Daniel 9

1 La première année de Darius, fils d’Assuérus, de la race des Mèdes, qui avait été établi sur le royaume des Caldéens;

2 La première année de son règne, moi, Daniel, je compris par les livres, que le nombre des années dont l’Éternel avait parlé au prophète Jérémie, pour finir les désolations de Jérusalem, était de soixante et dix ans.

3 Je tournai ma face vers le Seigneur Dieu, pour lui présenter des requêtes et des supplications, avec jeûne, et en prenant le sac et la cendre.

4 Et je priai l’Éternel mon Dieu, je lui fis ma confession, et je dis: Ah! Seigneur, Dieu grand et redoutable, qui gardes l’alliance et la miséricorde à ceux qui t’aiment et qui observent tes commandements!

5 Nous avons péché, nous avons commis l’iniquité, nous avons agi méchamment, nous avons été rebelles et nous nous sommes détournés de tes commandements et de tes ordonnances.

6 Et nous n’avons pas écouté tes serviteurs les prophètes, qui ont parlé en ton nom à nos rois, à nos chefs, à nos pères et à tout le peuple du pays.

7 A toi, Seigneur, est la justice et à nous la confusion de face, comme elle est aujourd’hui aux hommes de Juda, aux habitants de Jérusalem et à tout Israël, à ceux qui sont près et à ceux qui sont loin, dans tous les pays où tu les as chassés, à cause des iniquités qu’ils ont commises contre toi.

8 Seigneur, à nous la confusion de face, à nos rois, à nos chefs et à nos pères, parce que nous avons péché contre toi.

9 Les compassions et les pardons sont au Seigneur notre Dieu, car nous nous sommes rebellés contre lui.

10 Nous n’avons point écouté la voix de l’Éternel notre Dieu pour marcher suivant ses lois, qu’il avait mises devant nous par le moyen de ses serviteurs les prophètes.

11 Tout Israël a transgressé ta loi et s’est détourné pour ne point écouter ta voix. Et la malédiction et les serments, qui sont écrits dans la loi de Moïse, serviteur de Dieu, ont fondu sur nous, parce que nous avons péché contre lui.

12 Il a accompli les paroles qu’il avait prononcées contre nous et contre les chefs qui nous ont gouvernés; il a fait venir sur nous un grand mal, tel qu’il n’en est point arrivé sous les cieux, de semblable à celui qui est arrivé à Jérusalem.

13 Selon ce qui est écrit dans la loi de Moïse, tout ce mal est venu sur nous; et nous n’avons pas supplié l’Éternel notre Dieu, pour nous détourner de nos iniquités et nous rendre attentifs à ta vérité.

14 Et l’Éternel a veillé sur le mal, et l’a fait venir sur nous, car l’Éternel notre Dieu est juste dans toutes les œuvres qu’il a faites, mais nous n’avons point écouté sa voix.

15 Et maintenant, Seigneur notre Dieu, qui as tiré ton peuple du pays d’Égypte par ta main puissante, et qui t’es acquis un nom tel qu’il est aujourd’hui, nous avons péché, nous avons agi méchamment!

16 Seigneur, que selon toutes tes justices, ta colère et ton indignation se détournent de ta ville de Jérusalem, de ta montagne sainte; car, à cause de nos péchés et à cause des iniquités de nos pères, Jérusalem et ton peuple sont en opprobre à tous ceux qui nous entourent.

17 Et maintenant écoute, ô notre Dieu! la requête de ton serviteur et ses supplications; et pour l’amour du Seigneur, fais luire ta face sur ton sanctuaire désolé.

18 Mon Dieu! prête l’oreille, et écoute; ouvre les yeux et regarde nos désolations, et la ville sur laquelle ton nom est invoqué; car ce n’est pas à cause de nos justices que nous présentons nos supplications devant ta face, mais à cause de tes grandes compassions.

19 Seigneur! exauce. Seigneur! pardonne. Seigneur! sois attentif et agis, à cause de toi-même; ô mon Dieu! ne tarde point, car ton nom est invoqué sur ta ville et sur ton peuple.

20 Et je parlais encore, je priais, je confessais mon péché et le péché de mon peuple d’Israël, et je présentais ma supplication à l’Éternel mon Dieu, pour la sainte montagne de mon Dieu;

21 Je parlais encore dans ma prière, quand cet homme, Gabriel, que j’avais vu en vision auparavant, vint à moi d’un vol rapide, vers le temps de l’oblation du soir.

22 Et il m’instruisit, me parla et me dit: Maintenant je suis venu pour te rendre sage et intelligent.

23 Daniel! lorsque tu commençais à prier, la parole est sortie et je suis venu te l’annoncer, parce que tu es un bien-aimé; fais donc attention à la parole, et comprends la vision.

24 Soixante-dix semaines sont déterminées sur ton peuple et sur ta ville sainte, pour enfermer la rébellion, pour sceller les péchés, pour expier l’iniquité, pour amener la justice éternelle, pour sceller la vision et le prophète, et pour oindre le Saint des saints.

25 Sache-le donc et comprends: depuis l’émission de la parole ordonnant de retourner et de rebâtir Jérusalem, jusqu’au Christ, le Conducteur, il y a sept semaines et soixante-deux semaines: les places et les fossés seront rétablis, mais en un temps fâcheux.

26 Et après les soixante-deux semaines, le Christ sera retranché, et non pour lui. Et le peuple d’un conducteur qui viendra, détruira la ville et le sanctuaire, et sa fin sera dans ce débordement; les désolations sont déterminées jusqu’au terme de la guerre.

27 Il confirmera l’alliance avec plusieurs pendant une semaine; et à la moitié de la semaine, il fera cesser le sacrifice et l’oblation; et sur l’aile des abominations viendra le désolateur, jusqu’à ce que la ruine qui a été déterminée fonde sur le désolé.

Daniels bön

1 I Darejaveshs första regeringsår*9:1 Darejaveshs första regeringsårÅr 539 f Kr (alltså kung Koresh, jfr 6:28). – han var son till Ahasveros och av medisk släkt, men hade blivit kung över kaldeernas rike – 2 i hans första regeringsår kom jag, Daniel, att i skrifterna lägga märke till det antal år som enligt Herrens ord till profeten Jeremia*9:2HERRENS ord till profeten JeremiaSe Jer 25:11-12 och 29:10, som sändes i ett brev till judarna i Babel och talade om sjuttio år under babyloniskt herravälde (se not till Jer 25:11). skulle fullbordas för Jerusalems ödeläggelse, nämligen sjuttio år.

3 *Matt 11:21. Jag vände då mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bön och åkallan och fastade i säck och aska. 4 *5 Mos 7:8f, Neh 1:5. Jag bad till Herren min Gud och bekände:

"O Herre, du store och fruktade Gud, du som håller fast vid förbundet och nåden mot dem som älskar dig och håller dina bud. 5 *Ps 106:6. Vi har syndat och gjort orätt, vi har varit ogudaktiga och upproriska. Vi har vänt oss bort från dina bud och föreskrifter. 6 Vi har inte lyssnat till dina tjänare profeterna, som talade i ditt namn till våra kungar, furstar och fäder och till allt folket i landet. 7 *Esra 9:6f. Du, Herre, är rättfärdig, men vi har dragit skam över oss. Så är det i dag med Juda män och Jerusalems invånare och hela Israel, både de som bor nära och de som bor långt borta i alla de länder dit du har fördrivit dem därför att de var trolösa mot dig. 8 *Neh 9:34, Jer 2:26, 44:17. Ja, Herre, vi sänker våra ansikten i skam, vi och våra kungar, furstar och fäder, eftersom vi har syndat mot dig. 9 *Ps 130:4, 7, Klag 3:22f. Men hos Herren vår Gud finns barmhärtighet och förlåtelse. Vi var upproriska mot honom 10 *2 Krön 36:15f. och lyssnade inte till Herren vår Guds röst. Vi vandrade inte efter de lagar han gav oss genom sina tjänare profeterna.

11 *3 Mos 26:14f, 5 Mos 27:15f, 28:15f, 29:20, 30:17f. Hela Israel bröt mot din lag och vek av utan att lyssna till din röst. Därför östes också över oss den förbannelse och ed som står skriven i Guds tjänare Mose lag, eftersom vi hade syndat mot honom. 12 *Klag 2:17. Han höll sina ord som han talat mot oss och mot våra domare som dömde oss. Han lät en så stor olycka drabba oss att något liknande det som nu skett i Jerusalem inte har hänt någon annanstans under himlen. 13 Så som det står skrivet i Mose lag drabbade all denna olycka oss.

Men ändå försökte vi inte blidka Herren vår Gud genom att vända om från våra synder och ge akt på din sanning. 14 *Neh 9:33, Ps 119:137, Jer 1:12, 44:27, Upp 16:5. Därför vakade Herren över olyckan och lät den drabba oss, för Herren vår Gud är rättfärdig i alla de gärningar han gör. Men vi lyssnade inte till hans röst.

15 *2 Mos 12:41, 13:9, 5 Mos 6:21, Neh 9:10, 33, Jer 32:20f. Och nu, Herre vår Gud, du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand och så gjorde dig ett namn som är detsamma än i dag: Vi har syndat, vi har varit ogudaktiga. 16 *Jer 32:31f. Men Herre, för all din rättfärdighets skull, vänd din vrede och harm från din stad Jerusalem, ditt heliga berg. På grund av våra synder och våra fäders missgärningar blir Jerusalem och ditt folk hånade av alla som bor omkring oss. 17 *4 Mos 6:25, Ps 30:4, 8. Hör nu, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan och låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom för Herrens skull. 18 *Ps 80:15, Jes 37:17, Tit 3:5. Min Gud, vänd ditt öra hit och hör. Öppna dina ögon och se vilken förödelse som har drabbat oss, och se till staden som är uppkallad efter ditt namn. För det är inte på grund av vår rättfärdighet utan på grund av din stora barmhärtighet som vi kommer inför dig med våra böner. 19 *Ps 25:11. O Herre, hör, Herre, förlåt! Herre, lyssna och utför ditt verk utan att dröja. Det är för din egen skull, min Gud, för din stad och ditt folk är uppkallade efter ditt namn."

De sjuttio årsveckorna

20 Jag fortsatte tala och be och bekänna min synd och mitt folk Israels synd, och kom inför Herren min Gud med min förbön för min Guds heliga berg. 21 *4 Mos 28:4, 8, Esra 9:5, Ps 141:2, Dan 8:16f. Medan jag ännu talade i min bön kom Gabriel till mig*9:21kom Gabriel till migAnnan översättning: "kom Gabriel och rörde mig". i flygande hast, den man som jag hade sett förut i min syn. Det var vid tiden för kvällsoffret*9:21vid tiden för kvällsoffretTroligen kl 15 på eftermiddagen (jfr 4 Mos 28:4 och Apg 3:1 med noter).. 22 *Dan 10:14, Joh 14:26. Han undervisade mig och sade till mig:

"Daniel, jag är utsänd för att ge dig insikt och förstånd. 23 *Jes 65:24, Dan 10:12, Luk 1:13. Redan när du började be gick ordet ut, och jag har kommit för att berätta det för dig, för du är högt älskad. Så ge akt på ordet och förstå synen:

24 *Ps 45:8, Luk 4:18, Joh 1:29, Rom 10:3f, 1 Joh 3:5, 4:10. Sjuttio veckor*9:24veckorVart sjunde år var ett sabbatsår (3 Mos 25:2f), varför sjuårsperioder kunde liknas vid veckor. är bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att göra slut på överträdelse, försegla*9:24förseglaAndra handskrifter (så Septuaginta): "utplåna". synder, försona skuld, föra fram en evig rättfärdighet, fullborda syn och profetia och smörja den Allraheligaste*9:24den AllraheligasteAnnan översättning: "det allra heligaste".. 25 *Neh 2:7f, 3:1f, 4:9f. Det ska du veta och förstå: Från det att ordet gått ut om att Jerusalem ska återställas*9:25ordet gick ut att Jerusalem skulle återställasSådana befallningar utfärdades av Koresh 539 f Kr (Esra 1:1f), av Artashasta till Esra 458 f Kr (Esra 7:6f) och till Nehemja 445 f Kr (Neh 2:1f). Flera räknesätt har föreslagits. Från 458 f Kr är det 69 x 7 = 483 år till 26 e Kr då Jesus trädde fram (jfr not till Luk 3:1, Joh 2:20). Från 445 f Kr har man räknat med månår om 354 dagar till ca 25 e Kr eller 360-dagarsår till ca 32 e Kr. och byggas upp till dess att den Smorde Fursten kommer, ska det gå sju veckor och sextiotvå veckor. Gator och vallgravar ska byggas upp igen, trots svåra tider.

26 *Jes 53:8, Matt 16:21, Luk 21:20f. Men efter de sextiotvå veckorna ska den Smorde förgöras, helt utblottad. Och staden och helgedomen ska förstöras av folket till en furste som kommer. Men slutet kommer som en störtflod. Ända till slutet ska det råda krig. Förödelse är fast besluten. 27 *Jes 28:22, Dan 8:13, 11:31, 12:11, Matt 24:15, Hebr 7:22, 10:9. Han ska stadfästa ett förbund med de många under en vecka, och mitt i veckan ska han avskaffa slaktoffer och matoffer. Och på styggelsers vinge ska förödaren komma*9:27på styggelsers vinge ska förödaren kommaAnnan översättning (så Septuaginta): "vid templets vinge ska förödelsens styggelse stå" (jfr 11:31). Citeras av Jesus i Matt 24:15, Mark 13:14., till dess att förstöring och fast beslutad straffdom utgjuts över förödaren."