1 När jag vill hela Israel, då uppenbarar sig Efraims missgärning och Samariens ondska. Ty de öva falskhet, tjuvar göra inbrott, rövarskaror plundra på vägarna.

2 Och de betänka icke i sina hjärtan att jag lägger all deras ondska på minnet. De äro nu kringrända av sina egna gärningar, ty dessa hava kommit inför mitt ansikte.

3 Med sin ondska bereda de konungen glädje och med sina lögner furstarna.

4 Allasammans äro de äktenskapsbrytare; de likna en ugn, upphettad av bagaren, som när han har knådat degen, underlåter att elda, till dess att degen är syrad.

5 På vår konungs dag drucko sig furstarna febersjuka av vin; själv räckte han bespottarna handen.

6 När de med sina anslag hava eldat upp sitt hjärta likasom en ugn, sover bagaren hela natten; men om morgonen brinner elden i ljus låga.

7 Allasammans äro de heta såsom en ugn och förbränna så sina domare; ja, alla deras konungar falla, ty bland dem finnes ingen som åkallar mig.

8 Efraim beblandar sig med andra folk; Efraim har blivit lik en ovänd kaka.

9 Främlingar hava förtärt hans kraft, men han förstår intet; fastän han har fått grå hår, förstår han ändå intet.

10 Men Israels stolthet vittnar emot honom; de vända icke om till HERREN, sin Gud, och de söka honom ej, allt detta oaktat.

11 Efraim har blivit lik en duva, enfaldig, utan förstånd. Egypten påkalla de, till Assur gå de;

12 men bäst de gå där, breder jag ut mitt nät över dem och drager dem ned, såsom vore de fåglar under himmelen. Ja, jag skall tukta dem, såsom det redan har sports i deras församling.

13 Ve över dem, ty de hava flytt bort ifrån mig! Fördärv över dem, ty de hava avfallit från mig! Och jag skulle förlossa dem, dem som föra mot mig så lögnaktigt tal!

14 De ropa icke till mig av hjärtat, allenast jämra sig på sina läger; de hava ångest för sin säd och sitt vin, men de äro gensträviga mot mig.

15 Det var jag som undervisade dem och stärkte deras armar, men de hava ont i sinnet mot mig.

16 De vända om, men icke till den som är därovan; de äro lika en båge som sviker. Deras furstar skola falla genom svärd, därför att deras tungor äro så hätska. Då skall man bespotta dem i Egyptens land.

1 Comme je guérissais Israël, l'iniquité d'Ephraïm et les méchancetés de Samarie se sont découvertes, car ils ont commis fausseté, et le larron entre, et le brigand détrousse dehors.

2 Et ils n'ont point pensé en leur cœur que je me souviens de toute leur malice; leurs déportements, qui ont été en ma présence, les ont maintenant environnés.

3 Ils réjouissent le Roi par leur malice, et les Gouverneurs par leurs perfidies.

4 Eux tous commettent adultère, [étant embrasés] comme un four que le fournier a chauffé, [après qu'il] a cessé d'éveiller depuis que la pâte est pétrie jusqu'à ce qu'elle soit levée.

5 Au jour de notre Roi, on a rendu malades les Gouverneurs à force [de leur faire boire] des bouteilles de vin ; il a tendu la main aux bouffons.

6 Car ils ont appliqué à leurs embûches leur cœur [embrasé] comme un four; leur fournier dort toute la nuit, le matin [le four] est embrasé comme un feu accompagné de flamme.

7 Ils sont tous échauffés comme un four, et ils dévorent leurs Gouverneurs; tous leurs Rois sont tombés, et il n'y a aucun d'entre eux qui crie à moi.

8 Ephraïm même se mêle avec les peuples; Ephraïm est comme un gâteau qui n'a point été tourné.

9 Les étrangers ont dévoré sa force, et il ne l'a point connu; les cheveux blancs sont déjà parsemés en lui, et il n'en a rien connu.

10 L'orgueil d'Israël donc rendra témoignage contre lui; car ils ne se sont point convertis à l'Eternel leur Dieu, et ne l'ont point recherché pour tout cela.

11 Ephraïm est devenu comme une colombe simple, sans entendement; [car] ils ont réclamé l'Egypte, et sont allés vers le Roi d'Assyrie.

12 [Mais] quand ils y iront, j'étendrai mon rets sur eux; et je les abattrai comme les oiseaux des cieux; je les châtierai, selon qu'on l'a fait entendre dans leur assemblée.

13 Malheur à eux, parce qu'ils s'égarent çà et là de moi; ils seront exposés au dégât; car ils ont agi méchamment contre moi; encore les rachèterais-je, mais ils profèrent des mensonges contre moi.

14 Ils ne crient point vers moi en leur cœur, quand ils hurlent dans leurs lits; ils se déchiquettent pour le froment et le bon vin, et ils se détournent de moi.

15 Je les ai châtiés, et j'ai fortifié leurs bras, mais ils ont pensé du mal contre moi.

16 Ils se retournent, [mais] non point au Souverain; ils sont devenus comme un arc qui trompe; les principaux d'entre eux tomberont par l'épée, à cause de la fureur de leur langue; cela leur tournera en moquerie au pays d'Egypte.