1 Отпускай хлеб твой по водам, потому что по прошествии многих дней опять найдешь его.
2 Давай часть семи и даже восьми, потому что не знаешь, какая беда будет на земле.
3 Когда облака будут полны, то они прольют на землю дождь; и если упадет дерево на юг или на север, то оно там и останется, куда упадет.
4 Кто наблюдает ветер, тому не сеять; и кто смотрит на облака, тому не жать.
5 Как ты не знаешь путей ветра и того, как [образуются] кости во чреве беременной, так не можешь знать дело Бога, Который делает все.
6 Утром сей семя твое, и вечером не давай отдыха руке твоей, потому что ты не знаешь, то или другое будет удачнее, или то и другое равно хорошо будет.
7 Сладок свет, и приятно для глаз видеть солнце.
8 Если человек проживет [и] много лет, то пусть веселится он в продолжение всех их, и пусть помнит о днях темных, которых будет много: все, что будет, – суета!
9 Веселись, юноша, в юности твоей, и да вкушает сердце твое радости во дни юности твоей, и ходи по путям сердца твоего и по видению очей твоих; только знай, что за все это Бог приведет тебя на суд.
10 И удаляй печаль от сердца твоего, и уклоняй злое от тела твоего, потому что детство и юность – суета.
1 Sänd ditt bröd över vattnet, ty i tidens längd får du det tillbaka.
2 Dela vad du har i sju delar, ja, i åtta, ty du vet icke vilken olycka som kan gå över landet.
3 Om molnen äro fulla av regn, så tömma de ut det på jorden; och om ett träd faller omkull, det må falla mot söder eller mot norr, så ligger det på den plats där det har fallit.
4 En vindspejare får aldrig så, och en molnspanare får aldrig skörda.
5 Lika litet som du vet vart vinden far, eller huru benen bildas i den havandes liv, lika litet förstår du Guds verk, hans som verkar alltsammans.
6 Så ut om morgonen din säd, och underlåt det ej heller om aftonen, ty du vet icke vilketdera som är gagneligast, eller om det ena jämte det andra är bäst.
7 Och ljuset är ljuvligt, och det är gott för ögonen att få se solen.
8 Ja, om en människa får leva än så många år, så må hon vara glad under dem alla, men betänka, att eftersom mörkrets dagar bliva så många, är ändå allt som händer fåfänglighet. Predikaren, 12 Kapitlet Ungdom och ålderdom. Slutord.
9 Gläd dig, du yngling, din ungdom, och låt ditt hjärta unna dig fröjd i din ungdomstid; ja, vandra de vägar ditt hjärta lyster och så, som det behagar dina ögon. Men vet att Gud för allt detta skall draga dig till doms.
10 Ja, låt grämelse vika ur ditt hjärta, och håll plåga borta från din kropp. Ty ungdom och blomstring är fåfänglighet.