Protecção e segurança
Deus é nosso protetor e refúgio seguro. Em todas as circunstâncias, a Bíblia nos assegura que o Senhor guarda, sustenta e protege aqueles que nele confiam.
Deus, a nossa fortaleza
O Senhor é refúgio e fortaleza, socorro bem presente na angústia. Quem habita no esconderijo do Altíssimo descansa à sombra do Todo-Poderoso.
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]
Av (för) Korachs söner. En sång för alamot.
[Det hebreiska ordet alamot betyder jungfrur och syftar antagligen på en musikstil. Kanske är psalmen skriven för att sjungas av en flickkör. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter "till dolda ting", och har även tillägget "För ändens tid" i inledningen, samma fras som inleder många psalmer.]
______
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]
Av (för) Korachs söner. En sång för alamot.
[Det hebreiska ordet alamot betyder jungfrur och syftar antagligen på en musikstil. Kanske är psalmen skriven för att sjungas av en flickkör. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter "till dolda ting", och har även tillägget "För ändens tid" i inledningen, samma fras som inleder många psalmer.]
______
Den som sitter (vistas, bor) i den Högstes (Elions) gömställe
förblir [ska få vila och dröja kvar] i (under) den Allsmäktiges (El Shaddajs) skugga.
[Verbet "förblir" är i formen hitpael och beskriver en personlig plats. Det används ofta om att stanna över natten, se Job 39:12.]
Jag ska (vill) säga om Herren (Jahveh):
"Min tillflykt och min borg (mitt starka fäste), min Gud (Elohim)
– jag vill lita (kommer att förtrösta) på honom!"
Han ska betäcka dig med sina fjädrar,
och under hans vingar finner du (ska du söka) tillflykt. [4 Mos 32:11; Jes 31:5; Matt 23:37; Luk 13:34]
Hans sanning (trofasthet, tillförlitlighet) är [ska vara din] sköld och skärm [en stor rektangulär täckande stridssköld].
Tusen kan falla vid din sida,
ja, tiotusen vid din högra sida,
men det ska inte drabba (komma nära) dig.
För du har sagt: "Herren (Jahveh) är min tillflykt (mitt skydd)",
du har gjort den allra Högste (Elion) till din boning.
Inget ont ska drabba dig,
och ingen plåga ska komma nära ditt tält (ditt hem; din boplats),
Av David.
[På samma sätt som Psalm 25 och 26, inleds även denna psalm med bara Davids namn. Den grekiska översättningen Septuaginta tillägger här att David blev smord till kung innan han skrev denna psalm. Detta finns dock inte med i den hebreiska texten, men det är tydligt att dessa tankegångar och tolkningar fanns omkring 200 f.Kr. då den hebreiska texten översattes till grekiska.]
______
Herren (Jahveh) är mitt ljus [Joh 1:4] och min frälsning (befrielse, räddning, trygghet)!
Vem skulle jag frukta (vara rädd för)?
Herren (Jahveh) är mitt livs värn (skydd, tillflykt, säkra fästning – den som försvarar mig)!
Vem skulle jag förskräckas (fasa, skaka) inför?
[Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är jeshua – det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på att vår frälsning finns hos Gud. Han är lik en säker fästning där jag snabbt kan söka skydd vid fara. I psalmen finns ofta uppräkningar i par och tripletter. Herren nämns två gånger i första versen och beskrivs med tre ord: "ljus, frälsning och tillflykt". David beskriver dem som kommer emot honom i vers 2 med tre ord: "onda människor, motståndare och fiender".]
Bara hos Gud (Elohim) får min själ ro (jag blir lugn och stilla inför Gud),
från honom kommer min räddning (frälsning).
och han dömer (har dömt, och ska döma) världen (människorna på jorden) i rättfärdighet,
han fäller dom (råder, och ska döma) över folken med rättvisa.
[Utan en rättvis dom finns inte rättfärdighet, samma hebreiska rot för "fälla dom" finns i vers 5 där den översätts "rättssak". Användandet av det ordet är ännu en försäkran om att Gud kommer att föra psalmistens talan och döma rättvist.]
O escudo do Senhor
Deus nos rodeia com sua proteção como um escudo. Ele é rocha, baluarte e libertador. Sua fidelidade nos cobre e nos guarda.
Många säger om mig (mitt liv, min själ):
"Det finns ingen hjälp (frälsning, befrielse – hebr. jeshua) för honom hos Gud (Elohim)."
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
[Tre gånger används ordet "många" i psalmens inledning, vilket förstärker hur hårt ansatt David är. Det hebreiska ordet nefesh, här översatt "mig", beskriver helheten i en levande varelse, men med betoning på det inre livet och människans själ. När Gud skapade Adam blåste han liv i hans kropp och han blev en levande varelse, en levande själ, se 1 Mos 2:7. Det sista påståendet: att det inte finns någon hjälp hos Gud, är ett personligt angrepp mot Davids gudsrelation.]
En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David, när han flydde från sin son Avshalom (Absalom). [Den historiska bakgrunden beskrivs i 2 Sam 15:1-17:29.]
______
Herre (Jahveh), hur många är inte mina fiender!
Många reser sig upp mot mig.
Många säger om mig (mitt liv, min själ):
"Det finns ingen hjälp (frälsning, befrielse – hebr. jeshua) för honom hos Gud (Elohim)."
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
[Tre gånger används ordet "många" i psalmens inledning, vilket förstärker hur hårt ansatt David är. Det hebreiska ordet nefesh, här översatt "mig", beskriver helheten i en levande varelse, men med betoning på det inre livet och människans själ. När Gud skapade Adam blåste han liv i hans kropp och han blev en levande varelse, en levande själ, se 1 Mos 2:7. Det sista påståendet: att det inte finns någon hjälp hos Gud, är ett personligt angrepp mot Davids gudsrelation.]
Men du, Herre (Jahveh), är en sköld (ett skydd) runt omkring mig;
du är min ära, du lyfter mitt huvud.
Jag, jag höjer min röst (ropar i bön) till Herren (Jahveh),
och han svarar mig från sitt heliga berg [Sion, templet, se Ps 2:6; 48:1-2].
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Jag lade mig och somnade;
jag vaknade, för Herren (Jahveh) stödjer (upprätthåller, styrker, skyddar) mig.
För med (i) dig kan jag attackera (springa mot) en armé (en fiendes barrikad),
med min Gud (Elohim) kan jag storma (hoppa över) en mur. [Fil 4:13]
Som lärde mina händer att strida (tränade mig för krig),
så att mina armar kunde spänna kopparbågen.
[Kan syfta på en verklig båge dekorerad med koppar i ändarna, eller så är det en poetisk beskrivning av övernaturlig styrka som kan böja en båge i metall. Pilbågen var en välkänd symbol för kunglig styrka både i Assyrien och Egypten vid den här tiden. Den assyriska solguden Ashur avbildas med en pilbåge. En relief som hittats i Assyrien, skulpterad ungefär samtidigt med David, beskriver hur Ashur ger en storslagen båge till kungen.]
[Vers 36-46 fortsätter att beskriva Herrens gärningar, men går tillbaka till att tilltala honom med "Du". På samma sätt som i vers 31 inleds detta stycke med en extra lång mening. Ordet för strid/krig i vers 35 och 40 ramar in vers 36-39.]
Du gav mig din frälsnings sköld,
din högra hand upprätthåller mig;
din villighet att böja dig ned (din ödmjukhet) har gjort mig stor (har styrkt mig).
Till (av) David.
[Den grekiska översättningen Septuaginta har tillägget "mot Goliat".]
______
Välsignad är Herren (Jahveh) min klippa,
som övade min hand för krig,
och mina fingrar för striden.
[Det hebreiska ordet för krig, kerav, beskriver ett fientligt möte. Ordet för strid lacham är närbesläktat med ordet för bröd lechem och kan tolkas både som en närkamp och som en kamp för brödfödan.]
Min nåd (omsorgsfulla kärlek),
och min borg,
mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),
och min befriare,
min sköld,
honom, i vilken jag tar skydd,
som kuvar folk under mig.
[Varje rad i denna vers är ett attribut på Gud.]
som ger frälsning till kungarna,
som räddar David, din tjänare, från det smärtsamma svärdet.
Döm (förklara) dem skyldiga, o Gud (Elohim)!
Låt deras egna planer fälla dem.
Kasta ut dem, för deras överträdelser (synder, brott),
eftersom de har vänt sig (gjort uppror) mot dig.
Men glädja sig må alla de som tar skydd (sätter sitt hopp och förtröstan) till dig;
låt dem jubla (höja gälla triumferande jubelrop) för evigt!
[Verbet "glädja sig" står först i hebreiskan, och visar på en förvissning om utgången.]
Beskydda (täcka, överskugga, försvara) dem,
så att de som älskar ditt namn kan fröjda sig!
Jag ropar [höjer min röst i bön] till dig,
för du svarar mig, Gud (El)!
vänd ditt öra (lyssna noga) till mig,
hör mina löftesord (hebr. imrah).
Visa mig en särskild (extra mycket) nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed)
[i den hårt ansatta situation jag är i just nu behöver jag ett mirakulöst ingripande],
du som med din högra hand (din makt) räddar den som tar skydd (har sin tillflykt) hos dig,
från dem som reser sig upp [mot mig].
Beskydda (försvara, bevara, vårda) mig [reflexmässigt]
som en ögonsten (pupill/pojke – en älskad dotter).
[Den första frasen är laddad med flera starka bildspråk. Ordagrant står det bevara mig som "pupillen/den lilla mannen dotter ögat". Det hebreiska ordet ishon betyder både "en liten man" och "pupill". Anledningen till den dubbla betydelsen är att man kan se sin egen spegelbild i miniatyr i pupillen när man tittar någon i ögat. Nästa ord består av det vanliga ordet för öga (hebr. ajin). Kombinationen av ishon följt av ajin görs 5 ggr i Bibeln. De övriga är 5 Mos 32:10; Ords 7:2, 9; 20:20. Dock görs något unikt här. Ytterligare ett ord skjuts in och ett nytt ord skapas: bat-ajin. Betydelsen är "ögats dotter". Det hebreiska ordet bat betyder dotter, och används t.ex. i frasen bat mitsvah när en flicka vid tolv års ålder blir en "budets dotter". Pojkar firar bar mitsvah vid tretton års ålder.
Här i Psalm 17 formas nu en helhet med den maskulina formen "den lilla mannen – pupillen" tillsammans med den feminina "ögats dotter". Det målar upp en bild av en högt älskad son, dotter, Guds dyrbara ögonsten. På samma sätt som ögat och pupillen skyddas av ögonlocket, ögonbrynet, ögonhålan och handen som reflexmässigt lyfts upp om något kommer mot ögat, vill David att Gud reflexmässigt ska beskydda honom.
Som en parallell till första raden kommer en bild från djurvärlden där en fågel breder ut sina vingar över sina ungar. Jesus använder samma bild i Matt 23:37. Båda dessa bilder, ögat och vingarna, används i 5 Mos 32:10-12, och är troligen inspirationen till denna vers. Det finns också en association till kerubernas vingar som överskuggar nådastolen i tabernaklet, se 2 Mos 25:18-20.]
Göm mig under dina vingars skugga,
[beskydda/göm mig] från de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) som vill förgöra mig,
mina dödsfiender (ordagrant "mina själsfiender", de som är ute efter mitt liv) som omringar mig.
[Ordet "förgöra" används också om en armé som plundrar, bränner och förgör en stad som de belägrat och intagit. David känner sig omringad av fiender som snart stormar mot honom.]
Du låter honom bli till evig välsignelse (välsignar och låter honom bli en välsignelse) [på liknande sätt som Abraham blev välsignad för att kunna välsigna andra, se 1 Mos 12:2],
du gläder honom med fröjd inför ditt ansikte (i din närhet). [Ps 16:11]
För kungen förtröstar på Herren (Jahveh),
genom den Högstes (Elions) nåd (omsorg, trofasta kärlek) står han trygg och säker.
Din hand når (söker upp och finner) alla dina fiender,
din högra hand når (söker upp och finner) alla som är mot dig.
Du är mitt skydd (gömställe),
du bevarar mig från nöd,
med glädjejubel över befrielsen omger du mig!
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
[Följande två verser kan tolkas som Herrens ord till psalmisten. Det kan också vara Davids uppmaning individuellt till var och en som hör eller läser psalmen. David har lärt sig vad bekännelse och förlåtelse innebär och vill nu föra den lärdomen vidare.]
Segurança e provisão
O Senhor supre todas as necessidades dos seus filhos. Quem busca o Reino primeiro não precisa temer — nada faltará aos que temem ao Senhor.
En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
______
Herren (Jahveh) är min herde [kung, fåraherde].
Jag ska inte sakna någonting (inte lida någon brist).
[I Israel och i Mellanöstern var begreppet herde en vanlig metafor för kungen, se 1 Kung 22:17; Jer 23:1; Hes 34:2. Herren beskrivs också som sitt folks herde, se Ps 80:2; 100:3. Ordet för herde (hebr. raah) är ett verb "att valla". Ordet kommer från betesmark. I ordet herde (att valla) finns funktionen att leda fåren till platser där fåren kan beta och dricka, något som psalmen tar upp i vers 2-3. Herdens funktion är också att försvara fåren från vilda djur, se vers 4. Att David i denna psalm diktar och sjunger "min herde" visar vilken personlig relation han hade till Gud. I den andra raden har hebreiskan bara två ord: lo echsar, ordagrant "jag ska inte sakna." Denna korta fras, utan något objekt, beskriver en fullständig förtröstan på att Gud förser på livets alla områden.]
Frukta (vörda, respektera) Herren (Jahveh), ni heliga (Guds utvalda),
för de lider ingen brist, de som fruktar honom.
[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Denna vers både inleds och avslutas med ordet "Frukta" (hebr. jare), som börjar med denna bokstav. Här finns en koppling till Ordspråksbokens kända inledning där gudsfruktan är början till all kunskap, se Ords 1:7; 9:10.]
Förtrösta på (lita på; luta dig emot) Herren (Jahveh)
och gör det goda;
bo (bosätt dig; var kvar) i landet
och föd [följ efter – vaka som en herde över; livnär dig på] trofasthet (sanning, integritet).
Jag har varit ung och nu är jag gammal,
men jag har ännu inte sett den rättfärdige övergiven (utan stöd)
eller deras barn (avkomma) behöva tigga bröd.
Så ska min Gud fylla [helt och fullt uppfylla] alla era [andliga och fysiska] behov efter sin härliga rikedom [på ett överflödande och överväldigande sätt] i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.
Allt förmår jag (kan jag övervinna; klarar jag av) [har jag nödvändig kraft – omedelbar och tvingande styrka – att bemöta och besegra] i honom [den Smorde] som ger mig kraft (genom honom som styrker mig – gr. endynamounti me).
[Jesus både förökar styrkan och bemyndigar Paulus och ger honom auktoritet och fullmakt så att han kan klara av alla omständigheter, se vers 12. Det grekiska ordet för att förmå (ischuo) innebär att besegra och strida med omedelbar och tvingande styrka, se Jak 5:16.]
Nej, sök först (längta, fråga och sträva främst efter) hans rike (kungarike, styre) [Guds rike] och hans rättfärdighet (rätt, rättvisa), så ska allt detta [andra – mat, dryck och kläder också, se vers 31] ytterligare ges (förökas; läggas till) åt er. [Guds rike är rättfärdighet, frid och glädje i den helige Ande, inte mat och dryck, dvs. det består inte i det yttre, se Rom 14:17.]
Likna inte (ta inte efter; var inte som) dem, för er Fader vet (har sett) vad ni behöver innan ni frågar honom om det.
[I vers 7 används det ovanliga grekiska ordet battologeo, där den sista delen av ordet utgörs av logos (ord, resonemang). Batto kan härledas till namnet Battus som skulle kunna syfta på kungen från Kyrene (som lär ha stammat) eller en författare som var känd för sina långa och uttråkande dikter. Betydelsen är dock hjärtlösa mekaniska böner som repeteras om och om igen.]
"Be [fråga gång på gång], så ska det ges åt (tilldelas) er.
Sök [leta och undersök gång på gång], så ska ni finna.
Bulta [knacka gång på gång], så ska det öppnas för er.
För var och en som ber [och fortsätter att fråga], han får [tar villigt och aktivt emot],
och den som söker [och fortsätter att leta och undersöka], han finner [alltid mer],
och för den som bultar [och fortsätter att knacka] ska det öppnas (öppnas upp).
[Utifrån parallellstället i Lukas (Luk 11:5-13) vet vi att Jesus just har berättat en liknelse om hur självklart det är att en vän kommer att öppna dörren, även om du knackar på mitt i natten och frågar efter bröd. Vers 7–8 har vardera sex verb symmetriskt uppställda i tripletter. Den aktiva presensformen (fortsätt be, sök och bulta) visar att det handlar om uthållig bön. Passivformen i futurum (ska ges och ska öppnas) i vers 7 ramar in och indikerar att Gud är subjektet, dvs. han är den som kommer att ge bönesvar och han är den som kommer att öppna upp dörrar. Det förstärks av att sista verbet i vers 8 också är i passiv form. De grekiska orden för att finna och att öppna används i båda verserna, däremot skiljer sig orden åt i slutet på första strofen i varje vers: i vers 7 står ordet för att ge/tilldela (didomi), medan vers 8 har ordet för att få och ta emot (lambano). Verbformerna visar att det som blir givet (i passiv form) här uppmanas att villigt tas emot (i aktiv form). Se även Jak 4:8.]
Om nu ni som är onda (dåliga, korrupta; moraliskt fördärvade) [är fulla av själslig smärta och press – som följer på all möda] förstår (har förstått) att ge era barn goda (bra) [nyttiga och glädjefyllda] gåvor, hur mycket mer ska då inte er Fader i himlarna ge det som är gott åt dem som [ständigt, gång på gång] ber (frågar) honom!
Guarda e livramento
O anjo do Senhor acampa ao redor dos que o temem e os livra. Deus promete guardar todas as nossas saídas e entradas para sempre.
Denne stackare (ödmjuke, betryckte) ropade (höjde sin röst i bön) [David själv],
och Herren (Jahveh) hörde,
och frälste (befriade) honom ur all hans nöd (ångest, svårighet; allt trångmål).
[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet för "Denne" börjar med denna bokstav och visar på Guds ingripande när han hör sina barn kalla på honom.]
Ondska dödar den ondskefulle (gudlöse, ogudaktige),
och de som hatar den rättfärdige ska dömas skyldiga.
[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "dödar" börjar med denna bokstav och förstärker att de gudlösa själva kommer drabbas av ondska. Det i kontrast till den rättfärdige som överlever och tar sig segrande igenom en mängd problem, se vers 20. En dag kommer också rättvisa att skipas.]
En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
______
Jag lyfter mina ögon mot bergen [som omger Jerusalem – Sions berg och Moria berg].
Varifrån ska min hjälp komma (träda in – hebr. bo)?
Min hjälp kommer från Herren (Jahveh),
som har gjort himlar och jord.
[Hebreiskan använder alltid den duala formen på himmel, shamajim. När både "himlar och jord" nämns presenteras Gud som hela universums Skapare, se 1 Mos 1:1. Här används ordet asah för att göra, se 1 Mos 1:7; 2:18.]
Han låter inte din fot slinta (han låter dig inte tappa fotfästet) [förlora balansen],
han som bevarar (beskyddar; vakar över) dig ska inte vila (slumra).
Nej, han som bevarar (beskyddar; vakar över) Israel
ska varken vila (slumra) eller sova.
Herren (Jahveh) är den som bevarar (beskyddar; vakar över) dig.
Herren (Jahveh) är din skugga (ditt skydd) på din högra hand.
Solen ska inte skada (förgöra) dig om dagen,
inte heller månen om natten.
[En stridsman höll skölden i sin vänsterhand och var oskyddad på sin högra sida. Herren står på din högra sida och försvarar dig. Solen och månen hör tematiskt ihop med himlar och jord i vers 2, men för också in tidsbegreppet att Gud är den som bevarar dygnet runt.]
Herren (Jahveh) ska bevara (beskydda) dig från allt ont,
han ska bevara ditt liv (din själ).
Herren (Jahveh) ska bevara (beskydda; vaka över) din utgång och din ingång [när du går ut och när du kommer tillbaka – allt du gör och tar dig för],
från nu och till evig tid.
[Ingång är hebr. bo, samma ord översätts "komma" i vers 1 och ramar in psalmen. Hjälpen och skyddet kommer från Herren!]
En Michtam [en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras]. Av David.
[Betydelsen av det hebreiska ordet michtam är oviss. I Jes 38:9 används det snarlika ordet michtav om den sång som Juda kung Hiskia skrev när han hade varit sjuk och blivit frisk igen. I 2 Mos 39:30 används det ordet också om att "skriva en guldgraverad skrift". Det finns även andra likartade hebreiska ord som betyder "något dolt" och "guld". Den grekiska översättningen Septuaginta från ca 200 f.Kr. översätter med "inskription i sten", vilket tyder på att det var en av huvudtolkningarna då. Psalmen beskriver alltså något som är värt att gravera in i guld för all framtid och den kan innehålla dolda element.
Ordet används bara här och i titeln på fem andra psalmer, se Ps 56:1; 57:1; 58:1; 59:1; 60:1. Alla dessa psalmer som inleds med ordet michtam, är personliga böner av David. Det är anmärkningsvärt. Den judiska kulturen bygger på det gemensamma och de flesta psalmerna användes för unison sång. I dessa sex psalmer framträder en personlig Gud som berör det innersta hos psalmisten och som graverar sitt ord i hans hjärta, se Jer 31:33; 2 Kor 3:3.]
______
Bevara (försvara, skydda, rädda) mig, Gud (El),
jag söker min tillflykt (förtröstan, tillit, hopp) i dig.
En Michtam [en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras]. Av David.
[Betydelsen av det hebreiska ordet michtam är oviss. I Jes 38:9 används det snarlika ordet michtav om den sång som Juda kung Hiskia skrev när han hade varit sjuk och blivit frisk igen. I 2 Mos 39:30 används det ordet också om att "skriva en guldgraverad skrift". Det finns även andra likartade hebreiska ord som betyder "något dolt" och "guld". Den grekiska översättningen Septuaginta från ca 200 f.Kr. översätter med "inskription i sten", vilket tyder på att det var en av huvudtolkningarna då. Psalmen beskriver alltså något som är värt att gravera in i guld för all framtid och den kan innehålla dolda element.
Ordet används bara här och i titeln på fem andra psalmer, se Ps 56:1; 57:1; 58:1; 59:1; 60:1. Alla dessa psalmer som inleds med ordet michtam, är personliga böner av David. Det är anmärkningsvärt. Den judiska kulturen bygger på det gemensamma och de flesta psalmerna användes för unison sång. I dessa sex psalmer framträder en personlig Gud som berör det innersta hos psalmisten och som graverar sitt ord i hans hjärta, se Jer 31:33; 2 Kor 3:3.]
______
Bevara (försvara, skydda, rädda) mig, Gud (El),
jag söker min tillflykt (förtröstan, tillit, hopp) i dig.
Jag har ständigt Herren (Jahveh) inför mig (har satt honom främst, litar på honom i allt),
eftersom han är på min högra sida, ska jag inte falla (vackla, bli omkullkastad).
Jag har ständigt Herren (Jahveh) inför mig (har satt honom främst, litar på honom i allt),
eftersom han är på min högra sida, ska jag inte falla (vackla, bli omkullkastad).
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]
En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
______
Må Herren (Jahveh) svara dig på nödens dag [den sista striden, Herrens dag],
må namnet av Jakobs Gud (Elohim) beskydda dig [högt upp på en ouppnåelig plats].
Bevara mig (min själ) och rädda mig;
låt mig inte bli besviken (komma på skam, bli modlös, förvirrad och uppgiven på grund av lång väntan)
för min tillflykt är i dig.
[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet "Bevara" som börjar med denna bokstav och det blir en kontrast, i stället för att krossas av fienden är bönen att Gud ska rädda och bevara från döden.]
Låt integritet och rättfärdighet skydda (vakta, bevara) mig,
för jag väntar på dig (hoppas, söker dig ivrigt, förväntar mig svar).
[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "integritet" börjar med denna bokstav, och genom att detta inte är sista versen så frågar sig psalmisten, har Gud integritet, kommer han att infria sina löften och skydda mig?]
En falsk trygghet är stridshästen [den eller någon annan världslig kraft garanterar inte seger],
trots att den har stor [fysisk] styrka kan den inte heller rädda [befria någon].
[Tre gånger används ordet "stor" (hebr. rov) i vers 16-17. Det beskriver ett numerärt stort antal, ofta något mäktigt och imponerande. Stridshästen var den största militära tillgången vid den här tiden. Ordagrant inleder hebreiskan: "en lögn är hästen för seger".]
Se, Herrens (Jahvehs) öga är vänt till dem
som fruktar (vördar, respekterar) honom,
till dem som sätter sitt hopp till (förtröstar, väntar på) hans nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet),
för att rädda (rycka bort) dem från döden,
och hålla dem vid liv (upprätthålla/bevara dem) under [tider av] hungersnöd.
Hela vår varelse (vår själ) väntar på [dröjer sig ivrigt kvar och längtar efter] Herren (Jahveh);
han är vår hjälp (hjälpare – hebr. ezer) och vår sköld (beskyddare). [Han kommer till vår undsättning!]
Confiança inabalável
Melhor é confiar no Senhor do que confiar no homem. Quem anda em integridade anda seguro, e a torre forte do nome do Senhor protege o justo.
Herren (Jahveh) är för mig (vid min sida), jag fruktar inte. [Rom 8:31]
vad kan människor (ordagrant "Adam", en människa) göra mig? [Heb 13:6]
Bättre att ta sin tillflykt till (söka skydd hos) Herren (Jahveh),
än att förlita sig på människor (hebr. adam).
Herrens (Jahvehs) namn är ett starkt torn,
den rättfärdige skyndar (rusar) dit och är beskyddad [högt upp utom fara]. [Ords 29:25]
Herrens (Jahvehs) namn är ett starkt torn,
den rättfärdige skyndar (rusar) dit och är beskyddad [högt upp utom fara]. [Ords 29:25]
Den som fruktar (vördar, respekterar, ärar) Herren (Jahveh) har stor trygghet (frimodighet, säkerhet),
hans barn har alltid en säker tillflyktsplats.
För Herren (Jahveh) är din förtröstan (tillit, säkra hopp),
han kommer att beskydda din fot från att fastna (tillfångatas) [i fällan].
Den som är rättfärdig vandrar säkert (tryggt),
men den som viker av från [den rätta] vägen (medvetet går omvägar, förvränger sanningen, handlar omoraliskt och ohederligt) kommer att bli avslöjad.
Varje löftesord från Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] är prövat och renat;
Han är en sköld för dem som tar sin tillflykt (sätter sitt hopp) till honom.
Varje löftesord från Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] är prövat och renat;
Han är en sköld för dem som tar sin tillflykt (sätter sitt hopp) till honom.
Rättfärdighet beskyddar (vaktar, bevarar) den vars väg är fullkomlig (hel, oskyldig – hebr. tam),
men ondska (synd, orätt) [särskilt lögnaktigt tal, se vers 5] fäller (omkullkastar, fördärvar, förvanskar) syndaren.
[Sättet en människa lever på liknas vid en väg. Det hebreiska ordet tam har en rik innebörd. Här beskriver det en helhjärtad person med integritet som håller sig till det som är sunt, rätt och sant. En människa som orubbligt vandrar i ärlighet och redbarhet har inga dolda motiv. När inte ord och handlingar överensstämmer undermineras grunden och orsakar att man faller i synd, se Ords 11:3, 5-6; Jak 3:2.]
Den rättfärdige äter så han blir mätt,
men de ogudaktiga (syndarna, kriminella) har en tom mage.
För Herren (Jahveh) ger vishet,
från hans mun kommer kunskap och förstånd (insikt).
Han bygger upp ett förråd av sund visdom (till framgång) för de rättfärdiga,
och är som en sköld [beskyddare] för dem som vandrar med integritet (oskyldigt, ostraffligt),
för han beskyddar de rättfärdigas stigar,
och bevarar vägen för dem som är trogna (lojala, älskar) honom.
Den förståndige ser faran och tar skydd,
men de oförståndiga (omedvetna, frigjorda, utan hämningar) går på och blir straffade (får böta, betala).
Stridshästen kan vara redo på stridens dag,
men befrielse (seger) kommer från Herren (Jahveh).
Mer än allt [annat] ska du [som en skyddande väktare] troget vakta [bevara] ditt hjärta [Heb 12:15],
för därifrån utgår liv [flödar livets källor; är upprinnelsen till liv].
[På samma sätt som hjärtat pumpar ut livgivande blod är en människas inre liv, tankar och moral avgörande för varje beslut och handlande, se Matt 12:35; 15:19; 2 Kor 13:5; Fil 4:6-7. Substantivet för "utflöden/utgångar" (hebr. totsaah) används här som ett verb (utgår). Även ordet för "liv" (hebr. chajim) står i plural, men böjs som singular. Det är ett sätt att visa livets många skiften och skeenden, se 1 Mos 2:7.]
A presença protetora
O Senhor prometeu estar conosco e nunca nos desampara. Ele é como sombra à nossa direita e fortaleza em todo o tempo.
[Mose uppmanar nu folket:]
Var starka (fasta, säkra, tappra)
och frimodiga (ståndaktiga, alerta, modiga)!
Var inte rädda [det hebreiska ordet jare kan även användas om att frukta Herren, dvs. att vörda och respektera honom]
eller förskräckta (rädda, uppskrämda) för dem [era fiender],
för Herren (Jahveh), din Gud (Elohim),
går själv (han är den som går) med dig [Israel].
Han ska inte lämna dig (svika dig; låta dig sjunka)
eller överge (lämna; släppa taget om) dig [Heb 13:5].
En boning (trygg hemvist) [i himlen, se 5 Mos 26:15] är den evige Guden (urtidens Gud, Elohim),
med eviga armar under [himlen, som upprätthåller ordningen på jorden].
Han fördriver dina fiender från ditt ansikte och säger: ’Förgör dem!’
Till Benjamin sa han: "Herrens (Jahvehs) älskvärda ska bo i trygghet hos honom. Han övertäcker (hebr. chofaf) honom hela dagen (alla dagar), och han (Gud) har sin boning mellan hans skuldror."
[Ordet övertäcka är samma ord som används om bröllopsbaldakin som brudparet står under vid vigseln. Att Gud har sin boning mellan hans skuldror, syftar på det faktum att Sions berg (tempelberget) i Jerusalem ligger mellan två andra berg, Olivberget och Västra berget. Dessa två berg tillhör Benjamins område medan Sions berg tillhör Judas område. I denna välsignelse beskrivs alltså profetiskt hur Guds boning på jorden ska vara placerad!]
Inget vapen som smids [ingen anklagelsepunkt som tar form] mot dig
ska ha [någon] framgång (ska rusa fram; ska lyckas)
och varje tunga (röst – även med betydelsen: baktalare, pratmakare) som sätter (reser) sig till doms över dig [med dömande uttalanden och anklagelser]
ska du fördöma (motbevisa; visa bort från dig; förklara skyldig) [i domstolen].
Detta [frid, rättfärdighet, säkerhet och seger över motstånd] är Herrens (Jahvehs) tjänares (livegnas) arvedel (lott, gåva),
och deras rättfärdighet (rättfärdigande, försvar) kommer från mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Den som är fast i sitt sinne [stödjer sig på Gud och låter sina tankar formas av honom]
bevarar (vaktar, skyddar) du i frid, frid (i fullkomlig frid – hebr. shalom shalom) [Fil 4:7],
för han förtröstar (litar) på dig. [Rom 5:1; Joh 14:27]
[Här och i Jes 57:19 upprepas frid två gånger. Det är hebreiskans sätt att betona och ge eftertryck. Ordet beskriver en fullständig harmoni på alla livets områden: ro, stillhet, vila, goda relationer, hälsa och välgång. I vers 1 nämns staden, vilket syftar på Jerusalem vars hebreiska namn är Jeroshalajim. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen "-ajim" indikerar detta. Dual-formen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. I antika egyptiska källor kallas staden "Ursalimmu" vilket betyder "fridens fundament/fredens grund".]
Också vid hög ålder är jag densamme,
tills du har gråa hår ska jag bära dig,
jag har skapat dig och jag ska bära dig;
ja, jag ska bära dig och ska föda dig.
Som fåglar flyger [svävar ovanför sitt bo och bevakar det],
så beskyddar (bevakar)
Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) [med alla sina himmelska härar] Jerusalem;
han beskyddar (bevakar)
och räddar, hovrar över (hebr. pasach, se 2 Mos 12:13, 23, 27; 1 Kung 18:21) och befriar."
lär er i stället att göra det som är gott (behagligt, rätt).
Sök efter rättvisa,
tillrättavisa den som förtrycker.
Försvara den faderlösa,
för änkans talan [i rätten]."
Om ni är villiga och lyder (min undervisning),
ska ni äta landets goda.
Men om ni vägrar och är upproriska,
ska ni förtäras av svärdet."
För Herrens (Jahvehs) mun har talat.
Herren ska strida för er, och ni ska vara stilla (tysta, döva; hålla er lugna; ta intryck)."
[Ordet stilla (hebr. charesh) har mer än en innebörd. Gud ville att israeliterna skulle stanna upp och vara tysta – dvs. upphöra med sina förskräckta rop och sitt uttalade missnöje, se vers 10, 11 och 12. De skulle vara likt dövstumma som bara skulle bevittna Guds ingripande – hur han skulle ta hand om den egyptiska armén som närmade sig. Grundordet har också betydelsen att gravera in eller plöja någonting, och i detta sammanhang handlar det om att låta hjärtat bli märkt av Guds frid och låta vetskapen om hans ingripande sjunka djupt in – mitt i och trots omständigheterna.]
God är Herren (Jahveh),
ett värn (starkt skydd; en säker fästning) på nödens (olyckans) dag [i svårigheter] [Ps 37:39; 50:15].
Och han känner (hebr. jada)
dem som tar sin tillflykt [sätter sitt hopp och sin förtröstan] till honom.
Promessas de cuidado
Deus garante que nem um fio de cabelo cairá sem sua permissão. Ele deseja que vivamos em paz, confiança e segurança total nele.
Säljs inte två små sparvar för en assarion? [Ett litet romerskt kopparmynt som var värt 1/16 av en denar, dvs. mindre än en halvtimmes lön. Ordet användes även bildligt för något mycket billigt och motsvarar vårt uttryck "en spottstyver".] Ändå faller inte en enda av dem till jorden utan er Fader [känner till eller godkänner det].
[Grundtexten utelämnar verbet här. Beroende på teologi fyller ofta översättarna i "utan att er Fader känner till att de faller till marken" eller "utan att det är hans vilja att de ska falla till marken". Ser man till sammanhanget känner Gud till den minsta transaktionen på marknaden, han har räknat huvudhåren på varje människa och då känner han också till när en sparv faller död ner. Döden fanns inte i skapelsen före syndafallet och är inte Guds vilja. Det kan vara farligt att använda denna vers som grund för en doktrin, vare sig för eller emot predestination, eftersom ordet "vilja" här inte finns i grundtexten.]
Men på er är till och med alla hårstrån på ert huvud (på huvudet) räknade (numrerade, uppräknade). Frukta alltså inte, ni är mer värdefulla än många sparvar.
[På samma sätt som Jesus i Bergspredikan visade att det bara finns två vägar: en smal och en bred, se Matt 7:13-14, finns det endast två alternativ: bekänna eller inte bekänna Jesus. Resten av Jesu tal handlar om hur relationen med Jesus påverkar mänskliga relationer.]
Vad helst ni frågar om i bön ska ni få, om ni tror."
[Jesus använder händelsen med fikonträdet för att undervisa den andliga principen för tro, bön och bönesvar. På samma sätt som trädet på en gång vissnade från roten, men det dröjde innan resultatet blev synligt i lövverket, tar Gud emot bönen och svarar på en gång, men det kan dröja innan resultatet manifesterar sig i det naturliga.]
Ni ska bli hatade (föraktade) av alla [människor från alla kategorier och samhällsklasser; även från nära relationer] för mitt namns skull. [Det grekiska ordet för alla pas, beskriver ’alla sorter och olika typer’.] Men inte ett hår på era huvuden ska gå förlorat. Genom uthållighet (ståndaktighet) [en karaktär som står fast i prövningar] ska ni rädda era liv (vinna era själar)."
Han sa till dem: "När jag sände ut er utan börs [med pengar], lädersäck [med proviant och packning] och [ett extra par] sandaler, inte saknade ni något då?" [Jesus reflekterar tillbaka på när han sände ut lärjungarna för att förbereda hans väg, se Luk 9:3; 10:3-4.]
De svarade: "Nej, inget."
Vad ska vi nu säga om (gentemot – gr. pros) ["i riktning mot" allt] detta [se vers 28-30, men även hela sammanhanget från vers 17]? Om Gud är för (över – gr. hyper) oss, vem kan [då] vara emot (gr. kata) oss ["dra ner" oss, dvs. få oss totalt på fall]? [Ps 118:6]
Därför kan vi frimodigt säga:
Herren är min hjälpare (den som rycker ut för att rädda och betjäna) [Ps 27:1],
jag ska inte vara rädd (ha ångest, vara förskräckt).
Vad kan en människa göra mig?
[Ps 118:6]
Underordna er därför Gud [ställ er frivilligt och på en gång under hans befäl] – stå emot (ta ställning i fasthet mot) djävulen [den som fram och tillbaka kastar anklagelser, smädar och baktalar],
så ska han (kommer han att) fly [bort] från er. [1 Pet 5:9]
Låt oss därför inte sova som de andra, utan hålla oss vakna och nyktra.
Fidelidade e aliança
Deus é fiel à sua aliança. Ele protege cada promessa que faz e guarda os seus como a menina dos seus olhos.
men trofast [full av tro och övertygelse – gr. pistos] är Herren, som kommer att styrka (grundligt plantera; stötta, stabilisera) [1 Pet 5:10] och skydda (vaksamt vakta) er från den onde.
[Det finns paralleller som står ut i vers 2-3. Här ses en tydlig koppling mellan dem som är medvetet "onda" och "den onde". Förklaringen "alla har ju inte tron" beskriver troligen dem som är "fel ute". Ordagrant står det i vers 1 "be syskon, runtomkring oss". Paulus önskar att han och hans medarbetare ska få bli omringade av förböner, så att Guds ord kan få snabb spridning och inte hindras av aktivt onda människor. Han ber också om att de själva och andra får vara på rätt plats mitt i detta skeende.]
och vad vi då än skulle fråga efter, det får vi [tar vi villigt och aktivt emot] av honom, eftersom vi [hela tiden] håller fast vid (bevarar, skyddar) hans bud (instruktioner) och [alltid] gör det som är välbehagligt inför honom (i hans åsyn/ögon – gr. enopion autou).
Och detta är den [rättframma] tillförsikt (frimodighet) [frihet på grund av absolut tillit] som vi har inför honom,
att om vi frågar om (skulle be om/begära) något efter hans vilja (önskan, plan, syfte)
så hör han (lyssnar han till) oss.
Och om vi vet
att han hör (lyssnar till) oss
vad vi än skulle fråga om,
så vet vi att vi [redan] har det (plural; de önskningar) vi frågat (bett) honom om (begärt från honom).
[Allt det vi önskar måste överensstämma med hans vilja för att våra önskningar ska kunna bli beviljade, se även 1 Joh 3:22; Matt 26:39. Johannes går i nästa stycke vidare med vad som gäller när man ber för andra. Guds vilja är att ingen ska gå förlorad och att alla ska få tid att omvända sig, se 2 Pet 3:9. Samtidigt finns villkoret med personlig omvändelse och tro.]
Vi vet (har insett/förstått) att var och en som är född av Gud inte syndar [vanemässigt – medvetet, med vilja],
för (men att) han som är född av Gud bevarar (skyddar, vaktar) honom [håller honom intakt],
och den onde rör (angriper) honom inte.
[Här har en del handskrifter: "den/han som är född av Gud bevarar/vaktar sig själv", se även 1 Pet 5:8.]
Jag är nu inte längre kvar i världen, men de är fortfarande i världen. När jag kommer till dig, helige Fader, skydda (bevara) dem i ditt namn, dem som du har gett till mig, så att de kan vara ett, på samma sätt som vi är ett. Medan jag var tillsammans med dem i världen bevarade (skyddade) jag dem i ditt namn [i kunskap och tillbedjan till dig]. De som du gett till mig bevarade (skyddade) jag, och ingen av dem gick förlorad utom fördärvets man [Judas Iskariot], för att Skriften skulle gå i uppfyllelse [Ps 109:8].
Jag ber inte att du ska ta dem ur (lyfta upp dem från) världen, utan att du väljer att skydda (bevara) dem från den onde [djävulen och ondska].
För vem är Gud (El) förutom Herren (Jahveh),
och vem är en klippa (berg, en säker och stabil grund) utom vår Gud (Elohim)?
Låt det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus så att det kan bestå för evigt inför dig, för du, Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), har talat det och genom din välsignelse låter du din tjänares hus vara välsignat för evigt."
Sedan placerade David garnisoner i Damaskus. Aram och araméerna blev tjänare (slavar) åt David och bar fram gåvor. Och Herren (Jahveh) gav seger till David överallt dit han gick.
Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender framför dig, och jag ska göra dig ett namn likt de största namnen på jorden.
Därför ska ni göra mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och hålla mina påbud (bindande juridiska beslut) och göra dem och ni ska bo i landet i trygghet.
Jag upprättar mitt förbund med er: Aldrig mer ska allt liv (kött) utrotas genom vatten från en världsvid översvämning. Aldrig mer ska en översvämning komma och fördärva jorden."
För Herren Herren (Adonai Jahveh) gör ingenting
utan att han uppenbarar sitt rådslut för sina tjänare profeterna.
Provisão diária
Deus satisfaz os desejos do coração dos seus filhos. Ele abençoa, renova as forças e sustenta dia após dia quem nele confia.
Jag har inte dolt din rättfärdighet i mitt hjärta,
utan har talat om din trofasthet (sanning, fasthet) och frälsning (räddning).
Jag har inte undanhållit din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) och sanning
från den stora församlingen.
Mjukare (halare) än smör var hans mun (tal),
ändå hade han krig i hjärtat –
hans ord [var]
lenare än olja,
ändå var de dragna svärd.
[Vers 22 formar en kiasm där hans ord står centralt och ramas in av två jämförelser.]
De vankar hit och dit efter mat.
Blir de inte mätta stannar de uppe (hela natten).
[Psalmen avslutas med två verser som uttrycker förtröstan på Gud. Vers 17 inleds med ett men och är en kontrast till de två föregående verserna. Skillnaden förstärks även av de olika tidsangivelserna. I verserna 7 och 15 diktar och sjunger David om hur han under kvällen hör sina fiender yla som hundar i staden; nu på morgonen riktar han sin tacksamhet och sitt förnyade hopp till Gud.]
De ska bli plundrade av svärdet
och bli ett byte för schakalerna.
men de rättfärdiga – de gläder sig.
De [rättfärdiga] fröjdar sig inför Gud (Elohim) [inför hans ansikte, i hans närvaro],
de jublar i glädje!
Sjung till Gud (Elohim),
sjung [och spela] lovsånger till hans namn.
Bana väg för (höj upp en sång till) honom
som rider [far] fram genom öknarna (ökenvidderna, på stäpperna – hebr. arabah),
hans namn är Herren [ordagrant: "i Jah, hans namn"].
Jubla (triumfera, hoppa av glädje) inför honom.
[Jah, som är en kortare form av Jahveh, betecknar att han alltid har existerat. Gud ledde Israels folk genom öknen med både eldstoden och molnstoden, och han leder även i dag sitt folk med den helige Ande. Versen har sin parallell med vers 34. Det är inte stormguden Baal som far fram i öknarna och rider på molnen – Gud gör det, se 5 Mos 33:26; Jes 19:1. Nu kommer en närmare anledning till sången och glädjen:]
Du for upp i höjden [himlen], du tog fångar (du förde bort fångar i fångenskap),
du tog emot gåvor bland människor,
ja, även bland de upproriska (som vände sig mot dig), för att du, Herre Gud (Jah Elohim), skulle bo där [i Sion].
[Versen citeras av Paulus i 2 Kor 2:14; Ef 4:8.]
[C]
Det ska inte finnas någon främmande gud (hebr. el) hos er [Ps 44:21],
inte heller ska ni tillbe (böja er inför) någon okänd gud (hebr. el). [De första av de tio orden i tio Guds bud, se 2 Mos 20:3, 5]
För en dag i dina gårdar [i templet] är bättre än tusen [någon annanstans, borta från Guds närvaro];
jag skulle hellre stå [som en dörrvakt eller en tiggare] vid tröskeln till min Guds hus,
än att bo i de ogudaktigas tält.
[Kan syfta på filistéernas område, väster om Jerusalem, se Ps 83:7-8.]
Ni som älskar Herren (Jahveh),
hata det onda!
Han bevarar sina heligas liv (deras själar).
Han räddar (rycker bort) dem ut ur den ondes hand.
Herren (Jahveh) bevarar ständigt de enkla (öppna, helhjärtade),
jag var i stor nöd (hjälplös, svag, ordagrant "förd lågt ner"), och han räddade mig.
Återvänd till din vila, min själ,
för Herren (Jahveh) har varit god mot dig.
Du har räddat min själ från döden,
mitt öga från tårar,
min fot från fall.
Jag ska vandra inför Herren (Jahveh),
i de levandes land.
______
Mitt gömställe (hemliga skydd, min tillflyktsort) och min sköld är du;
jag hoppas (väntar tålmodigt; förtröstar) på ditt ord (hebr. davar). [Ps 27:5]
En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
Av (för) Salomo.
______
Om inte Herren (Jahveh) bygger huset (familjen; templet – hebr. bajit) [Salomo byggde templet, se 2 Kung 22:3]
arbetar (sliter) de som bygger på det fåfängt (i tomhet; förgäves).
Om inte Herren (Jahveh) bevarar (beskyddar; vakar över) staden,
vaktar (vakar) väktarna fåfängt.
[Deras insats blir misslyckad och är inte till någon nytta om inte Gud är med.]
Där ska jag låta ett horn komma upp för David,
jag har satt en lampa [som ständigt ska brinna] för min Smorde. [2 Mos 27:20-21; 1 Kung 11:36]
Hans fiender ska jag klä med skam,
men på honom själv ska hans krona lysa (skina, sprida sitt klara sken)."
[Vers 17 och 18 är en profetia om Messias, Jesus, när han kommer i härlighet och ska regera från Sion i tusenårsriket.]
Herren (Jahveh) ska fullborda sitt verk för mig.
Herre (Jahveh), din nåd (omsorgsfulla kärlek) varar för evigt;
överge inte (upphör inte med) dina händers verk.
Du öppnar din hand
och mättar alla behov hos allt levande.
[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer, men också öppning. Här är det ordet "öppnar" som börjar med denna bokstav.]
som ger de förtryckta rätt (rättvisa – hebr. mishpat),
som ger bröd till de hungriga.
[Nu följer fem korta fraser som beskriver vad Herren gör:]
Herren (Jahveh) befriar de fångna.
Herren (Jahveh) ger syn till de blinda.
Herren (Jahveh) reser upp de nedböjda (de som har tappat modet).
Herren älskar de rättfärdiga.
Herren (Jahveh) beskyddar främlingar,
han lyfter upp (styrker) faderlösa och änkor,
men han står emot de ogudaktiga (omkullkastar deras planer, gör deras väg krokig).
Du ger mig glädje i hjärtat,
mer än när andra får säd och vin i mängd [vid skördetiden].
Ta på (iklä) er hela Guds vapenrustning [Paulus tar en soldats rustning som exempel] för att ni ska kunna (så att ni får kraft att) stå emot djävulens [lömska] knep (listiga planer, konster, svek, trick, bedrägerier, intriger, strategier och metoder – gr. methodeia).
[I detta brev beskrivs tre positioner. En troende sitter tillsammans med Jesus (Ef 2:6), vandrar tillsammans med andra troende (Ef 2:10; 4:1, 17; 5:2, 8, 15) och står emot den onde (Ef 6:11, 13, 14). Djävulens angreppssätt är att ljuga och bedra, och han följer samma mönster gång på gång.]
Ta på (iklä) er hela Guds vapenrustning [Paulus tar en soldats rustning som exempel] för att ni ska kunna (så att ni får kraft att) stå emot djävulens [lömska] knep (listiga planer, konster, svek, trick, bedrägerier, intriger, strategier och metoder – gr. methodeia).
[I detta brev beskrivs tre positioner. En troende sitter tillsammans med Jesus (Ef 2:6), vandrar tillsammans med andra troende (Ef 2:10; 4:1, 17; 5:2, 8, 15) och står emot den onde (Ef 6:11, 13, 14). Djävulens angreppssätt är att ljuga och bedra, och han följer samma mönster gång på gång.]
För vår brottningskamp är inte mot (med) kött och blod (ordagrant: blod och kött) [människor], utan:
Mot härskarna (furstarna – gr. archas).
[Ledare från urgamla tider – troligtvis demoner av hög rang sedan Lucifers fall. Arche (sing.) har även militär anknytning och finns med i stratopedarche, som syftar på ett armébefäl (ordet förekommer i vissa handskrifter av Apg 28:16 om vaktstyrkans gruppbefäl). Verbet archo innebär att vara först i rang och att regera. Ordet ingår i chili-archos – en anförare som för befälet över en styrka på tusen man, se Joh 18:12; Apg 21:31; 22:24; 23:17.]
Mot makterna (väldigheterna, auktoriteterna – gr. exousia).
[Auktoriserade makthavare och dignitärer, syftar även på politiska och religiösa strukturer, lagar och system som ärkeledarna (gr. archas) verkar genom.]
Mot världshärskarna (gr. kosmokrator) här i mörkret (detta mörkers världshärskare).
[Ordet för världshärskare består av kratos – herravälde; utövad kraft/råstyrka (från krateo – att greppa tag i och lägga under sig) och kosmos – värld. Kosmos härrör från kosmeo vars innebörd är att ställa i ordning någonting. I förlängningen blir innebörden: "detta mörkers ordnade herravälde/utövade råstyrka". Uttrycket är också en militär term för träningsläger och kan syfta på demoner tränade för olika specifika uppgifter.]
Mot ondskans andemakter i det himmelska (i de himmelska världarna) [atmosfären kring jorden, se Ef 2:2; 2 Kor 12:2].
[Hierarkiskt uppdelad ondska och härskare över luften i olika regioner.]
[I vers 11-12 används det grekiska ordet pros sju gånger. Det har innebörden: mot, emot, till, fram till, nära intill, vid, inför och med. Prepositionen skildrar en närkamp ansikte mot ansikte mot mörkrets krafter. Johannes beskriver med samma ord hur Ordet fanns vid Guds sida i begynnelsen, se Joh 1:2. Fienden däremot, attackerar och försöker listigt närma sig för att få oss ur balans och falla. Kampen liknas vid de grekiska spelens olika brottningsgrenar där deltagarna tävlade nakna. Striden mot ondskan är en närkamp som inte kan utkämpas på avstånd. Den mest blodiga och farligaste grenen var pankration, en allkamp där alla medel var tillåtna. Djävulen skyr inga medel och tvekar inte att använda fula knep för att försöka få den troende på fall.]
[Under den tvååriga fångenskapen i Rom satt Paulus fastkedjad vid en romersk soldat i fyratimmarspass, se Fil 1:13-14. Paulus använder nu den romerska soldatens utrustning för att illustrera den andliga kampen varje troende står inför.]
Ska en människa röva från (bedra) Gud (Elohim)? Likväl rövar ni från mig (bedrar och stjäl ni från mig).
Men ni säger (ändå frågar ni): "Hur har vi rövat från dig?"
Med tionde och offer. Ni har drabbats av förbannelsen, ändå fortsätter ni att röva och stjäla från mig, hela folket (nationen). För fullt tionde till förrådshuset, då ska det finnas mat i mitt hus. Pröva och testa mig sedan i detta, säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), om jag inte ska öppna himlens fönster för er [samma ord som i 1 Mos 7:11; 8:2 om syndafloden] och vräka ut välsignelser över er till dess att ingen saknar överflöd (alla har mer än nog; alla behov är fyllda med råge).
[Det hebreiska uttrycket ad bli dai är svårt att översätta men talar om något som är i så rikt mått att det inte finns några behov mer, så mycket mer att det inte går att mäta.]
Jag ska göra dem och området runt mitt berg till en välsignelse. Jag ska låta regn komma i rätt tid, regnskurar som ger välsignelse.
Vishet är lika gott som ett arv,
en vinning för den som ser solen.
På samma sätt har Herren befallt att de som predikar evangeliet ska leva av evangeliet.
För vänskapen (kärleken) till pengar (ordagrant "vänskap med silvermynt")
är en rot till all (alla sorters) ondska [plural, som nyss nämnts i vers 4-5, 9].
[Ofta citeras detta ordspråk felaktigt med att "pengar är roten till allt ont", vilket inte är sant. Ett exempel är syndafallet, innan det ens fanns pengar, se 1 Mos 3. Paulus konstaterar i stället att det är vänskapen och kärleken till pengarna, som är roten till den ondska som nämns i föregående verser. Det är girigheten och habegäret som orsakar avund, förtal, splittringar, tvister, frestelser och skadliga begär.]
Somliga har i sina försök (längtan efter något då man inte väjer för något) vandrat från tron och genomborrat sig själva med många smärtor (samvetskval).
[En människa som vill följa Gud behöver fly från vissa saker, följa efter andra och kämpa trons goda kamp för att behålla dem. Man skulle kunna översätta de tre första verben med ord som alla börjar på bokstaven f: fly, följ och fajtas. Paulus uppmanar nu sin andlige son Timoteus:]
För jag vederkvicker (vattnar frikostigt; släcker törsten hos)
en försmäktande (trött) själ,
och varje själ som tynar (tvinar) bort [som är utsvulten, sorgsen och trängtande]
fyller (mättar) jag [på nytt].
[Här finns en kiasm där själens (hebr. nefesh) bedrövliga tillstånd upprepas två gånger centralt. Versen ramas dock in av två verb som visar hur Gud helt och fullt vederkvicker och fyller själens behov. Se även Ps 23:2-3; Matt 5:6; 11:28-29; Joh 7:37-38.]
Det är därför jag får lida allt detta.
Jag skäms inte, för jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att han har makt att bevara det som blivit anförtrott åt mig, och som jag har överlåtit [till Honom] fram till denna dag.