5Vi vänta nämligen genom ande, av tro, den rättfärdighet som är vårt hopp.
22Andens frukt åter är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet,
25Om vi nu hava liv genom ande, så låtom oss ock vandra i ande.
70 resultados encontrados
5Vi vänta nämligen genom ande, av tro, den rättfärdighet som är vårt hopp.
22Andens frukt åter är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet,
25Om vi nu hava liv genom ande, så låtom oss ock vandra i ande.
12Varen glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, uthålliga i bönen.
15Glädjens med dem som äro glada, gråten med dem som gråta.
18Hållen frid med alla människor, om möjligt är, och så mycket som på eder beror.
6 Välsignelser komma över den rättfärdiges huvud, men de ogudaktigas mun gömmer på orätt.PS. 27,
27 HERRENS fruktan förlänger livet men de ogudaktigas år varda förkortade.Ps. 55,24
28 De rättfärdigas väntan får en glad fullbordan, men de ogudaktigas hopp varder om intet.Ps. 112,
7Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.
8Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna.
13Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken.
3Lovad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som efter sin stora barmhärtighet har genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp,Joh. 3,
13Omgjorden därför edert sinnes länder och varen nyktra; och sätten med full tillit edert hopp till den nåd som bjudes eder i och med Jesu Kristi uppenbarelse.Luk. 12,
21I som genom honom tron på Gud, vilken uppväckte honom från de döda och gav honom härlighet, så att eder tro nu ock kan vara ett hopp till Gud.Rom. 6,
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
5 Vredgens, men synden icke; eftersinnen i edra hjärtan, på edra läger, och varen stilla. Sela.
6 Offren rätta offer, och förtrösten på HERREN.
7 Många säga: »Vem skall låta oss se det gott är?» Upplyft du över oss ditt ansiktes ljus, o HERRE.
1Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser.
7Genom tron var det som Noa, sedan han hade fått uppenbarelse om något som man ännu icke såg, i from förtröstan byggde en ark för att rädda sitt hus; och genom den blev han världen till dom och fick till arvedel den rättfärdighet som hör tron till.
10Ty han väntade på »staden med de fasta grundvalarna», vars byggmästare och skapare är Gud.
3Vi tacka Gud, vår Herres, Jesu Kristi, Fader, alltid för eder i våra böner,
5vi tacka honom för det hopps skull, som är förvarat åt eder i himmelen. Om detta hopp haven I redan förut fått höra, genom sanningens ord i det evangelium
23om I nämligen förbliven i tron, väl grundade och fasta, utan att låta rubba eder från det hopp som tillbjudes oss i evangelium, det evangelium som I haven hört, och som blivit predikat bland allt skapat under himmelen, det vars tjänare jag, Paulus, har blivit.
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
12 Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.Ps. 14,
15 Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.
19 Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.
49 Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.
81 Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
114 Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.
1Trösten, trösten mitt folk, säger eder Gud.
8 Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, men vår Guds ord förbliver evinnerligen.»
29 Han giver den trötte kraft och förökar den maktlöses styrka.
21 Och till hans namn skola folken sätta sitt hopp.»
34I huggormars avföda, huru skullen I kunna tala något gott, då I själva ären onda? Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen.
36Men jag säger eder, att för vart fåfängligt ord som människorna tala skola de göra räkenskap på domens dag.
2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
2Nej, I ären själva vårt brev, ett brev som är inskrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor.
4En sådan tillförsikt hava vi genom Kristus till Gud.
12Då vi nu hava ett sådant hopp, gå vi helt öppet till väga
9Men i fråga om eder, I älskade, äro vi vissa om vad bättre är, och vad som länder till frälsning, om vi ock nu tala på detta sätt.
11Men vår åstundan är att var och en av eder visar samma nit att intill änden bevara full visshet i sitt hopp,
19I det hoppet hava vi ett säkert och fast själens ankare, som når innanför förlåten,
24Ty i hoppet äro vi frälsta. Men ett hopp som man ser fullbordat är icke mer ett hopp; huru kan någon hoppas det som han redan ser?
25Om vi nu hoppas på det som vi icke se, så bida vi därefter med ståndaktighet.
37Nej, i allt detta vinna vi en härlig seger genom honom som har älskat oss.
3Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.Rom. 1:7.
23Epafras, min medfånge i Kristus Jesus, hälsar dig;
25Herrens, Jesu Kristi, nåd vare med eder ande.2 Tim. 4:22.
12Tron i icke, när jag talar till eder om jordiska ting, huru skolen I då kunna tro, när jag talar till eder om himmelska ting?
15så att var och en som tror skall i honom hava evigt liv.
36Den som tror på Sonen, han har evigt liv; men den som icke hörsammar Sonen, han skall icke få se livet, utan Guds vrede förbliver över honom.»