1 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus, inför honom som skall döma levande och döda, jag uppmanar dig vid hans tillkommelse och hans rike:

2 Predika ordet, träd upp i tid och otid, bestraffa tillrättavisa, förmana med allt tålamod och med undervisning i alla stycken.

3 Ty den tid kommer, då de icke längre skola fördraga den sunda läran, utan efter sina egna begärelser skola samla åt sig lärare hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen,

4 en tid då de skola vända sina öron från sanningen, och i stället vända sig till fabler.

5 Men du, var nykter i allting, bär ditt lidande, utför en evangelists verk, fullgör i allo vad som tillhör ditt ämbete.

6 Ty själv är jag nu på väg att offras, och tiden är inne, då jag skall bryta upp.

7 Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron.

8 Nu ligger rättfärdighetens segerkrans tillreds åt mig, och Herren, den rättfärdige domaren, skall giva den åt mig på »den dagen», och icke åt mig allenast, utan åt alla som hava älskat hans tillkommelse.

9 Låt dig angeläget vara att snart komma till mig.

10 Ty av kärlek till denna tidsålders väsende har Demas övergivit mig och har begivit sig till Tessalonika; Krescens har begivit sig till Galatien och Titus till Dalmatien.

11 Lukas är den ende som är kvar hos mig. Tag Markus med dig hit; ty han kan i mycket vara mig till gagn och tjäna mig.

12 Tykikus har jag sänt till Efesus.

13 När du kommer, så hav med dig den mantel som jag lämnade kvar hos Karpus i Troas, så ock böckerna, först och främst pergamentskrifterna.

14 Alexander, smeden, har gjort mig mycket ont; Herren kommer att vedergälla honom efter hans gärningar.

15 Också du må taga dig till vara för honom, ty han har häftigt trätt upp emot det som vi hava talat.

16 Vid mitt första försvar inför rätta kom ingen mig till hjälp, utan alla övergåvo mig; må det icke bliva dem tillräknat.

17 Men Herren stod mig bi och gav mig kraft, för att genom mig ordet överallt skulle bliva predikat, så att alla hedningar finge höra det; och så blev jag räddad ur lejonets gap.

18 Ja, Herren skall rädda mig från alla ondskans tilltag och frälsa mig till sitt himmelska rike. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter. Amen.

19 Hälsa Priska och Akvila, så ock Onesiforus' hus.

20 Erastus stannade kvar i Korint, men Trofimus lämnade jag sjuk efter mig i Miletus.

21 Låt dig angeläget vara att komma hit före vintern. Eubulus och Pudens och Linus och Klaudia och alla bröderna hälsa dig.

22 Herren vare med din ande. Nåd vare med eder.

1 Ko taku kupu tenei ki a koe i te aroaro o te Atua, o Karaiti Ihu hoki, mana nei e whakawa te hunga ora me te hunga mate, i te ahua o tona putanga mai me tona rangatiratanga,

2 Kauwhautia te kupu; tohea i nga wa pai, i nga wa kino; riria te he, whakahengia iho, whakahaua, whakapaua te manawanui me te whakaako.

3 Tenei ake hoki te wa e kore ai ratou e whakarongo ki te whakaako tika; heoi, i te mea he taringa minamina o ratou, ka apohia e ratou he kaiwhakaako e rite ana ki o ratou na hiahia.

4 Ka tahuri ke o ratou taringa i te pono, ka anga atu ki nga korero tito noa.

5 Kia mau ia koe i nga mea katoa; tukua atu nga mamae ki a koe; mahia te mahi a te kaikauwhau i te rongopai; whakapaua tau mahi minita.

6 Tenei hoki ahau kei te ringihia, kua rite ano te wa hei haerenga moku.

7 Kua whawhaitia e ahau te whawhai pai, kua omakia toku omanga, kua rite i ahau te whakapono:

8 Kei te takoto mai moku i nga wa o muri nei e karauna o te tika, e homai ki ahau a taua ra e te Ariki, e te kaiwhakawa tika: he teka ki ahau anake, engari ki te hunga katoa ano hoki kua matenui ki tona putanga mai.

9 Kia puta tou uaua ki te haere wawe mai ki ahau:

10 Kua whakarerea ahau e Rimaha, he aroha nona ki tenei ao, a haere ana a ki Teharonika; kua riro atu a Kerekena ki Karatia, a Taituha ki Raramatia.

11 Ko Ruka anake kei ahau. Tena a Maka mauria mai hei hoa mou; he pai hoki ia mo taku mahi minita.

12 Kua tonoa e ahau a Tikiku ki Epeha.

13 Ka haere mai koe, mauria mai te koroka i mahue atu i ahau ki Toroa, ki a Karapu, me nga pukapuka; tena rawa ia nga kirihipi.

14 He maha nga kino i meatia mai e Arehanera, e te kaimahi parahi ki ahau: ma te Ariki e hoatu ki a ia he utu e rite ana ki ana mahi:

15 Kia tupato hoki koe ki a ia; he rahi rawa hoki tana totohe ki a matou kupu.

16 I taku korerotanga tuatahi, i karo ai i ahau, kahore he tangata hei tuara moku, heoi whakarerea ake ahau e te katoa. Kaua tenei e whakairia ki a ratou.

17 I tu ia te Ariki ki toku taha, nana hoki ahau i whakakaha; kia whakapaua rawatia ai e ahau te kauwhau, kia rongo katoa ai nga tauiwi: a toia mai ana ahau i roto i te mangai o te raiona.

18 Tera ahau e toia mai e te Ariki i roto i nga mahi kino katoa, e whakaorangia hoki tae noa ki tona rangatiratanga i te rangi: waiho atu i a ia te kororia ake ake. Amine.

19 Oha atu ki a Pirihira raua ko Akuira, ki te hunga ano hoki o te whare o Onehipora.

20 I noho atu a Eratu i Koriniti: ko Toropimu i mahue atu i ahau ki Miretu, he mate.

21 Kia puta tou uaua ki te haere mai i mua o te hotoke. Tenei te oha atu nei ki a koe a Upuru, a Purena, a Rinuha, a Karauria, me nga teina katoa.

22 Kia noho te Ariki ki tou wairua, Kia tau te aroha noa ki a koutou.