1 Huru kan någon av eder taga sig för, att när han har sak med en annan, gå till rätta icke inför de heliga, utan inför de orättfärdiga?
2 Veten I då icke att de heliga skola döma världen? Men om nu I skolen sitta till doms över världen, ären I då icke goda nog att döma i helt ringa mål?
3 I veten ju att vi skola döma änglar; huru mycket mer böra vi icke då kunna döma i timliga ting?
4 Och likväl, när I nu haven före något mål som gäller sådana ting, sätten I till domare just dem som äro ringa aktade i församlingen!
5 Eder till blygd säger jag detta. Är det då så omöjligt att bland eder finna någon vis man, som kan bliva skiljedomare mellan sina bröder?
6 Måste i stället den ene brodern gå till rätta med den andre, och det inför de otrogna?
7 Överhuvud är redan det en brist hos eder, att I gån till rätta med varandra. Varför liden I icke hellre orätt? Varför låten I icke hellre andra göra eder skada?
8 I stället gören I nu själva orätt och skada, och detta mot bröder.
9 Veten I då icke att de orättfärdiga icke skola få Guds rike till arvedel? Faren icke vilse. Varken otuktiga människor eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken de som låta bruka sig till synd mot naturen eller de som själva öva sådan synd,
10 varken tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller roffare skola få Guds rike till arvedel.
11 Sådana voro ock somliga bland eder, men I haven låtit två eder rena, I haven blivit helgade, I haven blivit rättfärdiggjorda i Herrens, Jesu Kristi, namn och i vår Guds Ande.
12 »Allt är mig lovligt»; ja, men icke allt är nyttigt. »Allt är mig lovligt»; ja, men jag bör icke låta något få makt över mig.
13 Maten är för buken och buken för maten, men bådadera skall Gud göra till intet. Däremot är kroppen icke för otukt, utan för Herren, och Herren för kroppen;
14 och Gud, som har uppväckt Herren, skall ock genom sin kraft uppväcka oss.
15 Veten I icke att edra kroppar äro Kristi lemmar? Skall jag nu taga Kristi lemmar och göra dem till en skökas lemmar? Bort det!
16 Veten I då icke att den som håller sig till en sköka, han bliver en kropp med henne? Det heter ju: »De tu skola varda ett kött.»
17 Men den som håller sig till Herren, han är en ande med honom.
18 Flyn otukten. All annan synd som en människa kan begå är utom kroppen; men den som bedriver otukt, han syndar på sin egen kropp.
19 Veten I då icke att eder kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i eder, och som I haven undfått av Gud, och att I icke ären edra egna?
20 I ären ju köpta, och betalning är given. Så förhärligen då Gud i eder kropp.
1 Kuidas julgeb keegi teie seast, kui tal on tegemist teisega, käia kohut ülekohtuste juures ja mitte pühade juures?
2 V
3 Eks te tea, et kord me m
4 Kui teil nüüd on
5 Seda ma ütlen teile häbiks. Kas siis teie seas ei ole ühtainustki tarka, kes kohut m
6 Vaid vend käib kohut vennaga ja pealegi uskmatute ees!
7 Juba seegi on üldse veaks teie seas, et te üksteisega kohut käite. Miks te pigemini ei kannata ülekohut? Miks te pigemini ei lase enestele kahju teha?
8 Vaid te teete ülekohut ja kahju, ja pealegi vendadele!
9 V
10 ja vargad ja ahned, joodikud, pilkajad ja anastajad ei päri Jumala Riiki!
11 Ja sellised olid teist m
12 K
13 Toit on k
14 Ent Jumal on üles äratanud Issanda ja äratab üles ka meid Oma väe läbi.
15 Eks te tea, et teie ihud on Kristuse liikmed? Kas peaksin siis v
16 V
17 Aga kes hoiab Issanda poole, see on üks vaim Temaga.
18 P
19 V
20 Sest te olete kalli hinnaga ostetud. Austage siis Jumalat oma ihus!