1 När nu allt detta var till ända, drogo alla israeliter som hade varit där tillstädes ut till Juda städer och slogo sönder stoderna, höggo ned Aserorna och bröto ned offerhöjderna och altarna i hela Juda och Benjamin och i Efraim och Manasse, till dess att de hade gjort ände på dem; sedan vände alla Israels barn tillbaka till sina städer, var och en till sin egendom.

2 Och Hiskia förordnade om prästernas och leviternas avdelningar, alltefter som de tillhörde den ena eller den andra avdelningen, så att var och en av såväl prästerna som leviterna fick sitt bestämda göromål, när brännoffer och tackoffer skulle offras, till att därvid göra tjänst och tacka och lovsjunga i portarna till HERRENS läger.

3 Och konungen anslog en del av sin egendom till brännoffren, nämligen till att offra brännoffer morgon och afton, och till att offra brännoffer på sabbaterna, vid nymånaderna och vid högtiderna, såsom det var föreskrivet i HERRENS lag.

4 Och han befallde folket som bodde i Jerusalem att giva prästerna och leviterna deras del, för att de skulle kunna hålla fast vid HERRENS lag.

5 Och när denna befallning blev känd, gåvo Israels barn rikligen en förstling av säd, vin, olja och honung och av all markens avkastning; och tionde av allt förde de fram i myckenhet.

6 Och de av Israels och Juda barn, som bodde i Juda städer, förde ock fram tionde av fäkreatur och små boskap, så ock tionde av de heliga gåvor som helgades åt HERRENS, deras Gud, och lade upp dem i särskilda högar.

7 I tredje månaden begynte de att lägga upp högarna, och i sjunde månaden hade de slutat därmed.

8 När då Hiskia och de överste kommo och sågo högarna, prisade de HERREN och hans folk Israel.

9 Och Hiskia frågade prästerna och leviterna om högarna.

10 Då svarade honom översteprästen Asarja, av Sadoks hus, och sade; »Alltsedan man begynte föra fram offergärden till HERRENS hus, hava vi ätit och blivit mätta och dock fått mycket kvar; ty HERREN har välsignat sitt folk, och vad som är kvar är denna stora rikedom.»

11 Och Hiskia befallde att man skulle inreda förrådskamrar i HERRENS hus, och man inredde sådana.

12 Och i dem förde man in offergärden och tionden och de heliga gåvorna, allt på heder och tro. Och överuppsyningsman däröver var leviten Konanja, och hans närmaste man var hans broder Simei.

13 Men Jehiel, Asasja, Nahat, Asael, Jerimot, Josabad, Eliel, Jismakja, Mahat och Benaja voro tillsyningsmän under Konanja och hans broder Simei, efter förordnande av konung Hiskia och Asarja, fursten i Guds hus.

14 Och leviten Kore, Jimnas son, som var dörrvaktare på östra sidan, hade uppsikten över de frivilliga gåvorna åt Gud och skulle fördela HERRENS offergärd och det högheliga av offren.

15 Och under honom sattes Eden, Minjamin, Jesua, Semaja, Amarja och Sekanja till förtroendemän i präststäderna för att ombesörja utdelningen åt sina bröder, efter deras avdelningar, åt den minste såväl som åt den störste.

16 Härifrån voro undantagna alla sådana i sina släktregister upptecknade personer av mankön, från tre års ålder och därutöver, som skulle infinna sig i HERRENS hus, där var dag de för den dagen bestämda sysslorna skulle utföras genom dem som hade tjänstgöringen, med de särskilda åligganden de hade efter sina avdelningar.

17 Och vad angick prästernas släktregister, så var det uppgjort efter deras familjer; och av leviterna voro de upptagna, som voro tjugu år gamla eller därutöver, efter sina särskilda åligganden, alltefter sina avdelningar.

18 Och i släktregistret skulle de vara upptecknade jämte alla sina späda barn, hustrur, söner och döttrar, så många de voro. Ty på heder och tro skulle de förvalta det heliga såsom heligt.

19 Och för dem av Arons söner, prästerna, som bodde på sina städers utmarker, voro i var särskild stad namngivna män tillsatta, som åt allt mankön bland prästerna och åt alla de leviter som voro upptecknade i släktregistret skulle utdela vad dem tillkom.

20 Så förfor Hiskia i hela Juda, och han gjorde inför HERREN, sin Gud, vad gott och rätt och sant var.

21 Och allt som han företog sig, när han nu sökte sin Gud, allt, vare sig det angick tjänstgöringen i Guds hus eller det angick lagen och budorden, det gjorde han av allt sitt hjärta, och det lyckades honom väl.

1 Lorsque tout cela fut achevé, tous ceux d'Israël qui se trouvaient là, allèrent par les villes de Juda, et brisèrent les statues, abattirent les emblèmes d'Ashéra et démolirent les hauts lieux et les autels, dans tout Juda et Benjamin et dans Éphraïm et Manassé, jusqu'à ce que tout fût détruit. Ensuite tous les enfants d'Israël retournèrent dans leurs villes, chacun dans sa possession.

2 Puis Ézéchias rétablit les classes des sacrificateurs et des Lévites, selon leurs divisions, chacun selon ses fonctions, tant les sacrificateurs que les Lévites, pour les holocaustes et les sacrifices de prospérités, pour faire le service, pour louer et pour célébrer Dieu aux portes du camp de l'Éternel.

3 Le roi donna aussi une portion de ses biens pour les holocaustes, pour les holocaustes du matin et du soir, pour les holocaustes des sabbats, des nouvelles lunes et des fêtes, comme il est écrit dans la loi de l'Éternel.

4 Et il dit au peuple, aux habitants de Jérusalem, de donner la portion des sacrificateurs et des Lévites, afin qu'ils s'appliquassent à la loi de l'Éternel.

5 Et aussitôt que la chose fut publiée, les enfants d'Israël donnèrent en abondance les prémices du blé, du moût, de l'huile, du miel et de tous les produits des champs; ils apportèrent la dîme de tout, en abondance.

6 Et les enfants d'Israël et de Juda, qui habitaient dans les villes de Juda, apportèrent aussi la dîme du gros et du menu bétail, et la dîme des choses saintes, qui étaient consacrées à l'Éternel, leur Dieu; et ils les mirent par monceaux.

7 Ils commencèrent à faire les monceaux au troisième mois, et au septième mois ils les achevèrent.

8 Alors Ézéchias et les chefs vinrent, et virent les monceaux, et ils bénirent l'Éternel et son peuple d'Israël.

9 Et Ézéchias interrogea les sacrificateurs et les Lévites au sujet de ces monceaux.

10 Et Azaria, le principal sacrificateur, de la maison de Tsadok, lui parla, et dit: Depuis qu'on a commencé à apporter des offrandes dans la maison de l'Éternel, nous avons mangé, et nous avons été rassasiés, et il en est resté en abondance; car l'Éternel a béni son peuple, et cette grande quantité est ce qu'il y a eu de reste.

11 Alors Ézéchias dit qu'on préparât des chambres dans la maison de l'Éternel, et on les prépara.

12 Et on apporta fidèlement les offrandes, et la dîme, et les choses consacrées. Et Conania, le Lévite, en eut l'intendance, et Shimeï, son frère, était son second.

13 Jéhiel, Azazia, Nachath, Asaël, Jérimoth, Josabad, Éliel, Jismakia, Machath, et Benaïa, étaient commis sous l'autorité de Conania et de Shimeï, son frère, par l'ordre du roi Ézéchias, et d'Azaria, gouverneur de la maison de Dieu.

14 Coré, fils de Jimna, le Lévite, qui était portier vers l'orient, avait la charge des dons volontaires offerts à Dieu, pour distribuer l'offrande élevée de l'Éternel, et les choses très saintes.

15 Et sous sa direction étaient Éden, Minjamin, Josué, Shémaja, Amaria, et Shécania, dans les villes des sacrificateurs, pour distribuer fidèlement les portions à leurs frères, grands et petits, suivant leurs divisions,

16 Outre ceux qui étaient enregistrés comme mâles, depuis l'âge de trois ans et au-dessus; à tous ceux qui entraient dans la maison de l'Éternel, pour les fonctions de chaque jour, selon le service de leurs charges, suivant leurs divisions;

17 Aux sacrificateurs enregistrés selon la maison de leurs pères, et aux Lévites, depuis ceux de vingt ans et au-dessus, selon leurs charges et selon leurs divisions;

18 A ceux de toute l'assemblée enregistrés avec leurs petits enfants, leurs femmes, leurs fils et leurs filles; car ils se consacraient avec fidélité aux choses saintes.

19 Et quant aux enfants d'Aaron, les sacrificateurs, qui étaient à la campagne, dans la banlieue de leurs villes, il y avait dans chaque ville des gens désignés par leurs noms, pour distribuer les portions à tous les mâles des sacrificateurs, et à tous les Lévites enregistrés.

20 Ézéchias en usa ainsi par tout Juda; et il fit ce qui est bon, droit et véritable, devant l'Éternel son Dieu.

21 Et, dans tout l'ouvrage qu'il entreprit pour le service de la maison de Dieu, et pour la loi, et pour les commandements, en recherchant son Dieu, il agit de tout son cœur, et il réussit.