1 Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer -- eder andliga tempeltjänst.
2 Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt.
3 Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig än tillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.
4 Ty såsom vi i en och samma kropp hava många lemmar, men alla lemmarna icke hava samma förrättning,
5 så utgöra ock vi, fastän många, en enda kropp i Kristus, men var för sig äro vi lemmar, varandra till tjänst.
6 Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro;
7 har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall;
8 är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje.
9 Eder kärlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hållen fast vid det goda.
10 Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek; söken överträffa varandra i inbördes hedersbevisning.
11 Varen icke tröga, där det gäller nit; varen brinnande i anden, tjänen Herren.
12 Varen glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, uthålliga i bönen.
13 Tagen del i de heligas behov. Varen angelägna om att bevisa gästvänlighet.
14 Välsignen dem som förfölja eder; välsignen, och förbannen icke.
15 Glädjens med dem som äro glada, gråten med dem som gråta.
16 Varen ens till sinnes med varandra. Haven icke edert sinne vänt till vad högt är, utan hållen eder till det som är ringa. Hållen icke eder själva för kloka.
17 Vedergällen ingen med ont för ont. Vinnläggen eder om vad gott är inför var man.
18 Hållen frid med alla människor, om möjligt är, och så mycket som på eder beror.
19 Hämnens icke eder själva, mina älskade, utan lämnen rum för vredesdomen; ty det är skrivet: »Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren.»
20 Fastmer, »om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, om han är törstig, så giv honom att dricka; ty om du så gör, samlar du glödande kol på hans huvud.»
21 Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.
1 所以弟兄们， 我凭着 神的仁慈劝你们， 要把身体献上， 作圣洁而蒙 神悦纳的活祭； 这是你们理所当然的事奉。
2 不要模仿这个世代， 倒要借着心意的更新而改变过来， 使你们可以察验出什么是 神的旨意， 就是察验出什么是美好的、蒙他悦纳的和完全的事。
3 我凭着所赐给我的恩典， 对你们各人说， 不可自视太高， 高于所当看的， 反而应该照着 神分给各人信心的大小， 看得适中。
4 就像一个身体有许多肢体， 各肢体都有不同的功用；
5 照样， 我们大家在基督里成为一个身体， 也是互相作肢体。
6 照着所赐给我们的恩典， 我们各有不同的恩赐： 说预言的， 就应当照着信心的程度去说；
7 服事人的， 就应当照着恩赐去服事； 教导的， 就应当照着恩赐教导；
8 劝慰的， 就应当照着恩赐劝慰； 把财物分给人的要真诚； 领导的要殷勤； 行善的要乐意。
9 爱， 不可虚伪； 恶， 要厌恶； 善， 要持守。
10 要以手足之爱彼此相亲， 用恭敬的心互相礼让。
11 殷勤不可懒惰， 心灵要火热， 常常服事主；
12 在盼望中要喜乐， 在患难中要坚忍， 祷告要恒切。
13 圣徒有缺乏的， 就要接济； 客旅要热诚地款待。
14 迫害你们的， 要为他们祝福； 只可祝福， 不可咒诅。
15 要与喜乐的人一同喜乐， 与哀哭的人一同哀哭。
16 要彼此同心， 不可心高气傲， 倒要俯就卑微的。不可自以为聪明。
17 不可以恶报恶。大家以为美的事， 要努力去作。
18 可能的话， 总要尽你们的所能与人和睦。
19 亲爱的啊， 不要为自己伸冤， 宁可等候主的忿怒， 因为经上记着， 主说： "伸冤在我， 我必报应。"
20 相反地， "如果你的仇敌饿了， 就给他吃； 如果渴了， 就给他喝。因为你这样作， 就是把炭火堆在他的头上。"
21 不可被恶所胜， 反要以善胜恶。