1 Då församlade sig hela Israel till David i Hebron och sade: »Vi äro ju ditt kött och ben.

2 Redan för länge sedan, redan då Saul ännu var konung, var det du som var ledare och anförare för Israel. Och till dig har HERREN, din Gud, sagt: Du skall vara en herde för mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste över mitt folk Israel.»

3 När så alla de äldste i Israel kommo till konungen i Hebron, slöt David ett förbund med dem där i Hebron, inför HERREN; och sedan smorde de David till konung över Israel, i enlighet med HERRENS ord genom Samuel.

4 Och David drog med hela Israel till Jerusalem, det är Jebus; där befunno sig jebuséerna, som ännu bodde kvar i landet.

5 Och invånarna i Jebus sade till David: »Hitin kommer du icke.» Men David intog likväl Sions borg, det är Davids stad

6 Och David sade: »Vemhelst som först slår ihjäl en jebusé, han skall bliva hövding och anförare.» Och Joab, Serujas son, kom först ditupp och blev så hövding.

7 Sedan tog David sin boning i bergfästet; därför kallade man det Davids stad.

8 Och han uppförde befästningsverk runt omkring staden, från Millo och allt omkring; och Joab återställde det övriga av staden.

9 Och David blev allt mäktigare och mäktigare, och HERREN Sebaot var med honom

10 Och dessa äro de förnämsta bland Davids hjältar, vilka gåvo honom kraftig hjälp att bliva konung, de jämte hela Israel, och så skaffade honom konungaväldet, enligt HERRENS ord angående Israel.

11 Detta är förteckningen på Davids hjältar: Jasobeam, son till en hakmonit, den förnämste bland kämparna, han som svängde sitt spjut över tre hundra som hade blivit slagna på en gång.

12 Och efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo; han var en av de tre hjältarna.

13 Han var med David vid Pas-Dammim, när filistéerna där hade församlat sig till strid. Och där var ett åkerstycke, fullt med korn. Och folket flydde för filistéerna.

14 Då ställde de sig mitt på åkerstycket och försvarade det och slogo filistéerna; och HERREN lät dem så vinna en stor seger.

15 En gång drogo tre av de trettio förnämsta männen ned över klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning filistéer var lägrad i Refaimsdalen.

16 Men David var då på borgen, under det att en filisteisk utpost fanns i Bet-Lehem.

17 Och David greps av lystnad och sade: »Ack att någon ville giva mig vatten att dricka från brunnen vid Bet-Lehems stadsport!»

18 Då bröto de tre sig igenom filistéernas läger och hämtade vatten ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det och buro det till David. Men David ville icke dricka det, utan göt ut det såsom ett drickoffer åt HERREN.

19 Han sade nämligen: »Gud låte det vara fjärran ifrån mig att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod, som hava vågat sina liv? Ty med fara för sina liv hava de burit det hit.» Och han ville icke dricka det. Sådana ting hade de tre hjältarna gjort.

20 Absai, Joabs broder, var den förnämste av tre andra; han svängde en gång sitt spjut över tre hundra som hade blivit slagna. Och han hade ett stort namn bland de tre.

21 Han var dubbelt mer ansedd än någon annan i detta tretal, och han var deras hövitsman, men upp till de tre första kom han dock icke.

22 Vidare Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper, segerrik man från Kabseel; han slog ned de två Arielerna i Moab, och det var han som en snövädersdag steg ned och slog ihjäl lejonet i brunnen.

23 Han slog ock ned den egyptiske mannen som var så reslig: fem alnar lång. Fastän egyptiern i handen hade ett spjut som liknade en vävbom, gick han ned mot honom, väpnad allenast med sin stav. Och han ryckte spjutet ur egyptiern hand och dräpte honom med hans eget spjut.

24 Sådana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort. Och han hade ett stort namn bland de tre hjältarna.

25 Ja, han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första kom han icke. Och David satte honom till anförare för sin livvakt.

26 De tappra hjältarna voro: Asael, Joabs broder, Elhanan, Dodos son, från Bet-Lehem;

27 haroriten Sammot; peloniten Heles;

28 tekoaiten Ira, Ickes' son; anatotiten Abieser;

29 husatiten Sibbekai; ahoaiten Ilai;

30 netofatiten Maherai; netofatiten Heled, Baanas son;

31 Itai, Ribais son, från Gibea i Benjamins barns stam; pirgatoniten Benaja;

32 Hurai från Gaas' dalar; arabatiten Abiel;

33 baharumiten Asmavet; saalboniten Eljaba;

34 gisoniten Bene-Hasem; harariten Jonatan, Sages son;

35 harariten Ahiam, Sakars son; Elifal, Urs son;

36 mekeratiten Hefer; peloniten Ahia;

37 Hesro från Karmel; Naarai, Esbais son;

38 Joel, broder till Natan; Mibhar, Hagris son;

39 ammoniten Selek; berotiten Naherai, vapendragare åt Joab, Serujas son;

40 jeteriten Ira; jeteriten Gareb;

41 hetiten Uria; Sabad, Alais son;

42 rubeniten Adina, Sisas son, en huvudman bland rubeniterna, och jämte honom trettio andra;

43 Hanan, Maakas son, och mitniten Josafat;

44 astarotiten Ussia; Sama och Jeguel, aroeriten Hotams söner;

45 Jediael, Simris son, och hans broder Joha, tisiten;

46 Eliel-Hammahavim samt Jeribai och Josauja, Elnaams söner, och moabiten Jitma;

47 slutligen Eliel, Obed och Jaasiel-Hammesobaja.

1 Todo o Israel se reuniu com Davi em Hebron, e disse: Vê: nós somos teus ossos e tua carne.

2 Já antes, quando Saul era rei, eras tu que conduzias os destinos de Israel. O Senhor, teu Deus, te disse: És tu que apascentarás Israel, meu povo, e serás tu o chefe de Israel, meu povo.

3 Assim todos os anciãos de Israel vieram para junto do rei em Hebron, e Davi concluiu um pacto com eles em Hebron, diante do Senhor; e eles ungiram-no rei de Israel, segundo a palavra do Senhor, pronunciada por Samuel.

4 Foi Davi com todo o Israel contra Jerusalém, isto é, Jebus, onde estavam os jebuseus, habitantes da terra.

5 Os jebuseus disseram a Davi: Aqui tu não entrarás. Mas Davi se apoderou da fortaleza de Sião, isto é, da cidade de Davi.

6 O primeiro, disse ele, seja quem for, que vencer os jebuseus, tornar-se-á chefe e príncipe. O primeiro que subiu foi Joab, filho de Sarvia, e tornou-se chefe.

7 Davi instalou-se na fortaleza; é por isso que a chamaram cidade de Davi.

8 Ele fortificou a cidade ao redor, desde Milo até seus arredores, e Joab restaurou o resto da cidade.

9 Davi tornou-se cada vez maior, e o Deus dos exércitos estava com ele.

10 Eis os chefes dos heróis que estavam a serviço de Davi e que o ajudaram com todo o Israel a assegurar seu domínio, a fim de fazê-lo rei, segundo a palavra do Senhor, com respeito a Israel.

11 Eis o número dos heróis que estavam a serviço de Davi: Jesbaão, chefe dos trinta: ele brandiu sua lança contra trezentos homens e os abateu de uma só vez.

12 Depois deste, Eleazar, filho de Dodo, o aoíta, um dos três heróis.

13 Estava ele com Davi em Fesdomim, onde os filisteus se tinham reunido para o combate. Lá havia uma terra plantada de cevada, e o exército fugia diante dos filisteus.

14 Eles se postaram no meio do campo, defenderam-no e destroçaram os filisteus; e o Senhor assegurou uma grande vitória.

15 Três dos trinta capitães desceram à rocha, para perto de Davi, junto da caverna de Odolão, enquanto o acampamento dos filisteus estava levantado no vale dos refains.

16 Ora, Davi estava na caverna e havia uma guarnição de filisteus em Belém.

17 Davi exprimiu um desejo: Quem me dará de beber, disse ele, da água da cisterna que está às portas de Belém?

18 Os três homens atravessaram acampamento dos filisteus e tiraram água da cisterna que está à porta de Belém. Eles tomaram e a levaram a Davi, mas Davi não quis bebê-la e fez dela uma libação ao Senhor:

19 Deus me livre, disse ele, de beber semelhante coisa! Haveria eu de beber o sangue desses homens? Pois foi arriscando a própria vida que ma trouxeram. E recusou bebê-la. Eis o que fizeram esses três bravos.

20 Abisai, irmão de Joab, era o chefe dos três; brandiu sua lança contra trezentos homens; matou-os e adquiriu um nome entre os três.

21 Era o mais considerado da segunda tríade e foi o seu chefe, mas não se igualou aos três primeiros;

22 Banaias, filho de Jojada, homem de valor e rico em altos feitos, originário de Cabseel, foi o que venceu os dois filhos de Ariel, de Moab. Foi ele também quem desceu e matou o leão na cisterna, num dia em que nevava.

23 Foi ele ainda quem venceu um egípcio de cinco côvados de altura; esse egípcio tinha na mão uma lança semelhante a um cilindro de tear de tecelão. Foi contra ele com um bordão, arrancou-lhe a lança das mãos e o matou com a própria lança.

24 Eis o que fez Banaias, filho de Jojada, que foi célebre entre os três valentes.

25 Era mais considerado que os trinta; todavia não se igualou aos três. Davi o colocou à testa de sua guarda.

26 Valentes homens do exército: Asael, irmão de Joab; Elcanã, filho de Dodo, de Belém;

27 Samot, de Aori; Heles, de Falon:

28 Hira, filho de Aces, de Técua;

29 Abieser, de Anatot; Sobocai, o husatita; Ilai, o aoíta; Maarai, de Netofa;

30 Heled, filho de Baana, de Netofa;

31 Etai, filho de Ribai, de Gabaa, dos filhos de Benjamim; Banaia, de Faraton;

32 Hurai, dos vales de Gaas; Abiel, de Araba; Azmavet, de Baurão; Eliaba, de Salabon; Bené-Assem de Gezon;

33 Jonatã, filho de Sage, de Arar;

34 Aião, filho de Sacar, de Arar;

35 Elifal, filho de Ur; Hefer, de Mequera;

36 Aia, de Felon; Hesro, de Carmelo;

37 Naarai, filho de Asbai; Joel, irmão de Natã;

38 Mibaar, filho de Agarai;

39 Selec, o amonita; Naarai, de Berot, escudeiro de Joab, filho de Sarvia;

40 Ira, de Jeter; Gareb, de Jeter;

41 Urias, o hiteu; Zabad, filho de Ooli;

42 Adina, filho de Siza, filho de Rubem, chefe dos rubenitas, e com ele trinta homens;

43 Hanã, filho de Maaca; Josafá, de Matã;

44 Ozías, de Astarot; Sarna e Jeiel, filhos de Hotão, de Aroer;

45 Jediel, filho de Samri; Joa, seu irmão, o tosaíta;

46 Eliel, de Maum; Jeribai e Josaia, filhos de Elnaem; Jetma, o moabita;

47 Eliel, Obed e Jasiel, de Masobia.