1 Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus for upp till Jerusalem.
2 Vid Fårporten i Jerusalem ligger en damm, på hebreiska kallad Betesda, och invid den finnas fem pelargångar.
3 I dessa lågo många sjuka, blinda, halta, förtvinade.
4
5 Där fanns nu en man som hade varit sjuk i trettioåtta år.
6 Då Jesus fick se denne, där han låg, och fick veta att han redan lång tid hade varit sjuk, sade han till honom: »Vill du bliva frisk?»
7 Den sjuke svarade honom: »Herre, jag har ingen som hjälper mig ned i dammen, när vattnet har kommit i rörelse; och så stiger en annan ditned före mig, medan jag ännu är på väg.»
8 Jesus sade till honom: »Stå upp, tag din säng och gå.»
9 Och strax blev mannen frisk och tog sin säng och gick. Men det var sabbat den dagen.
10 Därför sade judarna till mannen som hade blivit botad: »Det är sabbat; det är icke lovligt för dig att bära sängen.»
11 Men han svarade dem: »Den som gjorde mig frisk, han sade till mig: 'Tag din säng och gå.'»
12 Då frågade de honom: »Vem var den mannen som sade till dig att du skulle taga sin säng och gå?»
13 Men mannen som hade blivit botad visste icke vem det var; ty Jesus hade dragit sig undan, eftersom mycket folk var där på platsen. --
14 Sedan träffade Jesus honom i helgedomen och sade till honom: »Se, du har blivit frisk; synda icke härefter, på det att icke något värre må vederfaras dig.»
15 Mannen gick då bort och omtalade för judarna, att det var Jesus som hade gjort honom frisk.
16 Därför förföljde nu judarna Jesus, eftersom han gjorde sådant på sabbaten.
17 Men han svarade dem: »Min Fader verkar ännu alltjämt; så verkar ock jag.»
18 Och därför stodo judarna ännu mer efter att döda honom, eftersom han icke allenast ville göra sabbaten om intet, utan ock kallade Gud sin Fader och gjorde sig själv lik Gud.
19 Då talade Jesus åter och sade till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Sonen kan icke göra något av sig själv, utan han gör allenast vad han ser Fadern göra; ty vad han gör, det gör likaledes ock Sonen.
20 Ty Fadern älskar Sonen och låter honom se allt vad han själv gör; och större gärningar, än dessa äro, skall han låta honom se, så att I skolen förundra eder.
21 Ty såsom Fadern uppväcker döda och gör dem levande, så gör ock Sonen levande vilka han vill.
22 Icke heller dömer Fadern någon, utan all dom har han överlåtit åt Sonen,
23 för att alla skola ära Sonen såsom de ära Faderns. Den som icke ärar Sonen, han ärar icke heller Fadern, som har sänt honom.
24 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet.
25 Sannerligen säger jag eder: Den stund kommer, jag, den är redan inne, så de döda skola höra Guds Sons röst, och de som höra den skola bliva levande.
26 Ty såsom Fadern har liv i sig själv, så har han ock givit åt Sonen att hava liv i sig själv.
27 Och han har givit honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson.
28 Förundren eder icke över detta. Ty den stund kommer, då alla som äro i gravarna skola höra hans röst
29 och gå ut ur dem: de som hava gjort vad gott är skola uppstå till liv, och de som hava gjort vad ont är skola uppstå till dom.
30 Jag kan icke göra något av mig själv. Såsom jag hör, så dömer jag; och min dom är rättvis, ty jag söker icke min vilja, utan dens vilja, som har sänt mig.
31 Om jag själv vittnar om mig, så gäller icke mitt vittnesbörd.
32 Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant.
33 I haven sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen,
34 Dock, det är icke av någon människa som jag tager emot vittnesbörd om mig; men jag säger detta, för att I skolen bliva frälsta.
35 Han var den brinnande, skinande lampan, och för en liten stund villen I fröjdas i dess ljus.
36 Men jag har ett vittnesbörd om mig, som är förmer än Johannes' vittnesbörd: de gärningar som Fadern har givit mig att fullborda, just de gärningar som jag gör, de vittna om mig, att Fadern har sänt mig.
37 Ja, Fadern, som har sänt mig, han har själv vittnat om mig. Hans röst haven I aldrig någonsin hört, ej heller haven I sett hans gestalt,
38 och hans ord haven I icke låtit förbliva i eder. Ty den han har sänt, honom tron I icke.
39 I rannsaken skrifterna, därför att I menen eder i dem hava evigt liv; och det är dessa som vittna om mig.
40 Men I viljen icke komma till mig för att få liv.
41 Jag tager icke emot pris av människor;
42 men jag känner eder och vet att I icke haven Guds kärlek i eder.
43 Jag har kommit i min Faders namn, och I tagen icke emot mig; kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga.
44 Huru skullen I kunna tro, I som tagen emot pris av varandra och icke söken det pris som kommer från honom som allena är Gud?
45 Menen icke att det är jag som skall anklaga eder hos Fadern. Den som anklagar eder är Moses, han till vilken I sätten edert hopp.
46 Trodden I Moses, så skullen I ju tro mig, ty om mig har han skrivit.
47 Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då kunna tro mina ord?»
1 After these things there was a feast of the Jews, and Jesus went up to Jerusalem,
2 and there is in Jerusalem by the sheep-[gate] a pool that is called in Hebrew Bethesda, having five porches,
3 in these were lying a great multitude of the ailing, blind, lame, withered, waiting for the moving of the water,
4 for a messenger at a set time was going down in the pool, and was troubling the water, the first then having gone in after the troubling of the water, became whole of whatever sickness he was held.
5 and there was a certain man there being in ailment thirty and eight years,
6 him Jesus having seen lying, and having known that he is already a long time, he saith to him, `Dost thou wish to become whole?`
7 The ailing man answered him, `Sir, I have no man, that, when the water may be troubled, he may put me into the pool, and while I am coming, another doth go down before me.`
8 Jesus saith to him, `Rise, take up thy couch, and be walking;`
9 and immediately the man became whole, and he took up his couch, and was walking, and it was a sabbath on that day,
10 the Jews then said to him that hath been healed, `It is a sabbath; it is not lawful to thee to take up the couch.`
11 He answered them, `He who made me whole -- that one said to me, Take up thy couch, and be walking;`
12 they questioned him, then, `Who is the man who is saying to thee, Take up thy couch and be walking?`
13 But he that was healed had not known who he is, for Jesus did move away, a multitude being in the place.
14 After these things, Jesus findeth him in the temple, and said to him, `Lo, thou hast become whole; sin no more, lest something worse may happen to thee.`
15 The man went away, and told the Jews that it is Jesus who made him whole,
16 and because of this were the Jews persecuting Jesus, and seeking to kill him, because these things he was doing on a sabbath.
17 And Jesus answered them, `My Father till now doth work, and I work;`
18 because of this, then, were the Jews seeking the more to kill him, because not only was he breaking the sabbath, but he also called God his own Father, making himself equal to God.
19 Jesus therefore responded and said to them, `Verily, verily, I say to you, The Son is not able to do anything of himself, if he may not see the Father doing anything; for whatever things He may do, these also the Son in like manner doth;
20 for the Father doth love the Son, and doth shew to him all things that He himself doth; and greater works than these He will shew him, that ye may wonder.
21 `For, as the Father doth raise the dead, and doth make alive, so also the Son doth make alive whom he willeth;
22 for neither doth the Father judge any one, but all the judgment He hath given to the Son,
23 that all may honour the Son according as they honour the Father; he who is not honouring the Son, doth not honour the Father who sent him.
24 `Verily, verily, I say to you -- He who is hearing my word, and is believing Him who sent me, hath life age-during, and to judgment he doth not come, but hath passed out of the death to the life.
25 `Verily, verily, I say to you -- There cometh an hour, and it now is, when the dead shall hear the voice of the Son of God, and those having heard shall live;
26 for, as the Father hath life in himself, so He gave also to the Son to have life in himself,
27 and authority He gave him also to do judgment, because he is Son of Man.
28 `Wonder not at this, because there doth come an hour in which all those in the tombs shall hear his voice,
29 and they shall come forth; those who did the good things to a rising again of life, and those who practised the evil things to a rising again of judgment.
30 `I am not able of myself to do anything; according as I hear I judge, and my judgment is righteous, because I seek not my own will, but the will of the Father who sent me.
31 `If I testify concerning myself, my testimony is not true;
32 another there is who is testifying concerning me, and I have known that the testimony that he doth testify concerning me is true;
33 ye have sent unto John, and he hath testified to the truth.
34 `But I do not receive testimony from man, but these things I say that ye may be saved;
35 he was the burning and shining lamp, and ye did will to be glad, for an hour, in his light.
36 `But I have the testimony greater than John`s, for the works that the Father gave me, that I might finish them, the works themselves that I do, they testify concerning me, that the Father hath sent me.
37 `And the Father who sent me Himself hath testified concerning me; ye have neither heard His voice at any time, nor His appearance have ye seen;
38 and His word ye have not remaining in you, because whom He sent, him ye do not believe.
39 `Ye search the Writings, because ye think in them to have life age-during, and these are they that are testifying concerning me;
40 and ye do not will to come unto me, that ye may have life;
41 glory from man I do not receive,
42 but I have known you, that the love of God ye have not in yourselves.
43 `I have come in the name of my Father, and ye do not receive me; if another may come in his own name, him ye will receive;
44 how are ye able -- ye -- to believe, glory from one another receiving, and the glory that [is] from God alone ye seek not?
45 `Do not think that I will accuse you unto the Father; there is who is accusing you, Moses -- in whom ye have hoped;
46 for if ye were believing Moses, ye would have been believing me, for he wrote concerning me;
47 but if his writings ye believe not, how shall ye believe my sayings?`