1 När Atalja, Ahasjas moder, förnam att hennes son var död, stod hon upp och förgjorde hela konungasläkten.

2 Men just när konungabarnen skulle dödas, tog Joseba, konung Jorams dotter, Ahasjas syster, Joas, Ahasjas son, och skaffade honom jämte hans amma hemligen undan, in i sovkammaren; där höll man honom dold för Atalja, så att han icke blev dödad.

3 Sedan var han hos henne i HERRENS hus, där han förblev gömd i sex år, medan Atalja regerade i landet.

4 Men i det sjunde året sände Jojada åstad och lät hämta karéernas och drabanternas underhövitsmän och förde dem in till sig i HERRENS hus; och sedan han hade gjort en överenskommelse med dem och tagit en ed av dem i HERRENS hus visade han dem konungens son.

5 Därefter bjöd han dem och sade: »Detta är vad I skolen göra: en tredjedel av eder, I som haven att inträda i vakthållningen på sabbaten, skall hålla vakt i konungshuset

6 och en tredjedel vid Surporten och en tredjedel vid porten bakom drabanterna; så skolen hålla vakt vid huset var i sin ordning.

7 Men de båda andra avdelningarna av eder, nämligen alla som hava att avgå från vakthållningen på sabbaten, de skola hålla vakt i HERRENS hus hos konungen.

8 I skolen ställa eder runt omkring; konungen, var och en med sina vapen i handen; och om någon vill tränga sig inom leden, skall han dödas. Och I skolen följa konungen, vare sig han går ut eller in.

9 Underhövitsmännen gjorde allt vad prästen Jojada hade bjudit dem; var och en av dem tog sina män, både de som skulle inträda i vakthållningen på sabbaten och de som skulle avgå därifrån på sabbaten, och de kommo så till prästen Jojada.

10 Och prästen gav åt underhövitsmännen det spjut och de sköldar som hade tillhört konung David, och som funnos i HERRENS hus.

11 Och drabanterna ställde upp sig, var och en med sina vapen i handen, från husets södra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring konungen.

12 Därefter förde han ut konungasonen och satte på honom kronan och gav honom vittnesbördet; och de gjorde honom till konung och smorde honom. Och de klappade i händerna och ropade: »Leve konungen!»

13 När Atalja nu hörde drabanternas och folkets rop, gick hon in i HERRENS hus till folket.

14 Där fick hon då se konungen stå vid pelaren, såsom övligt var, och hövitsmännen och trumpetblåsarna bredvid konungen, och fick höra huru hela folkmängden jublade och stötte i trumpeterna. Då rev Atalja sönder sina kläder och utropade: »Sammansvärjning! Sammansvärjning!»

15 Men prästen Jojada gav underhövitsmännen som anförde skaran denna befallning: »Fören henne ut mellan leden, och om någon följer henne, så må han dödas med svärd.» Prästen ville nämligen förhindra att hon dödades i HERRENS hus.

16 Alltså grepo de henne, och när hon hade kommit till den plats där hästarna plägade föras in i konungshuset, dödades hon där.

17 Och Jojada slöt det förbundet mellan HERREN, konungen och folket, att de skulle vara ett HERRENS folk; han slöt ock ett förbund mellan konungen och folket.

18 Och hela folkmängden begav sig till Baals tempel och rev ned det och förstörde i grund dess altaren och dess bilder; och Mattan, Baals präst, dräpte de framför altarna. Därefter ställde prästen ut vakter vid HERRENS hus.

19 Och han tog med sig underhövitsmännen jämte karéerna och drabanterna och hela folkmängden, och de förde konungen ned från HERRENS hus och gingo in i konungshuset genom Drabantporten; och han satte sig på konungatronen.

20 Och hela folkmängden gladde sig, och staden förblev lugn. Men Atalja hade de dödat med svärd i konungshuset. Andra Konungaboken, 12 Kapitlet Joas konung i Juda. Insamling för att sätta templet i stånd. Hasaels tåg mot Jerusalem. Joas dödad genom en sammansvärjning.

21 Joas var sju år gammal, när han blev konung.

1 Na, i te kitenga o Ataria, whaea o Ahatia kua mate tana tama, whakatika ana ia, whakamotitia iho nga uri kingi katoa.

2 Otiia i mau a Iehohepa, tamahine a Kingi Iorama, tuahine o Ahatia ki a Ioaha tama a Ahatia, kahakina atu ana e ia i roto i nga tama a te kingi i whakamatea ra, raua ko tona kaihiki, a kawea ana ki te whare moenga; a huna ana ia e ratou i a Ataria, i kore ai ia e whakamatea.

3 Na i taua wahine ia i roto i te whare o Ihowa e piri ana, e ono nga tau: a ko Ataria te kuini o te whenua.

4 Na, i te whitu o nga tau ka unga tangata a Iehoiara ki te tiki i nga rangatira rau, o nga Kariti, o nga kaitiaki kingi, a mauria ana mai ratou ki a ia ki roto ki te whare o Ihowa. Na ka whakarite kawenata ia ki a ratou, ka whakaoati i a ratou i r oto i te whare o Ihowa, a whakakitea ana e ia te tama a te kingi ki a ratou.

5 Na ka whakahau ia i a ratou, ka mea, Ko tenei ta koutou mea e mea ai: ko te toru o nga wehenga o koutou, o te hunga e haere ki roto i te hapati, hei tiaki i te whare o te kingi;

6 Ko tetahi o nga wehenga e toru hei te kuwaha o Huru; a ko tetahi o nga wehenga hei te kuwaha i muri i nga kaitiaki kingi: ma tena koutou e tiaki ai i te whare, hei arai atu.

7 Na kia rua nga matua o koutou, ko te hunga e haere ana ki waho i te hapati, hei tiaki i te whare o Ihowa i waho ake o te kingi.

8 Na me karapoti e koutou te kingi a tawhio noa, ko nga patu a tena, a tena ki tona ringa; a, ko te tangata e haere mai ki roto i nga rarangi, me whakamate: a hei te taha tonu koutou o te kingi i tona haerenga atu, i tona haerenga mai.

9 Na ka meatia e nga rangatira rau nga mea katoa i whakahaua e Iehoiara tohunga: a ka mau ratou ki ana tangata, ki ana tangata, ki nga mea e haere ana ki roto i te hapati, ki te hunga hoki e haere ana ki waho i te hapati, a haere ana ki a Iehoiara tohunga.

10 A i hoatu e te tohunga ki nga rangatira rau nga tao me nga whakapuru tao a Kingi Rawiri; i roto hoki aua mea i te whare o Ihowa.

11 Na tu ana nga kaitiaki kingi, me a ratou patu i te ringa o tenei, o tenei, i te koki ki matau o te whare, tae noa ki te koki ki maui o te whare, i nga taha o te aata, o te whare, a karapoti noa i te kingi.

12 Katahi ka whakaputaina mai e ia te tama a te kingi, potaea iho te karauna ki a ia, a hoatu ana ki a ia te whakaaturanga; na whakakingitia ana ia e ratou, whakawahia ana; na kei te pakipaki i o ratou ringa, me te karanga ano, Kia ora te kingi.

13 A, i te rongonga o Ataria i te reo o nga kaitiaki ratou ko te iwi, ka haere ia ki te iwi ki te whare o Ihowa.

14 Heoi ka titiro ia, na, ko te kingi e tu ana i te taha o te pou, ko te tikanga hoki tera, me nga rangatira ratou ko nga kaiwhakatangi tetere i te taha o te kingi: a, ko te iwi katoa o te whenua e koa ana, e whakatangi ana i nga tetere. Katahi a A taria ka haehae i ona kakahu, ka karanga, He he! he he, te whakatakotoria nei!

15 Na ka whakahau a Iehoiara tohunga ki nga rangatira rau, ki nga kaitohutohu i te ope, ka mea ki a ratou, Kawea mai ia ki waenga i nga rarangi; ko te tangata hoki e haere ana i muri i a ia me patu ki te hoari: i ki hoki te tohunga, Kaua ia e whaka matea i roto i te whare o Ihowa.

16 Heoi whakawateatia ana e ratou he ara mona; a haere ana ia i te huarahi e haere ai nga hoiho ki te whare o te kingi: a whakamatea iho ki reira.

17 Na ka whakaritea e Iehoiara he kawenata, he mea na Ihowa, ki te kingi ratou ko te iwi, kia meinga ratou hei iwi ma Ihowa; he mea hoki na te kingi ki te iwi.

18 Na haere ana te iwi katoa o taua whenua ki te whare o Paara, wahia iho e ratou; ko ana aata, ko ona ahua i wahia e ratou, mongamonga noa, patua iho hoki e ratou a Matana tohunga o Paara ki te ritenga atu o nga aata. I whakaritea hoki e te tohung a he kaitirotiro mo te whare o Ihowa.

19 I mauria hoki e ia nga rangatira rau, ratou ko nga Kariti, ko nga kaitiaki kingi, me te iwi katoa o te whenua; na kawea iho ana e ratou te kingi ki raro i te whare o Ihowa, a haere ana na te huarahi ki te kuwaha o nga kaitiaki ki te whare o te k ingi. Na noho ana ia i runga i te torona o nga kingi.

20 Heoi koa katoa ana te iwi o te whenua, a marie noa iho te pa: a whakamatea ana e ratou a Ataria ki te hoari i te whare o te kingi.

21 E whitu nga tau o Iehoaha i a ia ka kingi nei.