1 As snow in summer, and as rain in harvest,

So honor is not seemly for a fool.

2 As the sparrow in her wandering, as the swallow in her flying,

So the curse that is causeless alighteth not.

3 A whip for the horse, a bridle for the ass,

And a rod for the back of fools.

4 Answer not a fool according to his folly,

Lest thou also be like unto him.

5 Answer a fool according to his folly,

Lest he be wise in his own conceit.

6 He that sendeth a message by the hand of a fool

Cutteth off his own feet, and drinketh in damage.

7 The legs of the lame hang loose;

So is a parable in the mouth of fools.

8 As one that bindeth a stone in a sling,

So is he that giveth honor to a fool.

9 As a thorn that goeth up into the hand of a drunkard,

So is a parable in the mouth of fools.

10 As an archer that woundeth all,

So is he that hireth a fool and he that hireth them that pass by.

11 As a dog that returneth to his vomit,

So is a fool that repeateth his folly.

12 Seest thou a man wise in his own conceit?

There is more hope of a fool than of him.

13 The sluggard saith, There is a lion in the way;

A lion is in the streets.

14 As the door turneth upon its hinges,

So doth the sluggard upon his bed.

15 The sluggard burieth his hand in the dish;

It wearieth him to bring it again to his mouth.

16 The sluggard is wiser in his own conceit

Than seven men that can render a reason.

17 He that passeth by, and vexeth himself with strife belonging not to him,

Is like one that taketh a dog by the ears.

18 As a madman who casteth firebrands,

Arrows, and death,

19 So is the man that deceiveth his neighbor,

And saith, Am not I in sport?

20 For lack of wood the fire goeth out;

And where there is no whisperer, contention ceaseth.

21 As coals are to hot embers, and wood to fire,

So is a contentious man to inflame strife.

22 The words of a whisperer are as dainty morsels,

And they go down into the innermost parts.

23 Fervent lips and a wicked heart

Are like an earthen vessel overlaid with silver dross.

24 He that hateth dissembleth with his lips;

But he layeth up deceit within him:

25 When he speaketh fair, believe him not;

For there are seven abominations in his heart:

26 Though his hatred cover itself with guile,

His wickedness shall be openly showed before the assembly.

27 Whoso diggeth a pit shall fall therein;

And he that rolleth a stone, it shall return upon him.

28 A lying tongue hateth those whom it hath wounded;

And a flattering mouth worketh ruin.

1 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.

2 Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.

3 Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!

4 Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.

5 Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.

6 Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.

7 Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.

8 Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.

9 Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.

10 En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.

11 Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.

12 Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.

13 Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.

14 Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.

15 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.

16 Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.

17 Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.

18 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,

19 är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»

20 När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.

21 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.

22 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.

23 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.

24 En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.

25 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.

26 Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.

27 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.

28 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.