多人到他那里去， 说： "约翰没有行过一件神迹， 但约翰指着这人所说的一切话， 都是真实的。"

42 在那里就有许多人信了耶稣。