61 resultados encontrados
11 Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.Ords. 14,17, 26,
18 Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.Ords. 13,24. 22,15. 23,13. Syr. 30,1 f.
21 Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.Ps. 33,11. Ords. 16,1,
2-- genom vilken vi ock hava fått tillträde till den nåd vari vi nu stå -- och vi berömma oss i hoppet om Guds härlighet.
4och ståndaktigheten beprövad fasthet, och fastheten hopp,
5och hoppet låter oss icke komma på skam; ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, vilken har blivit oss given.
15 Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.
16 Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.
26 Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.
19Eftersom vi nu, mina bröder, hava en fast tillförsikt att få gå in i det allraheligaste i och genom Jesu blod,
23Låtom oss oryggligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har givit oss löftet, han är trofast.
27utan allenast en förskräcklig väntan på dom och glöden av en eld som skall förtära motståndarna.
5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.
6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.
7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.
6 En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.Ords. 12,13
20 Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.Ords. 26,12. Pred. 5,1. Jak. 1,19 f. 3,5 f.
25 Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.Matt. 10,
4 dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.
6 Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
15 En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.
11 Ingen förståndig finnes, ingen finnes som söker Gud.
22en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla dem som tro. Ty här är ingen åtskillnad.
28Vi hålla nämligen före att människan bliver rättfärdig genom tro, utan laggärningar.
20 Vår själ väntar efter HERREN; han är vår hjälp och sköld.
21 Ty i honom gläder sig vårt hjärta, vi förtrösta på hans heliga namn.
22 Din nåd, HERRE, vare över oss, såsom vi hoppas på dig.
2 Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.
12 Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.Ps. 14,
15 Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.
2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
5 Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.
14 Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.
21 Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.
7 När en ogudaktig dör, varder hans hopp om intet; ja, ondskans väntan bliver om intet.
23 Vad de rättfärdiga önska får i allo en god fullbordan, men vad de ogudaktiga kunna hoppas är vrede.Job 8,
28 Den som förtröstar på sin rikedom, han kommer på fall, men de rättfärdiga skola grönska likasom löv.Ps. 1,
6 Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.
7 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.
9 Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. Sela.
8 Akta henne högt, så skall hon upphöja dig; hon skall göra dig ärad, om du sluter henne i din famn.1 Sam. 2,
10 Hör, min son, och tag emot mina ord, så skola dina levnadsår bliva många.
23 Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet.
2 Ty du är den Gud som är mitt värn; varför har du förkastat mig? Varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?
3 Sänd ditt ljus och din sanning; må de leda mig, må de föra mig till ditt heliga berg och till dina boningar,
5 Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.
5 En vis man är stark, och en man med förstånd är väldig i kraft.Ords. 21,22. Pred. 9,16,
14 Lik sådan må du räkna visheten för din själ. Om du finner henne, så har du en framtid, och ditt hopp varder då icke om intet.
20 Ty den som är ond har ingen framtid; de ogudaktigas lampa skall slockna ut.Job 18,
9 I av Israel, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.
10 I av Arons hus, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.
11 I som frukten HERRENSe Frukta Gud i Ordförkl., förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.
3 Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När skall jag få träda fram inför Guds ansikte?
5 Men jag vill utgjuta inom mig min själ och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse, i högtidsskaran.
6 Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.
4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.
11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.
12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.