1 Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ, därjämte ock murare och timmermän, för att de skulle bygga honom ett hus.

2 Och David märkte att HERREN hade befäst honom såsom konung över Israel; ty han hade låtit hans rike bliva övermåttan upphöjt, för sitt folk Israels skull.

3 Och David tog sig ännu flera hustrur i Jerusalem, och David födde ännu flera söner och döttrar.

4 Dessa äro namnen på de söner som han fick i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo,

5 Jibhar, Elisua, Elpelet,

6 Noga, Nefeg, Jafia,

7 Elisama, Beeljada och Elifelet.

8 Men när filistéerna hörde att David hade blivit smord till konung över hela Israel, drogo de allasammans upp för att fånga David. När David hörde detta, drog han ut mot dem.

9 Då nu filistéerna hade fallit in i Refaimsdalen och där företogo plundringståg,

10 frågade David Gud: »Skall jag draga upp mot filistéerna? Vill du då giva dem i min hand?» HERREN svarade honom: »Drag upp; jag vill giva dem i din hand.»

11 Och de drogo upp till Baal-Perasim, och där slog David dem. Då sade David: »Gud <b>har brutit ned</b> mina fiender genom min hand, likasom en vattenflod bryter ned.» Därav fick det stället namnet <b>Baal-Perasim</b>.

12 De lämnade där efter sig sina gudar; och David befallde att dessa skulle brännas upp i eld.

13 Men filistéerna företogo ännu en gång plundringståg i dalen.

14 När David då åter frågade Gud, svarade Gud honom: »Du skall icke draga upp efter dem; du må kringgå dem på en omväg, så att du kommer över dem från det håll där bakaträden stå.

15 Så snart du sedan hör ljudet av steg i bakaträdens toppar, drag då ut till strid, ty då har Gud dragit ut framför dig till att slå filistéernas här.»

16 David gjorde såsom Gud hade bjudit honom; och de slogo filistéernas här och förföljde dem från Gibeon ända till Geser.

17 Och ryktet om David gick ut i alla länder, och HERREN lät fruktan för honom komma över alla folk.

1 Potom poslal Chíram král Tyrský posly k Davidovi, a dříví cedrového a zedníky i tesaře, aby stavěli jemu dům.

2 I poznal David, že ho potvrdil Hospodin za krále nad Izraelem, a že zvýšil království jeho pro lid svůj Izraelský.

3 Pojal pak David ještě ženy v Jeruzalémě, a zplodil David více synů a dcer.

4 A tato jsou jména těch, kteříž se jemu zrodili v Jeruzalémě: Sammua, Sobab, Nátan a Šalomoun,

5 Též Ibchar, Elisua, Elfelet,

6 Za tím Noga, Nefeg, Jafia,

7 Elisama, Beeliada a Elifelet.

8 V tom uslyšavše Filistinští, že by pomazán byl David za krále nade vším Izraelem, vytáhli všickni Filistinští hledati Davida. O čemž uslyšav David, vytáhl proti nim.

9 Nebo když Filistinští přišli, a rozprostřeli se v údolí Refaim,

10 Radil se David s Bohem, řka: Potáhnu-li proti Filistinským, a dáš-li je v ruku mou? Odpověděl jemu Hospodin: Táhni, a dám je v ruku tvou.

11 Tedy vtrhli do Balperazim. I porazil je tam David a řekl: Protrhlť jest Bůh nepřátely mé rukou mou, jako vody protrhují břehy. A protož nazváno jméno místa toho Balperazim.

12 Nebo nechali tam bohů svých. I přikázal David, aby je spálili.

13 Ale Filistinští sebravše se znovu, rozprostřeli se v tom údolí.

14 Pročež David radil se opět s Bohem. I řekl jemu Bůh: Nepřistupuj k nim po zadu; odvrať se od nich, abys na ně trefil naproti moruším.

15 A když uslyšíš, že šustí vrchové moruší, tedy vytáhneš k bitvě; nebo vyšel Bůh před tebou, aby porazil vojska Filistinská.

16 I učinil David tak, jakž mu byl přikázal Bůh, a porazili vojska Filistinská od Gabaon až do Gázera.

17 A tak rozešla se pověst o Davidovi do všech zemí, a způsobil Hospodin to, že se ho báli všickni národové.