1 På den tiden skall du säga: »Jag tackar dig, HERRE, ty väl var du vred på mig, men din vrede har upphört, och du tröstar mig.2 Se, Gud är min frälsning, jag är trygg och fruktar icke; ty HERREN, HERREN är min starkhet och min lovsång, och han blev mig till frälsning.»3 Och I skolen ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor4 och skolen säga på den tiden: »Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken; förtäljen att hans namn är högt.5 Lovsjungen HERREN, ty han har gjort härliga ting; detta vare kunnigt över hela jorden.6 Ropen av fröjd och jublen, I Sions invånare, ty Israels Helige är stor bland eder.

1 På den tid skal du si: Jeg takker dig, Herre; for du var vred på mig, men din vrede hørte op, og du trøstet mig.2 Se, Gud er min frelse, jeg er trygg og frykter ikke; for Herren, Israels Gud, er min styrke og lovsang, og han blev mig til frelse.3 Og I skal øse vann med glede av frelsens kilder.4 Og I skal si på den tid: Takk Herren, påkall hans navn, kunngjør hans gjerninger blandt folkene, forkynn at hans navn er ophøiet!5 Syng Herrens pris, for herlige ting har han gjort! La dette bli kunngjort over hele jorden!6 Rop høit og juble, I Sions innbyggere! Stor er Israels Hellige midt iblandt eder!