1 Och HERREN talade till Mose och sade:

2 Se, jag har kallat och nämnt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam;

3 och jag har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd och kunskap och med allt slags slöjdskicklighet,

4 till att tänka ut konstarbeten, till att arbeta i guld, silver och koppar,

5 till att snida stenar för infattning och till att snida i trä, korteligen, till att utföra alla slags arbeten.

6 Och se, jag har givit honom till medhjälpare Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, och åt alla edra konstförfarna män har jag givit vishet i hjärtat. Dessa skola kunna göra allt vad jag har bjudit dig:

7 uppenbarelsetältet, vittnesbördets ark, nådastolen därpå, alla uppenbarelsetältets tillbehör,

8 bordet med dess tillbehör, den gyllene ljusstaken med alla dess tillbehör, rökelsealtaret,

9 brännoffersaltaret med alla dess tillbehör, bäckenet med dess fotställning,

10 de stickade kläderna och prästen Arons andra heliga kläder, så och hans söners prästkläder,

11 äntligen smörjelseoljan och den välluktande rökelsen till helgedomen. De skola utföra sitt arbete i alla stycken såsom jag har bjudit dig.

12 Och HERREN talade till Mose och sade:

13 Tala du till Israels barn och säg: Mina sabbater skolen I hålla, ty de äro ett tecken mellan mig och eder, från släkte till släkte, för att I skolen veta att jag är HERREN, som helgar eder.

14 Så hållen nu sabbaten, ty den skall vara eder helig. Den som ohelgar den skall straffas med döden; ty var och en som på den dagen gör något arbete, han skall utrotas ur sin släkt.

15 Sex dagar skall arbete göras, men på sjunde dagen är vilosabbat, en HERRENS helgdag. Var och en som gör något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden.

16 Och Israels barn skola hålla sabbaten, så att de fira den släkte efter släkte, såsom ett evigt förbund.

17 Den skall vara ett evärdligt tecken mellan mig och Israels barn; ty på sex dagar gjorde HERREN himmel och jord, men på sjunde dagen vilade han och tog sig ro.

18 När han nu hade talat ut med; Mose på Sinai berg, gav han honom vittnesbördets två tavlor, tavlor av sten, på vilka Gud hade skrivit med sitt finger.

1 I korero ano a Ihowa ki a Mohi, i mea,

2 Titiro, kua whakahuatia nei e ahau te ingoa o Petareere, tama a Uri, ko ia nei he tama na Huru, no te iwi o Hura:

3 Kua whakakiia ano ia e ahau ki te wairua o te Atua, ki te ngakau tupato, ki te whakaaro, ki te mohio, ki nga mahi katoa hoki,

4 Hei whakaaro ki nga mahi a te tohunga, hei mahi i te koura, i te hiriwa, i te parahi,

5 Mo te whakairo kohatu hoki, mo te whakanoho hoki, mo te whakairo rakau, mo te mahi ano hoki i nga mahi katoa.

6 Na, tenei ano te hoatu nei e ahau hei hoa mona a Ahoriapa tama a Ahihamaka, no te iwi o Rana: kua whakanohoia ano e ahau he mahara ki nga ngakau o te hunga ngakau mahara katoa, hei hanga i nga mea katoa i whakahaua atu nei e ahau ki a koe;

7 I te tapenakara o te whakaminenga, i te aaka o te whakaaturanga, i tona taupoki, i nga mea katoa o te tapenakara,

8 I te tepu, i ona mea, i te turanga parakore o nga rama, i ona mea katoa, i te aata mo te whakakakara,

9 I te aata mo te tahunga tinana, i ona mea katoa, i te takotoranga wai raua ko tona turanga.

10 I nga kakahu mo te mahi minita, i nga kakahu tapu mo Arona, mo te tohunga, i nga kakahu mo ana tama, mo te mahi tohunga,

11 I te hinu whakawahi, i te whakakakara reka mo te wahi tapu: kia rite ta ratou e mea ai ki nga mea katoa i whakahaua atu e ahau ki a koe.

12 I korero ano a Ihowa ki a Mohi, i mea,

13 Korero ano ki nga tama a Iharaira, mea atu, Me whakarite ano e koutou aku hapati: hei tohu hoki ki waenganui oku, o koutou, i o koutou whakatupuranga: kia mohio ai ko ahau, ko Ihowa, te whakatapu nei i a koutou.

14 Na me whakarite te hapati; he tapu hoki tena ki a koutou: he mate kau mo te tangata e whakanoa ana i taua ra: ko te tangata hoki e mahi ana i tetahi mahi i reira, ina, ka hatepea atu taua wairua i roto i tona iwi.

15 E ono nga ra e mahia ai te mahi; kei te whitu ia o nga ra te hapati okiokinga, he tapu ki a Ihowa: ko te tangata e mahi ana i tetahi mahi i te ra hapati he mate kau mona.

16 Mo reira me mahara nga tama a Iharaira ki te hapati, kia whakaritea te hapati i o ratou whakatupuranga: kia mau tonu tenei kawenata.

17 He tohu tena ra ki waenganui oku, o nga tama a Iharaira, ake ake: e ono hoki nga ra i hanga ai e Ihowa te rangi me te whenua, a i te whitu o nga ra ka okioki, a ta ana tona manawa.

18 I homai ano e ia ki a Mohi, i te mutunga o tana korero ki a ia i runga i Maunga Hinai, e rua nga papa whakaaturanga, he papa kohatu, he mea tuhituhi na te ringa o te Atua.