Exemplos de oração na Bíblia que mudaram histórias

10 Och hennes själ var bitter (sörjde, var i djup nöd) och hon bad till Herren (Jahveh) och grät av smärta. 11 Och hon gav ett löfte [som hennes man Elkana också var med på, se 4 Mos 30:8] och sa: "Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), om du verkligen vill se på din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma bort din tjänarinna, men vill ge din tjänarinna en son, då ska jag ge honom till Herren (Jahveh) för hela hans liv, och ingen rakkniv ska komma på hans huvud." [Han ska bli en Guds nasir, se 4 Mos 6:1-21.]

12 Och det hände när hon bad länge till Herren (Jahveh) att Eli såg (ordagrant vaktade) hennes mun. 13 Men Hannah talade i sitt hjärta, hennes läppar rörde sig bara, men hennes röst hördes inte, därför tänkte Eli att hon var berusad, 14 och han sa till henne: "Hur länge ska du vara (bete dig som en) berusad? Gör dig av med ditt vin."

15 Men Hannah svarade och sa: "Nej, min herre, jag är en kvinna med en djupt bedrövad ande, jag har inte druckit vin och inga starka drycker, men utgjutit min själ inför Herren (Jahveh). 16 Räkna inte din tjänarinna för en usel kvinna (dotter av Balial – "Satans dotter") för hela tiden har jag talat ur min stora ångest och oro." [Balial betyder ordagrant "den värdelöse", men är även ett judiskt namn på Satan.]

17 Då svarade Eli och sa: "Gå i frid (shalom). Israels Gud (Elohim) ska ge dig vad du frågat (bett) honom om."

18 Och hon sa: "Låt din tjänarinna finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon." Så gick kvinnan sin väg och åt, och hennes ansiktsuttryck var inte längre sorgset.

19 Och de steg upp tidigt på morgonen och tillbad inför Herrens (Jahvehs) ansikte och återvände och kom till sitt hem i Rama, och Elkana kände (hade samlag med) sin hustru Hannah och Herren (Jahveh) kom ihåg henne. 20 Och det hände när tiden kom att Hannah var gravid och födde en son, och hon gav honom namnet Samuel [betyder "Gud hör bön" – hebr. Shmoel] – "eftersom jag har utbett mig honom av Herren (Jahveh)."

Regnet kommer

41 Och Elia sa till Ahab: "Stig upp, ät och drick för där är ett ljud av mycket regn." 42 Så Ahab steg upp och åt och drack. Men Elia gick upp till toppen av Karmel och han böjde sig ner över marken med sitt huvud mellan sina knän.

[Den vanliga ställningen för bön var stående eller på knä. Här knäböjde Elia och sänkte sedan ner sitt huvud mot marken, mellan knäna, tills hans panna rörde vid marken. Han intar en kroppsställning som påminner om den en kvinna har när hon föder barn.]

43 Och han [Elia] sa till sin tjänare: "Gå upp, jag ber dig, och titta mot havsvägen (i riktning mot havet) [västerut]." Och han gick upp och tittade och sa: "Där är ingenting." Och han sa: "Gå igen", sju gånger.

44 Och det hände den sjunde gången att han [Elias icke namngivna tjänare] sa: "Se, ett moln reser sig ur havet, litet som en mans hand."

Och han sa: "Gå upp, säg till Ahab: Gör din vagn redo och far ner så att inte regnet stoppar dig." 45 Och det skedde efter en liten stund att himlarna blev svarta av moln och vind och det kom ett stort regn. Och Ahab red och kom till [hans hemstad] Jizreel.

I Getsemane

36 Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter Getsemane. Han sa till [åtta av] sina lärjungar: "Sitt kvar här [vid ingången till trädgården], medan jag går dit bort och ber." 37 Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner [Jakob och Johannes]. Jesus började känna sorg (bedrövelse) och en enorm tyngd kom över honom (det starkaste grekiska ordet för psykisk press). 38 Sedan sa han till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds [jag förgås av själslig ångest]. Stanna här och vaka [håll er vakna och be] med mig!"

Jesus ber första gången

39 Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: "Min Fader, om det är möjligt, låt denna bägare [lidande och straffet för mänsklighetens synd, se Matt 20:22-23] gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill." 40 När han kom tillbaka till lärjungarna [Petrus, Jakob och Johannes] och fann dem sovande, sa han till Petrus: "Så ni orkade inte ens hålla er vakna en timme med mig? 41 Ni måste vaka (vara vakna, alerta), och be, så att ni inte kommer i frestelse! Anden är villig, men köttet är svagt [den syndfulla naturen kan lätt bli frestad]."

Jesus ber andra gången

42 Han gick bort på nytt och bad för andra gången: "Fader, om denna bägare inte kan gå förbi mig utan jag måste dricka den, så låt din vilja ske." [Frågan bekräftar oundvikligheten i Jesu död som det redan profeterats om, se Jes 53:9.] 43 När Jesus kom tillbaka fann han dem sovande igen. Deras ögon var så tyngda av sömn.

Jesus ber tredje gången

44 Så han lämnade dem och gick bort och bad för tredje gången med samma ord. 45 Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och sa till dem: "Ja, ni sover fortfarande och vilar er. Men nu är stunden här då Människosonen ska överlämnas i syndares händer. 46 Stå upp, låt oss gå! Han som ska utlämna (förråda) mig är nära." [Jesus såg troligen nu fackelljusen av den stora folkskaran som närmade sig.]