1 Avundas icke onda människor, och hav ingen lust till att vara med dem.
2 Ty på övervåld tänka deras hjärtan, och deras läppar tala olycka.
3 Genom vishet varder ett hus uppbyggt, och genom förstånd hålles det vid makt.
4 Genom klokhet bliva kamrarna fyllda med allt vad dyrbart och ljuvligt är.
5 En vis man är stark, och en man med förstånd är väldig i kraft.
6 Ja, med rådklokhet skall man föra krig, och där de rådvisa äro många, där går det väl.
7 Sällsynt korall är visheten för den oförnuftige, i porten kan han icke upplåta sin mun.
8 Den som tänker ut onda anslag, honom må man kalla en ränksmidare.
9 Ett oförnuftigt påfund är synden, och bespottaren är en styggelse för människor.
10 Låter du modet falla, när nöd kommer på, så saknar du nödig kraft.
11 Rädda dem som släpas till döden, och bistå dem som stappla till avrättsplatsen.
12 Om du säger: »Se, vi visste det icke», så betänk om ej han som prövar hjärtan märker det, och om ej han som har akt på din själ vet det. Och han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.
13 Ät honung, min son, ty det är gott, och självrunnen honung är söt för din mun.
14 Lik sådan må du räkna visheten för din själ. Om du finner henne, så har du en framtid, och ditt hopp varder då icke om intet.
15 Lura icke, du ogudaktige, på den rättfärdiges boning, öva intet våld mot hans vilostad.
16 Ty den rättfärdige faller sju gånger och står åter upp; men de ogudaktiga störta över ända olyckan.
17 Gläd dig icke, när din fiende faller, och låt ej ditt hjärta fröjda sig, när han störtar över ända,
18 på det att HERREN ej må se det med misshag och flytta sin vrede ifrån honom.
19 Harmas icke över de onda, avundas icke de ogudaktiga.
20 Ty den som är ond har ingen framtid; de ogudaktigas lampa skall slockna ut.
21 Min son, frukta HERREN och konungen; giv dig icke i lag med upprorsmän.
22 Ty plötsligt skall ofärd komma över dem, och vem vet när deras år få en olycklig ände? ----
23 Dessa ord äro ock av visa män. Att hava anseende till personen, när man dömer, är icke tillbörligt.
24 Den som säger till den skyldige: »Du är oskyldig», honom skola folk förbanna, honom skola folkslag önska ofärd.
25 Men dem som skipa rättvisa skall det gå väl, och över dem skall komma välsignelse av vad gott är.
26 En kyss på läpparna är det, när någon giver ett rätt svar.
27 Fullborda ditt arbete på marken, gör allting redo åt dig på åkern; sedan må du bygga dig bo.
28 Bär icke vittnesbörd mot din nästa utan sak; icke vill du bedraga med dina läppar?
29 Säg icke: »Såsom han gjorde mot mig vill jag göra mot honom, jag vill vedergälla mannen efter hans gärningar.»
30 Jag gick förbi en lat mans åker, en oförståndig människas vingård.
31 Och se, den var alldeles full av ogräs, dess mark var övertäckt av nässlor, och dess stenmur låg nedriven.
32 Och jag betraktade det och aktade därpå, jag såg det och tog varning därav.
33 Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,
34 så skall fattigdomen komma farande över dig, och armodet såsom en väpnad man.
1 너는 악인의 형통을 부러워하지 말며 그와 함께 있기도 원하지 말지어다
2 그들의 마음은 강포를 품고 그 입술은 잔해를 말함이니라
3 집은 지혜로 말미암아 건축되고 명철로 말미암아 견고히 되며
4 또 방들은 지식으로 말미암아 각종 귀하고 아름다운 보배로 채우게 되느니라
5 지혜 있는 자는 강하고 지식 있는 자는 힘을 더하나니
6 너는 모략으로 싸우라 승리는 모사가 많음에 있느니라
7 지혜는 너무 높아서 미련한 자의 미치지 못할 것이므로 그는 성문에서 입을 열지 못하느니라
8 악을 행하기를 꾀하는 자를 일컬어 사특한 자라 하느니라
9 미련한 자의 생각은 죄요 거만한 자는 사람의 미움을 받느니라
10 네가 만일 환난날에 낙담하면 네 힘의 미약함을 보임이니라
11 너는 사망으로 끌려가는 자를 건져주며 살륙을 당하게 된 자를 구원하지 아니치 말라
12 네가 말하기를 나는 그것을 알지 못하였노라 할지라도 마음을 저울질 하시는 이가 어찌 통찰하지 못하시겠으며 네 영혼을 지키시는 이가 어찌 알지 못하시겠느냐 그가 각 사람의 행위대로 보응하시리라
13 내 아들아 꿀을 먹으라 이것이 좋으니라 송이꿀을 먹으라 이것이 네 입에 다니라
14 지혜가 네 영혼에게 이와 같은 줄을 알라 이것을 얻으면 정녕히 네 장래가 있겠고 네 소망이 끊어지지 아니하리라
15 악한 자여 의인의 집을 엿보지 말며 그 쉬는 처소를 헐지 말지니라
16 대저 의인은 일곱번 넘어질지라도 다시 일어나려니와 악인은 재앙으로 인하여 엎드러지느니라
17 네 원수가 넘어질 때에 즐거워하지 말며 그가 엎드러질 때에 마음에 기뻐하지 말라
18 여호와께서 이것을 보시고 기뻐 아니하사 그 진노를 그에게서 옮기실까 두려우니라
19 너는 행악자의 득의함을 인하여 분을 품지 말며 악인의 형통을 부러워하지 말라
20 대저 행악자는 장래가 없겠고 악인의 등불은 꺼지리라
21 내 아들아 여호와와 왕을 경외하고 반역자로 더불어 사귀지 말라
22 대저 그들의 재앙은 속히 임하리니 이 두 자의 멸망을 누가 알랴
23 이것도 지혜로운 자의 말씀이라 재판할 때에 낯을 보아주는 것이옳지 못하니라
24 무릇 악인더러 옳다 하는 자는 백성에게 저주를 받을 것이요 국민에게 미움을 받으려니와
25 오직 그를 견책하는 자는 기쁨을 얻을 것이요 또 좋은 복을 받으리라
26 적당한 말로 대답함은 입맞춤과 같으니라
27 네 일을 밖에서 다스리며 밭에서 예비하고 그 후에 네 집을 세울지니라
28 너는 까닭없이 네 이웃을 쳐서 증인이 되지 말며 네 입술로 속이지 말지니라
29 너는 그가 내게 행함 같이 나도 그에게 행하여 그 행한대로 갚겠다 말하지 말지니라
30 내가 증왕에 게으른 자의 밭과 지혜 없는 자의 포도원을 지나며 본즉
31 가시덤불이 퍼졌으며 거친 풀이 지면에 덮였고 돌담이 무너졌기로
32 내가 보고 생각이 깊었고 내가 보고 훈계를 받았었노라
33 네가 좀더 자자, 좀더 졸자, 손을 모으고 좀더 눕자 하니 네 빈궁이 강도 같이 오며
34 네 곤핍이 군사 같이 이르리라