16 Hela Skriften (varje skrift; varje del av Skriften) [hela Bibeln] är utandad av Gud ("gudsutandad" – gr. theopneustos) [inspirerad av Guds Ande] och nyttig (användbar, hjälpsam)

till undervisning [handledning i läran och dess tillämpning, se Rom 15:4],

till tillrättavisning (överbevisning) [om synd, se Joh 16:8],

till upprättelse (återupprättelse, korrigering), [och]

till fostran i rättfärdighet [disciplinerad träning i att leva i överensstämmelse med Guds vilja],

17 så att gudsmänniskan [den som tillhör Gud] kan bli [fullt] färdig [kvalificerad och redo att komma i funktion här och nu],

väl rustad [sedan hon fullt ut har anpassats och utrustats] för varje god gärning.

[Med Skriften syftar Paulus på de judiska skrifterna (som utgör det vi idag kallar för Gamla testamentet), men även på evangelierna, Apostlagärningarna och breven som tillkom under mitten av det första århundradet (som tillsammans med Johannesevangeliet, senare brev och Uppenbarelseboken benämns Nya testamentet). Den grekiska prepositionen pros ("till" i vers 16 och "för" i vers 17) har innebörden "samverkande fram mot målet" och betonar här Skriftens roll i helgelsen.]

24 Den (var och en) som därför hör [aktivt lyssnar till] dessa mina ord och gör [aktivt handlar] efter dem kan liknas vid en förståndig (klok, insiktsfull) man som byggde sitt hus på klippan. [Ords 9:1; 24:3]

16 Låt den Smordes (Kristi) ord (gr. logos – i singular) rikligen bo i (hos) er, när ni

med all vishet undervisar (lär ut; instruerar)

och vägleder (förmedlar förståelse, milt varnar, förmanar) varandra;

när ni sjunger

psalmer [från Psaltaren, men även andra bibelböcker],

hymner [mänskligt komponerade lovsånger] och

andliga sånger [generell term – kan också syfta på sång i anden, se 1 Kor 14:15]

med tacksamhet i era hjärtan till Gud [över den nåd han villigt sträcker ut].

[En parallell till denna vers finns i Ef 5:18-21, där uppmaningen är att låta sig uppfyllas av Anden. Paulus visar på vikten av Ordet och Anden i den troendes liv.]

4 För allt det som skrivits förut [i Guds ord], är [ju] skrivet till vår undervisning [för att ge oss instruktioner], så att vi genom den uthållighet (ståndaktighet) och genom den tröst (uppmuntran, uppmaning) Skrifterna ger kan [alltid skulle] bevara hoppet [vårt hopp – en förväntan och en framtidstro, se Rom 8:20-21].

1 Detta är ordspråk (liknelser, bilder, talesätt, sanningar – hebr. mashal)

av Israels kung Salomo, Davids son.

[Nu följer fem orsaker till boken som översätts "För att ge". I hebreiskan definieras det tydligt med prepositionen lamed på fem verb i vers 1, 2a, 2b, 3a, 4a, 6a. Centralt finns resultatet och huvudpunkten i vers 3 som är rättfärdighet, rättvisa och integritet.]

2 För att ge (lära känna) vishet och undervisning (fostran).

För att förstå (begripa) visa (insiktsfulla) ord.

3 För att ge undervisning om hur man agerar med vishet (hur man får självdisciplin, och hur man handlar rätt i moraliska frågor), resultatet blir:

rättfärdighet (att man följer Guds standard) och

rättvisa (att man tar rättvisa beslut) och

integritet (vad man säger och vad man gör överensstämmer, att man lever moraliskt rätt, vandrar rakt fram).

4 För att ge den oerfarne (naive) förstånd (vaksamhet, gott omdöme),

den unge (ynglingen, tonåringen – hebr. naar) kunskap för att planera sitt liv (kunskap om bästa sättet för att kunna leva ett vist liv).

5 Men även den som redan är vis kan lyssna och ta till sig mer kunskap.

En förståndig människa tar till sig goda (moraliska) råd (så han kan styra sitt liv rätt).

6 För att ge förståelse (insikt att tolka den djupare meningen) av ordspråk (hebr. mashal),

de visas ord och mysterier (frågeställningar; mörka och förbryllande ord – hebr. chida).

7 Fruktan (bävan, vördnad, respekt) för Herren (Jahveh) är början (begynnelsen; det allra första steget) till kunskap – [bara] dårar föraktar vishet och tillrättavisning (fostran, undervisning).

[Detta är första gången av totalt 14 som ordet fruktan (hebr. jirah) används i Ordspråksboken. Talet 14 (2 x 7) står för dubbel perfektion (påskalammet slaktas den 14:e nisan, se 2 Mos 12:5-6; släktleden har 14 led, se Matt 1:17). Här används samma ord för "början/begynnelsen" (hebr. reshit) som i 1 Mos 1:1. Hur en sund och rätt gudsfruktan utgör första steget till vishet utvidgas i kapitel 8-9, se särskilt Ords 9:10.]

5 Och du ska älska (vara tillgiven) Herren (Jahveh) din Gud (Elohim)

av hela ditt hjärta [i alla dina beslut – i din vilja, handling och tanke]

och av hela din själ (med hela din levande varelse)

och av hela din kraft (med all din styrka och brinnande iver) [intensivt som en eld].

[Bekännelsen inleds med ett imperativ i singular och riktar sig till hela folket som en enhet ("Hör, Israel!"). I Bibeln är det individuella ansvaret också kopplat till den kollektiva gruppen. Tron föds hos var och en och är personlig, men förenar samtidigt människor. Även bönen som utgår från var och en förstärks när man ber tillsammans. Både välsignelser och förbannelser drabbar hela gruppen, därför handlar uppmaningen som följer dels om det egna hjärtat, men också om folkets unisona hjärta, dit också barnen räknas, se vers 6-7. Se även 5 Mos 11:13-15.

Ordet för hjärta (hebr. levav) beskriver källan till en människas inre liv. Det täcker delvis betydelsen av ordet för själ (hebr. nefesh, vars innebörd omfattar hela ens varelse, liv och personlighet). Det är inte bara i vårt inre, dvs. i vår själ, tanke och vilja, som vi ska älska Gud, utan också i våra yttre relationer – i umgänget med andra människor. Ordet för kraft (hebr. meód) är ett adjektiv eller ett adverb (stort, mer, ytterst; i högsta grad; väldigt mycket) som här används som ett substantiv. Det kan både syfta på den kraft och förmåga vi har fått, men även på det överflöd och de ägodelar som vi har blivit satta att förvalta. Hebreiskan bygger, med hjälp av dessa tre ords nyansrikedom, upp en helhet kring vad det innebär att älska Gud. Evangelieförfattarna använder flera olika grekiska ord för att beskriva detta, jfr Matt 22:37; Mark 12:30; Luk 10:27.]

6 Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du [först] lägga på ditt hjärta. 7 Du ska [sedan] inpränta (vässa – hebr. shanan) dem [som en spets som vässas, se 5 Mos 32:41] i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går på vägen [på resa], när du lägger dig [på kvällen] och när du stiger upp [på morgonen].

8 Min son (mitt barn, min vän), lyssna på tillrättavisning från din far,

förkasta (överge) inte din mors undervisning (instruktioner – hebr. Torah).

9 För de är som en skön krans (ordagrant: "krans nåd/favör" – hebr. livja chen) på ditt huvud [Ords 4:9],

och som en kedja runt din hals [symbol på ära och framgång].

20 Min son (mitt barn, min vän), bevara din fars bud (tydliga befallningar – hebr. mitsvah) [givna från Gud]

och förkasta (lämna, överge) inte din mors undervisning (hebr. Torah) [från Guds ord].

21 Bind dem ständigt (kontinuerligt, gång på gång) runt ditt hjärta,

och knyt dem runt din hals.

22 När du går,

ska de [orden från dina föräldrars Gud] leda dig;

när du sover

ska de vaka över (skydda, bevara) dig;

när du vaknar

ska de tala till dig [få dig att begrunda, tänka och reflektera över dem].

23 För budordet (hebr. mitsvah) är en lykta [oljelampa], och undervisningen (hebr. torah) ett ljus,

och förmanande tillrättavisning (tuktan som leder till disciplin, ordning och lydnad) är vägen till livet.

[Den judiska traditionen har identifierat 613 mitzvot (plural av mitsvah) i Torah – de fem Moseböckerna. Ordet Torah används också allmänt om undervisning och innefattar hela GT.]

5 Införskaffa (sök, förvärva) vishet, införskaffa förstånd (urskillningsförmåga).

Glöm inte och vänd dig inte bort från min muns ord.

6 Överge inte visheten, hon ska bevara (försvara, skydda) dig, älska henne,

och hon ska skydda dig.

7 Början till vishet (det första och mest viktiga, över och före allt annat) är:

Införskaffa [Guds] vishet, och med allt du har, inhämta förstånd (urskillningsförmåga).

8 Värdera vishet högt och upphöj henne,

så ska hon upphöja dig; hon kommer att ge dig ära när du omfamnar henne.

13 Ta ett stadigt tag om min förmaning (tillrättavisning, fostran, förädlingsprocess),

släpp den inte, för den är ditt liv.

[Vik inte undan för prövning utan låt den få göra sitt verk i dig.]

14 Gå inte in på de ogudaktigas stig (välkända, upptrampade gångväg),

vandra inte på de ondas väg.

23 Mer än allt [annat] ska du [som en skyddande väktare] troget vakta [bevara] ditt hjärta [Heb 12:15],

för därifrån utgår liv [flödar livets källor; är upprinnelsen till liv].

[På samma sätt som hjärtat pumpar ut livgivande blod är en människas inre liv, tankar och moral avgörande för varje beslut och handlande, se Matt 12:35; 15:19; 2 Kor 13:5; Fil 4:6-7. Substantivet för "utflöden/utgångar" (hebr. totsaah) används här som ett verb (utgår). Även ordet för "liv" (hebr. chajim) står i plural, men böjs som singular. Det är ett sätt att visa livets många skiften och skeenden, se 1 Mos 2:7.]

24 Ta bort falskhet från din mun,

låt svek vara långt ifrån dina läppar.

25 Låt dina ögon se rakt fram,

fokusera (fixera) din blick på vad som ligger framför dig. [Låt dig inte distraheras av vad som händer runt omkring eller vad som har hänt tidigare på din väg.]

26 Låt vägen (spåret) för din fot vara jämn (balanserad, rättfärdig),

så blir alla dina vägar väl övervägda (rätta).

27 Vik inte av till höger eller vänster,

och håll din fot borta från det onda.

14 Den vises undervisning (hebr. Torah) är en källa av liv

som gör det möjligt att undvika dödens fällor.

10 Början till (startpunkten; en grundförutsättning för) vishet är fruktan (vördnadsfull respekt) för Herren (Jahveh)

och kunskapen om (att intimt känna) den Helige är förstånd [ger förståelse, insikt, omdöme och mening].

[Versen liknar Ords 1:7, men har en annan ordföljd och ett annat hebreiskt ord för "början". Ordet techillah – som inleder meningen – betyder startpunkt eller grundförutsättning och kommer från verbet chalal (att falla, att bli vanärad/slagen eller att få ett dödligt sår). Det beskriver någon som nått botten och som är i behov av en nystart. Den Helige (hebr. Kedoshim) är i plural vilket förstärker Guds majestätiska natur, se Jes 6:3. Ett rätt perspektiv på Guds helighet ger en sund gudsfruktan, vilket i sin tur ger rätt utgångsläge till att inhämta förstånd och vishet.]

1 En sång med visdom [hebr. maskil, en musikalisk eller litterär term; kan även betyda "en välskriven sång"]. Av (för) Asaf.

[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83.]

______

Lyssna (vänd era öron), mitt folk, till min undervisning (hebr. Torah),

hör (böj era öron mot) orden från min mun.

2 Jag ska öppna min mun till liknelse (ett ordspråk – hebr. mashal),

jag ska uppenbara (flöda, bubbla över med, berätta om) mysterier (mörka och förbryllande ord – hebr. chida) från äldre tider (fordom).

3 Sådant som vi hört och känner till

och som våra fäder (förfäder) har återberättat för oss.

4 Vi ska inte dölja det för våra söner (våra barn),

vi ska berätta för nästa generation

om att prisa Herren (Jahveh), hans styrka

och hans märkliga och underbara gärningar som han har gjort.

10 Och även hela den generationen samlades till sina fäder [hade dött] och det uppstod en ny generation efter dem som inte kände (var intimt förtrogna med) Herren (Jahveh) eller hans gärningar som han hade gjort för Israel.

17 De äldste som sköter sin ledaruppgift väl ska ni anse värda dubbel heder [tillräckligt finansiellt stöd, kanske dubbelt så mycket stöd som en änka fick, se vers 3], särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning. 18 Skriften säger:

Du ska inte binda för munnen (sätta munkorg) på oxen som tröskar [5 Mos 25:4; 1 Kor 9:9]

och

arbetaren är värd sin lön. [5 Mos 24:15; Matt 10:10; Luk 10:7]

[Paulus hade redan nämnt att församlingen behövde vara på sin vakt mot sådana som talade illa om dess ledare, se 1 Tim 3:2, 7. Här är riktlinjerna för hur man skiljer mellan falska och äkta anklagelser. Det är samma princip som finns genom hela Bibeln med flera vittnen, se 5 Mos 19:15; Matt 18:16.]

16 Men oandligt, tomt prat ska du ständigt akta dig för. De som ägnar sig åt sådant kommer att gå allt längre i ogudaktighet [bort från Gud, från den rätta vägen], 17 och deras ord kommer att sprida sig som kallbrand (gangrän – gr. gaggraina).

[Kallbrand är en sjukdom där kroppens vävnad dör på grund av dålig blodförsörjning eller allvarlig bakterieinfektion. Uppstår ofta i illa skötta sårskador och sprider sig till närliggande vävnad. Botemedlet är alltid att ta bort den döda vävnaden och nu för tiden även behandla med antibiotika om det är en infektion.]

Till dem hör Hymeneus [ett ovanligare namn, sannolikt samma man som struntat i Paulus tidigare varning, se 1 Tim 1:20, och troligen fått lämna gemenskapen] och Filetus,

9 Den som går vidare och inte blir kvar i den Smordes (Messias, Kristi) lära,

han har inte Gud.

Den som blir kvar i hans lära,

han har både Fadern och Sonen.

14 När ungefär halva högtiden hade gått [efter 3-4 dagar] gick Jesus upp till templet och undervisade. 15 De judiska ledarna blev mer och mer förundrade och sa: "Hur kan denne man veta så mycket utan att ha studerat." [Jesus fick undervisning i en lokal synagoga under skoltiden, men han bedrev inte högre studier i teologi under en rabbin.]

16 Då svarade Jesus dem och sa: "Min lära (doktrin, undervisning) är inte min, utan kommer från honom som har sänt mig. [Grekiskan betonar bägge gånger ordet för min.] 17 Om någon vill (skulle vilja; längtar efter att) göra hans [Guds] vilja, ska han förstå (veta) [kommer han att få personlig erfarenhet] – när det gäller läran – om den är från [har sitt ursprung hos] Gud eller om jag talar av [talar sådant som kommer från] mig själv. 18 Den som talar av sig själv [sina egna tankar och idéer], söker sin egen ära [upphöjelse, för att själv bli erkänd och bekräftad]. Den däremot som söker (strävar efter) hans ära som har sänt honom, han är sann [har integritet] och ingen orättfärdighet (falskhet) finns i honom.