1 Och detta är den välsignelse gudsmannen Mose gav Israels barn före sin död;
2 han sade: »HERREN kom från Sinai, och från Seir gick hans sken upp för dem; man kom fram i glans från berget Paran, ut ur hopen av mångtusen heliga; på hans högra sida brann i eld en lag för dem.
3 Ja, han vårdar sig om folken; folkets heliga äro alla under din hand. De ligga vid din fot, de hämta upp av dina ord.
4 Mose gav åt oss en lag, en arvedel for Jakobs menighet.
5 Och Jesurun fick en konung, när folkets hövdingar församlades, Israels stammar allasammans.»
6 »Må Ruben leva och icke dö; dock blive hans män en ringa hop.
7 Och detta sade han om Juda: »Hör, o HERRE, Judas röst, och låt honom komma till sitt folk. Med sina händer utförde han dess sak; bliv du honom en hjälp mot hans ovänner.»
8 Och om Levi sade han: »Dina tummim och dina urim, de tillhöra din frommes skara, dem du frestade i Massa, dem du tvistade med vid Meribas vatten,
9 dem som sade om fader och moder: 'Jag ser dem icke', och som icke ville kännas vid sina bröder, ej heller veta av sina barn. Ty de aktade på ditt tal, och ditt förbund höllo de.
10 De lära Jakob dina rätter och Israel din lag, de bära fram rökverk för din näsa och heloffer på ditt altare.
11 Välsigna, HERRE, hans kraft, och låt hans händers verk behaga dig. Krossa länderna på hans motståndare, på hans fiender, så att de icke kunna resa sig.»
12 Om Benjamin sade han: »HERRENS vän är han, han skall bo i trygghet hos honom, hos honom som överskygger honom alltid, och som har sin boning mellan hans höjder.»
13 Och om Josef sade han: »Välsignat av HERREN vare hans land med himmelens ädlaste gåvor, med dagg, med gåvor från djupet som utbreder sig därnere,
14 med solens ädlaste alster och månvarvens ädlaste frukter,
15 med de uråldriga bergens yppersta skatter och de eviga höjdernas ädlaste frukt,
16 med jordens ädlaste frukt och allt vad hon bär, och med nåd från honom som bodde i busken. Detta komme över Josefs huvud, över hans hjässa, furstens bland bröder.
17 Härlig är den förstfödde bland hans tjurar, såsom en vildoxes äro hans horn; med dem stångar han ned alla folk, ja ock dem som bo vid jordens ändar. Sådana äro Efraims tiotusenden. sådana Manasses tusenden.»
18 Och om Sebulon sade han: »Gläd dig, Sebulon, när du drager ut, och du, Isaskar, i dina tält.
19 Folk inbjuda de till sitt berg; där offra de rätta offer. Ty havens rikedom få de suga, och de skatter som sanden döljer.»
20 Och om Gad sade han: »Lovad vare han som gav så rymligt land åt Gad! Lik en lejoninna har han lägrat sig, han krossar både arm och hjässa.
21 Han utsåg åt sig förstlingslandet, ty där var hans härskarlott förvarad. Dock drog han med bland folkets hövdingar; HERRENS rätt utförde han och hans domar, tillsammans med det övriga Israel.»
22 Och om Dan sade han: »Dan är ett ungt lejon, som rusar ned från Basan.»
23 Och om Naftali sade han: »Naftali har fått riklig nåd och välsignelse till fyllest av HERREN. Västern och södern tage du i besittning.»
24 Och om Aser sade han: »Välsignad bland söner vare Aser! Han blive älskad av sina bröder, och han doppe sin fot i olja.
25 Av järn och koppar vare dina riglar; och så länge du lever, må din kraft bestå.»
26 »Ingen är lik Gud, o Jesurun; till din hjälp far han fram på himmelen och i sin höghet på skyarna.
27 En tillflykt är han, urtidens Gud, och härnere råda hans eviga armar. Han förjagade fienderna för dig, han sade: Förgör dem.
28 Så fick Israel bo i trygghet, Jakobs källa vara i ro, i ett land med säd och vin, under en himmel som dryper av dagg.
29 Säll är du, Israel; ja, vem är dig lik? Du är ett folk som får seger genom HERREN, genom honom som är din skyddande sköld, honom som är ditt ärorika svärd. Ja, dina fiender skola visa dig underdånighet, och du skall gå fram över deras höjder.»
1 And this [is] the blessing [with] which Moses the man of God blessed the sons of Israel before his death,
2 and he saith: -- `Jehovah from Sinai hath come, And hath risen from Seir for them; He hath shone from mount Paran, And hath come [with] myriads of holy ones; At His right hand [are] springs for them.
3 Also He [is] loving the peoples; All His holy ones [are] in thy hand, And they -- they sat down at thy foot, [Each] He lifteth up at thy words.
4 A law hath Moses commanded us, A possession of the assembly of Jacob.
5 And he is in Jeshurun king, In the heads of the people gathering together, The tribes of Israel!
6 Let Reuben live, and not die, And let his men be a number.
7 And this [is] for Judah; and he saith: -- Hear, O Jehovah, the voice of Judah, And unto his people do Thou bring him in; His hand hath striven for him, And an help from his adversaries art Thou.
8 And of Levi he said: -- Thy Thummim and thy Urim [are] for thy pious one, Whom Thou hast tried in Massah, Thou dost strive with Him at the waters of Meribah;
9 Who is saying of his father and his mother, I have not seen him; And his brethren he hath not discerned, And his sons he hath not known; For they have observed Thy saying, And Thy covenant they keep.
10 They teach Thy judgments to Jacob, And Thy law to Israel; They put perfume in Thy nose, And whole burnt-offering on Thine altar.
11 Bless, O Jehovah, his strength, And the work of his hands Thou acceptest, Smite the loins of his withstanders, And of those hating him -- that they rise not!
12 Of Benjamin he said: -- The beloved of Jehovah doth tabernacle confidently by him, Covering him over all the day; Yea, between his shoulders He doth tabernacle.
13 And of Joseph he said: -- Blessed of Jehovah [is] his land, By precious things of the heavens, By dew, and by the deep crouching beneath,
14 And by precious things -- fruits of the sun, And by precious things -- cast forth by the moons,
15 And by chief things -- of the ancient mountains, And by precious things -- of the age-during heights,
16 And by precious things -- of earth and its fulness, And the good pleasure Of Him who is dwelling in the bush, -- Let it come for the head of Joseph, And for the crown of him Who is separate from his brethren.
17 His honour [is] a firstling of his ox, And his horns [are] horns of a reem; By them peoples he doth push together To the ends of earth; And they [are] the myriads of Ephraim, And they [are] the thousands of Manasseh.
18 And of Zebulun he said: -- Rejoice, O Zebulun, in thy going out, And, O Issachar, in thy tents;
19 Peoples [to] the mountain they call, There they sacrifice righteous sacrifices; For the abundance of the seas they suck, And hidden things hidden in the sand.
20 And of Gad he said: -- Blessed of the Enlarger [is] Gad, As a lioness he doth tabernacle, And hath torn the arm -- also the crown!
21 And he provideth the first part for himself, For there the portion of the lawgiver is covered, And he cometh [with] the heads of the people; The righteousness of Jehovah he hath done, And His judgments with Israel.
22 And of Dan he said: -- Dan [is] a lion`s whelp; he doth leap from Bashan.
23 And of Naphtali he said: -- O Naphtali, satisfied with pleasure, And full of the blessing of Jehovah, West and south possess thou.
24 And of Asher he said: -- Blessed with sons [is] Asher, Let him be accepted by his brethren, And dipping in oil his foot.
25 Iron and brass [are] thy shoes, And as thy days -- thy strength.
26 There is none like the God of Jeshurun, Riding the heavens in thy help, And in His excellency the skies.
27 A habitation [is] the eternal God, And beneath [are] arms age-during. And He casteth out from thy presence the enemy, and saith, `Destroy!`
28 And Israel doth tabernacle [in] confidence alone; The eye of Jacob [is] unto a land of corn and wine; Also His heavens drop down dew.
29 O thy happiness, O Israel! who is like thee? A people saved by Jehovah, The shield of thy help, And He who [is] the sword of thine excellency: And thine enemies are subdued for thee, And thou on their high places dost tread.`