Sabedoria

7 Fruktan (bävan, vördnad, respekt) för Herren (Jahveh) är början (begynnelsen; det allra första steget) till kunskap – [bara] dårar föraktar vishet och tillrättavisning (fostran, undervisning).

[Detta är första gången av totalt 14 som ordet fruktan (hebr. jirah) används i Ordspråksboken. Talet 14 (2 x 7) står för dubbel perfektion (påskalammet slaktas den 14:e nisan, se 2 Mos 12:5-6; släktleden har 14 led, se Matt 1:17). Här används samma ord för "början/begynnelsen" (hebr. reshit) som i 1 Mos 1:1. Hur en sund och rätt gudsfruktan utgör första steget till vishet utvidgas i kapitel 8-9, se särskilt Ords 9:10.]

10 Början till (startpunkten; en grundförutsättning för) vishet är fruktan (vördnadsfull respekt) för Herren (Jahveh)

och kunskapen om (att intimt känna) den Helige är förstånd [ger förståelse, insikt, omdöme och mening].

[Versen liknar Ords 1:7, men har en annan ordföljd och ett annat hebreiskt ord för "början". Ordet techillah – som inleder meningen – betyder startpunkt eller grundförutsättning och kommer från verbet chalal (att falla, att bli vanärad/slagen eller att få ett dödligt sår). Det beskriver någon som nått botten och som är i behov av en nystart. Den Helige (hebr. Kedoshim) är i plural vilket förstärker Guds majestätiska natur, se Jes 6:3. Ett rätt perspektiv på Guds helighet ger en sund gudsfruktan, vilket i sin tur ger rätt utgångsläge till att inhämta förstånd och vishet.]

33 Att frukta (vörda, respektera, ära) Herren (Jahveh) är vägen till vishet (det fostrar och disciplinerar),

och ödmjukhet [att underordna sig Herren] är vägen till ära (upphöjelse, respekt).

ק – Qof, ר – Resh

10 början (begynnelsen; det allra första steget) till vishet är fruktan (bävan, vördnad, respekt) för Herren (Jahveh). [Ords 1:7; 9:10]

[Ordet "Heligt" börjar på qof och "början" börjar på resh. Här används samma ord för "början/begynnelsen" (hebr. reshit) som i 1 Mos 1:1. Ordspråksboken inleds också med hur en sund och rätt gudsfruktan utgör första steget till vishet, se Ords 1:7. Ämnet utvidgas sedan i kapitel 8-9, se särskilt Ords 9:10. Den första delen av denna vers "början till vishet är fruktan för Herren" är den första bönen en ortodox jude ber varje morgon.]

ש – Shin, ת – Tav

Ett gott förstånd (insikt, förståelse – hebr. sechel) – får alla som gör dem [följer Herrens förordningar, se vers 7].

Hans lov består (går upp) för evigt!

[Ordet "förstånd" börjar på bokstaven shin och till sist som avslutning "lov" på den tjugoandra och sista bokstaven tav. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar.]

12 Men visheten – var finns hon?

Var har förståndet sin boning?

[Nästan samma fras återkommer i vers 20.]

______

13 Nej, hennes värde (pris) känner inte en bräcklig människa.

Nej, henne kan man inte finna i de levandes land.

14 Djupet säger: "Hon är inte i mig",

havet säger: "Hon finns inte hos mig."

15 Nej, hon kan inte fås för dyrbaraste guld (inneslutet; renat guld – hebr. segor),

dess pris (hebr. mechir) kan inte vägas upp med silver.

16 Nej, hon kan inte betalas med guld från Ofir

eller med dyrbar onyx och safir.

17 Nej, hon kan inte jämföras med guld (hebr. zahav) och glas (kristall),

inte ges i utbyte mot kärl av rent guld (hebr. paz),

18 koraller ["höga saker"; röd korall, Hes 27:16] och kristall ska inte nämnas.

Priset (penningpungen – hebr. meshech) för vishet är mer än pärlor.

19 Nej, topas från Kush [Etiopien] kan inte radas upp bredvid henne,

hon kan inte vägas upp med renaste guld.

[Topas är en olivgrön gulaktig sten; den andra stenen i bröstskölden, se 2 Mos 28:17.]

______

20 Men visheten – var kommer hon ifrån?

Var har förståndet sin boning?

[Exakt samma innehåll som vers 12, förutom verben finns/kommer.]

______

21 Hon är gömd för alla levandes ögon,

hon är dold för himlens fåglar. [Jfr vers 7-8]

22 Abaddon (avgrunden, förgörelsens plats) [Ords 27:20; Job 26:6; Upp 9:11] och döden säger:

"Vi har hört ett rykte (i våra öron har vi hört) om henne."

[Ett rykte om var man kan hitta vishet.]

Be om vishet

5 Om nu någon av er saknar vishet [för att kunna gå igenom dessa prövningar], ska han fråga [alltid utbe sig vishet från alldeles intill] Gud, som ger åt alla, generöst (fritt; utan förbehåll) [på ett enkelt och okomplicerat sätt] och utan att förebrå (klandra, förakta; läxa upp) – och den [visheten] ska ges åt honom [han ska få den klarhet och insikt han behöver]. [Ords 2:3-6; Luk 21:15; 1 Kor 1:24]

Be om vishet

5 Om nu någon av er saknar vishet [för att kunna gå igenom dessa prövningar], ska han fråga [alltid utbe sig vishet från alldeles intill] Gud, som ger åt alla, generöst (fritt; utan förbehåll) [på ett enkelt och okomplicerat sätt] och utan att förebrå (klandra, förakta; läxa upp) – och den [visheten] ska ges åt honom [han ska få den klarhet och insikt han behöver]. [Ords 2:3-6; Luk 21:15; 1 Kor 1:24]

Be om vishet

5 Om nu någon av er saknar vishet [för att kunna gå igenom dessa prövningar], ska han fråga [alltid utbe sig vishet från alldeles intill] Gud, som ger åt alla, generöst (fritt; utan förbehåll) [på ett enkelt och okomplicerat sätt] och utan att förebrå (klandra, förakta; läxa upp) – och den [visheten] ska ges åt honom [han ska få den klarhet och insikt han behöver]. [Ords 2:3-6; Luk 21:15; 1 Kor 1:24]

6 För Herren (Jahveh) ger vishet,

från hans mun kommer kunskap och förstånd (insikt).

6 För Herren (Jahveh) ger vishet,

från hans mun kommer kunskap och förstånd (insikt).

3 om du ropar efter förståelse (urskillningsförmåga)

och höjer din röst för att kalla på klokhet (insikt, förståelse),

5 då kommer du att förstå vad det är att frukta (vörda, respektera) Herren (Jahveh),

och finna (nå fram till) kunskapen om Gud (Elohim).

23 Till dig, mina fäders Gud, riktar jag mitt tack och pris,

för du har gett mig vishet och kraft.

[Jag erkänner att det är från dig detta bönesvar kommer.]

Du har nu låtit mig få veta det vi bad dig om.

För du har låtit oss veta svaret på kungens fråga [hans dilemma]."

20 Daniel sa:

"Prisa (välsigna) Guds namn från evighet till evighet,

för han har vishet och makt!

Gud ger dem vishet

17 Gud gav dessa fyra unga män kunskap, förmågan att studera och lära sig från skrifter, och vishet. Daniel [hade även en övernaturlig gåva, han] förstod också alla slags syner och drömmar. [Varje god gåva kommer från Gud, se Jak 1:17.]

Sann vishet

17 Men visheten från ovan är först och främst

ren [Guds vishet är helig, obefläckad],

därefter (den är dessutom):

fridsam (fredlig; fullständigt rofylld),

mild (försonlig, överseende)

tillmötesgående (följsam, öppen; villig att lyssna),

fylld av

barmhärtighet

och goda frukter,

opartisk

och uppriktig.

Sann vishet

17 Men visheten från ovan är först och främst

ren [Guds vishet är helig, obefläckad],

därefter (den är dessutom):

fridsam (fredlig; fullständigt rofylld),

mild (försonlig, överseende)

tillmötesgående (följsam, öppen; villig att lyssna),

fylld av

barmhärtighet

och goda frukter,

opartisk

och uppriktig.

Sann vishet

17 Men visheten från ovan är först och främst

ren [Guds vishet är helig, obefläckad],

därefter (den är dessutom):

fridsam (fredlig; fullständigt rofylld),

mild (försonlig, överseende)

tillmötesgående (följsam, öppen; villig att lyssna),

fylld av

barmhärtighet

och goda frukter,

opartisk

och uppriktig.

Vishet

13 Är någon bland er vis och förståndig (erfaren, lärd)? Låt [då] denne genom (utifrån) sitt goda uppförande (sin tilltalande/vackra livsföring) visa (demonstrera) sina gärningar [ge exempel på sitt handlande] i vis mildhet (ordagrant: vishetens mildhet/saktmod) [välbalanserade och mjuk styrka som inte framhäver sig själv, se Kol 3:12].

[Sann vishet handlar i första hand om att kunna applicera den kunskap man har i det dagliga livet.]

6 Nu finns det [en högre] vishet som vi har för vana att tala om när vi är bland vuxna (fullvuxna, de som är andligt mogna), men det är inte den här tidsålderns (generationens, världens) eller världsledarnas (furstarnas, kungarnas) visdom, som är i en process att avsättas (dömda att gå under).

7 Nej, i stället talar (förmedlar) vi Guds vishet, dold i ett mysterium (en gåta) [dold för mänsklig vishet], som Gud före tidens början

planerade till vår ära,

23 men vi predikar den Smorde (Messias, Kristus) korsfäst,

[Detta är kiasmens centrum – Jesus, Guds Smorde, korsfäst. Ordet kors finns också med i vers 17 och 1 Kor 2:2 som ramar in detta stycke.]

en stötesten (skandal, något genant) för judarna

och en dårskap (filosofiskt helt fel, absurt) för hedningarna.

24 Men för dem som är kallade, vare sig jude eller grek,

är den Smorde (Messias, Kristus) Guds kraft och Guds visdom.

25 Guds "dårskap" [att han frälser syndiga människor]

är visare än mänsklig vishet,

och Guds "svaghet" [hans osjälviska, utgivande kärlek]

är starkare än mänsklig styrka.

[Paulus går nu vidare från evangeliet där talet om korset är en dårskap, och riktar sig till människorna som Gud kallar. Stycket har samma tema som vers 17-20, och har fått samma rubrik för att tydliggöra det kiastiska mönstret.]

18 Bedra inte er själva [var på er vakt så ni inte bedras av den här världens visdom]. Om någon av er tycker sig vara vis i den här världen, måste han först bli en dåre för att bli vis.

18 Bedra inte er själva [var på er vakt så ni inte bedras av den här världens visdom]. Om någon av er tycker sig vara vis i den här världen, måste han först bli en dåre för att bli vis.

2 För jag önskar att de ska bli styrkta (uppmuntrade) i sina hjärtan och förenade (sammanhållna) i kärlek [som är osjälvisk och utgivande] och nå fram till hela den rika och fullt övertygade förståelse som ger rätt insikt i Guds mysterium (hemlighet), den Smorde (Messias, Kristus). 3 I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda.

Förtrösta på Herren i allt

5 Förtrösta på (luta dig mot; lita på) Herren (Jahveh) av hela ditt hjärta,

och förlita (stöd) dig inte på ditt eget förstånd (din egen kompetens/bedömningsförmåga).

6 På alla dina vägar [på din färd genom livet]

– erkänn (bli intimt förtrogen med; sök lära känna) honom

så ska han jämna (räta ut)

dina stigar [dina välkända, upptrampade gångvägar].

[Verbet för att jämna (hebr. jashar) har betydelsen att räta ut, dvs. det leder till att något blir rätt och välbehagligt.]

7 Var inte vis i dina egna ögon;

frukta (vörda, respektera) Herren (Jahveh)

och fly (vänd helt om; vik av från) [avböj och håll dig borta från] det onda. [Ords 8:13; 16:6; Jes 5:21; 27:2; Rom 12:3]

8 Jag vill [varsamt och medvetet] vägleda dig (lära/instruera dig; ge dig insikt) och undervisa dig

om den väg du vandrar (peka ut din väg – den som du ska gå);

jag vill ge dig råd – med mitt [vakande] öga över dig.

י – jod

9 Han leder (hjälper, lotsar) de ödmjuka i vad som är rätt (själva beslutsprocessen, i att döma rättvist),

han lär (tränar) de ödmjuka hans väg (hur man ska leva).

[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. I denna vers börjar ordet "rätt" med denna bokstav och betonar att vi ska handla rätt.]

ד – dalet

4 Dina vägar Herre (Jahveh), visa mig (förklara, tillkännage, kungör) dem,

dina stigar (välkända upptrampade gångvägar), lär mig dem.

[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "Dina vägar" börjar med denna bokstav och förstärker hur viktigt det är att fråga Gud efter hans vägar när vi står vid vägval.]

ה – he, ו – vav

5 Led mig i din sanning (trofasthet),

och lär mig (träna mig), för du är min Gud som frälser (befriar, ger seger);

jag väntar på dig (hoppas, söker dig ivrigt, förväntar mig svar) hela dagen.

[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – he. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det orden "Led mig" som börjar med denna bokstav, detta belyser att det bara är hos Gud som vi får rätt perspektiv i vårt liv. Versen är kortare än tidigare verser och hör ihop med nästkommande.

Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I denna vers är det ordet "och" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det är i Guds sanning, som föregående rad talar om, som vi ska söka.]

מ – mem

23 Med Herren blir stegen hos en stark man (stridsman) [en man i sina bästa år] fasta (de är förberedda),

och han [Herren] gläds över (är känslomässigt engagerad, har behag i) hans väg.

[Sista raden kan också översättas: "han, den starke mannen, gläder sig i Herrens väg."]

8 Låt mig få höra om (hörsamma, förstå) [möta; uppmärksamt få erfara] din nåd (omsorgsfulla kärlek) på morgonen,

för på dig förtröstar (litar) jag.

Låt mig [personligen] få veta (lära känna) [visa mig] den väg jag ska gå,

för till dig lyfter jag upp min själ (mig själv, hela mitt liv, min inre människa). [Ps 25:1]

[En ny dag gryr – David längtar efter nådens gryningsljus efter en tid i själens mörka natt, se vers 3.]

10 Lär mig (egga/sporra mig; träna mig i) att göra din vilja (göra din villkorade nåd – hebr. ratson),

för du är min Gud (Elohim).

Låt din goda Ande [som kommer med din välsignade närvaro]

leda mig in på jämn mark (in i rättrådighetens land – hebr. b-erets mishor).

11 För ditt namns skull, Herre (Jahveh),

uppliva mig [ge mig andligt liv på nytt, se även Ps 119:25, 37, 50, 88, 93] –

i din rättfärdighet,

led min själ (mig, mitt liv, mitt inre) ut ur nöden [denna trånga passage – denna känslomässigt pressade situation],

Motståndare hotar

11 Lär mig din väg, Herre (Jahveh),

led mig på en jämn (plan, säker, trygg) stig (välkänd, upptrampad gångväg).

På grund av mina fiender (som förföljer, vakar med onda syften över mig),

נ – nun

105 Ditt ord (hebr. davar) är en lykta [oljelampa] för min fot [för mitt nästa steg]

och ett ljus på min stig (upptrampade gångväg).

נ – nun

105 Ditt ord (hebr. davar) är en lykta [oljelampa] för min fot [för mitt nästa steg]

och ett ljus på min stig (upptrampade gångväg).

18 Avtäck (öppna) mina ögon,

så jag kan se det underbara (undren, allt fantastiskt) [ordet är i plural] i din undervisning (Torah). [Apg 9:18]

130 Öppnandet (uppenbarelsen) av dina ord (hebr. davarim) – ger ljus (klarhet) [välsignelse];

det ger förståelse (urskillningsförmåga) för de enkla (öppna, villiga) [människor].

[Hebr. petach betyder "öppning" och kommer från verbet "att öppna". Att glänta på och avslöja ryms också i ordets betydelse här. När Guds ord förstås och förklaras ger det ljus som när en stängd port öppnas, se Luk 24:27, 31; Apg 17:3; Ef 1:18. Ljus är en symbol på uppenbarelse men också förknippat med välsignelse, se Ps 97:11; 112:4; 118:27, något som också förstärks med det kiastiska mönstret då denna vers tematiskt hör ihop med vers 135.]

FÖRSTA BOKEN (Psalm 1-41)

1

[Den första boken i Psaltaren består av 41 psalmer.]

Psalm 1 – Två vägar

[Psalmens tema betonar två vägar: den rättfärdiges väg och de gudlösas. Den hebreiska verbroten till gudlös (hebr. rasha) beskriver någon som aktivt väljer bort Gud. Adjektivet har sitt ursprung i ordet för att göra det onda, se vers 1, 4, 5 och 6. Beskrivningen börjar med vad den rättfärdige inte gör i vers 1, för att sedan i vers 2 landa i var den rättfärdige har sin glädje. Här krävs ett aktivt ställningstagande. Att leva rättfärdigt och säga ja till Gud innebär att säga nej till sådant som leder bort från honom.

På hebreiska är de tre första orden: ashrei haish asher. Rabbiner har påpekat hur framträdande sch-ljudet är i orden "a-sh-rei hai-sh a-sh-er"! Genom alla tider, oavsett språk och kultur verkar det som sch-ljudet har samma betydelse: "Var uppmärksam och lyssna!" När ett barn är upprört och gråter säger föräldrar världen över "Sch…sch!" för att lugna och trösta. Uttrycket går inte att härleda till ett specifikt ord utan verkar ha sitt ursprung i själva sch-ljudet i sig. När en vätska forsar fram bildas ett liknande susande ljud. Vi kan höra vattnet "susa" i en vattenledning när vi öppnar en kran. Blodet som pulserar i våra blodkärl genererar också ett brusande ljud. Det är det ljudet som ett barn hör när det ligger i sin mammas mage. Det är här språkforskare gör en koppling. När föräldrarna säger "sch" till sitt barn påminner det om tryggheten i mammas mage och har en lugnande effekt. Det är intressant att rent ljudmässigt inleds Psaltaren med tre sch-ljud. Det blir som en hälsning i ytterligare en språklig dimension till Guds barn: "Var lugn, Gud har kontroll, det kommer att ordna sig!"

Författare: Okänd, kanske David.

Struktur: Psalmen ramas in av inledande och avslutande vers som beskriver de två vägarna.

1. De två vägarna, vers 1

2. Den rättfärdige beskrivs, vers 2-3

3. De gudlösa beskrivs, vers 4-5

4. De två vägarna, vers 6]

Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den

som inte går till de gudlösa (ondskefulla) för att få råd (vandrar efter, tar till sig deras råd),

som inte står [gått in] på syndarens väg [är delaktig i ogudaktighet],

som inte sitter bland hånfulla föraktare (sitter på bespottarens säte).

[Pluralformen av välsignad (hebr. ashrei) beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med "rikt välsignad" och "mycket lycklig". De tre verben: går, står och sitter, illustrerar ett gradvis ökat engagemang i ondskan. Även beskrivningen av de onda följer samma stegrande mönster: gudlösa, syndare och föraktare. Det börjar med ogudaktiga influenser och råd, fortsätter med delaktighet i synd och slutar med ett samförstånd och förakt mot Gud och det som är rätt. Ordet "säte" har ofta betydelsen att undervisa andra, se Matt 23:2. Även i svenskan används ordet "lärosäte" i den betydelsen. Att sitta på "föraktarens säte" handlar alltså inte bara om att själv förakta Gud och det som är rätt, utan också att uppmuntra och lära andra att göra det.]

2 Istället har han sin glädje i Herrens (Jahvehs) undervisning (hebr. Torah)

och begrundar (tänker på; reflekterar över) [upprepar lågmält] hans undervisning (hebr. Torah) både dag och natt. [Jos 1:8]

[Här används Guds personliga namn JHVH, som betecknar hans närvaro bland sitt folk. Det hebreiska ordet hagah innebär att mumla och tala för sig själv i en låg ton. Ordet "meditation" skulle också kunna användas, men då samma ord ofta förknippas med österländsk religion är det viktigt att lyfta fram Skriftens uppmaning att endast livnära sig på Guds Ord. Denna koppling är tydlig i denna vers med uttryck som: "har sin glädje i Herrens undervisning" och "begrundar hans undervisning". Torah (översatt "undervisning") används ofta som benämning på de fem Moseböckerna, men här syftar det bredare och innefattar hela Bibeln med alla Guds instruktioner.]

16 Låt den Smordes (Kristi) ord (gr. logos – i singular) rikligen bo i (hos) er, när ni

med all vishet undervisar (lär ut; instruerar)

och vägleder (förmedlar förståelse, milt varnar, förmanar) varandra;

när ni sjunger

psalmer [från Psaltaren, men även andra bibelböcker],

hymner [mänskligt komponerade lovsånger] och

andliga sånger [generell term – kan också syfta på sång i anden, se 1 Kor 14:15]

med tacksamhet i era hjärtan till Gud [över den nåd han villigt sträcker ut].

[En parallell till denna vers finns i Ef 5:18-21, där uppmaningen är att låta sig uppfyllas av Anden. Paulus visar på vikten av Ordet och Anden i den troendes liv.]

22 När du går,

ska de [orden från dina föräldrars Gud] leda dig;

när du sover

ska de vaka över (skydda, bevara) dig;

när du vaknar

ska de tala till dig [få dig att begrunda, tänka och reflektera över dem].

Vandra i vishet

15 Var alltså noggranna med (se därför exakt till) hur ni vandrar [reflektera, överväg noga konsekvenserna av hur ni uppför er, särskilt bland de utomstående] – inte som ovisa utan som visa. 16 Ta väl vara på (gör det bästa möjliga av; ordagrant "köp tillbaka") varje tillfälle, för dagarna är onda [fyllda av hårt arbete, problem, stress, möda och smärta].

[Samma tanke uttrycks nästan ordagrant i Kol 4:5. Där uttrycker Paulus också i klartext att det gäller att ta vara på varje tillfälle i mötet med utomstående.]

Vandra i vishet

15 Var alltså noggranna med (se därför exakt till) hur ni vandrar [reflektera, överväg noga konsekvenserna av hur ni uppför er, särskilt bland de utomstående] – inte som ovisa utan som visa. 16 Ta väl vara på (gör det bästa möjliga av; ordagrant "köp tillbaka") varje tillfälle, för dagarna är onda [fyllda av hårt arbete, problem, stress, möda och smärta].

[Samma tanke uttrycks nästan ordagrant i Kol 4:5. Där uttrycker Paulus också i klartext att det gäller att ta vara på varje tillfälle i mötet med utomstående.]

20 Lyssna på råd och ta emot tillrättavisning (tuktan, fostran),

så att du kan bli vis till sist [ordagrant: vid ditt slut – dvs. framöver när du blir gammal].

20 Lyssna på råd och ta emot tillrättavisning (tuktan, fostran),

så att du kan bli vis till sist [ordagrant: vid ditt slut – dvs. framöver när du blir gammal].

8 Den som skaffar vishet (ordagrant "hjärta", ett gott omdöme, förmåga att känna) älskar sitt eget liv,

den som bevarar urskillningsförmåga (insikt) får framgång (lycka).

18 Planer (mål, riktlinjer) formas under vägledning med andra;

för inte krig utan överläggning (gå inte ut i krig utan vis ledning).

6 Utan visa råd (utan en plan och en strategi) kan du inte föra krig,

och med många rådgivare blir det seger (säkerhet, trygghet, befrielse).

29 Den som är sen till vrede har stor kunskap (insikt, förståelse),

men den som är hetlevrad exponerar sin dåraktighet och gör den ännu mer uppenbar.

10 Högmod skapar bara strider (tvister, ordstrider, tävlan, gräl),

men hos dem som tar emot råd (är läraktiga) finner man vishet.

[De har en ödmjuk inställning, erkänner att de inte vet allt och är villiga att lära sig mer.]

3 Den som vaktar sin mun bevarar sitt liv (sin själ),

men för den som brer på med sina läppar (pratar vitt och brett) kommer undergång (förödelse, ödeläggelse, terror). [Ords 10:14, 19; 18:21]

15 En dåres väg är rätt i hans egna ögon,

men den som är vis lyssnar på råd.

2 När stolthet (högfärd, övermod, fräckhet) kommer [har infunnit sig], då kommer skam (vanära, förödmjukelse),

men hos de ödmjuka finns [med de anspråkslösa och blygsamma kommer] vishet.

8 Den som har ett vist hjärta tar emot (följer, accepterar) buden,

men en pladdrande dåre faller framstupa (går under).

15 Hjärtat hos den som har omdöme (är förståndig) förvärvar (samlar, förökar sin) kunskap,

och de visas öron söker alltid (lyssnar, begär, frågar) efter kunskap.

2 En [oresonlig] dåre har ingen längtan efter förstånd (finner ingen glädje i att söka insikt och vishet),

han vill bara uttrycka sina egna åsikter.

28 Även en [babblande] dåre (hebr. evil) kan tas för att vara vis om han håller tyst,

den som stänger sina läppar kan tyckas vara skärpt (skarpsinnig; ha urskillningsförmåga).

5 Men även den som redan är vis kan lyssna och ta till sig mer kunskap.

En förståndig människa tar till sig goda (moraliska) råd (så han kan styra sitt liv rätt).

5 [Uppmaningarna gäller inte bara det inre osynliga bönelivet utan även i kontakten med människor.] Var visa när ni möter de utomstående och ta vara på (gör det bästa möjliga av; ordagrant "köp tillbaka") varje tillfälle. 6 Ert tal ska alltid vara vänligt (välbehagligt; med nåd), kryddat med salt, så att ni vet hur ni ska (bör: hur det är nödvändigt att) [specifikt] svara var och en.

[Salt förhöjer smak, förhindrar förruttnelse och väcker törst. Jesus betonar nödvändigheten av att behålla sin sälta gentemot omvärlden, se Matt 5:13; Mark 9:50.]

5 [Uppmaningarna gäller inte bara det inre osynliga bönelivet utan även i kontakten med människor.] Var visa när ni möter de utomstående och ta vara på (gör det bästa möjliga av; ordagrant "köp tillbaka") varje tillfälle. 6 Ert tal ska alltid vara vänligt (välbehagligt; med nåd), kryddat med salt, så att ni vet hur ni ska (bör: hur det är nödvändigt att) [specifikt] svara var och en.

[Salt förhöjer smak, förhindrar förruttnelse och väcker törst. Jesus betonar nödvändigheten av att behålla sin sälta gentemot omvärlden, se Matt 5:13; Mark 9:50.]

23 Vad ni än gör, arbeta helhjärtat (ordagrant: "utifrån själen") [dvs. villigt och med entusiasm], som för Herren och inte för människor. [I GT används samma ord (hebr. avad) både om att hålla gudstjänst och att arbeta, se 2 Mos 7:16; 20:9.] 24 Ni vet [ni har ju redan insett och förstått] att det är av Herren ni ska få arvet som lön. Ni tjänar [nämligen] Herren den Smorde (Messias, Kristus)!

Sök efter vishet

13 Lycklig (välsignad, glad, avundsvärd) är den människa som hittar visheten,

och den människa som införskaffar (drar till sig, bygger upp) kunskap (förstånd).