1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.

2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.

3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.

4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.

5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.

6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.

7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.

8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.

9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.

10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.

11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.

12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.

13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.

14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.

15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.

16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.

17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.

18 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»

19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!

20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.

21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:

22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.

23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.

24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.

25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.

26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.

27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.

28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.

29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.

30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.

31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;

32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.

33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.

34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,

35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,

36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?

37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?

38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?

39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?

40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.

41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.

42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.

43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.

44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.

45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.

46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.

47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.

48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.

49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,

50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.

51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.

52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.

53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.

54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»

55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.

56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.

57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»

58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.

59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.

60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.

61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.

62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.

63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.

64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.

65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.

66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.

1 Ko ahau te tangata kua kite i te pouri, he mea na te rakau o tona riri.

2 I arahina e ia, i meinga kia haere i te pouri, kahore i te marama.

3 He pono kua tahuri mai ia ki ahau, kua anga mai tona ringa ki ahau, a pau noa te ra.

4 Kua meinga nei e ia oku kikokiko me toku kiri kia rite ki o te koroheke, mangungu kau i a ia oku wheua.

5 Kua hanga e ia he patu moku; karapotia ana ahau ki te wai kawa, ki te raruraru.

6 Kua meinga ahau e ia kia noho ki nga wahi pouri, kia pera me te hunga kua mate noa ake.

7 Kua oti ahau te taiepa mai e ia, te puta atu ahau; kua meinga e ia toku mekameka kia taimaha.

8 Ae ra, i ahau e karanga ana, e hamama ana kia awhinatia, ka araia mai e ia taku inoi.

9 Kua oti ano oku ara te taiepa mai e ia ki te kohatu tarai, whakakopikopikoa ake e ia oku ara.

10 Ko tona rite ki ahau kei te pea e whanga ana, kei te raiona i nga wahi ngaro.

11 Whakangaua ketia ana e ia oku ara, haehaea putia iho ahau; meinga ana ahau e ia kia noho kau noa iho.

12 Kua whakapikoa e ia tana kopere, a whakaturia ake ahau e ia hei koperenga pere.

13 Kua meinga e ia nga pere o tana papa pere kia ngoto ki oku whatumanawa.

14 Kua waiho ahau hei katanga ma toku iwi katoa; hei waiata ma ratou a pau noa te ra.

15 Kua whakakiia ahau e ia ki nga mea kawa, whakainumia rawatia ana ahau e ia ki te taru kawa.

16 Kua whatiwhatiia ano hoki e ia oku niho ki te kirikiri, hipokina ana ahau e ia ki te pungarehu.

17 Kua nekehia atu e koe toku wairua kei tata ki te rangimarie; i wareware ahau ki te pai.

18 Ki tonu ake ahau, kua pirau toku kaha, kahore he tumanakohanga maku ki a Ihowa.

19 Mahara ki toku ngakau mamae, ki toku pouri, ki te taru kawa, ki te wai kawa.

20 Maharahara tonu toku wairua ki a ratou, piko tonu iho i roto i ahau.

21 E whakahokia ake ana tenei e ahau ki toku ngakau, koia i tumanako ai ahau.

22 He mahi tohu na Ihowa te poto ai tatou, he kore no ana mahi aroha e mutu.

23 E hou tonu ana ratou i tenei ata, i tenei ata; he nui tou pono.

24 Ko Ihowa te wahi moku, e ai ta toku wairua; no reira ka tumanako ahau ki a ia.

25 He pai a Ihowa ki te hunga e tumanako ana ki a ia, ki te wairua e rapu ana i a ia.

26 He pai ano kia tumanako te tangata, kia tatari marie hoki ki ta Ihowa whakaora.

27 He pai ano mo te tangata kia amohia e ia te ioka i tona tamarikitanga.

28 Me noho ia, tona kotahi, me whakarongo puku hoki, no te mea nana i uta ki a ia.

29 Me tuku e ia tona mangai ki te puehu; mehemea pea tera he tumanakohanga.

30 Me hoatu e ia tona paparinga ki te tangata e papaki ana i a ia: kia ki tonu ia i te tawai.

31 E kore hoki e mau tonu ta Ihowa panga:

32 Ahakoa whakapouri ia, ka aroha ano ia, ka rite ki te nui o tana mahi tohu.

33 Kahore hoki ona ngakau whiu, whakapouri ranei, i nga tama a te tangata.

34 Ko te kuru i nga herehere katoa o te whenua ki raro i ona waewae;

35 Ko te whakapeau ke i te tika o te tangata ina whakawakia i te aroaro o te Runga Rawa;

36 Ko te whakariro ke i ta te tangata ina totohe, e kore tena e whakapaingia e te Ariki.

37 Ko wai tenei hei ki mai, a ka oti, i te mea kihai i whakahaua e te Ariki?

38 He teka ianei e puta mai ana te kino me te pai i roto i te mangai o te Runga Rawa?

39 He aha te tangata ora i amuamu ai, te tangata ina whiua mo ona hara?

40 E rapu tatou, e kimi i o tatou ara, a ka tahuri ano ki a Ihowa.

41 Kia ara atu o tatou ngakau me o tatou ringa ki te Atua i te rangi.

42 I he matou, i whakakeke; kihai ano koe i muru i to matou he.

43 Kua hipokina nei e koe ki te riri, tukinotia ana matou e koe: tukitukia ana e koe, kihai ano i tohungia e koe.

44 Hipokina ana e koe he kapua ki a koe, kei puta atu ta matou inoi.

45 Kua meinga matou e koe hei paru tahinga, hei mea akiri i waenga i nga iwi.

46 Kua hamama mai nga mangai o o matou hoariri katoa ki a matou.

47 Ko te wehi, ko te rua, kua tae mai kei a matou, te whakamoti me te wawahi.

48 Kei te tarere nei nga awa wai i toku kanohi, mo te wawahanga o te tamahine a toku iwi.

49 Maturuturu ana te wai i toku kanohi, kahore hoki e mutu, te ai he pariratanga,

50 Kia titiro mai ra ano a Ihowa, kia kite mai ra ano ia i runga i te rangi.

51 E meatia iho ana toku ngakau e toku kanohi, mo nga tamahine katoa o toku pa.

52 Kua whaia kinotia ahau ano he manu e ratou, e te hunga e hoariri ana ki ahau, kahore he take.

53 Ngaro iho i a ratou toku ara i roto i te poka, kua maka e ratou he kohatu ki runga ki ahau.

54 I rere nga wai i runga i toku mahunga: i mea ahau, kua motuhia ketia ahau.

55 I karanga ahau ki tou ingoa, e Ihowa, i roto i te poka i raro rawa.

56 I rongo koe ki toku reo; kaua e huna tou taringa ki te tanga o toku manawa, ki taku karanga.

57 I whakatata mai koe i te ra i karanga ai ahau ki a koe; i ki mai koe, Kaua e wehi.

58 Kua tohea e koe, e te Ariki, nga tohe a toku wairua; kua hokona e koe toku ora.

59 Kua kite koe, e Ihowa, i te he i mahia ki ahau: mau e whakarite taku whakawa.

60 Kua kite koe i to ratou mauahara katoa, i o ratou whakaaro katoa moku.

61 Kua rongo koe ki ta ratou tawai, e Ihowa, ki o ratou whakaaro katoa moku;

62 Ki nga ngutu o te hunga i whakatika mai ki ahau, ki ta ratou tikanga moku, a pau noa te ra.

63 Tirohia mai to ratou nohoanga iho, to ratou whakatikanga ake; ko ahau te waiatatia nei e ratou.

64 Hoatu he utu ki a ratou, e Ihowa, kia rite ki te mahi a o ratou ringa.

65 Hoatu ki a ratou he ngakau pakeke, tau kanga ki a ratou.

66 Whaia ratou i runga i te riri, whakangaromia atu ratou i raro i nga rangi o Ihowa.