1 Men i det sjunde året tog Jojada mod till sig och förband sig med underhövitsmännen Asarja, Jerohams son, Ismael, Johanans son, Asarja, Obeds son, Maaseja, Adajas son, och Elisafat, Sikris son.

2 Dessa foro därefter omkring i Juda och församlade leviterna ur alla Juda städer, så ock huvudmännen för Israels familjer. Och när de kommo till Jerusalem,

3 Slöt hela församlingen i Guds hus ett förbund med konungen. Och Jojada sade till dem: »Konungens son skall nu vara konung, såsom HERREN har talat angående Davids söner.

4 Detta är alltså vad I skolen göra: en tredjedel av eder, nämligen de präster och leviter som hava att inträda i vakthållningen på sabbaten, skall stå på vakt vid trösklarna

5 och en tredjedel vid konungshuset och en tredjedel vid Jesodporten; och allt folket skall vara på förgårdarna till HERRENS hus.

6 Dock må ingen annan än prästerna och de tjänstgörande leviterna gå in i HERRENS hus; dessa må gå in, ty de äro heliga. Men allt det övriga folket skall iakttaga vad HERREN har bjudit dem iakttaga.

7 Och leviterna skola ställa sig runt omkring konungen, var och en med sina vapen i handen; och om någon vill tränga sig in i huset, skall han dödas. Och I skolen följa konungen, vare sig han går in eller ut.»

8 Leviterna och hela Juda gjorde allt vad prästen Jojada hade bjudit dem, var och en av dem tog sina män, både de som skulle inträda i vakthållningen på sabbaten och de som skulle avgå därifrån på sabbaten, ty prästen Jojada lät ingen avdelning vara fri ifrån tjänstgöring.

9 Och prästen Jojada gav åt underhövitsmännen de spjut och de sköldar av olika slag, som hade tillhört konung David, och som funnos i Guds hus.

10 Och han ställde upp allt folket, var och en med sitt vapen i handen, från husets södra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring konungen.

11 Därefter förde de ut konungasonen och satte på honom kronan och gåvo honom vittnesbördet och gjorde honom till konung; och Jojada och hans söner smorde honom och ropade: »Leve konungen!»

12 När Atalja nu hörde folkets rop, då de skyndade fram och hyllade konungen, gick hon in i HERRENS hus till folket.

13 Där fick hon då se konungen stå vid sin pelare, nära ingången, och hövitsmännen och trumpetblåsarna bredvid konungen, och fick höra huru hela folkmängden jublade och stötte i trumpeterna, och huru sångarna med sina instrumenter ledde hyllningssången. Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: »Sammansvärjning! Sammansvärjning!»

14 Men prästen Jojada lät underhövitsmännen som anförde skaran träda fram, och han sade till dem: »Fören henne ut mellan leden, och om någon följer henne, så må han dödas med svärd.» Prästen förbjöd dem nämligen att döda henne i HERRENS hus.

15 Alltså grepo de henne, och när hon hade kommit fram dit där Hästporten för in i konungshuset, dödade de henne där.

16 Och Jojada slöt ett förbund mellan sig och allt folket och konungen, att de skulle vara ett HERRENS folk.

17 Och allt folket begav sig till Baals tempel och rev ned det och slog sönder dess altaren och bilder; och Mattan, Baals präst, dräpte de framför altarna.

18 Därefter ställde Jojada ut vakter vid HERRENS hus och betrodde detta värv åt de levitiska prästerna, dem som David hade indelat i klasser för tjänstgöringen i HERRENS hus, till att offra brännoffer åt HERREN, såsom det var föreskrivet i Moses lag, med jubel och sång, efter Davids anordning.

19 Och han ställde dörrvaktarna vid portarna till HERRENS hus, för att ingen skulle komma in, som på något sätt var oren.

20 Och han tog med sig underhövitsmännen och de förnämsta och mäktigaste bland folket och hela folkmängden och förde konungen ned från HERRENS hus, och de gingo in i konungshuset genom Övre porten; och de satte konungen på konungatronen.

21 Och hela folkmängden gladde sig, och staden förblev lugn. Men Atalja hade de dödat med svärd.

1 Seitsemäntenä vuonna Jojada rohkaisi mielensä ja teki liiton sadanpäälliköiden Asarjan, Jerohamin pojan, Ismaelin, Johananin pojan, Asarjan, Obedin pojan, Maasejan, Adajan pojan, ja Elisafatin, Sikrin pojan, kanssa.

2 Nämä kiersivät ympäri Juudaa ja kokosivat Jerusalemiin leeviläiset kaikista Juudan kaupungeista sekä Israelin sukujen päämiehet.

5 yksi kolmannes vartioi kuninkaan palatsia ja yksi kolmannes Jesodporttia. Muu väki asettuu temppelin esipihoille.

6 Sisälle Herran temppeliin eivät saa mennä muut kuin papit ja palveluvuorossa olevat leeviläiset. He saavat mennä sisälle, koska he ovat pyhittäytyneet, mutta muiden on noudatettava Herran kieltoa.

8 Leeviläiset ja koko Juudan kansa tekivät niin kuin pappi Jojada oli käskenyt. Jokainen päällikkö kokosi miehensä, niin sapattina palveluvuoroon tulevat kuin vapaavuorolaisetkin, sillä pappi Jojada ei päästänyt näitä osastoja pois.

9 Pappi Jojada antoi sadanpäälliköille keihäät, kilvet ja jouset, jotka olivat kuuluneet kuningas Daavidille ja olivat nyt temppelissä.

10 Hän asetti kaikki miehet keihäillä aseistettuina kuninkaan suojaksi riviin, joka kiersi temppelin eteläseinältä alttarin vieritse pohjoisseinälle saakka.

12 Kun Atalja kuuli kansanjoukon juoksevan ja huutavan ylistystä kuninkaalle, hän lähti Herran temppeliin väkijoukon luo.

15 Niin sotilaat tarttuivat Ataljaan, veivät hänet Hevosportin kautta kuninkaan palatsiin ja surmasivat hänet siellä.

16 Jojada, kansa ja kuningas tekivät liiton ja sitoutuivat aina olemaan Herran kansa.

17 Väkijoukko tunkeutui Baalin temppeliin ja hävitti sen maan tasalle. Alttarit ja kuvat murskattiin palasiksi, ja Baalin pappi Mattan surmattiin alttarien edessä.

18 Jojada asetti papit ja leeviläiset Herran temppeliin hoitamaan niitä tehtäviä, jotka Daavid oli heille määrännyt. Heidän tuli uhrata temppelissä polttouhreja Herralle, niin kuin Mooseksen laissa on säädetty, iloiten ja laulaen Daavidin antamien ohjeiden mukaan.

19 Jojada asetti myös portinvartijoita Herran temppelin porteille, jottei kukaan, joka oli jollakin tavoin epäpuhdas, pääsisi tulemaan sisälle.

20 Sitten Jojada kutsui mukaansa sadanpäälliköt, ylimykset, johtomiehet ja koko Juudan kansan ja toi kuninkaan ulos Herran temppelistä. He menivät Yläportin kautta kuninkaan palatsiin ja asettivat hänet valtaistuimelle.

21 Koko kansa riemuitsi, ja kaupunki pysyi rauhallisena. Atalja oli surmattu.