22 Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet – hebr. chesed) är det

att det inte är ute med oss (att vi inte är förbrukade),

att det inte är slut med

hans [stora] barmhärtighet (oändliga nåd – hebr. rachamim).

[Både nåd och barmhärtighet är plural i grundtexten. Orden står först och sist och ramar in hela versen.]

23 Nya är de [plural – nåden/kärleken och barmhärtigheten] varje morgon,

stor (överflödande; numerärt överlägsen) är din trofasthet (stabilitet, oföränderlighet – hebr. emonah).

18 Nära [tillgänglig] är Herren (Jahveh) – för alla som ropar till (åkallar) honom,

för alla som åkallar (har ropat och fortsätter att ropa till) honom i sanning (trofasthet, visshet, ärlighet, uppriktighet).

[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I denna vers börjar de hebreiska orden för "nära" och "ropar till" på denna bokstav och det förstärker vittnesbördet att Gud är nära dem som höjer sin röst i bön till honom.]

8 Herren (Jahveh) ska fullborda sitt verk för mig.

Herre (Jahveh), din nåd (omsorgsfulla kärlek) varar för evigt;

överge inte (upphör inte med) dina händers verk.

17 Men Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek) varar från evighet till evighet

över dem som fruktar (vördar) honom,

och hans rättfärdighet till sönernas söner (från generation till generation).

18 För sådana som håller hans förbund och till dem som kommer ihåg hans föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim)

och gör efter dem [lever sina liv som Gud vill].

18 Se, Herrens (Jahvehs) öga är vänt till dem

som fruktar (vördar, respekterar) honom,

till dem som sätter sitt hopp till (förtröstar, väntar på) hans nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet),

28 För Herren (Jahveh) älskar det rätta,

han överger inte sina fromma.

[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "Vänd" som börjar på denna bokstav. Nyckeln till frid är att aktivt vända sig från ondska, och aktivt sträva efter det som är gott. Det ger en stabil frid.]

De blir bevarade för evigt (lång tid),

men de gudlösas (ogudaktigas) barn (avkomma) blir utplånade.

3 men trofast [full av tro och övertygelse – gr. pistos] är Herren, som kommer att styrka (grundligt plantera; stötta, stabilisera) [1 Pet 5:10] och skydda (vaksamt vakta) er från den onde.

[Det finns paralleller som står ut i vers 2-3. Här ses en tydlig koppling mellan dem som är medvetet "onda" och "den onde". Förklaringen "alla har ju inte tron" beskriver troligen dem som är "fel ute". Ordagrant står det i vers 1 "be syskon, runtomkring oss". Paulus önskar att han och hans medarbetare ska få bli omringade av förböner, så att Guds ord kan få snabb spridning och inte hindras av aktivt onda människor. Han ber också om att de själva och andra får vara på rätt plats mitt i detta skeende.]

13 Ingen frestelse (prövning, påfrestning) har drabbat (gripit, fångat) er utom de vanliga mänskliga. Och Gud är trofast – han ska inte tillåta att ni frestas (prövas) över er förmåga (mer än ni mäktar med/orkar/klarar av), utan [samtidigt] med frestelsen (tillsammans med prövningen) kommer han också att bereda utvägen [den som ges åt er] för att kunna (så att ni orkar) härda ut.

[Grekiskans peirasmos betyder både prövning och frestelse. Den nyansskillnad vi har i det svenska språket, finns inte i grekiskan, se även Matt 6:13; Jak 1:2. Under prövningar kan man frestas att lämna Gud. Även köttet, den mänskliga syndiga naturen, har en fallenhet att locka människan bort från Gud, något Satan utnyttjar. Gud prövar, men frestar inte, se 1 Mos 22:1; Job 1:12; Matt 4:1; Jak 1:13; 4:7. Det grekiska ordet för utväg är ekbasis. Det förekommer bara här och i Heb 13:7, där det översätts med "resultat". Ordet används i sekulär grekiska för en flods utlopp i havet. Samtidigt med frestelsen/prövningen finns alltid en specifik utväg för ett gott slutresultat, se Rom 8:28.]

[Nu kommer Paulus till det tredje och sista stycket som har att göra med hur mycket en kristen ska anpassa sig till sin kultur. Han började med att "för alla har jag blivit allt" se 1 Kor 9:22. Sedan reflekterade han över de judiska sakramenten som har en fortsättning i dopet och nattvarden. Detta stycke handlar om hedniska traditioner som har religiös innebörd. Enskilt hemma hos någon behöver det inte nödvändigtvis vara något problem att äta kött offrat till avgudar, men tillsammans med andra troende är det annorlunda. Ha inget med det att göra. Här gäller inte "allt för alla", utan "inget för alla"!]

9 Så förstå (var medveten om, känn till) att det är Herren (Jahveh), din Gud (Elohim), som är Gud (Elohim); den trofaste Gud (El) som håller fast vid sitt förbund och visar nåd i tusen släktled mot dem som älskar honom och håller hans budord. [Nåd i tusen generationer syftar antagligen på oändlig evig nåd, se t.ex. Ps 105:8.]

8 Herren (Jahveh) går själv (han är den som går) framför dig

– han ska vara med dig.

Han ska inte lämna dig (svika dig, låta dig sjunka)

eller överge (lämna, släppa taget om) dig.

Var inte rädd (frukta inte)

eller förfärad (bestört, modfälld, nedslagen)."

[Herren upprepar senare dessa ord till Josua, se Jos 1:5, 9.]

17 Allt gott vi får (varje välgörande gåva; allt gott givande – gr. dosis) och varje fullkomlig gåva (gr. dorema) kommer [alltid allra först] ner ovanifrån, från ljusens [himlaljusens] Fader – han som varken förändras (är ombytlig) eller växlar mellan ljus och mörker (ordagrant: hos vilken ingen förändring eller växlande skugga finns/är närvarande).

[Allt gott har sitt ursprung i Gud. Grekiskans dosis refererar mer till givandet och gåvans syfte medan dorema pekar på själva gåvan som en frikostig välsignelse. Med hjälp av termer inom astronomi illustrerar Jakob Guds oföränderlighet och orubblighet. Universums Skapare förändras inte i intensitet som solen och månen, vars sken varierar under dygnet. Inte heller går han likt planeter (som skymmer varandra i sin omloppsbana) omväxlande in i och ut ur mörker.]

34 Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh), för han är god,

för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed). [Ps 106:1]

5 För du, Herre (Adonai), är verkligen god och förlåtande,

du visar stor nåd (kärleksfull omsorg; trofasthet) till alla som ropar (åkallar, höjer sin röst i bön) till dig.

9 För han har överflödande gett vatten till den själ (person; även "strupe") som törstat,

och mättat den själ som hungrar med sitt goda. [Jes 58:10-11; Jer 31:25; Luk 1:53]

16 De vankar hit och dit efter mat.

Blir de inte mätta stannar de uppe (hela natten).

[Psalmen avslutas med två verser som uttrycker förtröstan på Gud. Vers 17 inleds med ett men och är en kontrast till de två föregående verserna. Skillnaden förstärks även av de olika tidsangivelserna. I verserna 7 och 15 diktar och sjunger David om hur han under kvällen hör sina fiender yla som hundar i staden; nu på morgonen riktar han sin tacksamhet och sitt förnyade hopp till Gud.]

22 Mjukare (halare) än smör var hans mun (tal),

ändå hade han krig i hjärtat –

hans ord [var]

lenare än olja,

ändå var de dragna svärd.

[Vers 22 formar en kiasm där hans ord står centralt och ramas in av två jämförelser.]

3 Han låter inte din fot slinta (han låter dig inte tappa fotfästet) [förlora balansen],

han som bevarar (beskyddar; vakar över) dig ska inte vila (slumra).

8 Jag är Alfa (Α – den första grekiska bokstaven) och Omega (Ω – den sista grekiska bokstaven), säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige.

19 Du, Herre (Jahveh), tronar för evigt,

din tron består från generation till generation.

1 Herre (Jahveh), du är min Gud (Elohim)!

Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn!

För du har gjort något underbart (ett förunderligt mirakel) [Jes 9:6],

[dina] beslut (visa rådslut, planer) sedan urminnes tid – [är, uppfylls, står fast i] trofast sanning.

[På hebreiska avslutas meningen: emonah omen. Bägge orden (trofasthet och sanning/trovärdighet) springer ur verbet aman – att tro, förtrösta, bekräfta, stödja, bygga upp, vårda, fostra och stå fast. När hebreiskan upprepar ord är det för att betona och understryka. Ordet för beslut (hebr. etsah) står i plural (hebr. esot) och kan syfta på "alla Guds rådslut", men pluralformen kan även betona att något är helt oundvikligt, som t.ex. i Jes 53:9, där ordet för död är i plural. Pluralformen esot och det dubbelbetonade emonah omen, understryker och förstärker hur absolut kompromisslöst sanna och trofasta Guds visa rådslut är. Se även Jes 37:26; 42:9; 46:10.]

22 Vad som är önskvärt i människan är godhet (nåd, omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed),

och en fattig man [som är ärlig] är bättre än en [rik] lögnare.

13 Den som pratar bredvid munnen röjer hemligheter (vad som sagts i förtroende),

men den som är pålitlig (trogen i sitt hjärta) bevarar ett förtroende (en hemlighet).

3 De oskyldigas integritet vägleder dem [framåt på Guds väg],

men de otrognas falskhet leder till deras undergång.

21 Hans herre sa till honom: ’Bra gjort, du är en god (ärlig) och trofast (trogen) tjänare [en tjänare som har tro]. Du har varit trogen i det lilla (med små belopp), jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.’

24 Hittills har ni inte begärt något i mitt namn.

Begär (fortsätt att be och fråga gång på gång) och ni ska få,

så att er glädje blir fullkomlig (kontinuerligt fylld till brädden, överflödande, ni blir kvar i glädje).