1 Boast not thyself of tomorrow;

For thou knowest not what a day may bring forth.

2 Let another man praise thee, and not thine own mouth;

A stranger, and not thine own lips.

3 A stone is heavy, and the sand weighty;

But a fool’s vexation is heavier than they both.

4 Wrath is cruel, and anger is overwhelming;

But who is able to stand before jealousy?

5 Better is open rebuke

Than love that is hidden.

6 Faithful are the wounds of a friend;

But the kisses of an enemy are profuse.

7 The full soul loatheth a honeycomb;

But to the hungry soul every bitter thing is sweet.

8 As a bird that wandereth from her nest,

So is a man that wandereth from his place.

9 Oil and perfume rejoice the heart;

So doth the sweetness of a man’s friend that cometh of hearty counsel.

10 Thine own friend, and thy father’s friend, forsake not;

And go not to thy brother’s house in the day of thy calamity:

Better is a neighbor that is near than a brother far off.

11 My son, be wise, and make my heart glad,

That I may answer him that reproacheth me.

12 A prudent man seeth the evil, and hideth himself;

But the simple pass on, and suffer for it.

13 Take his garment that is surety for a stranger;

And hold him in pledge that is surety for a foreign woman.

14 He that blesseth his friend with a loud voice, rising early in the morning,

It shall be counted a curse to him.

15 A continual dropping in a very rainy day

And a contentious woman are alike:

16 He that would restrain her restraineth the wind;

And his right hand encountereth oil.

17 Iron sharpeneth iron;

So a man sharpeneth the countenance of his friend.

18 Whoso keepeth the fig-tree shall eat the fruit thereof;

And he that regardeth his master shall be honored.

19 As in water face answereth to face,

So the heart of man to man.

20 Sheol and Abaddon are never satisfied;

And the eyes of man are never satisfied.

21 The refining pot is for silver, and the furnace for gold;

And a man is tried by his praise.

22 Though thou shouldest bray a fool in a mortar with a pestle along with bruised grain,

Yet will not his foolishness depart from him.

23 Be thou diligent to know the state of thy flocks,

And look well to thy herds:

24 For riches are not for ever;

And doth the crown endure unto all generations?

25 The hay is carried, and the tender grass showeth itself,

And the herbs of the mountains are gathered in.

26 The lambs are for thy clothing,

And the goats are the price of the field;

27 And there will be goats’ milk enough for thy food, for the food of thy household,

And maintenance for thy maidens.

1 Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.

2 Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar.

3 Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.

4 Vrede är en grym sak och harm en störtflod, men vem kan bestå mot svartsjuka?

5 Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.

6 Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd.

7 Den mätte trampar honung under fötterna, men den hungrige finner allt vad bittert är sött.

8 Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt bo är en man som har måst fly ifrån sitt hem.

9 Salvor och rökelse göra hjärtat glatt, ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd.

10 Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran.

11 Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.

12 Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.

13 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull.

14 Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse.

15 Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika.

16 Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden, och hala oljan möter hans högra hand.

17 Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.

18 Den som vårdar sitt fikonträd, han får äta dess frukt; och den som vårdar sig om sin herre, han kommer till ära.

19 Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, så avspeglar den ena människans hjärta den andras.

20 Dödsriket och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta.

21 Silvret prövas genom degeln och guldet genom smältugnen, så ock en man genom sitt rykte.

22 Om du stötte den oförnuftige mortel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå gå ur honom.

23 Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar.

24 Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte?

25 När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen,

26 då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker;

27 då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor.