1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.

2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.

3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.

4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.

5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.

6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.

7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.

8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.

9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.

10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.

11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.

12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.

13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.

14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.

15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.

16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.

17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.

18 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»

19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!

20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.

21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:

22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.

23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.

24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.

25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.

26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.

27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.

28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.

29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.

30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.

31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;

32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.

33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.

34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,

35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,

36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?

37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?

38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?

39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?

40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.

41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.

42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.

43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.

44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.

45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.

46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.

47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.

48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.

49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,

50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.

51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.

52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.

53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.

54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»

55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.

56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.

57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»

58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.

59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.

60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.

61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.

62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.

63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.

64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.

65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.

66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.

1 Minä onneton mies! Paljon olen kärsinyt, Herra on lyönyt minua vihansa sauvalla.

2 Hän kuljetti minua, hän vei minut pimeään, pilkkopimeään.

3 Hän on nostanut kätensä minua vastaan päivä päivältä yhä uudelleen.

4 Hän repi rikki ihoni, raateli lihani, murskasi kaikki luuni.

5 Hän rakensi varustuksia minua vastaan, ympäröi minut tuskan muurilla.

6 Keskelle pimeyttä hän pani minut asumaan, kuin kauan sitten kuolleitten joukkoon.

7 Hän sulki minun tieni, en pääse pakoon, hän pani minulle painavat kahleet.

8 Vaikka kuinka huudan ja valitan, hän ei kuule rukoustani.

9 Hän tukki tieni kivenjärkäleillä, antoi minun kulkea harhaan.

10 Hän väijyi minua kuin karhu, kuin leijona piilopaikassaan.

11 Hän eksytti minut tieltä, raateli minut, jätti hylättynä makaamaan.

12 Hän jännitti jousensa ja suuntasi nuolensa minua kohti.

13 Hän ampui minuun viinensä nuolet, lävisti rintani.

14 Minusta tuli kaiken kansan pilkka, ainainen ivan aihe.

15 Hän syötti minulle katkeria yrttejä, juotti karvasta juomaa.

16 Hän polki minut maan tomuun, pani hampaani jauhamaan soraa.

17 Minä kadotin onneni päivät, unohdin, millaista on elää rauhassa.

19 Kurjuuteni ja kodittomuuteni täyttää mieleni, kaikki maistuu myrkyltä ja koiruoholta.

20 Minä en voi unohtaa onnettomuuttani, en saa sitä mielestäni.

21 Kuitenkin minä toivon ja odotan, sillä minä ajattelen tätä:

22 Herran armoa on se, että vielä elämme, hänen laupeutensa ei lopu koskaan.

23 Joka aamu Herran armo on uusi, suuri on hänen uskollisuutensa.

25 Herra on hyvä sille, joka panee toivonsa häneen, sille, joka häntä etsii.

26 Hyvä on hiljaisuudessa toivoa apua Herralta.

27 Hyvä on miehelle, että hän kantaa iestä nuoruudessaan.

28 Istukoon hän yksin ja vaietkoon, kun Herra on pannut taakan hänen päälleen,

29 painakoon suunsa tomuun -- ehkä on toivoa vielä.

30 Kääntäköön hän poskensa lyöjäänsä kohti ja ottakoon vastaan pilkan.

31 Mutta Herra ei hylkää, ei hylkää iäksi.

32 Vaikka hän kurittaa, hän myös armahtaa, suuri on hänen laupeutensa.

33 Ei Herra iloitse siitä, että hän kurittaa ihmistä.

34 Kun kaikki vangiksi otetut murskataan jalkojen alle,

35 kun ihmisen oikeus vääristetään Korkeimman silmien edessä,

36 kun langetetaan väärä tuomio -- eikö Herra sitä näe?

37 Kenen sana toteutuu? Eikö kaikki tapahdu niin kuin Herra sanoo?

38 Eikö Korkeimman käskystä tule paha ja hyvä?

39 Mitä syytä eloon jääneellä on valittaa? Hän kärsii syntiensä tähden.

40 Tutkikaamme tietämme, tarkastelkaamme tekojamme ja palatkaamme Herran luo.

41 Kohottakaamme nyt kätemme, kohottakaamme sydämemme taivasta kohti, Jumalan luo.

42 Me olemme tehneet syntiä, kapinoineet sinua vastaan. Sinä et ole antanut anteeksi.

43 Sinä verhouduit vihaan ja vainosit meitä, surmasit säälimättä.

44 Sinä kätkeydyit pilveen, sen läpi ei rukous pääse.

45 Roskatunkioksi sinä teit meidät kaikkien kansojen keskelle.

46 Nyt kaikki vihollisemme irvistelevät meille.

47 Edessämme oli kauhu ja hauta, tuho kohtasi meidät.

48 Kyyneleet tulvivat silmistäni rakkaan kansani tuhon tähden.

49 Silmäni vuotavat lakkaamatta. Itkuni ei taukoa,

50 ennen kuin Herra katsoo taivaastaan ja näkee murheeni.

51 Kun katselen kaupunkini tytärten tuskaa, sieluuni koskee.

52 Viholliseni pyydystivät minua kuin lintua, kiihkeästi, ilman syytä.

53 He syöksivät minut elävänä kuoppaan, he kivittivät minua.

54 Kauhu tulvi pääni yli, minä ajattelin: loppuni on tullut.

55 Herra, kuopan syvyydestä minä huudan sinun nimeäsi.

56 Kuule ääneni! Älä sulje korviasi, kun anon apua ja pelastusta.

58 Herra, sinä ajat minun asiaani, sinä lunastat minut.

59 Kärsimäni vääryyden sinä näet, Herra. Hanki minulle oikeus.

60 Sinä näet vihollisteni kostonhimon, kaikki heidän juonensa.

61 Herra, sinä kuulet, kun he herjaavat minua, näet heidän juonensa.

62 Vastustajani ivaavat minua, puhuvat pahaa kaiket päivät.

63 Katso heitä: missä ikinä he istuvat tai seisovat, he laulavat pilkkalauluja minusta.

64 Herra, rankaise heitä heidän tekojensa mukaan.

65 Sokaise heidän järkensä, kiroa heidät.

66 Aja heitä takaa vihassasi, Herra, hävitä heidät taivaasi alta.