Sofrimento

3 Han var föraktad (hånad) och övergiven av (var kortvarig och flyktig bland) människor [Ps 39:5],

en man som fick uppleva sorg [fysisk och mental smärta]

och hade personlig erfarenhet av sjukdom (svaghet, och att bli slagen och misshandlad).

Människor vände bort sin blick från honom,

han var föraktad och utan värde i våra ögon.

[Den allmänna opinionen ansåg att han var betydelselös.]

[Vers 4-6 är den centrala delen i kiasmen, med vers 5 som höjdpunkt. Här ges uppenbarelsen om att den lidande tjänaren villigt blir en återlösare som betalar det ultimata priset för mänsklighetens synd. En nödvändig förutsättning för att vara en återlösare (hebr. goel), är att det sker villigt och frivilligt, se 3 Mos 25:25; Rut 4:3-10. Meningen börjar med det hebreiska ordet achen som ger eftertryck och betoning.]

Han tog all vår synd

4 Ja (sannerligen), det var våra sjukdomar (svagheter) han lyfte upp (tog på sig) [Matt 8:17],

och våra sorger [fysiska och själsliga smärtor] han bar [som en tung börda, se vers 11b];

och vi – vi såg honom som slagen (straffad),

pinad av Gud (Elohim) [drabbad av Guds straff], och ödmjukad (förödmjukad).

28 De tog av honom kläderna och hängde på honom en röd soldatkappa 29 och vred (flätade) ihop en krans (krona) av törne och satte den på hans huvud och stack en käpp (stav) i högra handen på honom. Sedan föll de på knä för honom och hånade honom och sa: "Leve judarnas konung!"

21 Till detta är ni kallade. Den Smorde (Messias, Kristus) led i ert ställe och efterlämnade ett exempel (att kopiera) åt er, för att ni ska följa i hans fotspår.

[Ett speciellt ord för "exempel" används här. Det är ett sammansatt ord av orden "skriva" och "under". Det användes för hur en elev lärde sig skriva en bokstav genom att kopiera det läraren skrivit, på en rad under lärarens text.]

10 [med målet] att känna (personligen få erfara) honom och hans uppståndelses kraft

och att få dela hans lidanden (ordagrant: och gemenskapen med hans umbäranden),

genom att jag blir [mer och mer] lik honom i hans död [ständigt tar form och gestaltar honom i en död som hans],

3 Men inte bara det, vi gläder oss (jublar; är stolta; håller huvudet högt) också i motgångarna [i våra lidanden], eftersom vi vet att:

Lidandet (betrycket, pressen, motgången, nöden – gr. thlipsis) [Matt 24:29]

ger (producerar; verkar fram; arbetar ovanifrån ner – gr. katergazomai) uthållighet (ståndaktighet),

4 och uthålligheten

[en beprövad] karaktär (bevis på äkthet; prov på fasthet),

och [den beprövade] karaktären

hopp [om Guds härlighet].

18 För jag menar [efter att ha gått igenom olika alternativ] att den här (nuvarande) tidens lidanden inte betyder (är värda) någonting mot [väger lätt jämfört med] den härlighet (ära, glans – gr. doxa) som kommer att uppenbaras (avslöjas) för (i) oss [och bli vår].

17 För vårt [nuvarande] tillfälliga (kortvariga), lätta lidande (betryck) bereder (producerar) åt oss – bortom all jämförelse – härlighetens eviga tyngd [som är långt mer överskridande].

[Paulus ger exempel på lidanden som fängelse och fysisk misshandel i 2 Kor 11:23-30. Detta var verkligen svåra lidanden. Att han här kallar lidandet lätt beror på hans inställning och förhållningssätt till det.]

5 För på samma sätt som den Smordes (Kristi) lidande i överflödande mått kommer över oss, så överflödar vi också av uppmuntran (hjälp, tröst) genom Jesus.

29 Ni har nämligen fått förmånen (glädjen och privilegiet) att inte bara tro på (vara trofast) den Smorde (Messias, Kristus), utan att också lida för hans skull,

Ha samma sinne som Jesus

1 När nu den Smorde (Messias, Kristus) har fått lida till kroppen (köttet – gr. sarx) ska också ni beväpna er med samma sinne [tanke, intention och attityd som Jesus], för den som har fått lida till kroppen (köttet) har slutat med att synda [har inte längre något att göra med synd],

Tacksägelse för Guds omsorg

3 Välsignad är vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) Gud och Fader,

barmhärtighetens Fader [som har sympati och medlidande – det grekiska ordet oiktirmos står i plural] och all uppmuntrans Gud [källan till allt mod och all tröst],

4 han som [ständigt] uppmuntrar [kommer till vår sida och hjälper] oss i all vår nöd (vårt lidande och betryck),

för att vi ska kunna uppmuntra (hjälpa, trösta) dem som är i all slags nöd

genom den uppmuntran som vi själva blir uppmuntrade med av Gud.

2 Bär [alltid, gång på gång] varandras [särskilt betungande personliga] bördor (tyngder, tunga vikter) [Rom 15:1] så (på detta sätt) kommer ni [fortsätta] att uppfylla (fullfölja, fullborda) den Smordes (Messias, Kristi) lag [Jesu bud och undervisning]. [Gal 5:6, 14; Joh 13:34; Rom 13:8-10; 1 Kor 9:21; 1 Joh 4:21; Heb 8:10.]

ק – qof

19 Herren (Jahveh) är nära dem som har ett förkrossat (brustet) hjärta,

han frälser (befriar) dem som har en bedrövad [fullständigt krossad och söndersmulad] ande.

[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. Ordet för "nära" börjar på denna bokstav, vilket betonar att Herren är nära den som har ett förkrossat hjärta. Det hebreiska ordet för "förkrossat" kommer från verbet shavar (att brista/bryta sönder). Verbformen piel intensifierar och beskriver något som är krossat och slaget i bitar. I nästa strof används daka som i Ps 90:3 beskrivs som "stoft". Två väldigt grafiska framställningar av några som är helt beroende av Gud Ps 51:19; Jes 57:15; 61:1.]

10 Men all nåds Gud – han som har kallat er till sin eviga härlighet i den Smorde (Messias, Kristus) sedan ni en kort tid har lidit – ska själv

upprätta (fullt ut rätta till, återställa; fullkomna, fullända),

stödja (grundligt plantera; stötta, stabilisera),

styrka ("funktionsförstärka")

[för att få rörlighet och kunna uträtta något på det mest effektiva sättet] och

befästa (stadfästa; lägga en fast grund i) er.

[Fyra verb beskriver hur Gud ger styrka och fasthet i tron. Upprätta (gr. katartizo) används i Matt 4:21 för att beskriva hur trasiga nät lagas. Ordet för att stödja är detsamma som i återgivningen av Jesu personliga uppmaning till Petrus – något som här också uppfylls, se Luk 22:31-32.]

14 Ja, även om ni skulle få lida för det som är rätt är ni saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda). [Matt 5:10]

Var inte rädda för dem (ordagrant: frukta inte deras fruktan)

och låt er inte skrämmas. [Jes 8:12-13]

Mitt i stormen – Lovat är Herrens namn

20 När Job hörde detta ställde han sig upp och rev sönder sin mantel och rakade sitt huvud [dåtida seden för att visa sorg, se Joel 2:13; Jer 7:29; Mika 1:16]. Sedan kastade han sig raklång till marken [i vördnad för Gud] 21 och sa:

"Naken [utan ägodelar] föddes jag (kom jag ur min moders liv),

och naken kommer jag att dö (återvända).

Herren (Jahveh) gav [alla ägodelar]

och Herren (Jahveh) tog [bort dem].

Lovat är Herrens (Jahvehs) namn!"

[Versen har en fin poetisk rytm där ordet "naken" binder ihop den första delen med de två verben som ordagrant är: "kom" och "återvända". Återvända kan syfta på att återvända till jorden, se 1 Mos 3:19; Ps 139:15, men viktigt att komma ihåg är att hela stycket här har poetisk karaktär och huvudbetydelsen är: Jag föddes naken utan några ägodelar, och jag dör naken utan att ta med mig några ägodelar. Nästa del har också liknande kontrast "gav" och "tog". Sammanfattningsvis i allt detta, oavsett omständigheter: Herren är den som är värdig att prisas.]

17 Se [därför som en logisk konsekvens],

mycket lycklig (salig, rikt välsignad – hebr. ashre) [Ps 1:1] är den man som Gud (Eloha) förebrår (överbevisar)

och den Allsmäktiges (Shaddajs) förmaning (disciplinering) – förakta inte den. [Ords 3:11-12; Heb 12:5]

38 Den som inte tar upp sitt kors och följer (håller sig till) mig, är inte värdig mig.

[En lärjunge måste vara beredd på att inte bara möta hat från sin egen familj. På samma sätt som en kriminell fick bära tvärslån till sin egen korsfästelse under hån och förakt, måste en kristen vara beredd att lida, och om det krävs även dö för Jesus. Om man kompromissar med tron på Jesus för att leva ett så smärtfritt liv som möjligt innebär det att man mister livet med honom. Det går att vinna världen, men förlora sin själ, se Matt 16:26. Mitt i allt detta finns också Jesu nåd; Petrus förnekade Jesus men blev upprättad, se Luk 22:31-32; Joh 21:15-25.]

39 Den som finner (tillfredsställer, skyddar) sitt liv (sin själ – gr. psuche) ska mista det, men den som mister sitt liv (sin själ) för min skull ska finna det [får ta del av Guds högre livskvalitet].

[Innan lärjungarna sänds ut försäkrar Jesus dem att det är värt allt att följa honom. Att ta emot Jesus är synonymt med att ta emot Gud, men alla kommer inte att möta Jesus i fysisk gestalt. En del kommer att få ta ställning för eller emot Jesus när de ser hans lärjungar. Här avslutas med en optimistisk syn att lärjungarna faktiskt kommer att bli väl mottagna på sin resa. De som tar emot dem får också löfte om Guds frid och välsignelse över sina hem, se vers 11-14.]

23 I dödsriket där han plågades, lyfte han upp sina ögon och fick se Abraham långt borta och Lasarus vid hans sida. [Dödsriket, på grekiska Hades, Sheol på hebreiska, är de dödas plats i väntan på den slutliga uppståndelsen och domen inför den vita tronen, se Ps 16:10; Dan 12:2; Apg 2:27, 31; Upp 20:13.] 24 Då ropade han: ’Fader Abraham, förbarma dig över mig och sänd Lasarus att doppa fingerspetsen i vatten och svalka min tunga, för jag plågas i denna eld!’

[Det var inte rikedomen i sig som var orsaken till den rike mannens dom; Abraham var ju rik men fanns i paradiset. Det är anmärkningsvärt att den rike mannen visste vad tiggaren hette! Här på jorden hade han alltså varit fullt medveten om honom, men valt att inte bry sig om sin nästa som led nöd precis utanför hans dörr. Det var orsaken till hans eviga död, se Matt 25:46.]

3 Och han ödmjukade dig (tvingade dig att böja dig ner) och lät dig lida av hunger och mättade dig med manna [2 Mos 16:31-36] som du inte visste (saknade kunskap om) vad det var, inte heller dina fäder visste (kände till), för att han skulle låta dig veta (få intim kunskap om) att människan inte lever enbart av bröd, utan människan lever av allt som kommer från Herrens (Jahvehs) mun. [Jesus citerar detta ord när han frestas, se Matt 4:4; Luk 4:4.]

Inget kan skilja oss från Jesu kärlek

35 Vem ska [då kunna] skilja oss från den Smordes (Messias, Kristi) [osjälviska, utgivande och rättfärdiga] kärlek?

Lidande (nöd, betryck, problem – ett generellt ord för svårigheter),

eller ångest (trångmål, begränsning – "smal passage; ett litet hoptryckt område"),

eller förföljelse [fientlig och förtryckande hetsjakt i syfte att utplåna],

eller hunger (svält),

eller nakenhet [brist på kläder; ofrivillig exponering],

eller fara [då det är riskfyllt att bekänna Jesus],

eller svärd [dödshot eller t.o.m. avrättning]?

[Paulus nämner sju lidanden en troende kan behöva gå igenom. Alla trångmål för en sann troende närmare Jesus – han som vet vad lidande är. Listan ökar i intensitet och allvar. Istället för att skriva "Vad ska skilja" används "Vem ska skilja", vilket personifierar motståndet, se vers 38-39. Se även 2 Kor 11:23-28; Rom 5:3-4.]

3 Om jag skänker alla mina ägodelar till välgörenhet (för att ge mat åt de fattiga),

och även offrar min kropp för att brännas [som i förlängningen ärar mitt eget namn],

men saknar kärlek [som är osjälvisk och utgivande],

skulle jag inte vinna någonting.

[Få textavsnitt i Bibeln har ryckts så ur sitt sammanhang som följande fyra verser som ger Bibelns definition av kärlek. Stycket utgör kärnan i redogörelsen av de andliga gåvornas funktion i gudstjänsten och beskriver vad Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek (gr. agape) är och utför. Totalt finns femton verb som beskriver kärleken, men eftersom vers 6 berör "två sidor av samma mynt" och de två verben bygger på samma rot chario (andra verbet är sun chairo – glädja sig tillsammans) blir det totalt fjorton (7+7) ämnen som tas upp. Centralt i kiasmen finns sju negationer som lyfter fram vad kärlek inte är eller gör – men Paulus både börjar och avslutar med att beskriva kärlekens utmärkande kännetecken. Ordet kärlek förekommer tre gånger. De två första ramar in beskrivningen tålmodig och mild. Kärnbibeln översätter nära den grekiska ordföljden, för att visa på det kiastiska mönstret.]

22 Men med Guds hjälp står jag än i dag som vittne inför både små och stora. Och jag säger inget annat än vad profeterna och Mose har sagt skulle ske: 23 att den Smorde (Messias, Kristus) skulle lida, och att han som den förste som uppstått från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna."

Sök frid med alla och helgelse

14 Sträva (sök ivrigt; jaga hängivet) efter frid med alla och [efter] helgelsen

– utan den kommer ingen (utan vilken inte någon alls kommer) att se Herren.