1 When thou sittest to eat with a ruler,

Consider diligently him that is before thee;

2 And put a knife to thy throat,

If thou be a man given to appetite.

3 Be not desirous of his dainties;

Seeing they are deceitful food.

4 Weary not thyself to be rich;

Cease from thine own wisdom.

5 Wilt thou set thine eyes upon that which is not?

For riches certainly make themselves wings,

Like an eagle that flieth toward heaven.

6 Eat thou not the bread of him that hath an evil eye,

Neither desire thou his dainties:

7 For as he thinketh within himself, so is he:

Eat and drink, saith he to thee;

But his heart is not with thee.

8 The morsel which thou hast eaten shalt thou vomit up,

And lose thy sweet words.

9 Speak not in the hearing of a fool;

For he will despise the wisdom of thy words.

10 Remove not the ancient landmark;

And enter not into the fields of the fatherless:

11 For their Redeemer is strong;

He will plead their cause against thee.

12 Apply thy heart unto instruction,

And thine ears to the words of knowledge.

13 Withhold not correction from the child;

For if thou beat him with the rod, he will not die.

14 Thou shalt beat him with the rod,

And shalt deliver his soul from Sheol.

15 My son, if thy heart be wise,

My heart will be glad, even mine:

16 Yea, my heart will rejoice,

When thy lips speak right things.

17 Let not thy heart envy sinners;

But be thou in the fear of Jehovah all the day long:

18 For surely there is a reward;

And thy hope shall not be cut off.

19 Hear thou, my son, and be wise,

And guide thy heart in the way.

20 Be not among winebibbers,

Among gluttonous eaters of flesh:

21 For the drunkard and the glutton shall come to poverty;

And drowsiness will clothe a man with rags.

22 Hearken unto thy father that begat thee,

And despise not thy mother when she is old.

23 Buy the truth, and sell it not;

Yea, wisdom, and instruction, and understanding.

24 The father of the righteous will greatly rejoice;

And he that begetteth a wise child will have joy of him.

25 Let thy father and thy mother be glad,

And let her that bare thee rejoice.

26 My son, give me thy heart;

And let thine eyes delight in my ways.

27 For a harlot is a deep ditch;

And a foreign woman is a narrow pit.

28 Yea, she lieth in wait as a robber,

And increaseth the treacherous among men.

29 Who hath woe? who hath sorrow? who hath contentions?

Who hath complaining? who hath wounds without cause?

Who hath redness of eyes?

30 They that tarry long at the wine;

They that go to seek out mixed wine.

31 Look not thou upon the wine when it is red,

When it sparkleth in the cup,

When it goeth down smoothly:

32 At the last it biteth like a serpent,

And stingeth like an adder.

33 Thine eyes shall behold strange things,

And thy heart shall utter perverse things.

34 Yea, thou shalt be as he that lieth down in the midst of the sea,

Or as he that lieth upon the top of a mast.

35 They have stricken me, shalt thou say, and I was not hurt;

They have beaten me, and I felt it not:

When shall I awake? I will seek it yet again.

1 När du sitter till bords med en furste, så besinna väl vad du har framför dig,

2 och sätt en kniv på din strupe, om du är alltför hungrig.

3 Var ej lysten efter hans smakliga rätter, ty de äro en bedräglig kost.

4 Möda dig icke för att bliva rik; avstå från att bruka klokskap.

5 Låt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestånd; ty förvisso gör det sig vingar och flyger sin väg, såsom örnen mot himmelen.

6 Ät icke den missunnsammes bröd, och var ej lysten efter hans smakliga rätter;

7 ty han förfar efter sina själviska beräkningar. »Ät och drick» kan han val säga till dig, men hans hjärta är icke med dig.

8 Den bit du har ätit måste du utspy, och dina vänliga ord har du förspillt.

9 Tala icke för en dåres öron, ty han föraktar vad klokt du säger.

10 Flytta icke ett gammalt råmärke, och gör icke intrång på de faderlösas åkrar.

11 Ty deras bördeman är stark; han skall utföra deras sak mot dig.

12 Vänd ditt hjärta till tuktan och dina öron till de ord som giva kunskap.

13 Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden;

14 ja, om du slår honom med riset, så räddar du hans själ undan dödsriket.

15 Min son, om ditt hjärta bliver vist, så gläder sig ock mitt hjärta;

16 ja, mitt innersta fröjdar sig, när dina läppar tala vad rätt är.

17 Låt icke ditt hjärta avundas syndare, men nitälska för HERRENS fruktan beständigt.

18 Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp varder icke om intet.

19 Hör, du min son, och bliv vis, och låt ditt hjärta gå rätta vägar.

20 Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som äro överdådiga i mat.

21 Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och sömnaktighet giver trasiga kläder.

22 Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal.

23 Sök förvärva sanning, och avhänd dig henne icke, sök vishet och tukt och förstånd.

24 Stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har glädje av honom.

25 Må då din fader och din moder få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig.

26 Giv mig, min son, ditt hjärta, och låt mina vägar behaga dina ögon.

27 Ty skökan är en djup grop, och nästans hustru är en trång brunn.

28 Ja, såsom en rövare ligger hon på lur och de trolösas antal förökar hon bland människorna.

29 Var är ve, var är jämmer? Var äro trätor, var är klagan? Var äro sår utan sak? Var äro ögon höljda i dunkel?

30 Jo, där man länge sitter kvar vid vinet, där man samlas för att pröva kryddade drycker.

31 Så se då icke på vinet, att det är så rött, att det giver sådan glans i bägaren, och att det så lätt rinner ned.

32 På sistone stinger det ju såsom ormen, och likt basilisken sprutar det gift.

33 Dina ögon få då skåda sällsamma syner, och ditt hjärta talar förvända ting.

34 Det är dig såsom låge du i havets djup, eller såsom svävade du uppe i en mast:

35 »De slå mig, men åt vållar mig ingen smärta, de stöta mig, men jag känner det icke. När skall jag då vakna upp, så att jag återigen får skaffa mig sådant?»