Lucas 23 - Bíblia Online

E, levantando-se toda a multidão deles, o levaram a Pilatos. 
E começaram a acusá-lo, dizendo: Havemos achado este pervertendo a nação, proibindo dar o tributo a César, e dizendo que ele mesmo é Cristo, o rei. 
E Pilatos perguntou-lhe, dizendo: Tu és o Rei dos Judeus? E ele, respondendo, disse-lhe: Tu o dizes. 
E disse Pilatos aos principais dos sacerdotes, e à multidão: Não acho culpa alguma neste homem. 
Mas eles insistiam cada vez mais, dizendo: Alvoroça o povo ensinando por toda a Judéia, começando desde a Galiléia até aqui. 
Então Pilatos, ouvindo falar da Galiléia perguntou se aquele homem era galileu. 
E, sabendo que era da jurisdição de Herodes, remeteu-o a Herodes, que também naqueles dias estava em Jerusalém. 
E Herodes, quando viu a Jesus, alegrou-se muito; porque havia muito que desejava vê-lo, por ter ouvido dele muitas coisas; e esperava que lhe veria fazer algum sinal. 
E interrogava-o com muitas palavras, mas ele nada lhe respondia. 
E estavam os principais dos sacerdotes, e os escribas, acusando-o com grande veemência. 
E Herodes, com os seus soldados, desprezou-o e, escarnecendo dele, vestiu-o de uma roupa resplandecente e tornou a enviá-lo a Pilatos. 
E no mesmo dia, Pilatos e Herodes entre si se fizeram amigos; pois dantes andavam em inimizade um com o outro. 
E, convocando Pilatos os principais dos sacerdotes, e os magistrados, e o povo, 
Disse-lhes: Haveis-me apresentado este homem como pervertedor do povo; e eis que, examinando-o na vossa presença, nenhuma culpa, das de que o acusais, acho neste homem. 
Nem mesmo Herodes, porque a ele vos remeti, e eis que não tem feito coisa alguma digna de morte. 
Castigá-lo-ei, pois, e soltá-lo-ei. 
E era-lhe necessário soltar-lhes um pela festa. 
Mas toda a multidão clamou a uma, dizendo: Fora daqui com este, e solta-nos Barrabás. 
O qual fora lançado na prisão por causa de uma sedição feita na cidade, e de um homicídio. 
Falou, pois, outra vez Pilatos, querendo soltar a Jesus. 
Mas eles clamavam em contrário, dizendo: Crucifica-o, crucifica-o. 
Então ele, pela terceira vez, lhes disse: Mas que mal fez este? Não acho nele culpa alguma de morte. Castigá-lo-ei pois, e soltá-lo-ei. 
Mas eles instavam com grandes gritos, pedindo que fosse crucificado. E os seus gritos, e os dos principais dos sacerdotes, prevaleciam. 
Então Pilatos julgou que devia fazer o que eles pediam. 
E soltou-lhes o que fora lançado na prisão por uma sedição e homicídio, que era o que pediam; mas entregou Jesus à vontade deles. 
E quando o iam levando, tomaram um certo Simão, cireneu, que vinha do campo, e puseram-lhe a cruz às costas, para que a levasse após Jesus. 
E seguia-o grande multidão de povo e de mulheres, as quais batiam nos peitos, e o lamentavam. 
Jesus, porém, voltando-se para elas, disse: Filhas de Jerusalém, não choreis por mim; chorai antes por vós mesmas, e por vossos filhos. 
Porque eis que hão de vir dias em que dirão: Bem-aventuradas as estéreis, e os ventres que não geraram, e os peitos que não amamentaram! 
Então começarão a dizer aos montes: Caí sobre nós, e aos outeiros: Cobri-nos. 
Porque, se ao madeiro verde fazem isto, que se fará ao seco? 
E também conduziram outros dois, que eram malfeitores, para com ele serem mortos. 
E, quando chegaram ao lugar chamado a Caveira, ali o crucificaram, e aos malfeitores, um à direita e outro à esquerda. 
E dizia Jesus: Pai, perdoa-lhes, porque não sabem o que fazem. E, repartindo as suas vestes, lançaram sortes. 
E o povo estava olhando. E também os príncipes zombavam dele, dizendo: Aos outros salvou, salve-se a si mesmo, se este é o Cristo, o escolhido de Deus. 
E também os soldados o escarneciam, chegando-se a ele, e apresentando-lhe vinagre. 
E dizendo: Se tu és o Rei dos Judeus, salva-te a ti mesmo. 
E também por cima dele, estava um título, escrito em letras gregas, romanas, e hebraicas: ESTE É O REI DOS JUDEUS. 
E um dos malfeitores que estavam pendurados blasfemava dele, dizendo: Se tu és o Cristo, salva-te a ti mesmo, e a nós. 
Respondendo, porém, o outro, repreendia-o, dizendo: Tu nem ainda temes a Deus, estando na mesma condenação? 
E nós, na verdade, com justiça, porque recebemos o que os nossos feitos mereciam; mas este nenhum mal fez. 
E disse a Jesus: Senhor, lembra-te de mim, quando entrares no teu reino. 
E disse-lhe Jesus: Em verdade te digo que hoje estarás comigo no Paraíso. 
E era já quase a hora sexta, e houve trevas em toda a terra até à hora nona, escurecendo-se o sol; 
E rasgou-se ao meio o véu do templo. 
E, clamando Jesus com grande voz, disse: Pai, nas tuas mãos entrego o meu espírito. E, havendo dito isto, expirou. 
E o centurião, vendo o que tinha acontecido, deu glória a Deus, dizendo: Na verdade, este homem era justo. 
E toda a multidão que se ajuntara a este espetáculo, vendo o que havia acontecido, voltava batendo nos peitos. 
E todos os seus conhecidos, e as mulheres que juntamente o haviam seguido desde a Galiléia, estavam de longe vendo estas coisas. 
E eis que um homem por nome José, senador, homem de bem e justo, 
Que não tinha consentido no conselho e nos atos dos outros, de Arimatéia, cidade dos judeus, e que também esperava o reino de Deus; 
Esse, chegando a Pilatos, pediu o corpo de Jesus. 
E, havendo-o tirado, envolveu-o num lençol, e pô-lo num sepulcro escavado numa penha, onde ninguém ainda havia sido posto. 
E era o dia da preparação, e amanhecia o sábado. 
E as mulheres, que tinham vindo com ele da Galiléia, seguiram também e viram o sepulcro, e como foi posto o seu corpo. 
E, voltando elas, prepararam especiarias e ungüentos; e no sábado repousaram, conforme o mandamento. 

Och de stodo upp, hela hopen, och förde honom till Pilatus. 
Där begynte de anklaga honom och sade: »Vi hava funnit att denne man förleder vårt folk och vill förhindra att man giver kejsaren skatt, och att han säger sig vara Messias, en konung.» 
Då frågade Pilatus honom och sade: Är du judarnas konung?» Han svarade honom och sade: »Du säger det själv.» 
Men Pilatus sade till översteprästerna och till folket: »Jag finner intet brottsligt hos denne man.» 
Då blevo de ännu ivrigare och sade: »Han uppviglar med sin lära folket i hela Judeen, allt ifrån Galileen och ända hit.» 
När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen. 
Och då han fick veta att han var från det land som lydde under Herodes' välde, sände han honom bort till Herodes, som under dessa dalar också var i Jerusalem. 
När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade sedan lång tid velat se honom; han hade nämligen hört talas om honom, och han hoppades nu att få se honom göra något tecken. 
Men fastän han ställde ganska många frågor på Jesus, svarade denne honom intet. 
Och översteprästerna och de skriftlärde stodo där och anklagade honom häftigt. 
Men Herodes och hans krigsfolk bemötte honom med förakt och begabbade honom; och sedan de hade satt på honom en lysande klädnad, sände de honom tillbaka till Pilatus. 
Och Herodes och Pilatus blevo den dagen vänner med varandra; Förut hade nämligen dem emellan rått ovänskap. 
Sedan kallade Pilatus tillhopa översteprästerna och rådsherrarna och folket 
och sade till dem: »I haven fört till mig denne man och sagt att han förleder folket; och jag har nu i eder närvaro anställt rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till något av det som I anklagen honom för. 
Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju sänt honom tillbaka till oss. I sen alltså att denne icke har gjort något som förtjänar döden. 
Därför vill jag giva honom lös, medan jag har tuktat honom.» 
Då skriade hela hopen och sade: »Hav bort denne, och giv oss Barabbas lös.» 
(Denne man hade blivit kastad i fängelse på grund av ett upplopp, som hade ägt rum i staden, och för ett dråps skull.) 
Åter talade Pilatus till dem, ty han önskade att kunna giva Jesus lös. 
Men de ropade emot honom: »Korsfäst, korsfäst honom!» 
Då talade han till dem för tredje gången och frågade: »Vad ont har denne då gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till något som förtjänar döden Därför vill jag giva honom lös, sedan jag har tuktat honom.» 
Men de lågo över honom med höga rop och begärde att han skulle låta korsfästa honom; och deras rop blevo honom övermäktiga. 
Då dömde Pilatus att så skulle ske, som de begärde. 
Och han lösgav den man de begärde, den som hade blivit kastad i fängelse för upplopp och dråp; men Jesus utlämnade han, för att med honom skulle ske efter deras vilja. 
När de sedan förde bort honom, fingo de fatt en man, Simon från Cyrene, som kom utifrån marken; på honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus. 
Men en stor hop folk följde med honom, bland dem också kvinnor som jämrade sig och gräto över honom. 
Då vände Jesus sig om till dem och sade: »I Jerusalems döttrar, gråten icke över mig, utan gråten över eder själva och över edra barn. 
Ty se, den tid skall komma, då man skall säga: 'Saliga äro de ofruktsamma, de moderliv som icke hava fött barn, och de bröst som icke hava givit di.' 
Då skall man begynna säga till: bergen: 'Fallen över oss', och till höjderna: 'Skylen oss.' 
Ty om han gör så med det friska trädet, vad skall icke då ske med det torra!» 
Jämväl två andra, två ogärningsmän, fördes ut för att avlivas tillika med honom. 
Och när de hade kommit till den plats som kallades »Huvudskallen» korsfäste de honom där, så ock ogärningsmännen, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. 
Men Jesus sade. »Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra. Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. -- 
Men folket stod och såg därpå. Och jämväl rådsherrarna drevo gäck med honom och sade: »Andra har han hjälpt; nu må han hjälpa sig själv, om han är Guds Smorde, den utvalde.» 
Också krigsmännen gingo fram och begabbade honom och räckte honom ättikvin 
och sade: »Är du judarnas konung, så hjälp dig själv.» 
Men över honom hade man ock satt upp en överskrift: »Denne är judarnas konung.» 
Och en av de ogärningsmän som voro där upphängda smädade honom och sade: »Du är ju Messias; hjälp då dig själv och oss.» 
Då tillrättavisade honom den andre och svarade och sade: »Fruktar icke heller du Gud, du som är under samma dom? 
Oss vederfares detta med all rätt, ty vi lida vad våra gärningar äro värda, men denne man har intet ont gjort.» 
Sedan sade han: »Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike.» 
Han svarade honom: »Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.» 
Det var nu omkring sjätte timmen; då kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen, 
i det att solen miste sitt sken. Och förlåten i templet rämnade mitt itu. 
Och Jesus ropade med hög röst och sade: »Fader, i dina händer befaller jag min ande.» Och när han hade sagt detta, gav han upp andan. 
Men när hövitsmannen såg vad som skedde, prisade han Gud och sade: »Så var då denne verkligen en rättfärdig man!» 
Och när allt folket, de som hade kommit tillsammans för att se härpå, sågo vad som skedde, slogo de sig för bröstet och vände hem igen. 
Men alla hans vänner stodo på avstånd och sågo detta, bland dem också några kvinnor, de som hade följt med honom från Galileen. 
Nu var där en rådsherre, vi namn Josef, en god och rättfärdig man, 
som icke hade samtyckt till deras rådslag och gärning. Han var från Arimatea, en stad i Judeen; och han väntade på Guds rike. 
Denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. 
Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han den i en grav som var uthuggen i klippan, och där ännu ingen hade varit lagd. 
Det var då tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ingå. 
Och de kvinnor, som med honom hade kommit från Galileen, följde efter och sågo graven och sågo huru hans kropp lades ned däri. 
Sedan vände de hem igen och redde till välluktande kryddor och smörjelse; men på sabbaten voro de stilla, efter lagens bud. 

Lucas 24

Bíblia Online

Versículos por Tema

Antigo Testamento

Novo Testamento