1 Och om någon syndar, i det att han, när han hör edsförpliktelsen och kan vittna om något, vare sig han har sett det eller eljest förnummit det, likväl icke yppar detta och han sålunda bär på missgärning;
2 eller om någon, utan att märka det, kommer vid något orent -- vare sig den döda kroppen av ett orent vilddjur, eller den döda kroppen av ett orent boskapsdjur, eller den döda kroppen av något slags orent smådjur -- och han så bliver oren och ådrager sig skuld;
3 eller om han, utan att märka det, kommer vid en människas orenhet, det må nu vara vad som helst varigenom hon kan vara oren, och han sedan får veta det och han så ådrager sig skuld;
4 eller om någon, utan att märka det, svär i obetänksamhet med sina läppar något, vare sig ont eller gott -- det må nu vara vad som helst som man kan svärja i obetänksamhet -- och sedan kommer till insikt därom och han så ådrager sig skuld i något av dessa stycken:
5 så skall han, när han har ådragit sig skuld i något av dessa stycken, bekänna det vari han har syndat
6 och såsom bot för den synd han har begått föra fram åt HERREN ett hondjur av småboskapen, antingen en tacka eller en get, till syndoffer. Och prästen skall bringa försoning för honom, till rening från hans synd.
7 Men om han icke förmår bekosta ett sådant djur, så skall han såsom bot för vad han har syndat bära fram åt Herren två turturduvor eller två unga duvor, en till syndoffer och en till brännoffer.
8 Dem skall han bära fram till prästen, och denne skall först offra den som är avsedd till syndoffer. Han skall vrida huvudet av den invid halsen, dock utan att frånskilja det.
9 Och han skall stänka något av syndoffrets blod på altarets vägg; men det övriga blodet skall utkramas vid foten av altaret. Det är ett syndoffer.
10 Och den andra skall han offra till ett brännoffer, på föreskrivet sätt. När så prästen bringar försoning för honom, till rening från den synd han har begått, då bliver honom förlåtet.
11 Men om han icke kan anskaffa två turturduvor eller två unga duvor, så skall han såsom offer för vad han har syndat bära fram en tiondedels efa fint mjöl till syndoffer, men ingen olja skall han gjuta därpå och ingen rökelse lägga därpå, ty det är ett syndoffer.
12 Och han skall bära det fram till prästen, och prästen skall taga en handfull därav, det som utgör själva altaroffret, och förbränna det på altaret, ovanpå HERRENS eldsoffer. Det är ett syndoffer.
13 När så prästen för honom bringar försoning för den synd han har begått i något av dessa stycken, då bliver honom förlåtet. Och det övriga skall tillhöra prästen, likasom vid spisoffret.
14 Och HERREN talade till Mose och sade:
15 Om någon begår en orättrådighet, i det att han ouppsåtligen försyndar sig genom att undanhålla något som är helgat åt Herren, så skall han såsom bot föra fram åt HERREN till skuldoffer av småboskapen en felfri vädur, efter det värde du bestämmer i silver, till ett visst belopp siklar efter helgedomssikelns vikt.
16 Och han skall giva ersättning för det som han har undanhållit av det helgade och skall lägga femtedelen av värdet därtill; och detta skall han giva åt prästen. När så prästen bringar försoning för honom genom skuldoffersväduren, då bliver honom förlåtet.
17 Och om någon, utan att veta det, syndar, i det att han bryter mot något HERRENS bud genom vilket något förbjudes, och han så ådrager sig skuld och bär på missgärning,
18 så skall han såsom skuldoffer föra fram till prästen av småboskapen en felfri vädur, efter det värde du bestämmer. När så prästen för honom bringar försoning för den synd han har begått ouppsåtligen och utan att veta det, då bliver honom förlåtet.
19 Det är ett skuldoffer, ty han har ådragit sig skuld inför HERREN. 6:1. 6:2. 6:3. 6:4. 6:5. 6:6. 6:7. den elektroniska utgåvan.
2 Jos joku huomaamattaan koskettaa mitä tahansa saastaista, saastaisen villieläimen, saastaisen karjaeläimen tai muun saastaisen eläimen raatoa, hän tulee epäpuhtaaksi ja joutuu syynalaiseksi.
3 Samoin, jos joku huomaamattaan koskettaa mitä tahansa saastaista, joka on peräisin ihmisestä ja jonka koskettamisesta tulee epäpuhtaaksi, ja sitten huomaa rikkomuksensa, hän joutuu syynalaiseksi.
4 Samoin, jos joku kevytmielisesti ja huomaamattaan vannoo jotakin ajattelematonta, olipa tarkoitus hyvä tai paha, ja sitten huomaa rikkomuksensa, hän joutuu syynalaiseksi.
6 Hänen on tekemänsä rikkomuksen sovitukseksi tuotava Herralle syntiuhrina naaraspuolinen eläin, joko lammas tai vuohi. Pappi toimittakoon hänen rikkomuksensa sovitusmenot.
8 Hän tuokoon ne papille. Pappi ottakoon ensin syntiuhriksi tarkoitetun linnun ja taittakoon siltä niskan irrottamatta päätä
9 ja pirskottakoon syntiuhrin verta alttarin kylkeen; loppu veri on puserrettava alttarin juureen. Tämä on syntiuhri.
10 Toisesta linnusta hän tehköön polttouhrin säädetyllä tavalla. Kun pappi on toimittanut sovitusmenot, rikkomuksen tehneelle annetaan anteeksi.
12 Hän tuokoon jauhot papille. Pappi ottakoon niitä täyden kourallisen ja polttakoon ne alttarilla yhdessä Herralle kuuluvien tuliuhrien kanssa muistutukseksi siitä, että uhri kuuluu Herralle. Tämä on syntiuhri.
14 Herra sanoi Moosekselle:
16 Hänen on myös korvattava pyhitetylle omaisuudelle tuottamansa vahinko ja maksettava lisäksi viidesosa sen arvosta papille. Sitten pappi toimittaa sovitusmenot uhraamalla pässin hyvitysuhriksi, ja rikkomus annetaan anteeksi.
18 Hänen on silloin tuotava hyvitysuhriksi sinun määräyksesi mukainen virheetön pässi. Kun pappi on toimittanut tahattomasti tehdyn rikkomuksen sovitusmenot, rikkomus annetaan anteeksi.