1 Paulus, Kristi Jesu fånge, och brodern Timoteus hälsa Filemon, vår älskade broder och medarbetare,

2 och Appfia, vår syster, och Arkippus, vår medkämpe, och den församling som kommer tillhopa i ditt hus.

3 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

4 Jag tackar min Gud alltid, när jag tänker på dig i mina böner,

5 ty jag har hört om den kärlek och den tro som du har till Herren Jesus, och som du bevisar mot alla de heliga.

6 Och min bön är att den tro du har gemensam med oss må visa sig verksam, i det att du fullt inser huru mycket gott vi hava i Kristus.

7 Ty jag har fått mycken glädje och hugnad av den kärlek varmed du, min broder, har vederkvickt de heligas hjärtan.

8 Därför, fastän jag med mycken frimodighet i Kristus kunde befalla dig att göra vad du nu bör göra,

9 beder jag dig dock hellre därom för kärlekens skull -- jag, sådan jag nu är, den gamle Paulus, han som därtill nu är en Kristi Jesu fånge;

10 ja, jag beder dig för min son, den som jag har fött i min fångenskap, för Onesimus,

11 som förut var ingalunda var dig till »till gagn», men som nu är både dig och mig till stort gagn.

12 Denne sänder jag här tillbaka till dig; och när jag så gör, är det såsom sände jag åstad mitt eget hjärta.

13 Jag hade väl själv velat behålla honom hos mig, så att han å dina vägnar kunde hava betjänat mig i den fångenskap som jag utstår för evangelii skull.

14 Men utan ditt samtycke ville jag intet göra, ty det goda du gjorde skulle ju icke ske såsom av tvång, utan göras av fri vilja.

15 När han för en liten tid blev skild från dig, skedde detta till äventyrs just för att du skulle få honom igen för alltid,

16 nu icke längre såsom en träl, utan såsom något vida mer än en träl: såsom en älskad broder. Detta är han redan för mig i högsta måtto; huru mycket mer då för dig, han, din broder både efter köttet och i Herren!

17 Om du alltså håller mig för din medbroder, så tag emot honom såsom du skulle taga emot mig själv.

18 Har han gjort dig någon orätt, eller är han dig något skyldig, så för upp det på min räkning.

19 Jag, Paulus, skriver här med egen hand: »Jag skall själv betala det.» Jag skulle också kunna säga: »För upp det på din räkning.» Ty du har ju en ännu större skuld till mig, nämligen -- dig själv.

20 Ja, min broder, måtte jag »få gagn» av dig i Herren! Vederkvick mitt hjärta i Kristus.

21 Det är därför att jag är viss om din lydaktighet som jag har skrivit detta till dig. Och jag vet att du kommer att göra ännu mer än jag begär.

22 Och så tillägger jag: bered dig på att giva mig härbärge. Jag hoppas nämligen att jag genom edra böner skall bliva skänkt åt eder.

23 Epafras, min medfånge i Kristus Jesus, hälsar dig;

24 så göra ock Markus, Aristarkus, Demas och Lukas, mina medarbetare.

25 Herrens, Jesu Kristi, nåd vare med eder ande. <b>nyttig, gagnelig</b>; på denna namnets betydelse hänsyftas också i v. 20.

1 Paul, a prisoner of Christ Jesus, and Timotheus the brother, to Philemon our beloved and fellow-worker,

2 and Apphia the beloved, and Archippus our fellow-soldier, and the assembly in thy house:

3 Grace to you, and peace, from God our Father, and the Lord Jesus Christ!

4 I give thanks to my God, always making mention of thee in my prayers,

5 hearing of thy love and faith that thou hast unto the Lord Jesus and toward all the saints,

6 that the fellowship of thy faith may become working in the full knowledge of every good thing that [is] in you toward Christ Jesus;

7 for we have much joy and comfort in thy love, because the bowels of the saints have been refreshed through thee, brother.

8 Wherefore, having in Christ much boldness to command thee that which is fit --

9 because of the love I rather entreat, being such an one as Paul the aged, and now also a prisoner of Jesus Christ;

10 I entreat thee concerning my child -- whom I did beget in my bonds -- Onesimus,

11 who once was to thee unprofitable, and now is profitable to me and to thee,

12 whom I did send again, and thou him (that is, my own bowels) receive,

13 whom I did wish to retain to myself, that in thy behalf he might minister to me in the bonds of the good news,

14 and apart from thy mind I willed to do nothing, that as of necessity thy good deed may not be, but of willingness,

15 for perhaps because of this he did depart for an hour, that age-duringly thou mayest have him,

16 no more as a servant, but above a servant -- a brother beloved, especially to me, and how much more to thee, both in the flesh and in the Lord!

17 If, then, with me thou hast fellowship, receive him as me,

18 and if he did hurt to thee, or doth owe anything, this to me be reckoning;

19 I, Paul did write with my hand, I -- I will repay; that I may not say that also thyself, besides, to me thou dost owe.

20 Yes, brother, may I have profit of thee in the Lord; refresh my bowels in the Lord;

21 having been confident in thy obedience I did write to thee, having known that also above what I may say thou wilt do;

22 and at the same time also prepare for me a lodging, for I hope that through your prayers I shall be granted to you.

23 Salute thee doth Epaphras, (my fellow-captive in Christ Jesus,)

24 Markus, Aristarchus, Demas, Lukas, my fellow-workmen!

25 The grace of our Lord Jesus Christ [is] with your spirit! Amen.