1 Och jämväl Saulus hade gillat att man dödade honom. Apostlagärningarna, 8 Kapitlet Förföljelse mot församlingen i Jerusalem. Evangelium predikat i Samarien. Trollkarlen Simon. En etiopisk hovmans dop. Samma dag utbröt en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem; och alla, utom apostlarna, blevo kringspridda över Judeens och Samariens landsbygd.

2 Några fromma män begrovo dock Stefanus och höllo en stor dödsklagan efter honom.

3 Saulus åter for våldsamt fram mot församlingen; han gick omkring i husen och drog fram män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse.

4 Men de som hade blivit kringspridda gingo omkring och förkunnade evangelii ord.

5 Och Filippus kom så ned till huvudstaden i Samarien och predikade Kristus för folket där.

6 Och när de hörde Filippus och sågo de tecken som han gjorde, aktade de endräktigt på det som han talade.

7 Ty från många som voro besatta av orena andar foro andarna ut under höga rop, och många lama och ofärdiga blevo botade.

8 Och det blev stor glädje i den staden.

9 Nu var där i staden före honom en man vid namn Simon, som hade övat trolldom, så att han hade slagit det samaritiska folket med häpnad, och som sade sig vara något stort.

10 Till honom höllo sig alla, både små och stora, och sade: »Denne är vad man kallar 'Guds stora kraft.'»

11 Och de höllo sig till honom, därför att han genom sina trollkonster under ganska lång tid hade slagit dem med häpnad.

12 Men nu, då de satte tro till Filippus, som förkunnade evangelium om Guds rike och om Jesu Kristi namn, läto de döpa sig, både män och kvinnor.

13 Ja, Simon själv kom till tro; och sedan han hade blivit döpt, höll han sig ständigt till Filippus. Och när han såg de stora tecken och kraftgärningar som denne gjorde, betogs han av häpnad.

14 Då nu apostlarna i Jerusalem fingo höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes.

15 Och när dessa kommo ditned, bådo de för dem, att de måtte undfå helig ande;

16 ty helig ande hade ännu icke fallit på någon av dem, utan de voro allenast döpta i Herren Jesu namn.

17 De lade då händerna på dem, och de undfingo helig ande.

18 När då Simon såg att det var genom apostlarnas handpåläggning som Anden blev given, bjöd han dem penningar

19 och sade: »Given ock mig den makten, så att var och en som jag lägger händerna på undfår helig ande.»

20 Då sade Petrus till honom: »Må dina penningar med dig själv gå i fördärvet, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för penningar.

21 Du har ingen del eller lott i det som här är fråga om, ty ditt hjärta är icke rättsinnigt inför Gud.

22 Gör fördenskull bättring och upphör med denna din ondska, och bed till Herren att den tanke som har uppstått i ditt hjärta må, om möjligt är, bliva dig förlåten.

23 Ty jag ser att du är förgiftad av ondska och fången i orättfärdighetens bojor.»

24 Då svarade Simon och sade: »Bedjen I till Herren för mig, att intet av det som I haven sagt må komma över mig.»

25 Och sedan de hade framburit sitt vittnesbörd och talat Herrens ord, begåvo de sig tillbaka till Jerusalem och förkunnade därvid evangelium i många samaritiska byar.

26 Men en Herrens ängel talade till Filippus och sade: »Stå upp och begiv dig vid middagstiden ut på den väg som leder ned från Jerusalem till Gasa; den är tom på folk.»

27 Då stod han upp och begav sig åstad. Och se, en etiopisk man for där fram, en hovman som var en mäktig herre hos Kandace, drottningen i Etiopien, och var satt över hela hennes skattkammare. Denne hade kommit till Jerusalem för att där tillbedja,

28 men var nu stadd på hemvägen och satt i sin vagn och läste profeten Esaias.

29 Då sade Anden till Filippus: »Gå fram och närma dig till denna vagn.»

30 Filippus skyndade fram och hörde att han läste profeten Esaias. Då frågade han: »Förstår du vad du läser?»

31 Han svarade: »Huru skulle jag väl kunna förstå det, om ingen vägleder mig?» Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom.

32 Men det ställe i skriften som han läste var detta: »Såsom ett får fördes han bort till att slaktas; och såsom ett lamm som är tyst inför den som klipper det, så öppnade han icke sin mun.

33 Genom hans förnedring blev hans dom borttagen. Vem kan räkna hans släkte? Ty hans liv ryckes undan från jorden.»

34 Och hovmannen frågade Filippus och sade: »Jag beder dig, säg mig om vilken profeten talar detta, om sig själv eller om någon annan?»

35 Då öppnade Filippus sin mun och begynte med detta skriftens ord och förkunnade för honom evangelium om Jesus.

36 Och medan de färdades vägen fram, kommo de till ett vatten. Då sade hovmannen: »Se, här finnes vatten. Vad hindrar att jag döpes?»

37

38 Och han lät vagnen stanna; och de stego båda ned i vattnet, Filippus och hovmannen, och han döpte honom.

39 Men när de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom icke mer, då han nu glad fortsatte sin färd.

40 Men Filippus blev efteråt sedd i Asdod. Därefter vandrade han omkring och förkunnade evangelium i alla städer, till dess han kom till Cesarea.

1 And Saul was consenting to his being killed. And on that day there arose a great persecution against the assembly which was in Jerusalem, and all were scattered into the countries of Judaea and Samaria except the apostles.

2 And pious men buried Stephen and made great lamentation over him.

3 But Saul ravaged the assembly, entering into the houses one after another, and dragging off both men and women delivered them up to prison.

4 Those then that had been scattered went through {the countries} announcing the glad tidings of the word.

5 And Philip, going down to a city of Samaria, preached the Christ to them;

6 and the crowds with one accord gave heed to the things spoken by Philip, when they heard {him} and saw the signs which he wrought.

7 For from many who had unclean spirits they went out, crying with a loud voice; and many that were paralysed and lame were healed.

8 And there was great joy in that city.

9 But a certain man, by name Simon, had been before in the city, using magic arts, and astonishing the nation of Samaria, saying that himself was some great one.

10 To whom they had all given heed, from small to great, saying, This is the power of God which is called great.

11 And they gave heed to him, because that for a long time he had astonished them by his magic arts.

12 But when they believed Philip announcing the glad tidings concerning the kingdom of God and the name of Jesus Christ, they were baptised, both men and women.

13 And Simon also himself believed; and, having been baptised, continued constantly with Philip; and, beholding the signs and great works of power which took place, was astonished.

14 And the apostles who were in Jerusalem, having heard that Samaria had received the word of God, sent to them Peter and John;

15 who, having come down, prayed for them that they might receive {the} Holy Spirit;

16 for he was not yet fallen upon any of them, only they were baptised to the name of the Lord Jesus.

17 Then they laid their hands upon them, and they received {the} Holy Spirit.

18 But Simon, having seen that by the laying on of the hands of the apostles the {Holy} Spirit was given, offered them money,

19 saying, Give to me also this power, in order that on whomsoever I may lay hands he may receive {the} Holy Spirit.

20 And Peter said to him, Thy money go with thee to destruction, because thou hast thought that the gift of God can be obtained by money.

21 Thou hast neither part nor lot in this matter, for thy heart is not upright before God.

22 Repent therefore of this thy wickedness, and supplicate the Lord, if indeed the thought of thy heart may be forgiven thee;

23 for I see thee to be in the gall of bitterness, and bond of unrighteousness.

24 And Simon answering said, Supplicate *ye* for me to the Lord, so that nothing may come upon me of the things of which ye have spoken.

25 They therefore, having testified and spoken the word of the Lord, returned to Jerusalem, and announced the glad tidings to many villages of the Samaritans.

26 But {the} angel of {the} Lord spoke to Philip, saying, Rise up and go southward on the way which goes down from Jerusalem to Gaza: the same is desert.

27 And he rose up and went. And lo, an Ethiopian, a eunuch, a man in power under Candace queen of the Ethiopians, who was over all her treasure, who had come to worship at Jerusalem,

28 was returning and sitting in his chariot: and he was reading the prophet Esaias.

29 And the Spirit said to Philip, Approach and join this chariot.

30 And Philip, running up, heard him reading the prophet Esaias, and said, Dost thou then know what thou art reading of?

31 And he said, How should I then be able unless some one guide me? And he begged Philip to come up and sit with him.

32 And the passage of the scripture which he read was this: He was led as a sheep to slaughter, and as a lamb is dumb in presence of him that shears him, thus he opens not his mouth.

33 In his humiliation his judgment has been taken away, and who shall declare his generation? for his life is taken from the earth.

34 And the eunuch answering Philip said, I pray thee, concerning whom does the prophet say this? of himself or of some other?

35 And Philip, opening his mouth and beginning from that scripture, announced the glad tidings of Jesus to him.

36 And as they went along the way, they came upon a certain water, and the eunuch says, Behold water; what hinders my being baptised?

37

38 And he commanded the chariot to stop. And they went down both to the water, both Philip and the eunuch, and he baptised him.

39 But when they came up out of the water {the} Spirit of {the} Lord caught away Philip, and the eunuch saw him no longer, for he went on his way rejoicing.

40 And Philip was found at Azotus, and passing through he announced the glad tidings to all the cities till he came to Caesarea.