1 Better is the poor that walketh in his integrity

Than he that is perverse in his lips and is a fool.

2 Also, that the soul be without knowledge is not good;

And he that hasteth with his feet sinneth.

3 The foolishness of man subverteth his way;

And his heart fretteth against Jehovah.

4 Wealth addeth many friends;

But the poor is separated from his friend.

5 A false witness shall not be unpunished;

And he that uttereth lies shall not escape.

6 Many will entreat the favor of the liberal man;

And every man is a friend to him that giveth gifts.

7 All the brethren of the poor do hate him:

How much more do his friends go far from him!

He pursueth them with words, but they are gone.

8 He that getteth wisdom loveth his own soul:

He that keepeth understanding shall find good.

9 A false witness shall not be unpunished;

And he that uttereth lies shall perish.

10 Delicate living is not seemly for a fool;

Much less for a servant to have rule over princes.

11 The discretion of a man maketh him slow to anger;

And it is his glory to pass over a transgression.

12 The king’s wrath is as the roaring of a lion;

But his favor is as dew upon the grass.

13 A foolish son is the calamity of his father;

And the contentions of a wife are a continual dropping.

14 House and riches are an inheritance from fathers;

But a prudent wife is from Jehovah.

15 Slothfulness casteth into a deep sleep;

And the idle soul shall suffer hunger.

16 He that keepeth the commandment keepeth his soul;

But he that is careless of his ways shall die.

17 He that hath pity upon the poor lendeth unto Jehovah,

And his good deed will he pay him again.

18 Chasten thy son, seeing there is hope;

and set not thy heart on his destruction.

19 A man of great wrath shall bear the penalty;

For if thou deliver him, thou must do it yet again.

20 Hear counsel, and receive instruction,

That thou mayest be wise in thy latter end.

21 There are many devices in a man’s heart;

But the counsel of Jehovah, that shall stand.

22 That which maketh a man to be desired is his kindness;

And a poor man is better than a liar.

23 The fear of Jehovah tendeth to life;

And he that hath it shall abide satisfied;

He shall not be visited with evil.

24 The sluggard burieth his hand in the dish,

And will not so much as bring it to his mouth again.

25 Smite a scoffer, and the simple will learn prudence;

And reprove one that hath understanding, and he will understand knowledge.

26 He that doeth violence to his father, and chaseth away his mother,

Is a son that causeth shame and bringeth reproach.

27 Cease, my son, to hear instruction

Only to err from the words of knowledge.

28 A worthless witness mocketh at justice;

And the mouth of the wicked swalloweth iniquity.

29 Judgments are prepared for scoffers,

And stripes for the back of fools.

1 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.

2 Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.

3 En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas

4 Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.

5 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.

6 Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.

7 Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.

8 Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka

9 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.

10 Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.

11 Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.

12 En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.

13 En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.

14 Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.

15 Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.

16 Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.

17 Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.

18 Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.

19 Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.

20 Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.

21 Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.

22 Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.

23 HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.

24 Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.

25 Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.

26 Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.

27 Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.

28 Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.

29 Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.