1 Och han sade till sina lärjungar: »Det är icke annat möjligt än att förförelser måste komma, men ve den genom vilken de komma!

2 För honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa små.

3 Tagen eder till vara! Om din broder försyndat sig, så tillrättavisa honom; och om han då ångrar sig, så förlåt honom.

4 Ja, om han sju gånger om dagen försyndar sig mot dig och sju gånger kommer tillbaka till dig och säger: 'Jag ångrar mig' så skall du förlåta honom.»

5 Och apostlarna sade till Herren: »Föröka vår tro.»

6 Då sade Herren: »Om I haden tro, vore den ock blott såsom ett senapskorn, så skullen I kunna säga till detta mullbärsfikonträd: 'Ryck dig upp med rötterna, och plantera dig i havet', och det skulle lyda eder.

7 Om någon bland eder har en tjänare som kör plogen eller vaktar boskap, icke säger han väl till tjänaren, när denne kommer hem från marken: 'Gå du nu strax till bords'?

8 Säger han icke fastmer till honom: 'Red till min måltid, och fäst så upp din klädnad och betjäna mig, medan jag äter och dricker; sedan må du själv äta och dricka'?

9 Icke tackar han väl tjänaren för att denne gjorde det som blev honom befallt?

10 Sammalunda, när I haven gjort allt som har blivit eder befallt, då skolen I säga: 'Vi äro blott ringa tjänare: vi hava endast gjort vad vi voro pliktiga att göra.'»

11 Då han nu var stadd på sin färd till Jerusalem, tog han vägen mellan Samarien och Galileen.

12 Och när han kom in i en by, möttes han av tio spetälska män. Dessa stannade på avstånd

13 och ropade och sade: »Jesus, Mästare, förbarma dig över oss.»

14 När han fick se dem, sade han till dem: »Gån och visen eder för prästerna.» Och medan de voro på väg dit, blevo de rena.

15 Och en av dem vände tillbaka, när han såg att han hade blivit botad, och prisade Gud med hög röst

16 och föll ned på mitt ansikte för Jesu fötter och tackade honom. Och denne var en samarit.

17 Då svarade Jesus och sade: »Blevo icke alla tio gjorda rena? Var äro de nio?

18 Fanns då ibland dem ingen som vände tillbaka för att prisa Gud, utom denne främling?»

19 Och han sade till honom: »Stå upp och gå dina färde. Din tro har frälst dig.»

20 Och då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: »Guds rike kommer icke på sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen,

21 ej heller skall man kunna säga: 'Se här är det', eller: 'Där är det.' Ty se, Guds rike är invärtes i eder.»

22 Och han sade till lärjungarna: »Den tid skall komma, då I gärna skullen vilja se en av Människosonens dagar, men I skolen icke få det.

23 Väl skall man då säga till eder: 'Se där är han', eller: 'Se här är han'; men gån icke dit, och löpen icke därefter.

24 Ty såsom ljungelden, när den ljungar fram, lyser från himmelens ena ända till den andra, så skall det vara med Människosonen på hand dag.

25 Men först måste han lida mycket och bliva förkastad av detta släkte.

26 Och såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar:

27 människorna åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken; då kom floden och förgjorde dem allasammans.

28 Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto och drucko, köpte och sålde, planterade och byggde,

29 men på den dag då Lot gick ut från Sodom regnade eld och svavel ned från himmelen och förgjorde dem allasammans,

30 alldeles på samma sätt skall det ske den dag då Människosonen uppenbaras.

31 Den som den dagen är på taket och har sitt bohag inne i huset, han må icke stiga ned för att hämta det; ej heller må den som är ute på marken vända tillbaka.

32 Kommen ihåg Lots hustru.

33 Den som står efter att vinna sitt liv, han skall mista det; men den som mister det, han skall rädda det.

34 Jag säger eder: Den natten skola två ligga i samma säng; den ene skall bliva upptagen, den andre skall lämnas kvar.

35 Två kvinnor skola mala tillhopa; den ena skall bliva upptagen, den andra skall lämnas kvar.»

36 Då frågade de honom: »Var då, Herre?» Han svarade dem: »Där den döda kroppen är, dit skola ock rovfåglarna församla sig.»

1 Ja Ta ütles oma jüngritele: „V

2 Sellele oleks tulusam, et veskikivi pandaks temale kaela ja ta visataks merre, kui et ta pahandaks ühe neist pisukesist.

3 Pidage endid silmas! Kui su vend pattu teeb, siis noomi teda; ja kui ta kahetseb, anna talle andeks.

4 Ja kui ta seitse korda päevas eksib su vastu ja seitse korda päevas pöördub su poole ning ütleb: Ma kahetsen! siis anna temale andeks!"

5 Ja Apostlid ütlesid Issandale: „Kasvata meie usku!"

6 Aga Issand ütles: „Kui teil usku oleks sinepiivakese v

7 Aga kes teie seast, kellel sulane on kündmas v

8 Eks ta pigemini ütle temale: Valmista, mida ma

9 Kas ta seda sulast tänab, et see tegi, mida kästi?

10 N

11 Ja sündis, kui Ta oli teel Jeruusalemma, et Ta läks Samaaria ja Galilea vahelt läbi.

12 Ja kui Ta saabus ühte alevisse, tulid Temale vastu kümme pidalit

13 ja nad t

14 Neid nähes ütles ta neile: „Minge ja näidake endid preestritele!" Ja kui nad läksid, said nad puhtaks.

15 Aga üks nende seast, nähes enese terveks saanud olevat, läks tagasi ja andis Jumalale suure häälega au

16 ja heitis Tema jalge ette silmili maha ja tänas Teda. Ja see oli samaarlane.

17 Aga Jeesus kostis ning ütles: „Eks kümme ole saanud puhtaks? Ent kus on need üheksa?

18 Kas muid ei ole leitud, kes oleksid tulnud tagasi Jumalale au andma, kui aga see muulane?"

19 Ja Ta ütles temale: „T

20 Aga kui variserid Temalt küsisid, millal tuleb Jumala Riik, vastas Ta neile ning ütles: „Jumala riik ei tule tähelepanu äratades;

21 ei ütelda ka mitte: Vaata siin! v

22 Ja Ta ütles jüngritele: „Päevad tulevad, mil te himustate näha üht Inimese Poja päevist, ja te ei näe mitte!

23 Siis üteldakse teile: Vaata siin! v

24 Sest otsegu välk, mis sähvatab teisel pool taeva serval ja paistab teisele poole taeva servale, n

25 Kuid enne Ta peab palju kannatama ja sellesinase sugup

26 Ja n

27 nad s

28 Samuti ka, nagu oli Loti päevil: nad s

29 aga sel päeval, mil Lott väljus Soodomast, sadas tuld ja väävlit taevast ning hävitas nad k

30 Otse nii peab olema sel päeval, mil Inimese Poeg ilmub!

31 Kes sel päeval on katusel ja kelle riistad on toas, ärgu see tulgu maha neid v

32 M

33 Kes oma hinge püüab säästa, see kaotab selle, ja kes selle kaotab, see hoiab selle elus!

34 Ma ütlen teile, selsamal ööl on kaks ühes voodis: üks v

35 kaks naist jahvatavad üheskoos: üks v

36 kaks meest on väljal: üks v

37 Ja nad vastasid ning ütlesid Temale: „Kus, Issand?" Aga Ta ütles neile: „Kus on korjus, sinna kogunevad ka kotkad!"