1 Två dagar därefter var det påsk och det osyrade brödets högtid. Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att gripa honom med list och döda honom.
2 De sade nämligen: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.»
3 Men när han var i Betania, i Simon den spetälskes hus, och där låg till bords, kom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med smörjelse av dyrbar äkta nardus. Och hon bröt sönder flaskan och göt ut smörjelsen över hans huvud.
4 Några som voro där blevo då misslynta och sade till varandra: »Varför skulle denna smörjelse förspillas?
5 Man hade ju kunnat sälja den för mer än tre hundra silverpenningar och giva dessa åt de fattiga.» Och de talade hårda ord till henne.
6 Men Jesus sade: »Låten henne vara. Varför oroen I henne? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig.
7 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, och närhelst I viljen kunnen I göra dem gott, men mig haven I icke alltid.
8 Vad hon kunde, det gjorde hon. Hon har i förväg smort min kropp såsom en tillredelse till min begravning.
9 Och sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»
10 Och Judas Iskariot, han som var en av de tolv, gick bort till översteprästerna och ville förråda honom åt dem.
11 När de hörde detta, blevo de glada och lovade att giva honom en summa penningar. Sedan sökte han efter tillfälle att förråda honom, då lägligt var.
12 På första dagen i det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, sade hans lärjungar till honom: »Vart vill du att vi skola gå och reda till, så att du kan äta påskalammet?»
13 Då sände han åstad två av sina lärjungar och sade till dem: »Gån in i staden; där skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom.
14 Och sägen till husbonden i det hus där han går in: 'Mästaren frågar: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?'
15 Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, tillredd och ordnad för måltid; reden till åt oss där.»
16 Och lärjungarna begåvo sig i väg och kommo in i staden och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.
17 När det sedan hade blivit afton, kom han dit med de tolv.
18 Och medan de lågo till bords och åto, sade Jesus: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig, 'den som äter med mig'.»
19 Då begynte de bedrövas och fråga honom, den ene efter den andre: »Icke är det väl jag?»
20 Och han sade till dem: »Det är en av de tolv, den som jämte mig doppar i fatet.
21 Ja, Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.»
22 Medan de nu åto, tog han ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt dem och sade: »Tagen detta; detta är min lekamen.»
23 Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav åt dem; och de drucko alla därav.
24 Och han sade till dem: »Detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många.
25 Sannerligen säger jag eder: Jag skall icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt i Guds rike.»
26 När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget.
27 Då sade Jesus till dem: »I skolen alla komma på fall; ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren skola förskingras.'
28 Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen.»
29 Då svarade Petrus honom: »Om än alla andra komma på fall, så skall dock jag det icke.»
30 Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: Redan i denna natt, förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig.»
31 Då försäkrade han ännu ivrigare: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de andra. Och de kommo till ett ställe som kallades Getsemane.
32 Då sade han till sina lärjungar: »Bliven kvar här, medan jag beder.»
33 Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han begynte bäva och ängslas.
34 Och han sade till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken.»
35 Därefter gick han litet längre bort och föll ned på jorden och bad, att om möjligt vore, den stunden skulle bliva honom besparad.
36 Och han sade: »Abba, Fader, allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Dock icke vad jag vill, utan vad du vill!»
37 Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Simon, sover du? Förmådde du då icke vaka en kort stund?
38 Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.»
39 Och han gick åter bort och bad och sade samma ord.
40 När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda. Och de visste icke vad de skulle svara honom.
41 För tredje gången kom han tillbaka och sade då till dem: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Det är nog. Stunden är kommen. Människosonen skall nu bliva överlämnad i syndarnas händer.
42 Stån upp, låt oss gå; se, den som förråder mig är nära.»
43 Och i detsamma, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en folkskara med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och de skriftlärde och de äldste.
44 Men förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa och föra bort under säker bevakning.»
45 Och när han nu kom dit, trädde han strax fram till honom och sade: »Rabbi!» och kysste honom häftigt.
46 Då grepo de Jesus och togo honom fången.
47 Men en av dem som stodo där bredvid drog sitt svärd och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.
48 Och Jesus talade till dem och sade: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig.
49 Var dag har jag varit ibland eder i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig. Men skrifterna skulle ju fullbordas.»
50 Då övergåvo de honom alla och flydde.
51 Och bland dem som hade följt med honom var en ung man, höljd i ett linnekläde, som var kastat över blotta kroppen; honom grepo de.
52 Men han lämnade linneklädet kvar och flydde undan naken.
53 Så förde de nu Jesus bort till översteprästen, och där församlade sig alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärde.
54 Och Petrus följde honom på avstånd ända in på översteprästens gård; där satt han sedan tillsammans med tjänarna och värmde sig vid elden.
55 Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom; men de funno intet.
56 Ty väl vittnade många falskt mot honom, men vittnesbörden stämde icke överens.
57 Och några stodo upp och vittnade falskt mot honom och sade:
58 »Vi hava själva hört honom säga: 'Jag skall bryta ned detta tempel, som är gjort med händer, och skall sedan på tre dagar bygga upp ett annat, som icke är gjort med händer.'»
59 Men icke ens i det stycket stämde deras vittnesbörd överens.
60 Då stod översteprästen upp ibland dem och frågade Jesus och sade: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?»
61 Men han teg och svarade intet. Åter frågade översteprästen honom och sade till honom: »Är du Messias, den Högtlovades Son?»
62 Jesus svarade: »Jag är det. Och I skolen få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma med himmelens skyar.»
63 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Vad behöva vi mer några vittnen?
64 I hörden hädelsen. Vad synes eder?» Då dömde de alla honom skyldig till döden.
65 Och några begynte spotta på honom; och sedan de hade höljt över hans ansikte, slogo de honom på kinderna med knytnävarna och sade till honom: »Profetera.» Också rättstjänarna slogo honom på kinderna.
66 Medan nu Petrus befann sig därnere på gården, kom en av översteprästens tjänstekvinnor dit.
67 Och när hon fick se Petrus, där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: »Också du var med nasaréen, denne Jesus.»
68 Men han nekade och sade: »Jag varken vet eller förstår vad du menar.» Sedan gick han ut på den yttre gården.
69 När tjänstekvinnan då fick se honom där, begynte hon åter säga till dem som stodo bredvid: »Denne är en av dem.»
70 Då nekade han åter. Litet därefter sade återigen de som stodo där bredvid till Petrus: »Förvisso är du en av dem; du är ju också en galilé.»
71 Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den man som I talen om.»
72 Och i detsamma gol hanen för andra gången. Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig.» Och han brast ut i gråt.
1 Now the passover and the {feast of} unleavened bread was after two days. And the chief priests and the scribes were seeking how they might seize him by subtlety and kill him.
2 For they said, Not in the feast, lest perhaps there be a tumult of the people.
3 And when he was in Bethany, in the house of Simon the leper, as he lay at table, there came a woman having an alabaster flask of ointment of pure nard, very costly; and having broken the alabaster flask, she poured it out upon his head.
4 And there were some indignant in themselves, and saying, Why has this waste been made of the ointment?
5 for this ointment could have been sold for more than three hundred denarii and given to the poor. And they spoke very angrily at her.
6 But Jesus said, Let her alone; why do ye trouble her? she has wrought a good work as to me;
7 for ye have the poor always with you, and whenever ye would ye can do them good; but me ye have not always.
8 What *she* could she has done. She has beforehand anointed my body for the burial.
9 And verily I say unto you, Wheresoever these glad tidings may be preached in the whole world, what this {woman} has done shall be also spoken of for a memorial of her.
10 And Judas Iscariote, one of the twelve, went away to the chief priests that he might deliver him up to them;
11 and they, when they heard it, rejoiced, and promised him to give money. And he sought how he could opportunely deliver him up.
12 And the first day of unleavened bread, when they slew the passover, his disciples say to him, Where wilt thou that we go and prepare, that thou mayest eat the passover?
13 And he sends two of his disciples, and says to them, Go into the city, and a man shall meet you carrying a pitcher of water; follow him.
14 And wheresoever he enters, say to the master of the house, The Teacher says, Where is my guest-chamber where I may eat the passover with my disciples?
15 and *he* will shew you a large upper room furnished ready. There make ready for us.
16 And his disciples went away and came into the city, and found as he had said to them; and they made ready the passover.
17 And when evening was come, he comes with the twelve.
18 And as they lay at table and were eating, Jesus said, Verily I say to you, One of you shall deliver me up; he who is eating with me.
19 And they began to be grieved, and to say to him, one by one, Is it *I*? {and another, Is it *I*?}
20 But he answered and said to them, One of the twelve, he who dips with me in the dish.
21 The Son of man goes indeed as it is written concerning him, but woe to that man by whom the Son of man is delivered up; {it were} good for that man if he had not been born.
22 And as they were eating, Jesus, having taken bread, when he had blessed, broke {it}, and gave {it} to them, and said, Take {this}: this is my body.
23 And having taken {the} cup, when he had given thanks, he gave {it} to them, and they all drank out of it.
24 And he said to them, This is my blood, that of the {new} covenant, that shed for many.
25 Verily I say to you, I will no more drink at all of the fruit of the vine, until that day when I drink it new in the kingdom of God.
26 And having sung a hymn, they went out to the mount of Olives.
27 And Jesus says to them, All ye shall be offended, for it is written, I will smite the shepherd, and the sheep shall be scattered abroad.
28 But after I am risen, I will go before you into Galilee.
29 But Peter said to him, Even if all should be offended, yet not *I*.
30 And Jesus says to him, Verily I say to thee, that thou to-day, in this night, before {the} cock shall crow twice, thou shalt thrice deny me.
31 But he said {so much} exceedingly the more, If I should have to die with thee, I will in no wise deny thee. And likewise said they all too.
32 And they come to a place of which the name {is} Gethsemane, and he says to his disciples, Sit here while I shall pray.
33 And he takes with him Peter and James and John, and he began to be amazed and oppressed in spirit.
34 And he says to them, My soul is full of grief even unto death; abide here and watch.
35 And, going forward a little, he fell upon the earth; and he prayed that, if it were possible, the hour might pass away from him.
36 And he said, Abba, Father, all things are possible to thee: take away this cup from me; but not what *I* will, but what *thou* {wilt}.
37 And he comes and finds them sleeping. And he says to Peter, Simon, dost thou sleep? Hast thou not been able to watch one hour?
38 Watch and pray, that ye enter not into temptation. The spirit indeed {is} willing, but the flesh weak.
39 And going away, he prayed again, saying the same thing.
40 And returning, he found them again sleeping, for their eyes were heavy; and they knew not what they should answer him.
41 And he comes the third time and says to them, Sleep on now, and take your rest. It is enough; the hour is come; behold, the Son of man is delivered up into the hands of sinners.
42 Arise, let us go; behold, he that delivers me up has drawn nigh.
43 And immediately, while he was yet speaking, Judas comes up, {being} one of the twelve, and with him a great crowd, with swords and sticks, from the chief priests and the scribes and the elders.
44 Now he that delivered him up had given them a sign between them, saying, Whomsoever I shall kiss, that is he; seize him, and lead {him} away safely.
45 And being come, straightway coming up to him, he says, Rabbi, Rabbi; and he covered him with kisses.
46 And they laid their hands upon him and seized him.
47 But a certain one of those who stood by, having drawn his sword, struck the bondman of the high priest, and took off his ear.
48 And Jesus answering said to them, Are ye come out as against a robber, with swords and sticks to take me?
49 I was daily with you teaching in the temple, and ye did not seize me; but {it is} that the scriptures may be fulfilled.
50 And all left him and fled.
51 And a certain young man followed him with a linen cloth cast about his naked {body}; and {the young men} seize him;
52 but he, leaving the linen cloth behind {him}, fled from them naked.
53 And they led away Jesus to the high priest. And there come together to him all the chief priests and the elders and the scribes.
54 And Peter followed him at a distance, till {he was} within the court of the high priest's palace; and he was sitting with the officers and warming himself in the light {of the fire}.
55 And the chief priests and the whole sanhedrim sought testimony against Jesus to cause him to be put to death, and did not find {any}.
56 For many bore false witness against him, and their testimony did not agree.
57 And certain persons rose up and bore false witness against him, saying,
58 *We* heard him saying, *I* will destroy this temple which is made with hands, and in the course of three days I will build another not made with hands.
59 And neither thus did their testimony agree.
60 And the high priest, rising up before them all, asked Jesus, saying, Answerest thou nothing? What do these testify against thee?
61 But he was silent, and answered nothing. Again the high priest asked him, and says to him, *Thou* art the Christ, the Son of the Blessed?
62 And Jesus said, *I* am, and ye shall see the Son of man sitting at the right hand of power, and coming with the clouds of heaven.
63 And the high priest, having rent his clothes, says, What need have we any more of witnesses?
64 Ye have heard the blasphemy; what think ye? And they all condemned him to be guilty of death.
65 And some began to spit upon him, and cover up his face, and buffet him, and say to him, Prophesy; and the officers struck him with the palms of their hands.
66 And Peter being below in the palace-court, there comes one of the maids of the high priest,
67 and seeing Peter warming himself, having looked at him, says, And *thou* wast with the Nazarene, Jesus.
68 But he denied, saying, I know not nor understand what thou sayest. And he went out into the vestibule; and a cock crew.
69 And the maid, seeing him, again began to say to those that stood by, This is {one} of them.
70 And he again denied. And again, after a little, those that stood by said to Peter, Truly thou art {one} of them, for also thou art a Galilean.
71 But he began to curse and to swear, I know not this man of whom ye speak.
72 And the second time a cock crew. And Peter remembered the word that Jesus said to him, Before {the} cock crow twice, thou shalt deny me thrice; and when he thought thereon he wept.