4 Fråga efter (sök, ta er tillflykt till, träd ofta fram inför – hebr. darash) Herren (Jahveh) och hans styrka (makt) [frälsning],

sök (leta, be, längta efter – hebr. baqash) hans ansikte (närvaro) ständigt (dagligen; för evigt).

[I hebreiskan används två olika hebreiska verb (darash och baqash) som översatts "fråga efter" och "sök". Ordet darash beskriver ett noggrant sökande och består av tre bokstäver: dalet, resh och shin. De hebreiska piktogrammen förstärker ordens betydelse. Bokstaven dalet avbildar en dörr och har ofta att göra med val och beslut. resh beskriver framsidan av ett huvud och den sista bokstaven, shin, föreställer en tand, dvs. något som krossar. Ordet darash låter oss förstå att det handlar om ett aktivt vägval där man söker Guds ansikte och hans kraft. I ordet finns också betydelsen att ofta besöka och vistas hos Gud för att konsultera honom.

Ordet baqash har också tre bokstäver: Bet, qof och shin. Den sista bokstaven, shin, illustrerar Guds kraft precis som i darash. Bet är en bild på ett hus och qof utgör baksidan av ett huvud. Baqash skildrar ett sökande som utgår från en hemvist i huset och som därmed har Guds perspektiv på tillvaron. Ordningen spelar roll. Det första steget är att söka efter Herren och hans styrka, som är frälsningen, se Ps 3:9. Utifrån den positionen är sedan bönen att få vara kvar i Guds närvaro.

Den ursprungliga innebörden av det sista hebreiska ordet som översatts "ständigt" kommer från verbet "att sträcka" eller "att tänja" dvs. att konstant, ideligen, alltid och för evigt söka Gud. I denna vers finns tre begrepp – Herren, hans ansikte och hans kraft. Dessa hör ihop. Om Gud själv vänder sitt ansikte till oss, vem kan då vara emot oss, se 4 Mos 6:26; Rom 8:31.]

11 Fråga efter (sök; ta er tillflykt till; träd ofta fram inför – hebr. darash) Herren (Jahveh) och hans styrka (makt) [frälsning],

sök (leta, be; längta efter – hebr. baqash) hans ansikte (närvaro) ständigt (dagligen, alltid, för evigt). [Ps 105:5]

[I hebreiskan används två olika verb (darash och baqash) som översatts "fråga efter" och "sök". Darash beskriver ett noggrant sökande och består av de tre bokstäverna dalet, resh och shin. De hebreiska piktogrammen förstärker ordens betydelse. Bokstaven dalet avbildar en dörr och har ofta att göra med val och beslut. resh beskriver framsidan av ett huvud och den sista bokstaven, shin, föreställer en tand, dvs. något som krossar. Ordet darash låter oss förstå att det handlar om ett aktivt vägval där man regelbundet söker Guds ansikte och hans kraft.

Baqash har också tre bokstäver (bet, qof och shin), där shin, som illustrerar Guds kraft (precis som i darash) står sist. Bet är en bild på ett hus och qof utgör baksidan av ett huvud. Baqash skildrar ett sökande som utgår från en hemvist och som därmed för med sig Guds perspektiv på tillvaron. Ordningen spelar roll. Det första steget är att söka efter Herren och hans styrka – hos honom finns frälsningen, se Ps 3:9. Utifrån den positionen är sedan bönen att få vara kvar i Guds närvaro. Den ursprungliga innebörden av det sista hebreiska ordet tamid kommer från verbet för "att sträcka/tänja", dvs. att konstant, ideligen, alltid och för evigt söka Gud. Herren, hans ansikte och hans styrka hör ihop. Om Gud själv vänder sitt ansikte till oss, vem kan då vara emot oss, se 4 Mos 6:26; Rom 8:31.]

6 Sök [upp] (träd fram, närma er; fråga efter) Herren (Jahveh) medan han låter sig finnas (medan det går att nå honom),

åkalla (ropa efter) honom medan han är nära.

4 Ett [en sak] har jag begärt av Herren (Jahveh),

[bara] detta söker jag (längtar jag efter):

att få bo i Herrens (Jahvehs) hus

i alla mina livsdagar,

skåda (se; intensivt betrakta) Herrens (Jahvehs) ljuvlighet (välbehag, nåd)

och reflektera [urskiljande begrunda; betraktande söka svar] i hans tempel.

[När David skrev denna psalm var templet ännu inte byggt. Det uppfördes senare under hans son Salomos första regeringstid, se 1 Kung 6:1, 37-38. David var dock den som fick föra arken till Jerusalem, se 1 Krön 16:1; 2 Sam 6. I tabernaklet, och även senare i templet, fanns arken med nådastolen där Guds närvaro och helighet vilade. Samtidigt är Bibeln tydlig med att Gud inte bor i mänskligt byggda hus, se 1 Kung 8:27. Davids längtan är att få omgärdas och präglas av Guds närvaro och helighet, se vers 13 och Ps 28:2; 65:5; 84:5; 134:1. Ordet för ljuvlighet är hebr. noam som har en innebörd av nåd – där dess fullhet, välvillighet och välbehag betonas i kombination med favör. Det är här första gången det används, av totalt sju gånger i GT. I vers 4-6 används fyra synonymer: hus, tempel, hydda och boning.]

10 Gud (Elohim), ser vår sköld [bildligt, vår ledare],

se på din smordes ansikte [din smorde kung, David, se 1 Sam 16:12].

11 Du visar mig (förklarar, tillkännager, kungör) livets stig (min personligt utstakade gångväg).

Stor (total, sprudlande) glädje finns i överflöd i din närvaro (inför ditt ansikte),

ljuvlighet (fröjd, sötma, behag, härlighet) för evigt (ständigt, alltid) på din högra sida (i din högra hand).

[Liv och glädje, närvaro och ljuvlighet är i grundtexten i plural, vilket betonar Guds oräkneliga tillgångar och välsignelser. Det finns också en koppling till hur Gud ger uppenbarelse och hjälp att välja rätt väg när vi söker hans ansikte. Hans högra hand är full av ljuvliga, goda gåvor som han är redo att ge!]

17 Herrens (Jahvehs) ansikte är emot [i vrede för att döma, se Ps 21:10] dem som gör det onda,

för att utplåna deras minne från jorden.

[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "ansikte" som börjar med denna bokstav, och förstärker hur Gud vänder sig mot de onda.]

18 De [rättfärdiga, vers 16] ropar och Herren (Jahveh) hör,

och räddar dem (rycker bort; för dem ut) ur all deras nöd (alla deras trångmål och svårigheter).

[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet för "ropar" (hebr. tsaaq) börjar med denna bokstav och förstärker de rättfärdigas rop på Gud.]

5 Låt alla människor få veta (personligen få erfara) er osjälviskhet (omtanke, fördragsamhet, förlåtande attityd). Herren är nära. [Uttrycket har en dubbel betydelse. Herren finns nära den troende och hjälper, men är också nära och kommer snart tillbaka.]

13 Men nu, i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus har ni som en gång var så långt borta kommit nära, genom den Smordes (Kristi) blod.

6 Ja [ja, så är det verkligen, se 2 Kor 1:20-21], din godhet och nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet – hebr. chesed)

ska förfölja (energiskt följa; fortsätta att oavbrutet jaga) mig varje dag (alla dagar) i mitt liv.

Jag vill återvända till (återupprättad vill jag bo i) Herrens (Jahvehs) hus

alla mina dagar (ordagrant: "till dagars längd").

[Versen inleds på hebreiska med ach som betyder ja, sannerligen, endast eller bara. David, som genom hela sitt liv upplevt Herrens godhet och nåd, är förvissad om att Herren ska fortsätta att följa honom. Detta förstärks ytterligare genom att ordet som normalt används för att jaga, förfölja och rusa efter någon används. Det är inte hans fiender som har tagit upp jakten på honom (Ps 7:6; 31:16; 143:3), utan bara den gode herdens godhet och nåd som inte släpper honom ur sikte (Joh 10:11). Ordet för att återvända, shov (som också används i vers 3 och översätts med vederkvicker), har en rik innebörd och talar här om någon som gång på gång kommer till templet för att tillbe i Herrens hus. Prepositionen bet gör att det ordagrant blir "och återvända i huset Herrens". På Davids tid syftade "Herrens hus" på tabernaklet (2 Sam 6:12, 17) medan nästa generation förknippade termen med Salomos tempel (2 Krön 5:1). Även om man inte rent fysiskt bodde i templet (som leviterna gjorde under tjänstgöringen), kan det ändå betyda att det var här man kände sig som hemma. En del lägger till en vokal och ser istället ordet jashav, något som översättarna av Septuaginta troligtvis gjort eftersom de skriver "att slå sig ner/bosätta sig". Betydelsen blir då densamma som i Ps 27:4, dvs. att ha sitt hjärtas hemvist och boning hos Herren i templet.]

18 Jag ska inte lämna er faderlösa (oskyddade, utan undervisning, hjälplösa), jag ska komma till er.

57 Herren vår Gud (Jahveh Elohim) är med oss, som han var med våra fäder, låt honom inte lämna oss och inte överge oss,

31 Men du som är rik på barmhärtighet (oändliga, medkännande nåd – hebr. rachamim) [plural]

gjorde inte slut på dem

och övergav dem inte,

för du är en nådig (hebr. chanon)

och nådefull (hebr. rachom) Gud (El).

16 Må han som är fridens Herre alltid och på alla sätt ge er sin frid. Herren vare med er alla.

11 Till sist, syskon (bröder och systrar i tron):

var glada,

bli upprättade (låt er upprättas, helas, som när ett trasigt nät lagas),

bli uppmuntrade (förmedla förståelse, undervisa, förmana),

var eniga (ha samma planer, mål) och

lev i fred (harmoni, frid).

Då ska kärlekens och fridens Gud vara med er.

13 Så (genom/i detta) vet vi [genom personlig erfarenhet] att vi förblir i honom och han i oss:

att han har gett oss av sin Ande [som bor i oss och har sitt ursprung i honom].

18 Ingen har någonsin sett Gud,

men den Enfödde, som själv är Gud, och (ordagrant: Enfödd Gud, den som är) i Faderns famn ["riktad in mot" Faderns bröst], han förklarade honom [lade fram honom helt och hållet].

[Ordföljden i grekiskan inleds med Gud för att skapa eftertryck, ordagrant "Gud har ingen någonsin sett", se 2 Mos 33:20; 1 Joh 4:12; Joh 4:24. Uppenbarelser i GT var aldrig fullständiga, se 2 Mos 33:23. Jesus har synliggjort Fadern. Han har undervisat och öppnat vår förståelse för Gud, se Kol 1:15.]

[Johannesevangeliet inleds ordagrant i grekiskan med orden "I begynnelsen". Senare i kapitlet används frasen "nästa dag" tre gånger för att kulminera med "tredje dagen", se Joh 1:29, 35, 43; 2:1. Johannes verkar göra en medveten anspelning till skapelseberättelsen i Första Moseboken och använder den som en mall, se 1 Mos 1. Här i vers 19 börjar i så fall första dagen, vilket är logiskt eftersom vers 29 uttryckligen säger att där börjar "nästa dag".

Rubrikerna i detta stycke följer dagarna som formar en "första vecka". Den kulminerar med bröllopet i Kana, som i så fall skulle kunna motsvara Adams och Evas bröllop! Enligt rabbinsk tradition markerar Adams sömn, när Gud skapar Eva, att en natt passerar, se 1 Mos 1:19-24. Rabbinerna resonerar vidare att det då följaktligen är först på sjunde dagen han möter sin brud, och hon blir hans fru! I 1 Mos 2:24 finns en tydlig referens till äktenskap och bröllop.]

28 Mose var kvar hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta eller dricka. Han skrev förbundsorden, de tio orden, på stentavlorna.

9 Bota de sjuka som finns där [i staden] och säg till folket: ’Guds rike är nära er.’ [Guds rike beskriver Guds kungavälde som inte är begränsat till en plats, utan är överallt där kungens befallningar råder. Jesus – Konungen, och hans rike är nära när hans vilja sker. Rent fysiskt var han också nära och skulle snart komma in till staden, se Luk 10:1.]

1 Guds (Elohims) Ande kom över Asarja, Odeds son. 2 Han gick ut mot Asa och sa till honom: "Hör mig, du Asa, och ni hela Juda och Benjamin. Herren (Jahveh) är med er när ni är med honom, och om ni söker honom låter han sig finnas av er. Men om ni överger honom kommer han att överge er. 3 En lång tid levde Israel utan den sanne Guden, utan präster som undervisade dem (hebr. jarah) och utan någon undervisning (instruktion, Torah). 4 Men i sin nöd omvände de sig till Herren (Jahveh), Israels Gud, och när de sökte honom lät han sig finnas av dem. 5 Under de tiderna fanns det ingen trygghet när man gick ut eller in, utan stor förvirring rådde bland alla som bodde här i länderna. 6 Folk drabbade samman med folk och stad med stad, för Gud förvirrade dem med all slags nöd. 7 Men var nu starka och låt inte modet falla, för ert arbete ska få sin lön."

8 När Asa hörde dessa ord och denna profetia av profeten Oded [hans son Asarja], tog han mod till sig och avlägsnade de eländiga avgudabilderna ur Juda och Benjamins hela land och ur de städer som han hade erövrat i Efraims bergsbygd. Han upprättade på nytt Herrens altare, det som stod framför Herrens förhus.

[Det var Asarja som talade profetian, se vers 1. Att den hebreiska texten har Obed här kan vara ett patronymikon, där faderns namn används om sonen. Detta skrivsätt är inte ovanligt. Jesus kallas "Davids son" i Jer 30:9 och Mose används om "Moses söner", se Ps 90:1. Den grekiska översättningen Septuaginta byter ut Obed mot Asarja, den latinska översättningen Vulgata och den syriska översättningen lägger till och översätter "Asarja, Obeds son".]

9 Och han samlade hela Juda och Benjamin, liksom de främlingar från Efraim, Manasse och Simeon som bodde ibland dem. Många från Israel hade anslutit sig till honom när de såg att Herren (Jahveh), hans Gud (Elohim), var med honom.

10 De samlades i Jerusalem i tredje månaden av Asas 15:e regeringsår [ca 896 f.Kr. på våren, kanske under påskhögtiden i Jerusalem]. 11 Av det byte de hade fört med sig offrade de på den dagen åt Herren 700 tjurar och 7 000 djur av småboskapen. 12 Och de slöt det förbundet att de skulle söka Herren (Jahveh), sina fäders Gud, av hela sitt hjärta och av hela sin själ. 13 Var och en som inte sökte Herren (Jahveh), Israels Gud, skulle bli dödad, liten eller stor, man eller kvinna. 14 Och de svor eden inför Herren med hög röst, under jubel och till ljudet av trumpeter och shofarer. 15 Hela Juda gladde sig över eden, för de hade svurit den av hela sitt hjärta, och de sökte Herren med hela sin vilja. Han lät sig finnas av dem, och han lät dem få ro på alla sidor.

16 Kung Asa avsatte också sin farmor (mor/farmor – hebr. im) Maacha från sin position som drottningmoder, eftersom hon hade satt upp en avgudabild åt Ashera. Asa högg ner hennes avgudabild, krossade den och brände den i Kidrondalen. 17 Offerhöjderna blev dock inte avlägsnade ur Israel, men Asas hjärta var hängivet Gud så länge han levde. 18 Han förde in i Guds hus både det hans far och det han själv hade helgat åt Herren: silver, guld och kärl.

19 Och det blev inget krig förrän i Asas 35:e regeringsår.