1 Och de stodo upp, hela hopen, och förde honom till Pilatus.
2 Där begynte de anklaga honom och sade: »Vi hava funnit att denne man förleder vårt folk och vill förhindra att man giver kejsaren skatt, och att han säger sig vara Messias, en konung.»
3 Då frågade Pilatus honom och sade: Är du judarnas konung?» Han svarade honom och sade: »Du säger det själv.»
4 Men Pilatus sade till översteprästerna och till folket: »Jag finner intet brottsligt hos denne man.»
5 Då blevo de ännu ivrigare och sade: »Han uppviglar med sin lära folket i hela Judeen, allt ifrån Galileen och ända hit.»
6 När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen.
7 Och då han fick veta att han var från det land som lydde under Herodes' välde, sände han honom bort till Herodes, som under dessa dalar också var i Jerusalem.
8 När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade sedan lång tid velat se honom; han hade nämligen hört talas om honom, och han hoppades nu att få se honom göra något tecken.
9 Men fastän han ställde ganska många frågor på Jesus, svarade denne honom intet.
10 Och översteprästerna och de skriftlärde stodo där och anklagade honom häftigt.
11 Men Herodes och hans krigsfolk bemötte honom med förakt och begabbade honom; och sedan de hade satt på honom en lysande klädnad, sände de honom tillbaka till Pilatus.
12 Och Herodes och Pilatus blevo den dagen vänner med varandra; Förut hade nämligen dem emellan rått ovänskap.
13 Sedan kallade Pilatus tillhopa översteprästerna och rådsherrarna och folket
14 och sade till dem: »I haven fört till mig denne man och sagt att han förleder folket; och jag har nu i eder närvaro anställt rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till något av det som I anklagen honom för.
15 Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju sänt honom tillbaka till oss. I sen alltså att denne icke har gjort något som förtjänar döden.
16 Därför vill jag giva honom lös, medan jag har tuktat honom.»
18 Då skriade hela hopen och sade: »Hav bort denne, och giv oss Barabbas lös.»
19 (Denne man hade blivit kastad i fängelse på grund av ett upplopp, som hade ägt rum i staden, och för ett dråps skull.)
20 Åter talade Pilatus till dem, ty han önskade att kunna giva Jesus lös.
21 Men de ropade emot honom: »Korsfäst, korsfäst honom!»
22 Då talade han till dem för tredje gången och frågade: »Vad ont har denne då gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till något som förtjänar döden Därför vill jag giva honom lös, sedan jag har tuktat honom.»
23 Men de lågo över honom med höga rop och begärde att han skulle låta korsfästa honom; och deras rop blevo honom övermäktiga.
24 Då dömde Pilatus att så skulle ske, som de begärde.
25 Och han lösgav den man de begärde, den som hade blivit kastad i fängelse för upplopp och dråp; men Jesus utlämnade han, för att med honom skulle ske efter deras vilja.
26 När de sedan förde bort honom, fingo de fatt en man, Simon från Cyrene, som kom utifrån marken; på honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus.
27 Men en stor hop folk följde med honom, bland dem också kvinnor som jämrade sig och gräto över honom.
28 Då vände Jesus sig om till dem och sade: »I Jerusalems döttrar, gråten icke över mig, utan gråten över eder själva och över edra barn.
29 Ty se, den tid skall komma, då man skall säga: 'Saliga äro de ofruktsamma, de moderliv som icke hava fött barn, och de bröst som icke hava givit di.'
30 Då skall man begynna säga till: bergen: 'Fallen över oss', och till höjderna: 'Skylen oss.'
31 Ty om han gör så med det friska trädet, vad skall icke då ske med det torra!»
32 Jämväl två andra, två ogärningsmän, fördes ut för att avlivas tillika med honom.
33 Och när de hade kommit till den plats som kallades »Huvudskallen» korsfäste de honom där, så ock ogärningsmännen, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.
34 Men Jesus sade. »Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra. Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. --
35 Men folket stod och såg därpå. Och jämväl rådsherrarna drevo gäck med honom och sade: »Andra har han hjälpt; nu må han hjälpa sig själv, om han är Guds Smorde, den utvalde.»
36 Också krigsmännen gingo fram och begabbade honom och räckte honom ättikvin
37 och sade: »Är du judarnas konung, så hjälp dig själv.»
38 Men över honom hade man ock satt upp en överskrift: »Denne är judarnas konung.»
39 Och en av de ogärningsmän som voro där upphängda smädade honom och sade: »Du är ju Messias; hjälp då dig själv och oss.»
40 Då tillrättavisade honom den andre och svarade och sade: »Fruktar icke heller du Gud, du som är under samma dom?
41 Oss vederfares detta med all rätt, ty vi lida vad våra gärningar äro värda, men denne man har intet ont gjort.»
42 Sedan sade han: »Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike.»
43 Han svarade honom: »Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.»
44 Det var nu omkring sjätte timmen; då kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen,
45 i det att solen miste sitt sken. Och förlåten i templet rämnade mitt itu.
46 Och Jesus ropade med hög röst och sade: »Fader, i dina händer befaller jag min ande.» Och när han hade sagt detta, gav han upp andan.
47 Men när hövitsmannen såg vad som skedde, prisade han Gud och sade: »Så var då denne verkligen en rättfärdig man!»
48 Och när allt folket, de som hade kommit tillsammans för att se härpå, sågo vad som skedde, slogo de sig för bröstet och vände hem igen.
49 Men alla hans vänner stodo på avstånd och sågo detta, bland dem också några kvinnor, de som hade följt med honom från Galileen.
50 Nu var där en rådsherre, vi namn Josef, en god och rättfärdig man,
51 som icke hade samtyckt till deras rådslag och gärning. Han var från Arimatea, en stad i Judeen; och han väntade på Guds rike.
52 Denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp.
53 Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han den i en grav som var uthuggen i klippan, och där ännu ingen hade varit lagd.
54 Det var då tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ingå.
55 Och de kvinnor, som med honom hade kommit från Galileen, följde efter och sågo graven och sågo huru hans kropp lades ned däri.
56 Sedan vände de hem igen och redde till välluktande kryddor och smörjelse; men på sabbaten voro de stilla, efter lagens bud.
1 And the whole multitude of them, rising up, led him to Pilate.
2 And they began to accuse him, saying, We have found this {man} perverting our nation, and forbidding to give tribute to Caesar, saying that he himself is Christ, a king.
3 And Pilate demanded of him saying, Art *thou* the king of the Jews? And he answering him said, Thou sayest.
4 And Pilate said to the chief priests and the crowds, I find no guilt in this man.
5 But they insisted, saying, He stirs up the people, teaching throughout all Judaea, beginning from Galilee even on to here.
6 But Pilate, having heard Galilee {named}, demanded if the man were a Galilaean;
7 and having learned that he was of Herod's jurisdiction, remitted him to Herod, who himself also was at Jerusalem in those days.
8 And when Herod saw Jesus he greatly rejoiced, for he had been a long while desirous of seeing him, because of hearing many things concerning him, and he hoped to see some sign done by him;
9 and he questioned him in many words, but *he* answered him nothing.
10 And the chief priests and the scribes stood and accused him violently.
11 And Herod with his troops having set him at nought and mocked him, having put a splendid robe upon him, sent him back to Pilate.
12 And Pilate and Herod became friends with one another the same day, for they had been at enmity before between themselves.
13 And Pilate, having called together the chief priests and the rulers and the people,
14 said to them, Ye have brought to me this man as turning away the people {to rebellion}, and behold, I, having examined him before you, have found nothing criminal in this man as to the things of which ye accuse him;
15 nor Herod either, for I remitted you to him, and behold, nothing worthy of death is done by him.
16 Having chastised him therefore, I will release him.
17 (Now he was obliged to release one for them at the feast.)
18 But they cried out in a mass saying, Away with this {man} and release Barabbas to us;
19 who was one who, for a certain tumult which had taken place in the city, and {for} murder, had been cast into prison.
20 Pilate therefore, desirous to release Jesus, again addressed {them}.
21 But they cried out in reply saying, Crucify, crucify him.
22 And he said the third time to them, What evil then has this {man} done? I have found no cause of death in him: I will chastise him therefore and release him.
23 But they were urgent with loud voices, begging that he might be crucified. And their voices {and those of the chief priests} prevailed.
24 And Pilate adjudged that what they begged should take place.
25 And he released him who, for tumult and murder, had been cast into prison, whom they begged for, and Jesus he delivered up to their will.
26 And as they led him away, they laid hold on a certain Simon, a Cyrenian, coming from the field, and put the cross upon him to bear it behind Jesus.
27 And a great multitude of the people, and of women who wailed and lamented him, followed him.
28 And Jesus turning round to them said, Daughters of Jerusalem, do not weep over me, but weep over yourselves and over your children;
29 for behold, days are coming in which they will say, Blessed {are} the barren, and wombs that have not borne, and breasts that have not given suck.
30 Then shall they begin to say to the mountains, Fall upon us; and to the hills, Cover us:
31 for if these things are done in the green tree, what shall take place in the dry?
32 Now two others also, malefactors, were led with him to be put to death.
33 And when they came to the place which is called Skull, there they crucified him, and the malefactors, one on the right hand, the other on the left.
34 And Jesus said, Father, forgive them, for they know not what they do. And, parting out his garments, they cast lots.
35 And the people stood beholding, and the rulers also {with them} sneered, saying, He has saved others; let him save himself if this is the Christ, the chosen one of God.
36 And the soldiers also made game of him, coming up offering him vinegar,
37 and saying, If *thou* be the king of the Jews, save thyself.
38 And there was also an inscription {written} over him in Greek, and Roman, and Hebrew letters: This is the King of the Jews.
39 Now one of the malefactors who had been hanged spoke insultingly to him, saying, Art not thou the Christ? save thyself and us.
40 But the other answering rebuked him, saying, Dost *thou* too not fear God, thou that art under the same judgment?
41 and *we* indeed justly, for we receive the just recompense of what we have done; but this {man} has done nothing amiss.
42 And he said to Jesus, Remember me, {Lord,} when thou comest in thy kingdom.
43 And Jesus said to him, Verily I say to thee, To-day shalt thou be with me in paradise.
44 And it was about {the} sixth hour, and there came darkness over the whole land until {the} ninth hour.
45 And the sun was darkened, and the veil of the temple rent in the midst.
46 And Jesus, having cried with a loud voice, said, Father, into thy hands I commit my spirit. And having said this, he expired.
47 Now the centurion, seeing what took place, glorified God, saying, In very deed this man was just.
48 And all the crowds who had come together to that sight, having seen the things that took place, returned, beating {their} breasts.
49 And all those who knew him stood afar off, the women also who had followed him from Galilee, beholding these things.
50 And behold, a man named Joseph, who was a councillor, a good man and a just
51 (this {man} had not assented to their counsel and deed), of Arimathaea, a city of the Jews, who also waited, {himself also,} for the kingdom of God
52 -he having gone to Pilate begged the body of Jesus;
53 and having taken it down, wrapped it in fine linen and placed him in a tomb hewn in the rock, where no one had ever been laid.
54 And it was preparation day, and {the} sabbath twilight was coming on.
55 And women, who had come along with him out of Galilee, having followed, saw the sepulchre and how his body was placed.
56 And having returned they prepared aromatic spices and ointments, and remained quiet on the sabbath, according to the commandment.