21 Tungan har makt över död och liv,

de som älskar [att bruka] den får [också] äta dess frukt.

[Vers 20 och 21 hör ihop. Frukt talar om konsekvenser, se Matt 7:17. Med tungan formar vi vårt tal och vår bekännelse, se Ords 15:3-4; Matt 12:35; Rom 10:9; Jak 3:2-12.]

1 Ett mjukt (stilla) svar tar bort vrede (ursinne, raseri),

men ett hårt (sårande) ord rör upp ilska.

4 Den tunga som talar helande (läkande, uppbyggande) ord är ett livets träd,

men när den avsiktligt är falsk (förvanskande, förvriden) krossar den anden [hos både den som lyssnar och den som talar].

23 Det ger glädje att kunna ge [ett bra konstruktivt, hjälpande] svar,

och ett ord talat i rätt tid (tillfälle) – det är välsignat.

[Ett gott råd i rätt tid välsignar både den som får och den som ger det.]

22 Utan överläggning (rådläggning, debatt) blir det inte som planerat (planerna blir utan syfte och mål),

men där man rådgör tillsammans (utbyter erfarenheter, frågar rådgivare) grundas (fastläggs) planerna.

19

Där det talas många ord [i upprört tillstånd], där saknas inte synd,

men den som håller tillbaka (lägger band på, tyglar) sina läppar är vis.

3 Den som vaktar sin mun bevarar sitt liv (sin själ),

men för den som brer på med sina läppar (pratar vitt och brett) kommer undergång (förödelse, ödeläggelse, terror). [Ords 10:14, 19; 18:21]

28 Även en [babblande] dåre (hebr. evil) kan tas för att vara vis om han håller tyst,

den som stänger sina läppar kan tyckas vara skärpt (skarpsinnig; ha urskillningsförmåga).

13 Den som pratar bredvid munnen röjer hemligheter (vad som sagts i förtroende),

men den som är pålitlig (trogen i sitt hjärta) bevarar ett förtroende (en hemlighet).

8 Öppna din mun för den stumme [för den som inte kan föra sin egen talan],

för alla värnlösa barn (förintelsens söner) [de överlevande och hjälplösa som annars tynar bort].

12 Orden från en vis mans mun är nåd (vänliga, oförtjänta – hebr. chen),

men en dåres läppar ska sluka honom.

36 Men jag säger er, på domens dag ska människorna ge räkenskap (redovisa) för varje fruktlöst (tomt, meningslöst) ord de talat.

15 "Men om din broder (ett syskon, en annan troende) skulle synda (fela; begå ett misstag) mot dig [följ då de här stegen]:

Gå [då] undan och tillrättavisa honom enskilt, mellan dig och honom [visa på hans fel med övertygande hållbara bevis]. Om han väljer att (om han skulle) lyssna på dig har du vunnit [tillbaka] din broder.

[Det är viktigt att den som blivit sårad faktiskt klarlägger exakt vad som gjort honom illa, många gånger vet kanske inte den skyldige om att hans sätt sårar andra personer. Grekiskan har här ett ord för att gå undan som innebär att man utan större uppmärksamhet drar sig bort.]

7 Men när ni ber ska ni inte rabbla tomma (upprepa innehållslösa) ord som hedningarna gör, för de tror (tänker, anser, antar) att de på grund av sin mångordighet [sitt ordflöde och myckna prat] ska bli bönhörda.

3 Därför ska allt vad ni har sagt i mörkret

höras i ljuset,

och det ni viskat i örat i enrum (i de innersta rummen, kamrarna),

ropas ut på taken.

45 En god människa bär fram det som är gott

ur sitt hjärtas goda förråd (skatt; skattkammare) [Matt 6:21],

och en ond [människa] bär fram det som är ont

ur sitt onda [ur hjärtats onda förråd].

För av (utifrån) hjärtats överflöd (överskott) talar (predikar) [kommer långa eller korta haranger ur] hennes mun.

[I grekiskan beskrivs människan i bestämd form: "den goda människan" och "den onda". Se även Jak 3:1-12 om tungans makt. Sedan begynnelsen finns en andlig lag att naturen bär frukt ’efter sin art’, se 1 Mos 1:11. Det som finns på insidan i hjärtat kommer förr eller senare att visa sig i människors tal och handlingar.]

9 För om du bekänner Herren Jesus

med din mun [öppet skulle tillkännage att Jesus är Herre]

och i ditt hjärta tror (skulle sätta din tillit till) att Gud uppväckte (har rest upp) honom från de döda,

ska du bli frälst (räddad, befriad, helad).

[Kommer du att bli bevarad till evig gemenskap med Gud, se Apg 16:31.]

26 På samma sätt [som både skapelsen och vi suckar, se vers 22-23] hjälper (undsätter) ju också Anden oss [när han går med och stöttar precis där det behövs] i vår svaghet (bräcklighet, skörhet). För vi vet inte (har inte vetat) exakt vad vi borde be om (hur vi lämpligast bör be). Men Anden själv [träder in och] ber (går i förbön; vädjar, medlar) för oss med outsägliga suckar [som inga ord kan uttrycka].

29 Låt inte något omoraliskt tal (ordagrant: ruttet ord) [dvs. tal/skämt som är av dålig kvalité och därför ohälsosamt och opassande att använda] komma ut (fara fram; gå vidare) ur er mun, utan bara sådant som är gott och hjälper till att bygga upp där det behövs (det som är bra för den nödvändiga/behövliga uppbyggelsen), så att det gynnar (ordagrant: skulle ge nåd åt) dem som lyssnar.

19 Förstå nu detta, mina älskade syskon (bröder och systrar i tron): Varje människa [var och en] ska vara

snar till (snabb, redo) att höra (lyssna) [främst till Guds ord, se vers 18, men också när andra människor talar],

sen till att tala [avsiktligt vänta med att yttra sig],

sen till vrede [medvetet avvakta med ett upprört inre ställningstagande gentemot någon/något, se Pred 7:9] –

2 Vi begår alla många fel. Om någon är felfri i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla (kontrollera) hela sin kropp.

9 Löna inte ont med ont

eller förolämpning (hån) med förolämpning [ge inte igen med samma mynt, se 1 Thess 5:15; 1 Pet 2:23],

utan tvärtom ska ni välsigna (tala väl, be för andras välgång), för detta blev ni kallade till för att ni ska (skulle) ärva välsignelse. [Rom 12:21]

18 Kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron], låt oss inte (vi borde inte) [bara] älska med ord eller tal (ordagrant: inte heller med tungan), utan [också] i handling och sanning.

[Grekiskans logos (ord) innefattar även tanke, motiv och resonemang och står liksom de tre övriga substantiven som följer i singular. Det är viktigt med balans – att inte bara älska i teorin, utan att även praktiskt agera och oförtröttligt arbeta i enlighet med sanningen. I nästa kapitel varnar författaren för falska profeter och påminner om nödvändigheten att pröva vilken ande som är verksam. En troende förväntas vara välkomnande och generös, men inte säga ja till varje förfrågan om stöd och lojalitet. I nästa brev varnar Johannes för bedragare som de troende uppmanas att inte ta emot, se 2 Joh 1:10-11.]

[Förmaningen i vers 18 väcker frågan: "Älskar jag verkligen som jag bör?", och kan leda till att vårt hjärta fördömer oss. Då kommer följande uppmuntran:]

1 Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh),

åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken!

8 Min mun är fylld med ditt lov

och med din ära hela dagen.