1 And when Balaam saw that it pleased Jehovah to bless Israel, he went not, as at the other times, to meet with enchantments, but he set his face toward the wilderness. 2 And Balaam lifted up his eyes, and he saw Israel dwelling according to their tribes; and the Spirit of God came upon him. 3 And he took up his parable, and said,

Balaam the son of Beor saith,

And the man whose eye was closed saith;

4 He saith, who heareth the words of God,

Who seeth the vision of the Almighty,

Falling down, and having his eyes open:

5 How goodly are thy tents, O Jacob,

Thy tabernacles, O Israel!

6 As valleys are they spread forth,

As gardens by the river-side,

As lign-aloes which Jehovah hath planted,

As cedar-trees beside the waters.

7 Water shall flow from his buckets,

And his seed shall be in many waters,

And his king shall be higher than Agag,

And his kingdom shall be exalted.

8 God bringeth him forth out of Egypt;

He hath as it were the strength of the wild-ox:

He shall eat up the nations his adversaries,

And shall break their bones in pieces,

And smite them through with his arrows.

9 He couched, he lay down as a lion,

And as a lioness; who shall rouse him up?

Blessed be every one that blesseth thee,

And cursed be every one that curseth thee.

10 And Balak’s anger was kindled against Balaam, and he smote his hands together; and Balak said unto Balaam, I called thee to curse mine enemies, and, behold, thou hast altogether blessed them these three times. 11 Therefore now flee thou to thy place: I thought to promote thee unto great honor; but, lo, Jehovah hath kept thee back from honor. 12 And Balaam said unto Balak, Spake I not also to thy messengers that thou sentest unto me, saying, 13 If Balak would give me his house full of silver and gold, I cannot go beyond the word of Jehovah, to do either good or bad of mine own mind; what Jehovah speaketh, that will I speak? 14 And now, behold, I go unto my people: come, and I will advertise thee what this people shall do to thy people in the latter days. 15 And he took up his parable, and said,

Balaam the son of Beor saith,

And the man whose eye was closed saith;

16 He saith, who heareth the words of God,

And knoweth the knowledge of the Most High,

Who seeth the vision of the Almighty,

Falling down, and having his eyes open:

17 I see him, but not now;

I behold him, but not nigh:

There shall come forth a star out of Jacob,

And a sceptre shall rise out of Israel,

And shall smite through the corners of Moab,

And break down all the sons of tumult.

18 And Edom shall be a possession,

Seir also shall be a possession, who were his enemies;

While Israel doeth valiantly.

19 And out of Jacob shall one have dominion,

And shall destroy the remnant from the city.

20 And he looked on Amalek, and took up his parable, and said,

Amalek was the first of the nations;

But his latter end shall come to destruction.

21 And he looked on the Kenite, and took up his parable, and said,

Strong is thy dwelling-place,

And thy nest is set in the rock.

22 Nevertheless Kain shall be wasted,

Until Asshur shall carry thee away captive.

23 And he took up his parable, and said,

Alas, who shall live when God doeth this?

24 But ships shall come from the coast of Kittim,

And they shall afflict Asshur, and shall afflict Eber;

And he also shall come to destruction.

25 And Balaam rose up, and went and returned to his place; and Balak also went his way.

1 Då nu Bileam såg att det var: HERRENS vilja att han skulle välsigna Israel, gick han icke, såsom de förra gångerna, bort och såg efter tecken, utan vände sitt ansikte mot öknen.

2 Och när Bileam lyfte upp sina ögon och såg Israel lägrad efter sina stammar, kom Guds Ande över honom.

3 Och han hov upp sin röst och kvad: »Så säger Bileam, Beors son, så säger mannen med det slutna ögat,

4 så säger han som hör Guds tal, han som skådar syner från den Allsmäktige, i det han sjunker ned och får sina ögon öppnade:

5 Huru sköna äro icke dina tält, du Jakob, dina boningar, du Israel!

6 De likna dalar som utbreda sig vida, de äro såsom lustgårdar invid en ström, såsom aloeträd, planterade av HERREN, såsom cedrar invid vatten.

7 Vatten flödar ur hans ämbar, hans sådd bliver rikligen vattnad. Större än Agag skall hans konung vara, ja, upphöjd bliver hans konungamakt.

8 Det är Gud som har fört honom ut ur Egypten. Hans styrka är såsom en vildoxes. Han skall uppsluka de folk som stå honom emot, deras ben skall han sönderkrossa, och med sina pilar skall han genomborra dem.

9 Han har lagt sig ned, han vilar såsom ett lejon, såsom en lejoninna -- vem vågar oroa honom? Välsignad vare den som välsignar dig, och förbannad vare den som förbannar dig!»

10 Då upptändes Balaks vrede mot Bileam, och han slog ihop händerna. Och Balak sade till Bileam: »Till att förbanna mina fiender kallade jag dig hit, och se, du har i stället nu tre gånger välsignat dem.

11 Giv dig nu av hem igen. Jag tänkte att jag skulle få bevisa dig stor ära; men se, HERREN har förmenat dig att bliva ärad.»

12 Bileam svarade Balak: »Sade jag icke redan till sändebuden som du skickade till mig:

13 'Om Balak än gåve mig så mycket silver och guld som hans hus rymmer, kunde jag dock icke överträda HERRENS befallning, så att jag efter eget tycke gjorde något, vad det vara må.' Vad HERREN säger, det måste jag tala.

14 Se, jag går nu hem till mitt folk; men jag vill varsko dig om vad detta folk skall göra mot ditt folk i kommande dagar.»

15 Och han hov upp sin röst och kvad: »Så säger Bileam, Beors son, så säger mannen med det slutna ögat,

16 så säger han som hör Guds tal och har kunskap från den Högste, han som skådar syner från den Allsmäktige, i det han sjunker ned och får sina ögon öppnade:

17 Jag ser honom, men icke denna tid, jag skådar honom, men icke nära. En stjärna träder fram ur Jakob, och en spira höjer sig ur Israel. Den krossar Moabs tinningar och slår ned alla söner till Set.

18 Edom skall han få till besittning till besittning Seir -- sina fienders länder. Ty Israel skall göra mäktiga ting;

19 ur Jakob skall en härskare komma; han skall förgöra i städerna dem som rädda sig dit.»

20 Och han fick se Amalek; då hov han upp sin röst och kvad: »En förstling bland folken är Amalek, men på sistone hemfaller han åt undergång.»

21 Och han fick se kainéerna; då hov han upp sin röst och kvad: »Fast är din boning, och lagt på klippan är ditt näste.

22 Likväl skall Kain bliva utrotad; ja, Assur skall omsider föra dig i fångenskap.»

23 Och han lov åter upp sin röst och kvad: »O ve! Vem skall bliva vid liv, när Gud låter detta ske?

24 Skepp skola komma från kittéernas kust, de skola tukta Assur, tukta Eber; också han skall hemfalla åt undergång.»

25 Och Bileam stod upp och vände tillbaka hem; också Balak for sin väg.