1 En tid därefter, medan veteskörden pågick, ville Simson besöka sin hustru, och förde med sig en killing. Och han sade: »Låt mig gå in till min hustru i kammaren.» Men hennes fader ville icke tillstädja honom att gå in;

2 hennes fader sade: »Jag höll för säkert att du hade fattat hat till henne, och därför gav jag henne åt din bröllopssven. Men hon har ju en yngre syster, som är fagrare än hon; tag denna i stället för den andra.»

3 Men Simson svarade dem: »Denna gång är jag utan skuld gent emot filistéerna, om jag gör dem något ont.»

4 Och Simson gick bort och fångade tre hundra rävar; sedan tog han facklor, band så ihop två och två rävar med svansarna och satte in en fackla mitt emellan de två svansarna.

5 Därefter tände han eld på facklorna och släppte djuren in på filistéernas sädesfält och antände så både sädesskylar och oskuren säd, vingårdar och olivplanteringar.

6 Då nu filistéerna frågade efter vem som hade gjort detta, fingo de det svaret: »Det har Simson, timnitens måg, därför att denne tog hans hustru och gav henne åt hans bröllopssven.» Då drogo filistéerna åstad och brände upp både henne och hennes fader i eld.

7 Men Simson sade till dem: »Om I beten eder så, skall jag sannerligen icke vila, förrän jag har tagit hämnd på eder.»

8 Och han for våldsamt fram med dem, så att de varken kunde gå eller stå. Sedan gick han ned därifrån och bodde i bergsklyftan vid Etam.

9 Då drogo filistéerna upp och lägrade sig i Juda; och de spridde sig i Lehi.

10 Och Juda män sade: »Varför haven I dragit hitupp mot oss?» De svarade: »Vi hava dragit hitupp för att binda Simson och för att göra mot honom såsom han har gjort mot oss.»

11 Då drogo tre tusen män från Juda ned till bergsklyftan vid Etam och sade till Simson: »Du vet ju att filistéerna råda över oss; huru har du då kunnat göra så mot oss?» Han svarade dem: »Såsom de hava gjort mot mig, så har jag gjort mot dem.»

12 De sade till honom: »Vi hava kommit hitned för att binda dig och sedan lämna dig i filistéernas hand.» Simson sade till dem: »Så given mig nu eder ed på att I icke själva viljen stöta ned mig.»

13 De svarade honom: »Nej, vi vilja allenast binda dig och sedan lämna dig i deras hand, men vi skola icke döda dig.» Så bundo de honom med två nya tåg och förde honom upp, bort ifrån klippan.

14 När han nu kom till Lehi, skriade filistéerna och sprungo emot honom. Då kom HERRENS Ande över honom, och tågen omkring hans armar blevo såsom lintrådar, när de antändas av eld, och banden likasom smälte bort ifrån hans händer.

15 Och han fick fatt i en åsnekäke som ännu var frisk; och han räckte ut sin hand och tog den, och med den slog han ihjäl tusen män.

16 Sedan sade Simson: »Med åsnekäken slog jag en skara, ja, två; med åsnekäken slog jag tusen man.»

17 När han hade sagt detta, kastade han käken ifrån sig. Och man kallade den platsen <b>Ramat-Lehi</b>.

18 Men då han därefter blev mycket törstig, ropade han till HERREN och sade: »Du själv har genom din tjänare givit denna stora seger; och nu måste jag dö av törst, och så falla i de oomskurnas hand!»

19 Då lät Gud fördjupningen i Lehi öppna sig, och därur gick ut vatten, så att han kunde dricka; och hans ande kom tillbaka, och han fick liv igen. Därav kallades källan <b>Den ropandes källa i Lehi</b>, såsom den heter ännu i dag.

20 Och han var domare i Israel under filistéernas tid, i tjugu år.

1 And it cometh to pass, after [some] days, in the days of wheat-harvest, that Samson looketh after his wife, with a kid of the goats, and saith, `I go in unto my wife, to the inner chamber;` and her father hath not permitted him to go in,

2 and her father saith, I certainly said, that thou didst certainly hate her, and I give her to thy companion; is not her sister -- the young one -- better than she? Let her be, I pray thee, to thee, instead of her.`

3 And Samson saith of them, `I am more innocent this time than the Philistines, though I am doing with them evil.`

4 And Samson goeth and catcheth three hundred foxes, and taketh torches, and turneth tail unto tail, and putteth a torch between the two tails, in the midst,

5 and kindleth fire in the torches, and sendeth [them] out into the standing corn of the Philistines, and burneth [it] from heap even unto standing corn, even unto vineyard -- olive-yard.

6 And the Philistines say, `Who hath done this?` And they say, `Samson, son-in-law of the Timnite, because he hath taken away his wife, and giveth her to his companion;` and the Philistines go up, and burn her and her father with fire.

7 And Samson saith to them, `Though ye do thus, nevertheless I am avenged on you, and afterwards I cease!`

8 And he smiteth them hip and thigh -- a great smiting, and goeth down and dwelleth in the cleft of the rock Etam.

9 And the Philistines go up, and encamp in Judah, and are spread out in Lehi,

10 and the men of Judah say, `Why have ye come up against us?` and they say, `To bind Samson we have come up, to do to him as he hath done to us.`

11 And three thousand men of Judah go down unto the cleft of the rock Etam, and say to Samson, `Hast thou now known that the Philistines are rulers over us? and what [is] this thou hast done to us?` And he saith to them, `As they did to me, so I did to them.`

12 And they say to him, `To bind thee we have come down -- to give thee into the hand of the Philistines.` And Samson saith to them, `Swear to me, lest ye fall upon me yourselves.`

13 And they speak to him, saying, No, but we certainly bind thee, and have given thee into their hand, and we certainly do not put thee to death;` and they bind him with two thick bands, new ones, and bring him up from the rock.

14 He hath come unto Lehi -- and the Philistines have shouted at meeting him -- and the Spirit of Jehovah prospereth over him, and the thick bands which [are] on his arms are as flax which they burn with fire, and his bands are wasted from off his hands,

15 and he findeth a fresh jaw-bone of an ass, and putteth forth his hand and taketh it, and smiteth with it -- a thousand men.

16 And Samson saith, `With a jaw-bone of the ass -- an ass upon asses -- with a jaw-bone of the ass I have smitten a thousand men.`

17 And it cometh to pass when he finisheth speaking, that he casteth away the jaw-bone out of his hand, and calleth that place Ramath-Lehi;

18 and he thirsteth exceedingly, and calleth unto Jehovah, and saith, `Thou -- Thou hast given by the hand of Thy servant this great salvation; and now, I die with thirst, and have fallen into the hand of the uncircumcised.`

19 And God cleaveth the hollow place which [is] in Lehi, and waters come out of it, and he drinketh, and his spirit cometh back, and he reviveth; therefore hath [one] called its name `The fountain of him who is calling,` which [is] in Lehi unto this day.

20 And he judgeth Israel in the days of the Philistines twenty years.