Obadja 1

1

ObadjaDomsord över Edom. Räddningen på Sion.

Detta är Obadjas syn. Så säger Herren, HERREN om Edom:  Ett budskap hava vi hört från HERREN,      och en budbärare är utsänd bland folken:  »Upp, ja, låt oss stå upp      och strida mot det!» 2  Se, jag skall göra dig ringa bland folken,  djupt föraktad skall du bliva. 3  Ditt hjärtas övermod har bedragit dig,  där du sitter ibland bergsklyftorna      i den höga boning  och säger i ditt hjärta:      »Vem kan störta mig ned till jorden?» 4  Om du än byggde ditt näste så högt uppe som örnen,  ja, om det än bleve förlagt mitt ibland stjärnorna,      så skulle jag dock störta dig ned därifrån, säger HERREN. 5  När tjuvar komma över dig,      och rövare om natten,      ja då är det förbi med dig.  Sannerligen, de skola stjäla så mycket dem lyster.  När vinbärgare komma över dig,      sannerligen, en ringa efterskörd skola de lämna kvar. 6  Huru genomsökt skall icke Esau bliva,      huru skola ej hans dolda skatter letas fram! 7  Ut till gränsen skola de driva dig,      alla dina bundsförvanter;  dina vänner skola svika dig      och skola taga väldet över dig.  I stället för att giva dig bröd      skola de lägga en snara på din väg,      där du icke kan märka den. 8  Sannerligen, på den dagen, säger HERREN  skall jag förgöra de vise i Edom  och allt förstånd på Esaus berg. 9  Dina hjältar, o Teman, skola då bliva slagna av förfäran;  och så skall var man på Esaus berg  bliva utrotad och dräpt. 10  Ja, för det våld du övade mot din broder Jakob      skall du höljas med skam      och bliva utrotad till evig tid. 11  På den dag då du lämnade honom i sticket,      på den dag då främlingar      förde bort hans gods  och utlänningar drogo in genom hans port  och kastade lott om Jerusalem,  då var ju ock du såsom en av dem. 12  Men se icke så med lust på din broders dag,      på hans motgångs dag;  gläd dig icke så över Juda barn      på deras undergångs dag;  ia icke upp munnen så stort      på nödens dag. 13  Drag icke in genom mitt folks port      på deras ofärds dag;  se ej så hans olycka med lust, också du,      på hans ofärds dag;  och räck icke ut din hand efter hans gods      på hans ofärds dag. 14  Ställ dig icke vid vägskälet      för att nedgöra hans flyktingar,  och giv icke hans undsluppna till pris      på nödens dag. 15  Ty HERRENS dag är nära      för alla hednafolk.  Såsom du har gjort,      så skall man ock göra mot dig;  dina gärningar skola komma tillbaka      över ditt eget huvud. 16  Ja, såsom I haven druckit      på mitt heliga berg,  så skola ock alla hednafolk      få dricka beständigt,  de skola få dricka kalken i botten      och bliva såsom hade de ej varit till. 17  Men på Sions berg skall finnas en räddad skara,      och det skall vara en helig plats;  och Jakobs hus skall åter få råda      över sina besittningar. 18  Då skall Jakobs hus bliva en eld      och Josefs hus en låga,  och Esaus hus skall varda såsom strå,      och de skola antända det och förtära det,  och ingen skall slippa undan av Esaus hus;      ty så har HERREN talat. 19 Och Sydlandets folk skall taga Esaus berg i besittning, och Låglandets folk skall taga filistéernas land; ja, också Efraims mark skall man taga i besittning, så ock Samariens mark. Och Benjamin skall taga Gilead. 20 Och de bortförda av denna Israels barns här, de som bo i Kanaan allt intill Sarefat, så ock de bortförda från Jerusalem, de som leva i Sefarad, dessa skola taga Sydlandets städer i besittning. 21 Och frälsare skola draga upp på Sions berg till att döma Esaus berg. Och så skall riket vara HERRENS.