4

1 Då tog Elifas från Teman till orda och sade:

2 Tar du illa upp om någon vågar tala till dig?Vem kan hålla tillbaka sina ord?

3 Se, många har du väglett,och kraftlösa händer har du stärkt.

4 Dina ord har rest upp den som snubblat,och du har gett kraft åt vacklande knän.

5 Men nu gäller det dig, och du blir otålig,det drabbar dig, och du blir förskräckt.

6 Är inte din gudsfruktan din tillförsiktoch dina vägars ostrafflighet ditt hopp?

7 Tänk efter: När gick en oskyldig förlorad,och var gick de rättsinniga under?

8 Jag har sett att de som plöjer fördärv och sår olycka,de skördar sådant.

9 För Guds andedräkt förgås de,för hans vredes fnysning försvinner de.

10 Lejonen ryter och vrålar,men de unga lejonens tänder bryts av.

11 Det gamla lejonet förgås i brist på rovoch lejoninnans ungar sprids vida omkring.

12 Ett ord smög sakta till mig,det nådde mitt öra som en viskning,

13 när tankarna oroades av nattens syner,och sömnen föll tung över människorna.

14 Förskräckelse och bävan kom över migoch fick alla mina ben att skaka.

15 En ande strök förbi mitt ansikte,håren på min kropp reste sig.

16 Den stannade, men jag kunde inte urskilja utseendetpå gestalten som jag såg.Det var tyst, sedan hörde jag en röst:

17 "Kan en människa stå rättfärdig inför Gud,kan en människa vara ren inför sin skapare?

18 Inte ens sina tjänare kan han lita på,hos sina änglar finner han fel.

19 Hur mycket mer hos dem som bor i lerhyddor,dem som har sin grundval i stoftet.De krossas lättare än mal.

20 När morgon har blivit afton,ligger de slagna.Utan att någon märker det,går de under för alltid.

21 Deras tältrep rycks upp för dem,de dör utan visdom."