1 Huru kan någon av eder taga sig för, att när han har sak med en annan, gå till rätta icke inför de heliga, utan inför de orättfärdiga?

2 Veten I då icke att de heliga skola döma världen? Men om nu I skolen sitta till doms över världen, ären I då icke goda nog att döma i helt ringa mål?

3 I veten ju att vi skola döma änglar; huru mycket mer böra vi icke då kunna döma i timliga ting?

4 Och likväl, när I nu haven före något mål som gäller sådana ting, sätten I till domare just dem som äro ringa aktade i församlingen!

5 Eder till blygd säger jag detta. Är det då så omöjligt att bland eder finna någon vis man, som kan bliva skiljedomare mellan sina bröder?

6 Måste i stället den ene brodern gå till rätta med den andre, och det inför de otrogna?

7 Överhuvud är redan det en brist hos eder, att I gån till rätta med varandra. Varför liden I icke hellre orätt? Varför låten I icke hellre andra göra eder skada?

8 I stället gören I nu själva orätt och skada, och detta mot bröder.

9 Veten I då icke att de orättfärdiga icke skola få Guds rike till arvedel? Faren icke vilse. Varken otuktiga människor eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken de som låta bruka sig till synd mot naturen eller de som själva öva sådan synd,

10 varken tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller roffare skola få Guds rike till arvedel.

11 Sådana voro ock somliga bland eder, men I haven låtit två eder rena, I haven blivit helgade, I haven blivit rättfärdiggjorda i Herrens, Jesu Kristi, namn och i vår Guds Ande.

12 »Allt är mig lovligt»; ja, men icke allt är nyttigt. »Allt är mig lovligt»; ja, men jag bör icke låta något få makt över mig.

13 Maten är för buken och buken för maten, men bådadera skall Gud göra till intet. Däremot är kroppen icke för otukt, utan för Herren, och Herren för kroppen;

14 och Gud, som har uppväckt Herren, skall ock genom sin kraft uppväcka oss.

15 Veten I icke att edra kroppar äro Kristi lemmar? Skall jag nu taga Kristi lemmar och göra dem till en skökas lemmar? Bort det!

16 Veten I då icke att den som håller sig till en sköka, han bliver en kropp med henne? Det heter ju: »De tu skola varda ett kött.»

17 Men den som håller sig till Herren, han är en ande med honom.

18 Flyn otukten. All annan synd som en människa kan begå är utom kroppen; men den som bedriver otukt, han syndar på sin egen kropp.

19 Veten I då icke att eder kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i eder, och som I haven undfått av Gud, och att I icke ären edra egna?

20 I ären ju köpta, och betalning är given. Så förhärligen då Gud i eder kropp.

1 Ka kaha ranei tetahi o koutou, mehemea he tautohe tana ki tona hoa, ki te haere ki te whakawa i te aroaro o te hunga he, a kauaka ki te aroaro o te hunga tapu?

2 Kahore oti koutou i matau ma te hunga tapu e whakawa te ao? ki te riro ma koutou e whakawa te ao, e kore ranei koutou e tau hei whakarite i nga mea iti rawa?

3 Kahore koutou i matau ko tatou hei whakawa mo nga anahera? kauaka oti nga mea o tenei ao?

4 Na, ki te mea he whakawa a koutou ki nga mea o tenei ao, whakanohoia ai ranei e koutou ko te hunga iti o te hahi hei whakarite?

5 I korero atu ai ahau i tenei kia whakama ai koutou. Koia ranei, kahore rawa e kitea kia kotahi he tangata whakaaro i roto i a koutou, hei whakarite ina whakawa ona teina i a raua?

6 kei te whakawa ia te tuakana i te teina, a i te aroaro rawa o te hunga whakaponokore?

7 Ehara, kua waiho ke tena hei he i roto i a koutou, ta koutou whakawa tetahi i tetahi. he aha te whakaririka kau ai ina ahatia koutou? he aha te tangohia noatia atu ai a koutou mea?

8 Ehara, ko koutou tonu kei te mahi i te he, a kei te tango pokanoa, ko o koutou teina ano te meatanga.

9 Tena ranei kahore koutou i te matau, e kore te hunga whakahere he e whiwhi ki te rangatiratanga o te Atua? Kei tinihangatia koutou; e kore te hunga moepuku, te hunga karakia whakapakoko ranei, te hunga puremu, te hunga whakawahine, te hunga ranei e mea ana i te tane hei wahine,

10 Nga tangata tahae, nga tangata apo, nga haurangi, te hunga taunu, te hunga hao taonga ranei, e whiwhi ki te rangatiratanga o te Atua.

11 He pera hoki etahi o koutou i mua; otira kua horoia koutou, kua whakatapua, kua whakatikaia i runga i te ingoa o te Ariki, o Ihu Karaiti, he meatanga na te Wairua o to tatou Atua.

12 He tika nga mea katoa maku, otira e kore e pai katoa. he tika nga mea katoa maku, otira e kore ahau e pai ki tetahi mea hei rangatira moku.

13 Ko nga kai mo te kopu, ko te kopu mo nga kai: heoi ka ngaro tenei i te Atua me era hoki. Ehara hoki te tinana i te mea mo te moepuku, engari ma te Ariki, ko te Ariki hoki hei Ariki mo te tinana:

14 A na te Atua i ara ai te Ariki, waihoki mana tatou ka ara ai, ma tona kaha.

15 Kahore oti koutou i matau, he wahi o koutou tinana no te Karaiti? me tango koia e ahau nga wahi o te Karaiti, a ka mea i a ratou hei wahi mo te wahine kairau? Kahore rapea!

16 A kahore ranei koutou i matau, ko te tangata e honoa ki te wahine kairau he tinana kotahi? e ki ana hoki ia, Hei kikokiko kotahi raua tokorua.

17 Otiia ko te tangata e honoa ki te Ariki, kotahi tonu te wairua.

18 Rere atu ra i te moepuku. No waho o te tinana nga hara katoa e hara ai te tangata; ko te tangata ia e moepuku ana, e hara ana ia ki tona ake tinana.

19 A kahore ranei koutou i matau, he whare tapu to koutou tinana no te Wairua Tapu i roto na i a koutou, i homai nei e te Atua? e ehara i te mea no koutou ake koutou;

20 Kua oti hoki koutou te hoko ki te utu: whakakororiatia te Atua ki o koutou tinana.