1 Elihu also continued, and said,

2 "Bear with me a little, and I will show you;

for I still have something to say on God’s behalf.

3 I will get my knowledge from afar,

and will ascribe righteousness to my Maker.

4 For truly my words are not false.

One who is perfect in knowledge is with you.

5 "Behold, God is mighty, and doesn’t despise anyone.

He is mighty in strength of understanding.

6 He doesn’t preserve the life of the wicked,

but gives justice to the afflicted.

7 He doesn’t withdraw his eyes from the righteous,

but with kings on the throne,

he sets them forever, and they are exalted.

8 If they are bound in fetters,

and are taken in the cords of afflictions,

9 then he shows them their work,

and their transgressions, that they have behaved themselves proudly.

10 He also opens their ears to instruction,

and commands that they return from iniquity.

11 If they listen and serve him,

they will spend their days in prosperity,

and their years in pleasures.

12 But if they don’t listen, they will perish by the sword;

they will die without knowledge.

13 "But those who are godless in heart lay up anger.

They don’t cry for help when he binds them.

14 They die in youth.

Their life perishes among the unclean.

15 He delivers the afflicted by their affliction,

and opens their ear in oppression.

16 Yes, he would have allured you out of distress,

into a wide place, where there is no restriction.

That which is set on your table would be full of fatness.

17 "But you are full of the judgment of the wicked.

Judgment and justice take hold of you.

18 Don’t let riches entice you to wrath,

neither let the great size of a bribe turn you aside.

19 Would your wealth sustain you in distress,

or all the might of your strength?

20 Don’t desire the night,

when people are cut off in their place.

21 Take heed, don’t regard iniquity;

for you have chosen this rather than affliction.

22 Behold, God is exalted in his power.

Who is a teacher like him?

23 Who has prescribed his way for him?

Or who can say, ‘You have committed unrighteousness?’

24 "Remember that you magnify his work,

about which men have sung.

25 All men have looked on it.

Man sees it afar off.

26 Behold, God is great, and we don’t know him.

The number of his years is unsearchable.

27 For he draws up the drops of water,

which distill in rain from his vapor,

28 which the skies pour down

and which drop on man abundantly.

29 Indeed, can anyone understand the spreading of the clouds

and the thunderings of his pavilion?

30 Behold, he spreads his light around him.

He covers the bottom of the sea.

31 For by these he judges the people.

He gives food in abundance.

32 He covers his hands with the lightning,

and commands it to strike the mark.

33 Its noise tells about him,

and the livestock also, concerning the storm that comes up.

1 Vidare sade Elihu:

2 Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.

3 Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.

4 Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.

5 Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.

6 Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.

7 Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.

8 Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,

9 så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;

10 han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.

11 Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.

12 Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.

13 Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,

14 deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.

15 Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.

16 Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.

17 Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.

18 Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.

19 Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?

20 Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.

21 Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.

22 Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?

23 Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»

24 Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga

25 och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.

26 Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.

27 Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;

28 skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.

29 Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?

30 Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.

31 Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.

32 I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.

33 Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.