70 resultados encontrados
26 Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min tunga fröjdar sig, och jämväl min kropp får vila med en förhoppning:
32Denne -- Jesus -- har nu Gud låtit uppstå; därom kunna vi alla vittna.
39Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran, så många som Herren, vår Gud, kallar.»
11 när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
16 Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
20 I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
18 Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp varder icke om intet.Ps. 37,37. Ords. 24,14,
22 Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal.Ords. 1,8. Syr. 3,2 f.
33 Dina ögon få då skåda sällsamma syner, och ditt hjärta talar förvända ting.
3Hasar-Sual, Bala, Esem,
36Adama, Rama, Hasor,
42Saalabbin, Ajalon, Jitla,
5 Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.
14 Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.
21 Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.
2-- genom vilken vi ock hava fått tillträde till den nåd vari vi nu stå -- och vi berömma oss i hoppet om Guds härlighet.
4och ståndaktigheten beprövad fasthet, och fastheten hopp,
5och hoppet låter oss icke komma på skam; ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, vilken har blivit oss given.
6men Kristus var trogen såsom »son», en son satt över hans hus. Och hans hus äro vi, såframt vi intill änden hålla fast vår frimodighet och vår berömmelse i hoppet.
7Så säger den helige Ande: »I dag, om I fån höra hans röst,
14Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt.
2Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus.
4Därför kunna vi själva i Guds församlingar berömma oss av eder, i fråga om eder ståndaktighet och eder tro under alla edra förföljelser, och under de lidanden I måsten uthärda.
10när han kommer för att förhärligas i sina heliga och visa sig underbar i alla dem som hava kommit till att tro; ty det vittnesbörd vi hava framburit till eder haven I trott. Så skall ske på den dagen.
6Och nu står jag här till rätta för vårt hopp om det som Gud har lovat våra fäder,Apg. 13,32 f.
18för att du skall öppna deras ögon, så att de omvända sig från mörkret till ljuset, och från Satans makt till Gud, på det att de må, genom tron på mig, undfå syndernas förlåtelse och få sin lott bland dem som äro helgade.'Jes 35,5 f. 42,7. 60,1. 61,1 f. Apg. 20,32. Ef. 1,11,
23nämligen att Messias skulle lida och, såsom förstlingen av dem som uppstå från de döda, bära budskap om ljuset, såväl till vårt eget folk som till hedningarna.»Luk. 2,
1Halleluja! Loven Gud i hans helgedom, loven honom i hans makts fäste.
3 Loven honom med basunklang, loven honom med psaltare och harpa.
6 Allt vad anda har love HERREN. Halleluja!
7 När en ogudaktig dör, varder hans hopp om intet; ja, ondskans väntan bliver om intet.
23 Vad de rättfärdiga önska får i allo en god fullbordan, men vad de ogudaktiga kunna hoppas är vrede.Job 8,
28 Den som förtröstar på sin rikedom, han kommer på fall, men de rättfärdiga skola grönska likasom löv.Ps. 1,
9 -- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
13 Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
14 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
4Ty allt vad som fordom har blivit skrivet, det är skrivet oss till undervisning, för att vi, genom ståndaktighet och genom den tröst som skrifterna giva, skola bevara vårt hopp.
5Och ståndaktighetens och tröstens Gud give eder att vara ens till sinnes med varandra i Kristi Jesu efterföljelse,
13Men hoppets Gud uppfylle eder med all glädje och frid i tron, så att I haven ett överflödande hopp i den helige Andes kraft.
19Eftersom vi nu, mina bröder, hava en fast tillförsikt att få gå in i det allraheligaste i och genom Jesu blod,
23Låtom oss oryggligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har givit oss löftet, han är trofast.
27utan allenast en förskräcklig väntan på dom och glöden av en eld som skall förtära motståndarna.
2 Nej, jag har lugnat och stillat min själ; såsom ett avvant barn i sin moders famn, ja, såsom ett avvant barn, så är min själ i mig.
3 Hoppas på HERREN, Israel, från nu och till evig tid.
4 dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.
6 Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
9 för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.
4 Stolta ögon och högmodigt hjärta -- de ogudaktigas lykta är dem till synd.Ps. 101,
18 Den ogudaktige varder given såsom lösepenning för den rättfärdige, och den trolöse sättes i de redligas ställe.Est. 7,
22 En vis man kan storma en stad full av hjältar och bryta ned det fäste som var dess förtröstan.Ords. 24,5. Pred. 7,20. 9,16,
5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.
6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.
7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.
15 Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.
22 Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.
26 Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.
6 En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.Ords. 12,13
20 Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.Ords. 26,12. Pred. 5,1. Jak. 1,19 f. 3,5 f.
25 Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.Matt. 10,